Yttrandefrihets- och tryckfrihetslagen samt Jantelagen
Nu är jag förbannad! Nu har man väckt den björn som sover!
Ett par månader har jag väntat... tänkt... och nu... med andras ej önskvärda hjälp... ska jag avsluta denna blogg.
Vi har någonting i Sverige som vi är väldigt tacksamma och stolta över:
DEMOKRATI, YTTRANDEFRIHET, TRYCKFRIHET... i lagen.
Och den gäller alla svenska medborgare, alltså jag inberäknat.
Men det finns några få människor som utnämner sig till ortens ledare/domare och tror de kan upprätthålla egna lagar som ska följas.
Att man ska smälta in i massan annars har man inget där att göra.
HÄR ÄR ETT UTDRAG UR LAGEN:
Yttrandefrihetsbrott :
Ett par månader har jag väntat... tänkt... och nu... med andras ej önskvärda hjälp... ska jag avsluta denna blogg.
Vi har någonting i Sverige som vi är väldigt tacksamma och stolta över:
DEMOKRATI, YTTRANDEFRIHET, TRYCKFRIHET... i lagen.
Och den gäller alla svenska medborgare, alltså jag inberäknat.
Men det finns några få människor som utnämner sig till ortens ledare/domare och tror de kan upprätthålla egna lagar som ska följas.
Att man ska smälta in i massan annars har man inget där att göra.
HÄR ÄR ETT UTDRAG UR LAGEN:
- Enligt både yttrandefrihetslagen och tryckfrihetslagen har alla medborgare i Sverige rätt att offentligen uttrycka tankar, åsikter och känslor och i övrigt lämna uppgifter i vilket ämne som helst i tidningar, radio, tv.
- Yttrandefriheten enligt denna grundlag har till ändamål att säkra ett fritt meningsutbyte,en fri och allsidig upplysning och ett fritt konstnärligt skapande. I den får inga andra begränsningar göras än de som följer av grundlagen.
- Varje svensk medborgare är tillförsäkrad rätt att till författare och andra upphovsmän samt till utgivare, redaktioner, nyhetsbyråer och företag för framtställning av tekniska upptagningar lämna uppgifter i vilket ämne som helst för offentliggörande.
- Den som skall döma över missbruk av yttrandefriheten eller på annat sätt vaka över att denna grundlag efterlevs bör betänka att yttrandefriheten är en grundval för ett fritt samhällsskick.
Yttrandefrihetsbrott :
- anses sådan olaga våldsskildring varigenom någon genom rörliga bilder närgånget eller utdraget skildrar grovt våld mot människor eller djur med uppsåt att framställningen sprids om inte gärningen med hänsyn till omständighterna är försvarlig.
- Högförräderi, spioneri, grovt spioneri, grov obehörig befattning med hemlig uppgift, landsförräderi, landssvek, eller försök, förberedelse eller stämling till sådant brott, hets mot folkgrupp, brott mot medborgerlig frihet, olaga hot, hot mot tjänsteman eller övergrepp i rättssak i tekniska upptagningar.
Det här var alltså bara ett utdrag. Det finns mer skrivet i lagen.
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag har alltid varit en osäker person, dåligt självförtroende som varit mig i fatet i hela mitt liv.
Har jobbat på det men svårt när jag redan som barn fick höra hur dålig jag var och människor är duktiga på att hellre ge negativ kritik än tvärtom. Mamma är i stort sett den enda som talar om att jag är bra och duktig. Barnen också nu när de är vuxna men barnens tonårstid bröt ner mig och jag hade behövt hjälp men fick ingen när jag bad om det.
När livet som vuxen känns hopplös och jag ofta på mornarna tänker: varför fick jag inte dö i sömnen?... så har jag ibland skrivit hur jag känt mig:
VARFÖR?
VARFÖR ÄR JAG ANNORLUNDA?
VARFÖR FÅR JAG INTE VARA MIG SJÄLV?
VARFÖR ÄR JAG INTE ÄLSKAD?
VARFÖR ÄR JAG ENSAM?
VARFÖR DUGER JAG INTE?
VARFÖR ÄR JAG RATAD?
VARFÖR BLIR JAG ALLTID UTNYTTJAD?
VARFÖR HÖR INTE GUD MIG?
VARFÖR ÄR JAG AVSKYDD?
VARFÖR MÅSTE JAG VARA FELFRI?
VARFÖR BLIR JAG ALLTID NEDTRYCKT?
VARFÖR MÅSTE JAG DÖ OLYCKLIG? (juli 2005)
"Jag går på jorden. Hur då? Jag är ju död. Jag dog 2004. Jag har fortfarande en levande kropp. Men det är allt.
Försöker göra normala saker. Jobbar, städar, diskar, lagar mat, vattnar blommor. Ler och hälsar artigt på folk. Säger alltid att jag mår bra om någon frågar, för man vill inte höra annat. Passar tvättstugetiden. Städar alltid den efter mig fast den före mig aldrig gör det.
Men jag klagar inte. Varför klaga? Jag har begått så många misstag och gjort så mycket fel, så jag har helt enkelt inte rätt att klaga på andra.
När jag levde förstod jag inte det här. Jag skulle vilja ha livet tillbaka. Men är man död så är man.
Jag uppför mig som om jag lever. Jag försöker anspassa mig för att andra ska vara nöjda med mig. Men jag är ständigt jagad, ständigt påpassad av dem som "alltid är duktiga". Storebror/syster ser och hör allt.
Att få tillstånd att gå på jorden kostar en hel del. Ändock, fast jag egentligen är död så försöker vissa människor få mig ännu mer död. Det är bara min kropp som springer omkring här bland alla andra. Konstigt eller hur?"
DET BLÅSTE STORMAR, DET BLEV ISKALLT, BLODET FRÖS I ÅDRORNA, JAG BLEV FÖRVRIDEN AV SJÄLSLIG OBARMHÄRTIG VÄRK.
ALLT BLEV VÄRRE OCH VÄRRE. JAG FAMLADE I MÖRKRET... FÖLL EN BIT, FÖLL ÄNNU MER.
SÅG NÅGON DET?..... KANSKE....
MEN VEM BRYR SIG? JAG FÅR SKYLLA MIG SJÄLV. VILLE JAG DÖ?
JAHA... MEN GÖR DET DÅ DET ÄR FRITT VAL....
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Detta leder till nästa steg... JANTELAGEN...
- Du ska inte tro att du är något.
- Du skall inte tro att du är lika god som vi.
- Du skall inte tro att du är klokare än vi.
- Du skall inte inbilla dig att du är bättre än vi.
- Du skall inte tro att du vet mera än vi.
- Du skall inte tro att du är förmer än vi.
- Du skall inte tro att du duger till något.
- Du skall inte skratta åt oss.
- Du skall inte tro att några bryr sig om dig.
- Du skall inte tro att du kan lära oss något.
Jag försöker vara sådär hurtig och säger att Jantelagen... den är inget för mig... men varje gång någon säger eller gör något elakt så kommer ändå den där känslan direkt:
ja jag är ju inte så bra som andra. andra vet bättre. andra duger bra men inte jag. och varför trodde jag att någon brydde sig om mig. jag ska verkligen inte tro jag är något.
Men så rycker jag upp mig och så blir jag förbannad! Och nu känner jag mig stark.... ett tag i alla fall.
Med åren har jag blivit alltmer ensamvarg för just allt det här jag skrivit om. Sveken framför allt.
ENSAM ÄR STARK!!!
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
NU SKA JAG ÖPPNA ETT PAR NYA BLOGGAR SÅ DENNA BLOGG ÄR FÄRDIGSKRIVEN FRÅNOCHMED IDAG.
En ny familjeblogg där vissa invalda får läsa. Familjen och andra närstående. Fråga varandra om den nya adressen. Mamma, Evelina, Fanny, min moster kommer få nya bloggnamnet av mig. Den som vill kan sms:a eller maila mig om adressen också.
Och så ska jag öppna en blogg där det är mer diskussionsforum. Där ska jag verkligen uttrycka alla mina åsikter om det mesta:
- Politik
- Demokrati
- Kristendom och andlighet
- Barn
- Medmänniskor
- Samhället i smått och stort
- Vården (i alla former)
- Chefer
- Invandring
- Migrationsverket
- Besservissers
- Plågoandar
Och ingen ska få mig tyst. Jag ventilerar precis det jag vill och gillar man det inte... så har jag ändå rätt att skriva om det.
TACK FÖR DEN HÄR TIDEN. VET ATT MÅNGA UPPSKATTAT MIN BLOGG OCH MÅNGA AV ER FÖLJER MIG I MIN NÄSTA FAMILJEBLOGG. VÄLKOMNA!
Den börjar med att beskriva min lycka som mormor till den sötaste lilla varelse på denna jord!
Uppehåll
Gör ett litet uppehåll i bloggen på grund av en del undersökningar jag måste göra.
Hej hej på ett tag!
Till min familj och kära vänner... älskar er
Och så några andra får en så här fin kyss av mig
Hej hej på ett tag!
Till min familj och kära vänner... älskar er
Och så några andra får en så här fin kyss av mig
Solig promenad idag
Såklart att det är det vackraste vädret vi haft på hela vintern just idag när jag ska åka iväg!
Så här härligt väder hade vi nästan hela förra vintern. Frostiga träd, solig himmel och knarrande snö under fötterna! Och kallt. Men det gillar ju jag. Idag var det 14,5 minusgrader när jag var ut med hundarna. Härligt!
Liten buske utanför Andrés hus.
Den här vyn har jag visat en hel del gånger men det är så fint här nere vid vattnet. Här går jag med hundarna åtminstone en gång om dagen. Sådär lagom runda så inte Tiffany hinner tröttna i kylan.
Min älskade Nanok! Nu får hon vara ensam på dagarna när André jobbar. Jag tar ju med mig Tiffany till Enköping för Fanny ville det så gärna. Kommer sakna min fina Huskyhund!!!
Ja här är då samma sjö in i viken fast taget mot samhället längst bort till vänster.
Skulle bara ta en bild på den höga snövallen men Nanok ville upp och nosa där så hon kom med på bilden hon också.
Ett nytt försök på den höga snövallen. Och Nanok är som sagt nästan aldrig still så hon kom med på ett hörn igen.
Här är en gata vi brukar gå förbi. Tyckte det såg så fint ut med husen och all snö i solljuset. Och Nanok höll sig på sidan om mig för en gångs skull.
Nej nu tusan får jag skynda mig på så jag hinner allt innan jag åker iväg!
Så här härligt väder hade vi nästan hela förra vintern. Frostiga träd, solig himmel och knarrande snö under fötterna! Och kallt. Men det gillar ju jag. Idag var det 14,5 minusgrader när jag var ut med hundarna. Härligt!
Liten buske utanför Andrés hus.
Den här vyn har jag visat en hel del gånger men det är så fint här nere vid vattnet. Här går jag med hundarna åtminstone en gång om dagen. Sådär lagom runda så inte Tiffany hinner tröttna i kylan.
Min älskade Nanok! Nu får hon vara ensam på dagarna när André jobbar. Jag tar ju med mig Tiffany till Enköping för Fanny ville det så gärna. Kommer sakna min fina Huskyhund!!!
Ja här är då samma sjö in i viken fast taget mot samhället längst bort till vänster.
