Midnattssol
En kväll första veckan Fanny var här så packade vi ryggsäckarna och åkte iväg på Silvervägen till Peljekaise för att bege oss upp på toppen.
Vädret hade varit soligt hela dagen och molnen på himlen var inte hotfulla på något sätt.
Istället för att gå Kungsleden upp som är lite längre så bestämde vi att gå uppför där skidbackarna är.
Vi åkte iväg från Arjeplog vid 21.30. Ställde bilen vid liftanläggningen.
Det kändes kallt när vi startade längst ner i backen. Men det tog inte lång tid förrän vi alla tre blev varma. Det är brantare än man tror att gå uppför en skidbacke. Lite snårigt och obekvämt att gå så det var ingen njutning direkt. Men varje gång vi vände oss om och tittade ner så märktes stigningen väldigt väl.
Det tog exakt en timme att gå uppför. Fast vi gick inte riktigt ända högst upp. Det fanns en värmestuga strax nedanför toppen så vi kände att det var rätt skönt att stanna där och fika och sitta lutande mot väggen och titta på midnattssolen.
När vi väl kom upp så blev det lite mer moln än det tidigare hade varit. Typiskt. Men solen var mest molnfri och det var för en gångs skull inte blåsigt.
André hade ställt sin kamera nedanför oss och så hade han en liten fjärrkontroll att trycka på när han tog kort. Jag förstod inte det så jag satt där och stirrade på kameran och undrade...
Vi hade gott fika och varma kläder så det var riktigt härligt att sitta där med den magnifika utsikten. Både Sveriges och Norges mäktiga berg bredde ut sig en bit bort.
Tyst och stilla ute i den sena kvällen. Det enda vi hörde var en Ljungpipare som förföljde oss.
Ett kort på Fanny med midnattssolen som skymtar bakom henne. Solen försökte verkligen sträcka sina strålar ovanför de envisa molnen som så väldigt olägligt la sig över himlen.
Där ser vi solen strax innan midnatt. Men den ser ju likadan ut hela natten om det inte kommer några moln.
Ja det var en trevlig liten tur.
Innan vi började gå nerför igen så dök det upp en stor vit fågel med breda vingar som seglade alldeles intill Peljekaisetoppen. Vi hade kikare med oss och försökte se vad det var. Den lät ingenting. Efter vi hade tittat i fågelboken kom vi fram till att det var en fjälluggla.
Klockan hann bli halv 2 innan vi kom iväg med bilen hem igen. Temperaturen utomhus sjönk till bara +4.
Vädret hade varit soligt hela dagen och molnen på himlen var inte hotfulla på något sätt.
Istället för att gå Kungsleden upp som är lite längre så bestämde vi att gå uppför där skidbackarna är.
Vi åkte iväg från Arjeplog vid 21.30. Ställde bilen vid liftanläggningen.
Det kändes kallt när vi startade längst ner i backen. Men det tog inte lång tid förrän vi alla tre blev varma. Det är brantare än man tror att gå uppför en skidbacke. Lite snårigt och obekvämt att gå så det var ingen njutning direkt. Men varje gång vi vände oss om och tittade ner så märktes stigningen väldigt väl.
Det tog exakt en timme att gå uppför. Fast vi gick inte riktigt ända högst upp. Det fanns en värmestuga strax nedanför toppen så vi kände att det var rätt skönt att stanna där och fika och sitta lutande mot väggen och titta på midnattssolen.
När vi väl kom upp så blev det lite mer moln än det tidigare hade varit. Typiskt. Men solen var mest molnfri och det var för en gångs skull inte blåsigt.
André hade ställt sin kamera nedanför oss och så hade han en liten fjärrkontroll att trycka på när han tog kort. Jag förstod inte det så jag satt där och stirrade på kameran och undrade...
Vi hade gott fika och varma kläder så det var riktigt härligt att sitta där med den magnifika utsikten. Både Sveriges och Norges mäktiga berg bredde ut sig en bit bort.
Tyst och stilla ute i den sena kvällen. Det enda vi hörde var en Ljungpipare som förföljde oss.
Ett kort på Fanny med midnattssolen som skymtar bakom henne. Solen försökte verkligen sträcka sina strålar ovanför de envisa molnen som så väldigt olägligt la sig över himlen.