Skulle bara ta en bild på den höga snövallen men Nanok ville upp och nosa där så hon kom med på bilden hon också.
Ett nytt försök på den höga snövallen. Och Nanok är som sagt nästan aldrig still så hon kom med på ett hörn igen.
Här är en gata vi brukar gå förbi. Tyckte det såg så fint ut med husen och all snö i solljuset. Och Nanok höll sig på sidan om mig för en gångs skull.
Nej nu tusan får jag skynda mig på så jag hinner allt innan jag åker iväg!
Skinnsömnadskurs
Både jag och André har gått på skinnsömnadskurs. Fast jag hann tyvärr inte gå alla gånger för jag hade så förbannat mycket att plugga där ett tag innan jag gav upp ambulansutbildningen.
Här kommer några fina skinnsaker som Ingegerd sytt... hon som jag jobbar med och som vunnit pris här uppe för sitt hantverk.
Här är både gammalt och nytt. Hon är fantastisk. Ingegerd till och med handgarvar sitt eget skinn som de tar tillvara på då de har slaktat några av sina renar. För när samerna slaktar renarna tar de tillvara på så gott som allting. Men jag räknar inte upp alla dessa delar nu.
Här ser man även att det är insytt lite vitt skinn i den naturfärgade. Och så tennsömnad som är verkligen svårt att göra, jag är fortfarande inte klar med mitt tennarbete som jag började med för ett par år sedan! Och den lilla vaggan är en miniatyr av hur de vanliga såg ut en gång i tiden då samerna bodde i kåtor och hade sina barn i när de var utomhus. Fantastiskt tycker jag.
Här syns den i närbild. När det inte blåste ute eller snöade så kunde man alltså dra upp tygstycket som nu är neddraget och hopsnört längst ner.
Här kommer några fina skinnsaker som Ingegerd sytt... hon som jag jobbar med och som vunnit pris här uppe för sitt hantverk.
Här är både gammalt och nytt. Hon är fantastisk. Ingegerd till och med handgarvar sitt eget skinn som de tar tillvara på då de har slaktat några av sina renar. För när samerna slaktar renarna tar de tillvara på så gott som allting. Men jag räknar inte upp alla dessa delar nu.
Här ser man även att det är insytt lite vitt skinn i den naturfärgade. Och så tennsömnad som är verkligen svårt att göra, jag är fortfarande inte klar med mitt tennarbete som jag började med för ett par år sedan! Och den lilla vaggan är en miniatyr av hur de vanliga såg ut en gång i tiden då samerna bodde i kåtor och hade sina barn i när de var utomhus. Fantastiskt tycker jag.
Här syns den i närbild. När det inte blåste ute eller snöade så kunde man alltså dra upp tygstycket som nu är neddraget och hopsnört längst ner.
Musik
När André är ensam hemma lyssnar han mest på musik. Aldrig tittar han på tv eller dvd eller blueray som det också finns numera.
Nej, det är musik som gäller.
Så här ser han ut då:
Här har han dessutom köpt nya glasögon om det är någon som kan se det.
Han har lite svårt att le när han är med på bild, undrar varför? Jo jag tror det är för han inte tycker om att han får små smala ögon när han ler. Men inte tycker jag det är något fel eller fult med det?
Nej, det är musik som gäller.
Så här ser han ut då:
Här har han dessutom köpt nya glasögon om det är någon som kan se det.
Han har lite svårt att le när han är med på bild, undrar varför? Jo jag tror det är för han inte tycker om att han får små smala ögon när han ler. Men inte tycker jag det är något fel eller fult med det?
Wilmer på besök
Wilmer var nyss här på besök. Vi koncentrerade oss mest på skid- och snowboatdåkning på Galtis. Det var lite knappt om tid så vi hann inte så mycket mer.
Vi hann med att fika på Nelly´s och Wilmer var med Hampus på spa där Hampus jobbar. Och så åt vi ute en kväll också.
Sebastian tog fler bilder med sin kamera än vad jag gjorde som han förhoppningsvis snart har mailat mig så jag lägger in dem senare.
Hampus och Wilmer ska in och fika på Nelly´s medan jag handlade under tiden. Det syns inte så bra men killarna har varsina snygga och coola mössor på sig som jag köpt. De är likadana fast Hampus är helt svart med en slags ljurskinnstoffs längst upp. Wilmers är som sagt likadan fast hans är svart nedtill och lila upptill och så förstås djurskinnstoffs längst upp. Båda älskar sina mössor.
Sebastian med sin sprillans nya snowboard, och så Wilmer med sin nästan nya bräda. Det var väldigt blåsigt så Wilmers ansikte syns inte bakom skidglasögon och buff för hela ansiktet.
Vi åkte i backarna både lördag och söndag. Kul hade vi.
Snart ses Wilmer och jag igen.... min lilla pojke!
Vi hann med att fika på Nelly´s och Wilmer var med Hampus på spa där Hampus jobbar. Och så åt vi ute en kväll också.
Sebastian tog fler bilder med sin kamera än vad jag gjorde som han förhoppningsvis snart har mailat mig så jag lägger in dem senare.
Hampus och Wilmer ska in och fika på Nelly´s medan jag handlade under tiden. Det syns inte så bra men killarna har varsina snygga och coola mössor på sig som jag köpt. De är likadana fast Hampus är helt svart med en slags ljurskinnstoffs längst upp. Wilmers är som sagt likadan fast hans är svart nedtill och lila upptill och så förstås djurskinnstoffs längst upp. Båda älskar sina mössor.
Sebastian med sin sprillans nya snowboard, och så Wilmer med sin nästan nya bräda. Det var väldigt blåsigt så Wilmers ansikte syns inte bakom skidglasögon och buff för hela ansiktet.
Vi åkte i backarna både lördag och söndag. Kul hade vi.
Snart ses Wilmer och jag igen.... min lilla pojke!
Vacker tavla
Den här stora och enormt vackra oljemålning finns på mitt jobb.
Den föreställer gatan upp mot Arjeplogs vårdcentral där jag jobbar. Tll vänster ser man Dr Wallqvists hus där han bodde då han var verksam här uppe. Det var han som upptäckte sjukdomen Porfyri som man brukar kalla släktsjukan här uppe. Om någon har den sjukdomen får man se upp med läkemedel och annat!
Finns några fler vackra målningar på jobbet men den här är den största och märkvärdigast tycker jag.
Den föreställer gatan upp mot Arjeplogs vårdcentral där jag jobbar. Tll vänster ser man Dr Wallqvists hus där han bodde då han var verksam här uppe. Det var han som upptäckte sjukdomen Porfyri som man brukar kalla släktsjukan här uppe. Om någon har den sjukdomen får man se upp med läkemedel och annat!
Finns några fler vackra målningar på jobbet men den här är den största och märkvärdigast tycker jag.
Teoriprovet klart
Igår åkte jag och Sebastian iväg i hans bil till Arvidsjaur. Han besiktade om bilen och fick godkänt.
Efter det åkte vi till Vuxenskolan och gjorde teoriprovet inför Jaktlicensen.... Och vi klarade oss båda två!!!! Så skönt ha det avklarat. Fast jag tror ju i o för sig att skjutprovet blir svårare. Jag har lite svårt för det där att hålla geväret och vara beredd på rekylen.
Ja det blev suddig bild men har inte riktigt tid att finjustera för jag och Tiffany ska åka tåg ner till Enköping i eftermiddag.
Det vete tusan när jag kommer ha råd köpa bössa men jag har licensen inom kort i alla fall. Och vilken sort det blir får vi se då. Förmodligen ett kombigevär med en pipa för hagel och en pipa för kulor. Ska ha experthjälp med mig då.
Och ännu senare någon gång vill jag säkert ha en bra jakthund så då får vi se vad jag vill ha. Ställande fågelhund, Trädskällare, (låter kul men orkar inte förklara nu), drivande finns både snabba och mer långsamma, osv osv. Omöjligt just nu att veta vad jag kommer vilja jaga framöver. Jo, Ripa vet jag redan att jag vill högt upp i fjällen och jaga.
Nu får ni gratta mig och Sebastian till avklarat teoriprov på 70 frågor där vissa var väldigt kluriga.
Efter det åkte vi till Vuxenskolan och gjorde teoriprovet inför Jaktlicensen.... Och vi klarade oss båda två!!!! Så skönt ha det avklarat. Fast jag tror ju i o för sig att skjutprovet blir svårare. Jag har lite svårt för det där att hålla geväret och vara beredd på rekylen.
Ja det blev suddig bild men har inte riktigt tid att finjustera för jag och Tiffany ska åka tåg ner till Enköping i eftermiddag.
Det vete tusan när jag kommer ha råd köpa bössa men jag har licensen inom kort i alla fall. Och vilken sort det blir får vi se då. Förmodligen ett kombigevär med en pipa för hagel och en pipa för kulor. Ska ha experthjälp med mig då.
Och ännu senare någon gång vill jag säkert ha en bra jakthund så då får vi se vad jag vill ha. Ställande fågelhund, Trädskällare, (låter kul men orkar inte förklara nu), drivande finns både snabba och mer långsamma, osv osv. Omöjligt just nu att veta vad jag kommer vilja jaga framöver. Jo, Ripa vet jag redan att jag vill högt upp i fjällen och jaga.
Nu får ni gratta mig och Sebastian till avklarat teoriprov på 70 frågor där vissa var väldigt kluriga.
Finbesök
Förra helgen var Fanny och Henrik och hälsade på mig/oss. Det var riktigt trevliga och roliga dagar tillsammans.
Fanny hade fått ett pimpelspö i julklapp så vi andra rotade fram alla våra pimpelspön och åkte till Rapatjärn och försökte oss på lite fiskelycka.
Ja vi försökte ha tålamod allihop och satt där med våra spön. Alla använde maggots utom Fanny som tyckte det var äckligt att trä på dem på kroken, så hon använde något som heter powerbites.
Det som är A och O med fiske är TÅLAMOD! Och det är svårt när det gäller pimpling. Så vi gav upp efter ett par timmar... ingen fisk. Tror Sebastian hade en firre som var och smakade lite på maggotsen men han fastnade inte på kroken den rackarn.
Vi som varit iväg och fiskat en del både vinter som sommar vet ju att det inte är någon idé att helt kallt räkna med att få fisk att grilla och äta. Så det blev korvgrillning istället.
Inte vet jag vad Sebastian tittar på men något är det han har span på i alla fall.
Här spelar han lite "apa" för att få någon lite rolig bild.
Vi hade en solig och härlig dag så det var skönt ändå.
Jag tog inte kort på alla men vi var där hela gänget: Fanny, Henrik, Sebastian, Hampus, André och jag. Och så hundarna som undrade vad det var för roligt med att sitta still på isen och dra i en pinne upp och ner i ett hål!?
Ja, vi skulle behövt suttit där minst ett par timmar till för att få nån napp.
Ännu bättre hade det varit om vi hyrt skotrar och begett oss iväg till Sebastians bra Röding-ställe. Men isen är minst sagt opålitlig den här vintern så det vore att utsätta sig för onödiga risker att ge sig iväg ut på storHornavan. Det har hänt fler drunkiningsolyckor den här vinern än på länge för isen är så svår att läsa av just i år.
Dagen efter åkte vi till Jäkkvik och åkte skidor och snowboard. Det var jättekul tyckte vi allihop. Tog bara detta kort den dagen. Hade videokameran med mig så jag filmade alla i gänget som kom susande i backarna.
Direkt efter backarna stängde åkte vi fyra mil längre bort mot Norge till den fantastiska restaurangen i Vouggatjålme där vi var i somras och åt mat.
Vilken otroligt god buffé! Den godaste buffé jag någonsin ätit! Mycket vilt och vegetariskt, så jag kunde riktigt frossa i alla go´saker! Eller... som vanligt vill jag äta mer än jag orkar. Skulle vara bra om man kunde få ta med sig lite hem... det är väl rättvist eftersom jag aldrig orkar äta så mycket som de flesta andra? Alla var vi nöjda med buffén.
Miljön är så rofylld och annorlunda inrett. Inredningen är sparsam och väldigt genomtänkt. De som äger restaurangen är ett par där han är kock och hon är arkitekt så det märks att de har slagit sina kloka huvuden ihop.
Överst på den här hyll"grejen" är ett svartmålat horn som gjorts till en ljusstake.
Se så stämningsfullt med ljusen i "skåpet". Svårt att hitta ord för vad de är för inredningsgrejer.
Så här ser det ut på andra sidan. Små bord och stolar med mjuka fällar i.
I bakgrunden ser man att fönstren går ända ner till golvet så det är en härlig utsikt över sjön.
Efter den goda efterrättsbuffén åkte vi hem till Arjeplog igen. 10 mil. Som sagt... avstånden här uppe är inte som man är van vid. Men restaurangerna inne i Arjeplog ligger ljusår ifrån den standarden och smakupplevelsen man får i Vouggatjålme.
Jaha, dagen efter det var det soligt och härligt så då tog vi fram alla längdåkningsskidor vi hade och så åkte vi på en tur i långspåret, nästan en mil tror jag det blev.
Nanok fick vara med och dra oss en åt gången. Man blir lätt bortskämd med att hon drar eftersom hon gör det största jobbet. Så när jag åker utan henne är det bra mycket jobbigare!
Du är så söt i mina kläder lilla Fannygumman. Både du och Henrik var tappra skidåkare både i Jäkkviksbackarna och i långspåret.
Ja, jag filmade såklart med videokameran även på denna tur.
Å så skönt det var att vi hann med att komma till Hampus jobb på Silverhattens hotell... för där har de nämligen en mycket skön spa-avdelning!
Mmmm så mysigt det är även där man kommer in i rummet där man hämtar badhanddukar.
Träd med små lysdioder. Effektfullt.
Nej Fanny är inte så rädd som hon ser ut att vara. I det där s k förrummet på spa-avdelningen har de två massagefåtöljer. Så Fanny ligger och känner efter hur stolen knådar och roterar under henne på olika ställen. Jag provade den inte men både Fanny och Henrik tyckte de var sköna.
Här har vi ångbastun. Vi var in där en liten sväng, och även i den vanliga bastun.
Det vi alla tyckte var det allra allra skönaste det var bubbelpoolen som var utomhus. Där låg vi länge och njöt i det varma sköna vattnet. Det var lite Norrsken på himlen också då. Inte så starkt men ändå kul få se det där ute i poolen.
Det var skönt att sitta i varsin relaxstol och bara slappa också. Sedan kom det in så mycket utländska högljudda testförare så då gick vi därifrån. Men vi hade hela spa-avdelningen för oss själva länge nog ändå så vi var väldigt nöjda allihop.
Hampus och jag satte oss i den trivsamma baren en stund medan vi väntade på att Fanny och Henrik blev färdiga.
Dagen efter det så åkte våra kära gäster hem. Det jag inte tog kort på var när vi var på och fikade på Nelly´s. Och så drog jag med mig Fanny och Henrik till kyrkan en sväng också bara för jag tycker den är så fin.
Det var synd att vi inte hann gå på Silvermuséet och se den fantastiska filmen eller om det är bildspel som handlar om Arjeplog. Mycket sevärd. Fanny har sett den förut men jag ville så gärna visa Henrik den men det får bli en annan gång.
På torsdag kommer Wilmer upp så nu ser jag fram emot det. Då blir det skid- och snowboardåkning igen antingen på Galtis eller i Jäkkvik.
Fanny hade fått ett pimpelspö i julklapp så vi andra rotade fram alla våra pimpelspön och åkte till Rapatjärn och försökte oss på lite fiskelycka.
Ja vi försökte ha tålamod allihop och satt där med våra spön. Alla använde maggots utom Fanny som tyckte det var äckligt att trä på dem på kroken, så hon använde något som heter powerbites.
Det som är A och O med fiske är TÅLAMOD! Och det är svårt när det gäller pimpling. Så vi gav upp efter ett par timmar... ingen fisk. Tror Sebastian hade en firre som var och smakade lite på maggotsen men han fastnade inte på kroken den rackarn.
Vi som varit iväg och fiskat en del både vinter som sommar vet ju att det inte är någon idé att helt kallt räkna med att få fisk att grilla och äta. Så det blev korvgrillning istället.
Inte vet jag vad Sebastian tittar på men något är det han har span på i alla fall.
Här spelar han lite "apa" för att få någon lite rolig bild.
Vi hade en solig och härlig dag så det var skönt ändå.
Jag tog inte kort på alla men vi var där hela gänget: Fanny, Henrik, Sebastian, Hampus, André och jag. Och så hundarna som undrade vad det var för roligt med att sitta still på isen och dra i en pinne upp och ner i ett hål!?
Ja, vi skulle behövt suttit där minst ett par timmar till för att få nån napp.
Ännu bättre hade det varit om vi hyrt skotrar och begett oss iväg till Sebastians bra Röding-ställe. Men isen är minst sagt opålitlig den här vintern så det vore att utsätta sig för onödiga risker att ge sig iväg ut på storHornavan. Det har hänt fler drunkiningsolyckor den här vinern än på länge för isen är så svår att läsa av just i år.
Dagen efter åkte vi till Jäkkvik och åkte skidor och snowboard. Det var jättekul tyckte vi allihop. Tog bara detta kort den dagen. Hade videokameran med mig så jag filmade alla i gänget som kom susande i backarna.
Direkt efter backarna stängde åkte vi fyra mil längre bort mot Norge till den fantastiska restaurangen i Vouggatjålme där vi var i somras och åt mat.
Vilken otroligt god buffé! Den godaste buffé jag någonsin ätit! Mycket vilt och vegetariskt, så jag kunde riktigt frossa i alla go´saker! Eller... som vanligt vill jag äta mer än jag orkar. Skulle vara bra om man kunde få ta med sig lite hem... det är väl rättvist eftersom jag aldrig orkar äta så mycket som de flesta andra? Alla var vi nöjda med buffén.
Miljön är så rofylld och annorlunda inrett. Inredningen är sparsam och väldigt genomtänkt. De som äger restaurangen är ett par där han är kock och hon är arkitekt så det märks att de har slagit sina kloka huvuden ihop.
Överst på den här hyll"grejen" är ett svartmålat horn som gjorts till en ljusstake.
Se så stämningsfullt med ljusen i "skåpet". Svårt att hitta ord för vad de är för inredningsgrejer.
Så här ser det ut på andra sidan. Små bord och stolar med mjuka fällar i.
I bakgrunden ser man att fönstren går ända ner till golvet så det är en härlig utsikt över sjön.
Efter den goda efterrättsbuffén åkte vi hem till Arjeplog igen. 10 mil. Som sagt... avstånden här uppe är inte som man är van vid. Men restaurangerna inne i Arjeplog ligger ljusår ifrån den standarden och smakupplevelsen man får i Vouggatjålme.
Jaha, dagen efter det var det soligt och härligt så då tog vi fram alla längdåkningsskidor vi hade och så åkte vi på en tur i långspåret, nästan en mil tror jag det blev.
Nanok fick vara med och dra oss en åt gången. Man blir lätt bortskämd med att hon drar eftersom hon gör det största jobbet. Så när jag åker utan henne är det bra mycket jobbigare!
Du är så söt i mina kläder lilla Fannygumman. Både du och Henrik var tappra skidåkare både i Jäkkviksbackarna och i långspåret.
Ja, jag filmade såklart med videokameran även på denna tur.
Å så skönt det var att vi hann med att komma till Hampus jobb på Silverhattens hotell... för där har de nämligen en mycket skön spa-avdelning!
Mmmm så mysigt det är även där man kommer in i rummet där man hämtar badhanddukar.
Träd med små lysdioder. Effektfullt.
Nej Fanny är inte så rädd som hon ser ut att vara. I det där s k förrummet på spa-avdelningen har de två massagefåtöljer. Så Fanny ligger och känner efter hur stolen knådar och roterar under henne på olika ställen. Jag provade den inte men både Fanny och Henrik tyckte de var sköna.
Här har vi ångbastun. Vi var in där en liten sväng, och även i den vanliga bastun.
Det vi alla tyckte var det allra allra skönaste det var bubbelpoolen som var utomhus. Där låg vi länge och njöt i det varma sköna vattnet. Det var lite Norrsken på himlen också då. Inte så starkt men ändå kul få se det där ute i poolen.
Det var skönt att sitta i varsin relaxstol och bara slappa också. Sedan kom det in så mycket utländska högljudda testförare så då gick vi därifrån. Men vi hade hela spa-avdelningen för oss själva länge nog ändå så vi var väldigt nöjda allihop.
Hampus och jag satte oss i den trivsamma baren en stund medan vi väntade på att Fanny och Henrik blev färdiga.
Dagen efter det så åkte våra kära gäster hem. Det jag inte tog kort på var när vi var på och fikade på Nelly´s. Och så drog jag med mig Fanny och Henrik till kyrkan en sväng också bara för jag tycker den är så fin.
Det var synd att vi inte hann gå på Silvermuséet och se den fantastiska filmen eller om det är bildspel som handlar om Arjeplog. Mycket sevärd. Fanny har sett den förut men jag ville så gärna visa Henrik den men det får bli en annan gång.
På torsdag kommer Wilmer upp så nu ser jag fram emot det. Då blir det skid- och snowboardåkning igen antingen på Galtis eller i Jäkkvik.
Gravida kvinnor
Blev glad när Evelina skickade de här bilderna till mig på min mail! Finns det något vackrare än gravida kvinnor? (Såvida man inte går upp 30 kg förstås) Men annars tycker jag det är underbart att se gravida kvinnor som stolta visar upp sin runda mage.
Det skimrar liksom något fridfullt över gravida kvinnor tycker jag. Man är i sin lilla lyckliga bubbla och har så mycket förväntningar och undringar.
Likadant när man är nybliven förälder då finns ingenting annat i hela världen utom det lilla undret man just fått som en skänk från ovan. Man känner sig så priviligierad som fått just det där barnet som är det mest perfekta i hela världen. Och tänk att just jag/vi har fått det allra vackraste och märkvärdigaste barnet av alla!?!
Evelina fick i present av sina väninnor och Fanny när de ordnade möhippa för henne att få gå till en fotograf och ta kort på sin fina gravida mage.
Det var en mycket bra present att ge eftersom det kostar en del att fotografera sig i studio.