Där ser vi solen strax innan midnatt. Men den ser ju likadan ut hela natten om det inte kommer några moln.
Ja det var en trevlig liten tur.
Innan vi började gå nerför igen så dök det upp en stor vit fågel med breda vingar som seglade alldeles intill Peljekaisetoppen. Vi hade kikare med oss och försökte se vad det var. Den lät ingenting. Efter vi hade tittat i fågelboken kom vi fram till att det var en fjälluggla.
Klockan hann bli halv 2 innan vi kom iväg med bilen hem igen. Temperaturen utomhus sjönk till bara +4.
Inlines
Sista kvällen Wilmer var här åkte han och jag iväg en bit på inlines. Wilmer lånade Andrés och jag mina nyinköpta.
Wilmer är otroligt duktig inlines-åkare. Han nästan dansade omkring på dem. Jag har aldrig varit särskilt duktig men det funkar så länge det inte är alltför mycket sten på asfalten och inte alltför mycket utförsbackar. Särskilt inte om det är utförsbacke och efter det en korsning så jag måste tvärstanna. Nej nej... jag måste tänka ut i förväg var jag ska åka så jag vet att det mest är slätt.
När jag var yngre och bodde i Enköping tog jag ofta mina inlines och åkte ca 1 mil som morgonrunda innan frukost. Det var härligt. Nästan bara cykel- och gångvägar.
Nu är jag inte lika säker på mig själv när jag står på inlines men jag åker heller inte regelbundet längre. Men då och då under sommaren blir det en tur.
Här fick Wilmer sätta sig på vägräcket och jag åkte ut en bit i vägen för att ta ett foto på mästeråkaren.
Wilmer fyller snart år så jag hade tänkt han skulle få ett par nya inlines. Antingen av mig eller sin pappa. Han är ju en fantastisk tecknare också så jag vill gärna ge honom ordentligt med material så han kan ta fram den slumrande konstnären i sig igen. Så vi får se... han ska få båda delarna på nåt sätt i alla fall.
Ja, just det... här råkade jag komma i lite rullning på mina "griller" så kortet blev lite suddigt därför. He he... så duktig är jag...
Här har vi minsta brorsorna tillsammans. Wilmer och vi andra var på Frasses och käka lite innan han skulle med bussen som sedan byttes till tåg i Jörn.
Hej då Wilmer... vi ses snart igen!
Älskar dig mycket mycket!!!
Wilmer är otroligt duktig inlines-åkare. Han nästan dansade omkring på dem. Jag har aldrig varit särskilt duktig men det funkar så länge det inte är alltför mycket sten på asfalten och inte alltför mycket utförsbackar. Särskilt inte om det är utförsbacke och efter det en korsning så jag måste tvärstanna. Nej nej... jag måste tänka ut i förväg var jag ska åka så jag vet att det mest är slätt.
När jag var yngre och bodde i Enköping tog jag ofta mina inlines och åkte ca 1 mil som morgonrunda innan frukost. Det var härligt. Nästan bara cykel- och gångvägar.
Nu är jag inte lika säker på mig själv när jag står på inlines men jag åker heller inte regelbundet längre. Men då och då under sommaren blir det en tur.
Här fick Wilmer sätta sig på vägräcket och jag åkte ut en bit i vägen för att ta ett foto på mästeråkaren.
Wilmer fyller snart år så jag hade tänkt han skulle få ett par nya inlines. Antingen av mig eller sin pappa. Han är ju en fantastisk tecknare också så jag vill gärna ge honom ordentligt med material så han kan ta fram den slumrande konstnären i sig igen. Så vi får se... han ska få båda delarna på nåt sätt i alla fall.
Ja, just det... här råkade jag komma i lite rullning på mina "griller" så kortet blev lite suddigt därför. He he... så duktig är jag...
Här har vi minsta brorsorna tillsammans. Wilmer och vi andra var på Frasses och käka lite innan han skulle med bussen som sedan byttes till tåg i Jörn.
Hej då Wilmer... vi ses snart igen!
Älskar dig mycket mycket!!!
Westernridning
Jag och Fanny hade en fantastisk dag i Boden.
Vi åkte iväg tidigt på tisdagmorgonen. André såg till att ha ärende med bilen i Arvidsjaur samma dag så vi fick åka med honom dit.
Sedan tog vi bussen vidare genom Älvsbyn och sedan landade vi i Bodden.
Där hade vi ett par timmar på oss att se oss omkring och äta lite mat innan vi blev upphämtade av killarna som hade ridningen på Western Farm.
Boden är en småtrevlig och fin stad och vädret var skönt så det var bra att vi hann se lite grann och handla lite smågrejer.
När vi kom fram till Western Farm visade det sig att det var som en uppbyggd westernstad. Häftigt.
Här har de mycket evenemang året runt. En hel del kick-off som företag ordnar. Konferenser m m. Man kan även ordna privata små festligheter över en helg.
På somrarna har de sitt lilla "High Chaparal" här och många barnfamiljer kommer då på en upplevelserik dag och får vara med och leka tillsammans med utklädd personal och stuntmen. Mycket action och pang-pang!
Här är stallet och fikarum. Efter ridningen drack vi lite kaffe och kallt vatten.
Ser den här sadeln skön ut? Eee... nää! Undrar när den användes?
Här har vi precis ställt upp hästarna på stallbacken efter den ca 2 timmar långa ridturen.
Jag ville ha en liten häst för jag trivs bäst med dem. Fanny tog en betydligt högre häst.
Vi vände hästarna och ställde oss framför stallet för solen kom in i kameran.
Det var lite lustigt att jag och flickorna haft en Newforest och en Fullblodsarab tidigare, och så valde jag en häst som var korsning mellan Newforest och Arab.
Han var lagom snabb och var ett bra val. Fannys häst var lite hetare i temperamentet och ville springa förbi vår ledarhäst hela tiden. Fanny hade lite jobb emellanåt att hålla in honom när vi galloperade.
Ja vi hade en riktigt härlig ridtur.
Efteråt hade vi ytterligare någon timme på oss att strosa i Boden innan vi tog bussen tillbaks till Arvidsjaur. Och där väntade André på oss och vi åkte hem till Arjeplog.
Och där väntade Hampus och Wilmer på oss med god middag i form av Röding och rotgrönsaksmos.
Mums mums!!!
Vi åkte iväg tidigt på tisdagmorgonen. André såg till att ha ärende med bilen i Arvidsjaur samma dag så vi fick åka med honom dit.
Sedan tog vi bussen vidare genom Älvsbyn och sedan landade vi i Bodden.
Där hade vi ett par timmar på oss att se oss omkring och äta lite mat innan vi blev upphämtade av killarna som hade ridningen på Western Farm.
Boden är en småtrevlig och fin stad och vädret var skönt så det var bra att vi hann se lite grann och handla lite smågrejer.
När vi kom fram till Western Farm visade det sig att det var som en uppbyggd westernstad. Häftigt.
Här har de mycket evenemang året runt. En hel del kick-off som företag ordnar. Konferenser m m. Man kan även ordna privata små festligheter över en helg.
På somrarna har de sitt lilla "High Chaparal" här och många barnfamiljer kommer då på en upplevelserik dag och får vara med och leka tillsammans med utklädd personal och stuntmen. Mycket action och pang-pang!
Här är stallet och fikarum. Efter ridningen drack vi lite kaffe och kallt vatten.
Ser den här sadeln skön ut? Eee... nää! Undrar när den användes?
Här har vi precis ställt upp hästarna på stallbacken efter den ca 2 timmar långa ridturen.
Jag ville ha en liten häst för jag trivs bäst med dem. Fanny tog en betydligt högre häst.
Vi vände hästarna och ställde oss framför stallet för solen kom in i kameran.
Det var lite lustigt att jag och flickorna haft en Newforest och en Fullblodsarab tidigare, och så valde jag en häst som var korsning mellan Newforest och Arab.
Han var lagom snabb och var ett bra val. Fannys häst var lite hetare i temperamentet och ville springa förbi vår ledarhäst hela tiden. Fanny hade lite jobb emellanåt att hålla in honom när vi galloperade.
Ja vi hade en riktigt härlig ridtur.