När jag själv väntade mitt fjärde barn, alltså Hampus så var jag till fotograf för att fotografera mina tre barn. Då kom jag ihåg att fotografen sa att han gärna skulle fotografera mig för han tyckte jag var så vackert gravid. Men jag tyckte det lät helt absurt! Jag kände mig ju jättetjock.
Men sedan när jag väntade femte barnet, alltså Wilmer... då hade det där liksom grott ett frö i min hjärna. Och eftersom jag bara gick upp 4-5 kg med Wilmer så kände jag mig inte särskilt tjock. Så när jag bara hade en vecka kvar till förlosningen så bokade jag tid till fotograf. Och så här såg jag ut då:
Den fotografen tyckte jag skulle vara helt naken och så bara drapera med ett lakan. Älskar mina de här fotona. Fick ett helt album.
Lite svårt ta kort på hela tavlan som jag satt in de två bilderna jag tyckte bäst om.
Här var jag alltså i vecka 39! Verkligen höggravid.
När sedan Wilmer var född så fick vi alla bilderna gratis av fotografen i present för han var en vän till Wilmers pappa.
Snällt va?
Jag kan verkligen rekommendera att gå till fotograf och ta bilder när man är gravid för det blir
såååå himla mycket finare bilder än alla bilder man själv tar även om man har en bra kamera.
Jag ler varje gång jag ser dessa gravidbilder. Och nu ler jag lika mycket när jag ser Evelinas fina bilder.
Ja nu bara räknar jag dagarna tills jag ska komma ner och få se och hålla den lille prinsen när han kommer till världen!
Det skimrar liksom något fridfullt över gravida kvinnor tycker jag. Man är i sin lilla lyckliga bubbla och har så mycket förväntningar och undringar.
Likadant när man är nybliven förälder då finns ingenting annat i hela världen utom det lilla undret man just fått som en skänk från ovan. Man känner sig så priviligierad som fått just det där barnet som är det mest perfekta i hela världen. Och tänk att just jag/vi har fått det allra vackraste och märkvärdigaste barnet av alla!?!
Evelina fick i present av sina väninnor och Fanny när de ordnade möhippa för henne att få gå till en fotograf och ta kort på sin fina gravida mage.
Det var en mycket bra present att ge eftersom det kostar en del att fotografera sig i studio.
När jag själv väntade mitt fjärde barn, alltså Hampus så var jag till fotograf för att fotografera mina tre barn. Då kom jag ihåg att fotografen sa att han gärna skulle fotografera mig för han tyckte jag var så vackert gravid. Men jag tyckte det lät helt absurt! Jag kände mig ju jättetjock.
Men sedan när jag väntade femte barnet, alltså Wilmer... då hade det där liksom grott ett frö i min hjärna. Och eftersom jag bara gick upp 4-5 kg med Wilmer så kände jag mig inte särskilt tjock. Så när jag bara hade en vecka kvar till förlosningen så bokade jag tid till fotograf. Och så här såg jag ut då:
Den fotografen tyckte jag skulle vara helt naken och så bara drapera med ett lakan. Älskar mina de här fotona. Fick ett helt album.
Lite svårt ta kort på hela tavlan som jag satt in de två bilderna jag tyckte bäst om.
Här var jag alltså i vecka 39! Verkligen höggravid.
När sedan Wilmer var född så fick vi alla bilderna gratis av fotografen i present för han var en vän till Wilmers pappa.
Snällt va?
Jag kan verkligen rekommendera att gå till fotograf och ta bilder när man är gravid för det blir
såååå himla mycket finare bilder än alla bilder man själv tar även om man har en bra kamera.
Jag ler varje gång jag ser dessa gravidbilder. Och nu ler jag lika mycket när jag ser Evelinas fina bilder.
Ja nu bara räknar jag dagarna tills jag ska komma ner och få se och hålla den lille prinsen när han kommer till världen!
Massor av snö!
Varje vinter får vi ungefär lika mycket snö oavsett hur tidigt eller sent vintern kommer.
Den här vintern kom inte snön förrän i slutet av november. Men nu är det fruktansvärt mycket snö ute. Och varje år när de kör med plogtraktorerna här inne i Arjeplog så tippar de snön på lite olika ställen. I år med den här stora massan av snö ser man stora bauahögar med snö lite varstans. Som små berg liksom.
Vid parkeringen utanför gymnasiet och sporthallen.
Samma bild fast lite längre ifrån.
Ser ut som snöhögarna snart når upp till himlen.
Den här bilen ser inte ut att ha använts på hela vintern!
Vad tror ni om den här bilen då? Den har nog sett ljusare dagar innan snön kom och gömde den.
Ja vad är vad här? Något som står på parkeringen i alla fall. Något slags fordon. Men det går inte att se vad under snömassorna.
Den här gången har André hållt skottad hela vintern så att vi kan gå från hans balkong ut till cement-eldstaden för vi brukar elda där ibland på helgerna bara för det ger så hög mysfaktor. Alla som bor i husen vid André kan njuta av en stor vedeldad brasa. Och när det blir lite soligare framöver (om någon vecka) ska vi lägga ut renskinn och sitta och grilla där.
Måste visa ett par till av mina morgonbilder när jag går från jobbet på mornarna. Det är alltid lika märkligt att se hur det ryker över sjön där strömmarna är. Ser ut som den lätta disröken dansar och leker fram över det strömma vattnet. Och med Renberget i bakgrunden. Brukar alltid stanna till en stund här för att se det vackra som naturen själv gör. Och tar djupa andetag och känner mig glad.
Samma ställe fast några steg längre bort mot bron. Jag undrar varje gång jag går ut och ser allt det vackra här uppe... att det är så många människor som inte ser det här. Det är inte värt något för så många. Jag märker det för när jag pratar om allt jag upplever så ser en del bara frågande ut och säger utan entusiasm... ja ja visst är det fint. Och sen pratar vi om nåt helt annat som att de varit till Piteå eller Luleå och handlat nya kläder och varit och tittat på någon dyr bil som de ska köpa när de får pengarna från husuthyrningen.
Ja, suck... känns som bara jag ser den vackra soluppgången och solnedgången. Och fullmånen och norrskenet, och vyerna över Hornavan och Skellefteälvens strömmar.
Den här vintern kom inte snön förrän i slutet av november. Men nu är det fruktansvärt mycket snö ute. Och varje år när de kör med plogtraktorerna här inne i Arjeplog så tippar de snön på lite olika ställen. I år med den här stora massan av snö ser man stora bauahögar med snö lite varstans. Som små berg liksom.
Vid parkeringen utanför gymnasiet och sporthallen.
Samma bild fast lite längre ifrån.
Ser ut som snöhögarna snart når upp till himlen.
Den här bilen ser inte ut att ha använts på hela vintern!
Vad tror ni om den här bilen då? Den har nog sett ljusare dagar innan snön kom och gömde den.
Ja vad är vad här? Något som står på parkeringen i alla fall. Något slags fordon. Men det går inte att se vad under snömassorna.
Den här gången har André hållt skottad hela vintern så att vi kan gå från hans balkong ut till cement-eldstaden för vi brukar elda där ibland på helgerna bara för det ger så hög mysfaktor. Alla som bor i husen vid André kan njuta av en stor vedeldad brasa. Och när det blir lite soligare framöver (om någon vecka) ska vi lägga ut renskinn och sitta och grilla där.
Måste visa ett par till av mina morgonbilder när jag går från jobbet på mornarna. Det är alltid lika märkligt att se hur det ryker över sjön där strömmarna är. Ser ut som den lätta disröken dansar och leker fram över det strömma vattnet. Och med Renberget i bakgrunden. Brukar alltid stanna till en stund här för att se det vackra som naturen själv gör. Och tar djupa andetag och känner mig glad.
Samma ställe fast några steg längre bort mot bron. Jag undrar varje gång jag går ut och ser allt det vackra här uppe... att det är så många människor som inte ser det här. Det är inte värt något för så många. Jag märker det för när jag pratar om allt jag upplever så ser en del bara frågande ut och säger utan entusiasm... ja ja visst är det fint. Och sen pratar vi om nåt helt annat som att de varit till Piteå eller Luleå och handlat nya kläder och varit och tittat på någon dyr bil som de ska köpa när de får pengarna från husuthyrningen.
Ja, suck... känns som bara jag ser den vackra soluppgången och solnedgången. Och fullmånen och norrskenet, och vyerna över Hornavan och Skellefteälvens strömmar.
Egengjord spegel
Kolla va duktig André är! Han gjorde om datorskåpet och tog bort dörrarna. Så tog han den ena dörren och sågade så det bara blev ramen kvar och så tog han två speglar som vi ändå hade tänkt slänga...
Och så fick han en jättefin hallspegel! Han är duktig.
Och inte kostade det något heller.
När vi letar möbler och annat så vill vi ha furu i köket och hallen, och ek i vardagsrummet. Men tror ni det finns furugrejer att köpa nuför tiden? Nej för det är inte trendigt just nu.
Men vi vill ha furu, vi tycker båda att det passar jättebra i köket och hallen hos André. Inte såna där klumpiga furumöbler som det var ett tag, utan tunnare och smidigare helt obehandlade furumöbler. Men inte finns det någonstans att köpa utan det är bara att försöka göra sådana själv.
Ek, bok och björk finns överallt att köpa. Och svart och vitt finns hur mycket som helst. Och det vill vi absolut inte ha!
Den andra dörren som blev över efter datorskåpet användes som baksida på en fantastisk gobeläng som André hade i sina gömmor sedan flera flera år tillbaks. Den hittade jag när André bytte lägenhet i höstas.
Stadgade upp den med lite vlisselin (hur det nu stavas?)på baksidan och sedan köpte André snygga lite större nubb som såg lite gammeldags ut. Här ser man inte så tydligt allt som händer på bilden. Men den är riktigt rolig.
Här är mittendelen av gobelängen. De ser ut att ha roligt, måste vara fest av något slag.
Ja annars så försöker jag leta ny stuga för brinnande livet vilket inte är lätt. Frustrerande att se alla dessa tomma stugor och hus som bara står!?
Har ringt ett par stycken som har tomma stugor så jag väntar på svar.
Hade jag bara haft 80 - 100 000 vore det ingen match! Har t o m sett stugor för bara 50 000 i Moskosel och Glommersträsk.
Hade jag kunnat köpa ett hus inne i Arjeplog så hade jag verkligen kunnat tjäna pengar på det. När det är testsäsong här från December t o m Mars så hyr jättemånga ut sina hus till dem. Och vet ni hur mycket de får betalt? 1500 - 2000 kr per DYGN!!! Och då bor de själva i husvagnar och sommarstugor och lägenheter. Så de som har gamla stugor som redan är färdigbetalda har själva inga kostnader för sitt boende för den tiden.
Räkna ut hur mycket pengar det blir per säsong? 3-4 månader. Och så skatt på det förstås. Men en del hyr ut svart också men det är mindre vanligt.
Sedan kan de resa, renovera sina hus, köpa stora dyra husbilar eller husvagnar för sina "uthyrningspengar"
Ganska smart va?
Och så fick han en jättefin hallspegel! Han är duktig.
Och inte kostade det något heller.
När vi letar möbler och annat så vill vi ha furu i köket och hallen, och ek i vardagsrummet. Men tror ni det finns furugrejer att köpa nuför tiden? Nej för det är inte trendigt just nu.