Efteråt hade vi ytterligare någon timme på oss att strosa i Boden innan vi tog bussen tillbaks till Arvidsjaur. Och där väntade André på oss och vi åkte hem till Arjeplog.
Och där väntade Hampus och Wilmer på oss med god middag i form av Röding och rotgrönsaksmos.
Mums mums!!!
Picknick
Ja synd nog så blev det kallt igen efter värmeböljan. Men att ha 25-30 plusgrader här uppe i början av juni är oerhört sällsynt. Så det är klart att Fanny och Wilmer tyckte det var hemskt när det blev normalväder igen, dvs 12-15 grader och väldigt växlande väder.
Det är antagligen jag som är onormal som vill bo här verkar det som ibland. Har ingen lust att ursäkta mig som hellre bor här än i uppland även om jag också tycker det är lite för kalla somrar. Jag har så mycket rikare liv här och värmen är inte det som avgör för min del.
I Enköping var jag jämt ensam. Inget umgänge alls.
Jag har dessutom varit med om många kalla trista somrar i Enköping så det är verkligen inte alltid varmt där.
Jag tog med mig barnen ut en stund till stugan en eftermiddag för jag ville så gärna visa hur fint jag har där ute. Wilmers gamla teckningar inramade på väggarna och andra fina minnen från barnen. Hoppas han tar upp sitt konstnärsskapande igen.
Tack för att ni följde med till stugan, det betydde jättemycket för mig.
Det var alltför råkallt inne i stugan så jag gjorde iordning fika och så gick vi ut och satte oss utanför bastun och hade picknick.
Wilmer sitter på trappan till stugan.
Så fort vi satte oss med kaffe och kakor... så kom de förbannade myggen. Ja det var bara att hämta myggmedel och kläder till allihop. Jag är lite mer hårdhudad men det har jag alltid varit.
Tröjan som Hampus lånade är en riktig gammal goding som jag köpte i slutet på 70-talet. Hel och snygg fortfarande. Skön att ha ute i stugan när vinden blåser kall.
Wilmer och Fanny med Tiffy mellan sig försöker koncentrera sig på det goda fikat.
Jag var uppe på morgonen och bakade en supergod toscakaka.
Wilmer fick nu tillbaks sin gamla rosa snusnäsduk som jag fick av honom sommaren 2008 när jag gjorde min långcykeltur. Nu blev liksom snusnäsduken som ny igen.
Tre av Hällvikskillarna satte sig och fikade med oss. Sötnosarna.
Här tog jag ett par bilder från stugan strax innan Fanny och Wilmer kom upp. Det var en sån där stilla fin fantastisk kväll. Jag satt på altanen och tittade ut över Hornavan och bara njöt som jag alltid gör av tystnaden och stillheten. Att jag aldrig tröttnar?
Nu när det är ljust dygnet runt vill jag helst vara uppe hela nätterna för det är då det är som vackrast.
Min fina Mårbackapelargon! Favoriten nummer 1. Jag satte dit några plast-ranunkel också så det lyser upp lite.
Fanny tog lite bilder efter picinicken när vi kör 4-hjuling med lilla David. Jag lägger in dem sedan när jag kopierat dem av Fanny.
Det var en fin eftermiddag vi hade därute i Hällvik.
Tack igen för ni följde med. Det värmer i mitt hjärta resten av sommaren.
Älskar er!!!
Det är antagligen jag som är onormal som vill bo här verkar det som ibland. Har ingen lust att ursäkta mig som hellre bor här än i uppland även om jag också tycker det är lite för kalla somrar. Jag har så mycket rikare liv här och värmen är inte det som avgör för min del.
I Enköping var jag jämt ensam. Inget umgänge alls.
Jag har dessutom varit med om många kalla trista somrar i Enköping så det är verkligen inte alltid varmt där.
Jag tog med mig barnen ut en stund till stugan en eftermiddag för jag ville så gärna visa hur fint jag har där ute. Wilmers gamla teckningar inramade på väggarna och andra fina minnen från barnen. Hoppas han tar upp sitt konstnärsskapande igen.
Tack för att ni följde med till stugan, det betydde jättemycket för mig.
Det var alltför råkallt inne i stugan så jag gjorde iordning fika och så gick vi ut och satte oss utanför bastun och hade picknick.
Wilmer sitter på trappan till stugan.
Så fort vi satte oss med kaffe och kakor... så kom de förbannade myggen. Ja det var bara att hämta myggmedel och kläder till allihop. Jag är lite mer hårdhudad men det har jag alltid varit.
Tröjan som Hampus lånade är en riktig gammal goding som jag köpte i slutet på 70-talet. Hel och snygg fortfarande. Skön att ha ute i stugan när vinden blåser kall.
Wilmer och Fanny med Tiffy mellan sig försöker koncentrera sig på det goda fikat.
Jag var uppe på morgonen och bakade en supergod toscakaka.
Wilmer fick nu tillbaks sin gamla rosa snusnäsduk som jag fick av honom sommaren 2008 när jag gjorde min långcykeltur. Nu blev liksom snusnäsduken som ny igen.
Tre av Hällvikskillarna satte sig och fikade med oss. Sötnosarna.
Här tog jag ett par bilder från stugan strax innan Fanny och Wilmer kom upp. Det var en sån där stilla fin fantastisk kväll. Jag satt på altanen och tittade ut över Hornavan och bara njöt som jag alltid gör av tystnaden och stillheten. Att jag aldrig tröttnar?
Nu när det är ljust dygnet runt vill jag helst vara uppe hela nätterna för det är då det är som vackrast.
Min fina Mårbackapelargon! Favoriten nummer 1. Jag satte dit några plast-ranunkel också så det lyser upp lite.
Fanny tog lite bilder efter picinicken när vi kör 4-hjuling med lilla David. Jag lägger in dem sedan när jag kopierat dem av Fanny.
Det var en fin eftermiddag vi hade därute i Hällvik.
Tack igen för ni följde med. Det värmer i mitt hjärta resten av sommaren.
Älskar er!!!
Bad i Rapatjärn
Fanny och Wilmer kom till Arjeplog idag. Som jag har längtat!
Och mitt i värsta hettan... 30 grader ute och ljummet och skönt i Hornavan.
Har jag inte varit med om här uppe tidigare. Definitivt ovanligt för att vara juni.
Vi åkte hem med Fannys och Wilmers packning till Hampus. Och sedan tog vi våra badgrejer och köpte läsk och bullar och stack iväg till Rapatjärn för att bada.
Super super super härligt!!!!
Vi hade med oss en boll som vi lekte med i vattnet.
Här står Fanny beredd att ta den.
Tiffany tar sig en liten simtur. Hon tycker inte om att bada hur varmt det än är så henne får man bära ut i vattnet och släppa i henne och så får hon simma in till land. Tiffany var ju jättevarm och flåsade med tungan hängande så det var bara en välgärning att släppa ner henne i vattnet.
Oj oj... Hampus var snabbt ute i vattnet och dök i och simmade och plaskade. Han som brukar vara en sån badkruka. Men i det ovanligt varma vattnet tvekade han inte att doppa sig.
Jag och Fanny var också rätt snabba ut och jag slängde mig i och svalkade min heta kropp.
Fanny gick omkring ett tag i vattnet innan hon doppade sig. Hon hade dagarna innan varit och badat ute i Bredsand strax utanför Enköping och sa att vattnet var lika varmt här uppe som där nere.
Hampus har fångat bollen och tänker nog passa den till Wilmer.
Jaha, vem är det bakom vattenstänket? Tror det är Hampus faktiskt.
Av någon anledning blev det inget kort taget på Wilmer just denna gång.
Men det blir fler dagar och fler bilder.
Det var André som hade sin lilla kamera med sig och knäppte lite bilder. Han försökte ta några på Nanok också när hon simmade i vattnet men hon vände sig så snabbt om när han just skulle trycka på knappen så det blev bara ryggen på henne som syntes.
Efter badet åkte vi hem till André och grillade ute på hans baksida. Mums så gott och så trevligt det var i skuggan.
Ja... sedan blev klockan 20.45 och jag var tvungen att sticka till jobbet. Jag jobbar tyvärr hela helgen.
Trevligt och alldeles underbart skönt hade vi tillsammans i alla fall hela eftermiddagen och kvällen.