Men vi vill ha furu, vi tycker båda att det passar jättebra i köket och hallen hos André. Inte såna där klumpiga furumöbler som det var ett tag, utan tunnare och smidigare helt obehandlade furumöbler. Men inte finns det någonstans att köpa utan det är bara att försöka göra sådana själv.
Ek, bok och björk finns överallt att köpa. Och svart och vitt finns hur mycket som helst. Och det vill vi absolut inte ha!
Den andra dörren som blev över efter datorskåpet användes som baksida på en fantastisk gobeläng som André hade i sina gömmor sedan flera flera år tillbaks. Den hittade jag när André bytte lägenhet i höstas.
Stadgade upp den med lite vlisselin (hur det nu stavas?)på baksidan och sedan köpte André snygga lite större nubb som såg lite gammeldags ut. Här ser man inte så tydligt allt som händer på bilden. Men den är riktigt rolig.
Här är mittendelen av gobelängen. De ser ut att ha roligt, måste vara fest av något slag.
Ja annars så försöker jag leta ny stuga för brinnande livet vilket inte är lätt. Frustrerande att se alla dessa tomma stugor och hus som bara står!?
Har ringt ett par stycken som har tomma stugor så jag väntar på svar.
Hade jag bara haft 80 - 100 000 vore det ingen match! Har t o m sett stugor för bara 50 000 i Moskosel och Glommersträsk.
Hade jag kunnat köpa ett hus inne i Arjeplog så hade jag verkligen kunnat tjäna pengar på det. När det är testsäsong här från December t o m Mars så hyr jättemånga ut sina hus till dem. Och vet ni hur mycket de får betalt? 1500 - 2000 kr per DYGN!!! Och då bor de själva i husvagnar och sommarstugor och lägenheter. Så de som har gamla stugor som redan är färdigbetalda har själva inga kostnader för sitt boende för den tiden.
Räkna ut hur mycket pengar det blir per säsong? 3-4 månader. Och så skatt på det förstås. Men en del hyr ut svart också men det är mindre vanligt.
Sedan kan de resa, renovera sina hus, köpa stora dyra husbilar eller husvagnar för sina "uthyrningspengar"
Ganska smart va?
Snart ingen stuga
Tänkte möblera om lite i stugan så att det skulle bli mer praktiskt och mer ytor eftersom det är så trångt där.
Så jag och André åkte till Haparanda i lördags till Ikea och handlade möbler och annat som vi båda behövde.
När jag så kom ut till stugan igår och pratade med mina hyresvärdar så sa de att de nog vill ha tillbaks stugan till eget förfogande.
Kom som en chock och jag blev jätteledsen. Ingen av dem har ju sagt ett ord om det tidigare.
Så nu har jag en massa saker i onödan. Var ska jag göra av alla mina saker nu då? Både de som jag har i stugan och i deras uthus plus det jag köpte på Ikea?
Får väl antingen skaffa egen lägenhet eller sälja allt på blocket.
Lägenhet känns onödigt för jag bor ju hemma hos André när jag jobbar och det funkar hur bra som helst.
Men när jag är långledig har det varit så underbart skönt att få komma ut på landet alldeles för mig själv. Den kombinationen har varit så perfekt.
Och stugor är inte så lätt att få tag på här runt Arjeplog.
Nog för det finns jättemånga både hus och stugor som står tomma men folket här uppe vill ha det så. Om de ärvt en släkt- eller familjegård så använder de inte husen/stugorna. Nej. De bor i sina egna hus och så får de ärvda husen bara stå tomma till ingen användning. Hyrs inte ut eller säljs. Vet inte om det är nån slags snålhet eller vad det är?
Så om ni är uppe i Norrland och ser en massa tomma hus och stugor så tro inte att de står tomma för att det inte går att sälja eller hyra ut dem! Nej då. De ska bara stå där som minnen efter den släktingen som bodde där innan och som dött. Så står de där tills de förfaller helt enkelt.
Ja det här blir kanske de sista bilderna på stugan.
Det känns fruktansvärt! Vilket hugg i hjärtat!
Det var deras förslag från början att jag kunde få hyra stugan för de tyckte det var så trevligt med mig därute. Ungarna är också alltid så glada när jag kommer. Minstingen Davíd älskar att få sitta inne i min soffa och titta på barnfilmer, "Toy story 3" är favoriten.
Mycket snö på taket! Behöver nog skotta ner snön snart så det inte blir för tungt.
Den tjocka massiva snön som hänger ner från taket syns inte lika mycket på bild som i verkligheten.
Alla mina älskade vänner fåglarna får nog ingen mat i det här fågelbordet när jag inte är kvar.
Mycket snö även på fåglarnas tak! Kära Gud vad jag kommer sakna mina fåglar!
Mitt liv kommer bli väldigt tomt utan det andningshålet jag haft därute. Det var bara i stugan jag riktigt kunde vara mig själv. Tiden stod still och jag gjorde bara det jag hade lust till, närsomhelst på dygnet utan att behöva ta hänsyn till någon annan.
Ja, egentligen borde jag vara van och inte bli förvånad, efter alla andra gånger människor sagt en sak och sedan tagit tillbaks det. Varför inte tänka efter först innan man lovar något?
Jag har skött hyran, jag har tagit hand om huset helt perfekt. Försökt att inte störa familjen eller vara till besvär. Låtit barnen komma in och hälsa på.
Flyttar jag till kustdelen finns det en hel del hus eller stugor att hyra och köpa. Finns t o m moderna eller halvmoderna hus att köpa för bara 80-100 tusen i vissa byar! Och det är t o m billigare än att hyra ett hus. Men jag kan tyvärr inte ta några lån.
Hej då från en förkrossad männska!
Så jag och André åkte till Haparanda i lördags till Ikea och handlade möbler och annat som vi båda behövde.
När jag så kom ut till stugan igår och pratade med mina hyresvärdar så sa de att de nog vill ha tillbaks stugan till eget förfogande.
Kom som en chock och jag blev jätteledsen. Ingen av dem har ju sagt ett ord om det tidigare.
Så nu har jag en massa saker i onödan. Var ska jag göra av alla mina saker nu då? Både de som jag har i stugan och i deras uthus plus det jag köpte på Ikea?
Får väl antingen skaffa egen lägenhet eller sälja allt på blocket.
Lägenhet känns onödigt för jag bor ju hemma hos André när jag jobbar och det funkar hur bra som helst.
Men när jag är långledig har det varit så underbart skönt att få komma ut på landet alldeles för mig själv. Den kombinationen har varit så perfekt.
Och stugor är inte så lätt att få tag på här runt Arjeplog.
Nog för det finns jättemånga både hus och stugor som står tomma men folket här uppe vill ha det så. Om de ärvt en släkt- eller familjegård så använder de inte husen/stugorna. Nej. De bor i sina egna hus och så får de ärvda husen bara stå tomma till ingen användning. Hyrs inte ut eller säljs. Vet inte om det är nån slags snålhet eller vad det är?
Så om ni är uppe i Norrland och ser en massa tomma hus och stugor så tro inte att de står tomma för att det inte går att sälja eller hyra ut dem! Nej då. De ska bara stå där som minnen efter den släktingen som bodde där innan och som dött. Så står de där tills de förfaller helt enkelt.
Ja det här blir kanske de sista bilderna på stugan.
Det känns fruktansvärt! Vilket hugg i hjärtat!
Det var deras förslag från början att jag kunde få hyra stugan för de tyckte det var så trevligt med mig därute. Ungarna är också alltid så glada när jag kommer. Minstingen Davíd älskar att få sitta inne i min soffa och titta på barnfilmer, "Toy story 3" är favoriten.
Mycket snö på taket! Behöver nog skotta ner snön snart så det inte blir för tungt.
Den tjocka massiva snön som hänger ner från taket syns inte lika mycket på bild som i verkligheten.
Alla mina älskade vänner fåglarna får nog ingen mat i det här fågelbordet när jag inte är kvar.
Mycket snö även på fåglarnas tak! Kära Gud vad jag kommer sakna mina fåglar!
Mitt liv kommer bli väldigt tomt utan det andningshålet jag haft därute. Det var bara i stugan jag riktigt kunde vara mig själv. Tiden stod still och jag gjorde bara det jag hade lust till, närsomhelst på dygnet utan att behöva ta hänsyn till någon annan.
Ja, egentligen borde jag vara van och inte bli förvånad, efter alla andra gånger människor sagt en sak och sedan tagit tillbaks det. Varför inte tänka efter först innan man lovar något?
Jag har skött hyran, jag har tagit hand om huset helt perfekt. Försökt att inte störa familjen eller vara till besvär. Låtit barnen komma in och hälsa på.
Flyttar jag till kustdelen finns det en hel del hus eller stugor att hyra och köpa. Finns t o m moderna eller halvmoderna hus att köpa för bara 80-100 tusen i vissa byar! Och det är t o m billigare än att hyra ett hus. Men jag kan tyvärr inte ta några lån.
Hej då från en förkrossad männska!
Lite från Arjeplog i solsken
Vi har inte haft många soliga dagar alls hittills i vinter. Förra vintern var i o för sig väldigt kall men vi hade ofta sol så därför upplevde inte jag det så kallt förra vintern som så många andra klagade på både här uppe och längre ner.
Här kommer lite soliga bilder.
Det här rosa huset är så gulligt. Men det jag egentligen ville försöka få fram är hur ENORMA snöhögarna är efter plogbilarna tippat av snön. Känns som det är större snöhögar i år än tidigare.
Den här hunden är verkligen underbar.
Han bor på kyrkholmen där alla människor går, cyklar eller tar sparken som bor på Öberget och ska fram och tillbaks till affärerna i "centrum".
Den här hunden är nästan alltid ute på sin tomt, och det finns inget staket eller annan avgränsning ut mot trottoaren och vägen. Men han håller sig där på tomten för det mesta, och så ibland strosar han väl en liten bit ut på trottoaren, men inte långt alls. Han bara tittar på människorna som kommer förbi utan att försöka komma fram och hälsa eller nosa eller något. Även om det passerar folk med sina egna hundar så bryr han sig inte om det heller. Mina hundar vill ju gärna springa fram och hälsa men eftersom den här söta hunden inte är intresserad av nåt annat än bara stå och titta på alla förbipasserande så låter jag inte mina hundar gå fram.
Och han har bott där i många år och det har aldrig hänt något dumt.
Är det inte fantastiskt?
Här ställde jag mig på Andrés balkong och tog en bild ut på den soliga snön. Renberget syns långt därborta.
Skåpet på balkongen fick också värma sig i solen. Ljungen står fortfarande med blomfärgen i behåll.
Här är balkongräcket där jag också planterade ljung i höstas, men det syns knappt för de är översnöade.
Ja här ser man tvärsöver snön det andra gula huset där André bodde förra året. Och det röda huset till vänster är elevhemmet där gymnasieeleverna bor som pluggar här men kommer från andra orter i Sverige.
Här kommer lite soliga bilder.
Det här rosa huset är så gulligt. Men det jag egentligen ville försöka få fram är hur ENORMA snöhögarna är efter plogbilarna tippat av snön. Känns som det är större snöhögar i år än tidigare.
Den här hunden är verkligen underbar.
Han bor på kyrkholmen där alla människor går, cyklar eller tar sparken som bor på Öberget och ska fram och tillbaks till affärerna i "centrum".
Den här hunden är nästan alltid ute på sin tomt, och det finns inget staket eller annan avgränsning ut mot trottoaren och vägen. Men han håller sig där på tomten för det mesta, och så ibland strosar han väl en liten bit ut på trottoaren, men inte långt alls. Han bara tittar på människorna som kommer förbi utan att försöka komma fram och hälsa eller nosa eller något. Även om det passerar folk med sina egna hundar så bryr han sig inte om det heller. Mina hundar vill ju gärna springa fram och hälsa men eftersom den här söta hunden inte är intresserad av nåt annat än bara stå och titta på alla förbipasserande så låter jag inte mina hundar gå fram.
Och han har bott där i många år och det har aldrig hänt något dumt.
Är det inte fantastiskt?
Här ställde jag mig på Andrés balkong och tog en bild ut på den soliga snön. Renberget syns långt därborta.
Skåpet på balkongen fick också värma sig i solen. Ljungen står fortfarande med blomfärgen i behåll.
Här är balkongräcket där jag också planterade ljung i höstas, men det syns knappt för de är översnöade.
Ja här ser man tvärsöver snön det andra gula huset där André bodde förra året. Och det röda huset till vänster är elevhemmet där gymnasieeleverna bor som pluggar här men kommer från andra orter i Sverige.
Härliga vinter
Mmmm... så härligt och lugnt att i sakta mak gå hem från jobbet på mornarna!
35 minusgrader men jag visste det skulle vara kallt så jag frös inte ett dugg för jag hade dunjacka och hela munderingen för denna kyla. Då kan man gå sakta och bara njuta av det bleka pastellfärgerna.
Naturen tycks också tycka om vintern för den gör sig så praktfull.
En tidig morgontur tänkte jag ta med hundarna. Jag var pigg fast klockan va så lite så jag tänkte mig en lite längre promenad. Påpälsad som ni ser för kylan, kanske var 25 minus eller nåt sånt. Men inte hann jag värst många meter förrän Tiffany vägrade gå och sprang hem! Lite sur blev jag för hon har minsann kunnat gå längre sträckor utan att klaga förr. Ja jag fick väl släppa in henne i lägenheten. Sedan gick jag och Nanok en långpromenad och det var uppfriskande tidigt på morgonen. Man mår så bra hela dagen efter en långpromenad... eller skidåkning också för den delen.
Det kanske är så när jag tänker på Tiffany att det helt enkelt är så att hon tycker det räcker med att göra sina behov ute när det är så här kallt... och att det är onödigt med promenader då. Och så måste väl åldern ta ut sin rätt någon gång och det kan man verkligen inte klandra henne för!
Gick strax förbi det här trädet som naturen gjort vackert med vit snö och folket som bodde i huset bakom gjort extra fint med lite belysning.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------
BIBLIOTEKET
Lustiga lerfigurer har de på en vägg på biblioteket. Jag sitter där rätt ofta nuför tiden och pluggar. Men inte sjutton är det lika bra bibliotek som i Enköping. Usch så irriterad jag blir. I "läsrummet" sitter för det mesta ungdomar med sina lap-tops och pladdrar... jag får varje gång säga till dem att vara tysta för jag pluggar. Det finns andra rum att sitta i med sina lap-tops och pladdra, varför sitta i "läsrummet"?
Utsikt från läsrummet. Strömmarna syns, där är vattnet alltid öppet. Bortom snöhögarna är Kyrkholmen.
Ett vitt fint träd från det andra fönstret. På andra sidan sjön bor de som har de dyraste villorna här i Arjeplog. Kallas både för "Guldkusten" och "Skuldkusten" beroende på vem man frågar.
Ja så blir det två snövita träd från det tredje fönstret.
Det var allt för denna gång.
Eller förresten... min Fanny har namnsdag idag! GRATTIS MIN GULLUNGE!
35 minusgrader men jag visste det skulle vara kallt så jag frös inte ett dugg för jag hade dunjacka och hela munderingen för denna kyla. Då kan man gå sakta och bara njuta av det bleka pastellfärgerna.
Naturen tycks också tycka om vintern för den gör sig så praktfull.
En tidig morgontur tänkte jag ta med hundarna. Jag var pigg fast klockan va så lite så jag tänkte mig en lite längre promenad. Påpälsad som ni ser för kylan, kanske var 25 minus eller nåt sånt. Men inte hann jag värst många meter förrän Tiffany vägrade gå och sprang hem! Lite sur blev jag för hon har minsann kunnat gå längre sträckor utan att klaga förr. Ja jag fick väl släppa in henne i lägenheten. Sedan gick jag och Nanok en långpromenad och det var uppfriskande tidigt på morgonen. Man mår så bra hela dagen efter en långpromenad... eller skidåkning också för den delen.
Det kanske är så när jag tänker på Tiffany att det helt enkelt är så att hon tycker det räcker med att göra sina behov ute när det är så här kallt... och att det är onödigt med promenader då. Och så måste väl åldern ta ut sin rätt någon gång och det kan man verkligen inte klandra henne för!
Gick strax förbi det här trädet som naturen gjort vackert med vit snö och folket som bodde i huset bakom gjort extra fint med lite belysning.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------
BIBLIOTEKET
Lustiga lerfigurer har de på en vägg på biblioteket. Jag sitter där rätt ofta nuför tiden och pluggar. Men inte sjutton är det lika bra bibliotek som i Enköping. Usch så irriterad jag blir. I "läsrummet" sitter för det mesta ungdomar med sina lap-tops och pladdrar... jag får varje gång säga till dem att vara tysta för jag pluggar. Det finns andra rum att sitta i med sina lap-tops och pladdra, varför sitta i "läsrummet"?
Utsikt från läsrummet. Strömmarna syns, där är vattnet alltid öppet. Bortom snöhögarna är Kyrkholmen.
Ett vitt fint träd från det andra fönstret. På andra sidan sjön bor de som har de dyraste villorna här i Arjeplog. Kallas både för "Guldkusten" och "Skuldkusten" beroende på vem man frågar.
Ja så blir det två snövita träd från det tredje fönstret.
Det var allt för denna gång.
Eller förresten... min Fanny har namnsdag idag! GRATTIS MIN GULLUNGE!
Mamma och pappa som svärföräldrar
En sak som jag nu senaste tiden har börjat tänka på är hur det var när barnens pappa Leffe levde. Han hade en mycket mycket god egenskap (bland andra naturligtvis), och det var att han tyckte så mycket om mina föräldrar. (Och sina egna också förstås).
Att ha en man som aldrig någonsin tyckte det var jobbigt eller besvärligt med att min mamma eller pappa (de var ju skiljda sedan långt tillbaks) kom och hälsade på, eller att vi åkte till dem. Det uppskattade jag väldigt mycket. Tänkte nog inte så mycket på det då som jag gör nu.
Mamma kom ofta och hälsade på. Barnen var överlyckliga när mormor kom, och jag likaså för jag har aldrig haft många väninnor så min mamma kändes som min bästa väninna. Hon hjälpte oss med barnen men la sig aldrig i hur jag skulle göra eller inte göra med dem. Som tur var. Och Leffe tyckte aldrig illa vara att mamma kom och sov över flera nätter då och då, tvärtom. Hon firade oftast jul med oss, och även andra högtider och vi hade alltid trevligt tillsammans.
Pappa och Leffe kom väldigt bra överens och hade mycket att prata om. De skrattade och skämtade ofta och jag såg verkligen hur de trivdes med varandra. Om pappa var kvar och sov över så satt de på kvällarna och drack whiskey och spelade kort... och skrattade. Det var härligt att se.
Pappa var så snäll och hjälpte till när Leffe byggde vårt hus i Trångsund. Det var ju sånt där hus som man byggde genom något som hette "Småahus" som gick ut på att man fick ritningar och material på plats och sedan fick man bygga hela huset själv! Bara el, avlopp och sånt fick såklart yrkesproffsen göra. Det var ju billigt för t ex småbarnsföräldrar som inte hade råd med nåt annat hus i Stockholmstrakten.
Oj oj vad Leffe slet med detta hus! Och jag var (som vanligt) gravid. Det var helt oplanerat att bli gravid då för jag hade tänkt hjälpa till med lite grann av bygget men det blev svårt hjälpa till med växande mage och med värkande rygg och bäckenuppluckring som är vanliga graviditetsbesvär.
Mamma och jag i somras när vi badade i Mälaren.
Middag på balkongen i Enköping, också från i somras. Mamma jag och Wilmer.
Sevilla i hettan! Fin bild på mamma med den magnifika blomman.
Pappa nu på Evelinas och Mickes bröllop. Han har saknat Leffe jättemycket.
Mamma alltid redo att hjälpa till. Så har det alltid varit.
Tror mamma och pappa kollar på vimmelbingot på bröllopet. Ser i alla fall ut att trivas i sin diskussion.
Jag vill sända en tanke till Leffe uppe i himlen för du var en så bra pappa till våra barn och för att du alltid tog emot mina föräldrar med öppna armar. Det är jag mycket tacksam över.
Önskar jag kunde vrida klockan tillbaka så vi kunde ställt allt tillrätta så vi alla kunde må bättre och slippa den slitsamma saknaden efter dig!
Att ha en man som aldrig någonsin tyckte det var jobbigt eller besvärligt med att min mamma eller pappa (de var ju skiljda sedan långt tillbaks) kom och hälsade på, eller att vi åkte till dem. Det uppskattade jag väldigt mycket. Tänkte nog inte så mycket på det då som jag gör nu.
Mamma kom ofta och hälsade på. Barnen var överlyckliga när mormor kom, och jag likaså för jag har aldrig haft många väninnor så min mamma kändes som min bästa väninna. Hon hjälpte oss med barnen men la sig aldrig i hur jag skulle göra eller inte göra med dem. Som tur var. Och Leffe tyckte aldrig illa vara att mamma kom och sov över flera nätter då och då, tvärtom. Hon firade oftast jul med oss, och även andra högtider och vi hade alltid trevligt tillsammans.
Pappa och Leffe kom väldigt bra överens och hade mycket att prata om. De skrattade och skämtade ofta och jag såg verkligen hur de trivdes med varandra. Om pappa var kvar och sov över så satt de på kvällarna och drack whiskey och spelade kort... och skrattade. Det var härligt att se.
Pappa var så snäll och hjälpte till när Leffe byggde vårt hus i Trångsund. Det var ju sånt där hus som man byggde genom något som hette "Småahus" som gick ut på att man fick ritningar och material på plats och sedan fick man bygga hela huset själv! Bara el, avlopp och sånt fick såklart yrkesproffsen göra. Det var ju billigt för t ex småbarnsföräldrar som inte hade råd med nåt annat hus i Stockholmstrakten.
Oj oj vad Leffe slet med detta hus! Och jag var (som vanligt) gravid. Det var helt oplanerat att bli gravid då för jag hade tänkt hjälpa till med lite grann av bygget men det blev svårt hjälpa till med växande mage och med värkande rygg och bäckenuppluckring som är vanliga graviditetsbesvär.
Mamma och jag i somras när vi badade i Mälaren.
Middag på balkongen i Enköping, också från i somras. Mamma jag och Wilmer.
Sevilla i hettan! Fin bild på mamma med den magnifika blomman.
Pappa nu på Evelinas och Mickes bröllop. Han har saknat Leffe jättemycket.
Mamma alltid redo att hjälpa till. Så har det alltid varit.
Tror mamma och pappa kollar på vimmelbingot på bröllopet. Ser i alla fall ut att trivas i sin diskussion.
Jag vill sända en tanke till Leffe uppe i himlen för du var en så bra pappa till våra barn och för att du alltid tog emot mina föräldrar med öppna armar. Det är jag mycket tacksam över.
Önskar jag kunde vrida klockan tillbaka så vi kunde ställt allt tillrätta så vi alla kunde må bättre och slippa den slitsamma saknaden efter dig!
ÄNNU KALLARE!
Igår morse stod termometern på minus 40,9 när André klev upp. Jag skyndade mig för att ta kort på termometern men då höjdes den till 40,8. Här är kort på det:
Svårt få en klar bild men det syns i alla fall hur kallt det är! Minus 40,8.
När vi gick ut med hundarna så smorde jag in tassarna på Tiffany för jag tänkte att de här kommer aldrig att gå annars med nästan 41 minusgrader! André tog Nanok i koppel och Tiffany fick springa lös som vanligt. Jag ville filma för det var just det magiska dimmiga ljuset ute och solen som svagt svagt syntes försöka komma upp. Men inte hann jag gå så långt och filma för Tiffany vägrade gå. Hon kissade en liten drill och sedan ville hon in igen. Jag försökte ropa och locka på henne men nej nej hon tvärvägrade. Stackars lilla pudel. Jag vände naturligtvis så hon fick komma in i värmen igen. Det var nog många hundar den dagen som inte ville gå längre promenader än att de bara fick göra sina behov.
Sebastian och jag skulle sedan iväg kl 10 på kurs för Jägarexamen. Det går an att klä sig ordentligt på hela kroppen men alltid lika svårt med ansiktet. Jag har provat både ha halsduk virad runt och när man andas blir det alltid äckligt vått och isigt, jag har provat en (rätt dyr) Haglöfs ansiktsmask och då sitter den lite för tätt över ansiktet och även om det är lufthål vid munnen så blir det likförbaskat kondens där fast inte lika mycket som med halsduk, jag har även en merinoullströja med bra huva som täcker pannan bra och man kan dra den över ansiktet så mycket man vill, den är rätt töjbar men är ändå inte helt nöjd med den heller. Och utan någonting alls över ansiktet är helt otänkbart för då blir det olidligt kallt.
Men som tur är så är ju André snäll så han hade motorvärmarn i bilen hela natten så den startade bra på morgonen så han skjutsade oss till utbildningen. Hemvägen på eftermiddagen fick vi skjuts av en av deltagarna. Det var 7 kvinnor och 3 eller 4 män som deltog... helt otroligt... hade jag aldrig förväntat mig faktiskt på en sån "macho"-utbildning som jägarexamen.
Dalripa Fjällripa
Tjäder
Nu så här i början av teorin på jägarkursen är det väl så att det jag tänkt att jag skulle jaga är småvilt. Och när man är upp på fjälltopparna häromkring där det nästan aldrig är några människor kan man rättså lätt få syn på ripor. Jag har aldrig ätit ripa men har hört att det är gott, och mycket kött för att vara så liten fågel.
Tjäder är lite lättare att se och få tag på så det hade jag också tänkt få skjuta och tillreda.
Fågeljakt vintertid Fågeljakt på hösten
Har letat rätt på dessa bilder på internet. Tycker själv inte ett dugg om de bilder de visar på djur som de skjutit och som de håller upp dinglandes i händerna, eller älgar som ligger och blöder på marken med en leende fet gubbe med foten uppepå älgen. Usch. Jag vill jaga för att få friskt kött i frysen, inte för att stoltsera med på det där horribla sättet.
Sedan kan man ha olika åsikter om det. Men det kött man köper på stormarknader och liknande har definitivt inte haft ett bättre liv än de här som lever vilt och har absolut inte blivit dödade på något skonsammare sätt. Och köttet i affärerna är tillsatt med en massa konstiga ämnen som de djur man skjuter själv ute i naturen inte har, de har ätit sin naturliga föda.
Jakthundarna de lever sina glada dagar när de får vara med på jakt. Tyvärr är det väl så (alla fall i Arjeplog) att jakthundarna resten av året då det inte är jaktsäsong mest får stå i sina hundgårdar från morgon till kväll. Usch vad jag är arg på de hundägarna!
Alltså jag är tveksam till att jag kommer att ge mig på att skjuta älg. Men det är så mycket annat jag ändrat mig på och ändrat inställning till sedan jag flyttade hit så vi får väl se i framtiden.
Har dessutom inte gjort varken teoriprovet eller skjutprovet än så jag kanske inte ens får någon licens!
Vilken härlig bild! Eller hur? Alla jägarna tar en matrast i det sköna höstvädret någonstans i fjällen.
Är mycket glad att Sebastian ville ta jägarexamen tillsammans med mig. Jag menar... jaga kan man göra hur ofta eller sällan man vill framöver. Och djur för jakt finns i hela Sverige så det spelar ingen roll var man bor. Tänker då främst på Sebastian som antagligen kommer flytta tillbaks till Enköping någon gång framöver.
Svårt få en klar bild men det syns i alla fall hur kallt det är! Minus 40,8.
När vi gick ut med hundarna så smorde jag in tassarna på Tiffany för jag tänkte att de här kommer aldrig att gå annars med nästan 41 minusgrader! André tog Nanok i koppel och Tiffany fick springa lös som vanligt. Jag ville filma för det var just det magiska dimmiga ljuset ute och solen som svagt svagt syntes försöka komma upp. Men inte hann jag gå så långt och filma för Tiffany vägrade gå. Hon kissade en liten drill och sedan ville hon in igen. Jag försökte ropa och locka på henne men nej nej hon tvärvägrade. Stackars lilla pudel. Jag vände naturligtvis så hon fick komma in i värmen igen. Det var nog många hundar den dagen som inte ville gå längre promenader än att de bara fick göra sina behov.
Sebastian och jag skulle sedan iväg kl 10 på kurs för Jägarexamen. Det går an att klä sig ordentligt på hela kroppen men alltid lika svårt med ansiktet. Jag har provat både ha halsduk virad runt och när man andas blir det alltid äckligt vått och isigt, jag har provat en (rätt dyr) Haglöfs ansiktsmask och då sitter den lite för tätt över ansiktet och även om det är lufthål vid munnen så blir det likförbaskat kondens där fast inte lika mycket som med halsduk, jag har även en merinoullströja med bra huva som täcker pannan bra och man kan dra den över ansiktet så mycket man vill, den är rätt töjbar men är ändå inte helt nöjd med den heller. Och utan någonting alls över ansiktet är helt otänkbart för då blir det olidligt kallt.
Men som tur är så är ju André snäll så han hade motorvärmarn i bilen hela natten så den startade bra på morgonen så han skjutsade oss till utbildningen. Hemvägen på eftermiddagen fick vi skjuts av en av deltagarna. Det var 7 kvinnor och 3 eller 4 män som deltog... helt otroligt... hade jag aldrig förväntat mig faktiskt på en sån "macho"-utbildning som jägarexamen.
Dalripa Fjällripa
Tjäder
Nu så här i början av teorin på jägarkursen är det väl så att det jag tänkt att jag skulle jaga är småvilt. Och när man är upp på fjälltopparna häromkring där det nästan aldrig är några människor kan man rättså lätt få syn på ripor. Jag har aldrig ätit ripa men har hört att det är gott, och mycket kött för att vara så liten fågel.
Tjäder är lite lättare att se och få tag på så det hade jag också tänkt få skjuta och tillreda.
Fågeljakt vintertid Fågeljakt på hösten
Har letat rätt på dessa bilder på internet. Tycker själv inte ett dugg om de bilder de visar på djur som de skjutit och som de håller upp dinglandes i händerna, eller älgar som ligger och blöder på marken med en leende fet gubbe med foten uppepå älgen. Usch. Jag vill jaga för att få friskt kött i frysen, inte för att stoltsera med på det där horribla sättet.
Sedan kan man ha olika åsikter om det. Men det kött man köper på stormarknader och liknande har definitivt inte haft ett bättre liv än de här som lever vilt och har absolut inte blivit dödade på något skonsammare sätt. Och köttet i affärerna är tillsatt med en massa konstiga ämnen som de djur man skjuter själv ute i naturen inte har, de har ätit sin naturliga föda.
Jakthundarna de lever sina glada dagar när de får vara med på jakt. Tyvärr är det väl så (alla fall i Arjeplog) att jakthundarna resten av året då det inte är jaktsäsong mest får stå i sina hundgårdar från morgon till kväll. Usch vad jag är arg på de hundägarna!
Alltså jag är tveksam till att jag kommer att ge mig på att skjuta älg. Men det är så mycket annat jag ändrat mig på och ändrat inställning till sedan jag flyttade hit så vi får väl se i framtiden.
Har dessutom inte gjort varken teoriprovet eller skjutprovet än så jag kanske inte ens får någon licens!
Vilken härlig bild! Eller hur? Alla jägarna tar en matrast i det sköna höstvädret någonstans i fjällen.
Är mycket glad att Sebastian ville ta jägarexamen tillsammans med mig. Jag menar... jaga kan man göra hur ofta eller sällan man vill framöver. Och djur för jakt finns i hela Sverige så det spelar ingen roll var man bor. Tänker då främst på Sebastian som antagligen kommer flytta tillbaks till Enköping någon gång framöver.
KALLT!
I natt har det varit fruktansvärt kallt i hela Norrbotten. Vissa ställen häromkring var det ända ner till minus 45! Säkert ännu kallare i Nikkaluokta, Tarfala och Jokkmokk där de brukar ha som kallast på vintrarna.
När jag gick från jobbet i morse visade termometern där på minus 37,4.
Det blir liksom dimmigt på nåt sätt ute när det är så här kallt. Jag tycker det är häftigt! Får en känsla av nordpolen på nåt vis.
Jag visste det skulle bli kallt under natten och idag så jag hade klätt mig riktigt ordentligt så jag frös inte det minsta. Det går verkligen att njuta av vintern och kylan när man har rätt kläder.
Bron över till Kyrkholmen. Här rykte det ordentligt i luften just för att vattnet är så strömt under bron och helt öppet så det är alltid rykigt här på vintern. Ser så trolskt och magiskt ut. En av tjejerna jag jobbade med under natten kom ikapp mig och vi hälsade på varandra. Jag kände igen henne... men hon frågade efter en kort stund... vem är du? Ha ha ha... jag hade min varma egengjorda lappmössa och halsduk virad runt hela ansiktet så hon kände inte igen mig. Det var lite kul tyckte jag.
Något varmare hade det hunnit bli när jag kom hem till André. "Bara" minus 35,8 grader!
Det blir definitivt inte någon skidåkning i den här kylan... och inte någon långpromenad heller. Men så väldans vackert ute på eftermiddagen när solen lyste svagt över berg och fjälltoppar!
När jag gick från jobbet i morse visade termometern där på minus 37,4.
Det blir liksom dimmigt på nåt sätt ute när det är så här kallt. Jag tycker det är häftigt! Får en känsla av nordpolen på nåt vis.
Jag visste det skulle bli kallt under natten och idag så jag hade klätt mig riktigt ordentligt så jag frös inte det minsta. Det går verkligen att njuta av vintern och kylan när man har rätt kläder.
Bron över till Kyrkholmen. Här rykte det ordentligt i luften just för att vattnet är så strömt under bron och helt öppet så det är alltid rykigt här på vintern. Ser så trolskt och magiskt ut. En av tjejerna jag jobbade med under natten kom ikapp mig och vi hälsade på varandra. Jag kände igen henne... men hon frågade efter en kort stund... vem är du? Ha ha ha... jag hade min varma egengjorda lappmössa och halsduk virad runt hela ansiktet så hon kände inte igen mig. Det var lite kul tyckte jag.
Något varmare hade det hunnit bli när jag kom hem till André. "Bara" minus 35,8 grader!
Det blir definitivt inte någon skidåkning i den här kylan... och inte någon långpromenad heller. Men så väldans vackert ute på eftermiddagen när solen lyste svagt över berg och fjälltoppar!
Lite av varje
Sebastian har som sagt blivit en otrolig skidentusiast. Hoppas han kommer iväg och åker Vasaloppet. Han fick tyvärr inte tag i någon biljett för de tog slut första dagen som de öppnade för försäljning. Men det finns ju att köpa nu på blocket, och då är de förstås väldigt dyra. Så är det ju nuför tiden att folk köper biljetter till olika evenemang och sedan vet de att de kan sälja dem dyrt senare på internet.
Så vi får se om han lyckas.
De nya skidorna är han jättenöjd med och sköter noggrant om dem. Efter den här noggranna vallningen åkte han iväg 1 ½ mil ut på långspåret på Renberget. Det är väldigt bra att de varje år drar ett långspår. Och så varje vår-vinter ordnas "Renbergsloppet" med olika distanser.
Till skillnad från förra vintern så jobbar Sebastian fruktansvärt mycket så det är svårt för honom att få alla mil i benen som man säger krävs för att orka ett Vasalopp. Men han är stark, seg och envis som är bra egenskaper i detta fall.
RÄVUDDEN:
Förra veckan följde jag med min jobbarkompis på renskiljning. Det är ju så himla roligt. Och väldigt krävande. De två dagarna jag var med denna gång så märkte jag att jag blivit duktigare på att själv springa fram och hugga tag i renarnas horn och få dem till "vår" fålla. Alla renar vaccinerades och räknades.
Här har vi far och son. Äkta samer. Erik och Jon-Erik. Erik är 84 år och jag är otroligt imponerad av honom och det har jag talat om för honom. När hans son Jon-Erik och de andra yngre samerna åker skoter på vintern för att kolla till renarna eller flytta dem, då åker Erik skidor. Och det är inte några moderna skidor utan det är gamla träskidor som man bara sticker in fötterna i utan någon rem baktill på foten. Och han åker alltså flera mil! På somrarna när de yngre åker fyrhjulingar till renarna då går Erik till fots både en och två mil, och ibland t o m längre! Är det inte imponerande så säg?
Jag har inte fler bilder på renskiljningen för jag hade videokameran med mig och det blev mycket bra film av både renar och samer. Och så filmade Ingegerd mig också när jag hjälpte till i renhjorden.
De här lappskorna har Ingegerd sytt själv. Det är det absolut varmaste att ha på vintern med s k tovesockar inuti. Förr hade man ju sko-hö men numera har de flesta tovesockar som är tovat efter en viss teknik av fårull. Jag har själv fått lära mig det för många år sedan. Och jag tror att många barn både här uppe och i södra Sverige får lära sig det på syslöjden.
Man kan göra otroligt mycket av tovad ull, t o m tavlor har jag sett. Låter kanske inte så fint men en konstnärsbegåvad människa kan göra vackra tavlor av det mesta och jag har sett fantastiska tovade tavlor.
SYPÅSE:
Måste bara få visa min gamla sypåse som jag har kvar sedan jag gick i mellanstadiet i Enköping. Det är jätteroligt att jag har kvar den som jag själv sydde när jag var 10 år. Och jag använder den fortfarande och har diverse sybehör i. På den tiden hette jag Eva-Marie Borén därav initialerna.
Så vi får se om han lyckas.
De nya skidorna är han jättenöjd med och sköter noggrant om dem. Efter den här noggranna vallningen åkte han iväg 1 ½ mil ut på långspåret på Renberget. Det är väldigt bra att de varje år drar ett långspår. Och så varje vår-vinter ordnas "Renbergsloppet" med olika distanser.
Till skillnad från förra vintern så jobbar Sebastian fruktansvärt mycket så det är svårt för honom att få alla mil i benen som man säger krävs för att orka ett Vasalopp. Men han är stark, seg och envis som är bra egenskaper i detta fall.
RÄVUDDEN:
Förra veckan följde jag med min jobbarkompis på renskiljning. Det är ju så himla roligt. Och väldigt krävande. De två dagarna jag var med denna gång så märkte jag att jag blivit duktigare på att själv springa fram och hugga tag i renarnas horn och få dem till "vår" fålla. Alla renar vaccinerades och räknades.
Här har vi far och son. Äkta samer. Erik och Jon-Erik. Erik är 84 år och jag är otroligt imponerad av honom och det har jag talat om för honom. När hans son Jon-Erik och de andra yngre samerna åker skoter på vintern för att kolla till renarna eller flytta dem, då åker Erik skidor. Och det är inte några moderna skidor utan det är gamla träskidor som man bara sticker in fötterna i utan någon rem baktill på foten. Och han åker alltså flera mil! På somrarna när de yngre åker fyrhjulingar till renarna då går Erik till fots både en och två mil, och ibland t o m längre! Är det inte imponerande så säg?
Jag har inte fler bilder på renskiljningen för jag hade videokameran med mig och det blev mycket bra film av både renar och samer. Och så filmade Ingegerd mig också när jag hjälpte till i renhjorden.
De här lappskorna har Ingegerd sytt själv. Det är det absolut varmaste att ha på vintern med s k tovesockar inuti. Förr hade man ju sko-hö men numera har de flesta tovesockar som är tovat efter en viss teknik av fårull. Jag har själv fått lära mig det för många år sedan. Och jag tror att många barn både här uppe och i södra Sverige får lära sig det på syslöjden.
Man kan göra otroligt mycket av tovad ull, t o m tavlor har jag sett. Låter kanske inte så fint men en konstnärsbegåvad människa kan göra vackra tavlor av det mesta och jag har sett fantastiska tovade tavlor.
SYPÅSE:
Måste bara få visa min gamla sypåse som jag har kvar sedan jag gick i mellanstadiet i Enköping. Det är jätteroligt att jag har kvar den som jag själv sydde när jag var 10 år. Och jag använder den fortfarande och har diverse sybehör i. På den tiden hette jag Eva-Marie Borén därav initialerna.
Morgontur med hundarna
Det är verkligen mycket roligare att rasta hundarna på skidorna istället för att promenera som jag ändå gör hela somrarna när det inte finns snö.
Då får Nanok ha dragselet på sig och kuta iväg med mig bakom. Hon älskar det och jag älskar det.
För det mesta brukar jag ta Nanok ensam och åka iväg när André kommit hem och kan ha Tiffany för hon kan ändå inte springa lika fort som Nanok, särskilt inte när vi åker i lössnö in i skogen och över sjöarna m m.
Men en morgon när det var lite klart och skönt i luften tänkte jag att nu får Tiffany hänga med om jag bara åker i skoterspåret över sjön en liten bit. För springa kan hon när hon vill det vet jag.
Så här såg jag ut när jag var färdigmunderad för morgonturen. Reflexvästen på så att skoterförarna ser mig lite bättre ifall de kommer i full fart.
Ja jag kan säga att naturligtvis var ju Tiffany inte alls på humör att springa. Vi åkte över första lilla viken och så över en otrafikerad väg och så en bit till där ni ser skoterspåren går över sjön.
Men vilken tid det tog! Endast för Tiffany bara behagade att trippa lite sakta på på tårna som någon slags balettdansös.
Även hon har reflexväst så skoterförarna ska se henne. Nanok och jag fick ständigt stanna och vänta på lilla fröken som just den här dagen bara kunde trippa lite i "trav". Men om det hade kommit någon annan hund eller människa i spåret som hon INTE skulle få springa fram till... då hade hon satt full fart i galopp minsann. Jag känner den där hunden nu efter 13 år.
Annars är hon fantastiskt duktig på att springa med oss när vi åker skidor i elljusspåret. 5 km springer hon hur lätt som helst.
Ja hon är i alla fall charmig min lilla pudel! Och tuff också. Idag har det varit 33 minusgrader ute och hon klarar att gå med på promenader utan att det märks det minsta att hon fryser. Visserligen får hon ha fleecejacka på sig men tassarna smörjer jag inte ens in med fett längre som jag gjorde i början när jag bodde här uppe. Det finns ju sånt där särskilt fett för hundtassar.
Ja inte finns det många 13-åriga dvärgpudlar som är så tuffa och duktiga som hon!
Då får Nanok ha dragselet på sig och kuta iväg med mig bakom. Hon älskar det och jag älskar det.
För det mesta brukar jag ta Nanok ensam och åka iväg när André kommit hem och kan ha Tiffany för hon kan ändå inte springa lika fort som Nanok, särskilt inte när vi åker i lössnö in i skogen och över sjöarna m m.
Men en morgon när det var lite klart och skönt i luften tänkte jag att nu får Tiffany hänga med om jag bara åker i skoterspåret över sjön en liten bit. För springa kan hon när hon vill det vet jag.
Så här såg jag ut när jag var färdigmunderad för morgonturen. Reflexvästen på så att skoterförarna ser mig lite bättre ifall de kommer i full fart.
Ja jag kan säga att naturligtvis var ju Tiffany inte alls på humör att springa. Vi åkte över första lilla viken och så över en otrafikerad väg och så en bit till där ni ser skoterspåren går över sjön.
Men vilken tid det tog! Endast för Tiffany bara behagade att trippa lite sakta på på tårna som någon slags balettdansös.
Även hon har reflexväst så skoterförarna ska se henne. Nanok och jag fick ständigt stanna och vänta på lilla fröken som just den här dagen bara kunde trippa lite i "trav". Men om det hade kommit någon annan hund eller människa i spåret som hon INTE skulle få springa fram till... då hade hon satt full fart i galopp minsann. Jag känner den där hunden nu efter 13 år.
Annars är hon fantastiskt duktig på att springa med oss när vi åker skidor i elljusspåret. 5 km springer hon hur lätt som helst.
Ja hon är i alla fall charmig min lilla pudel! Och tuff också. Idag har det varit 33 minusgrader ute och hon klarar att gå med på promenader utan att det märks det minsta att hon fryser. Visserligen får hon ha fleecejacka på sig men tassarna smörjer jag inte ens in med fett längre som jag gjorde i början när jag bodde här uppe. Det finns ju sånt där särskilt fett för hundtassar.
Ja inte finns det många 13-åriga dvärgpudlar som är så tuffa och duktiga som hon!
