Arjeplog
Hej!
Snart bott i Arjeplog en vecka. Resan upp var så klart rätt jobbig, men gick ändå bättre än förväntat. Det var efter Lycksele som vi började märka av den riktiga vintern på vägarna.
Pappa och min äldsta bror åkte i lastbilen. Jag, mamma, min äldsta dotter, svägerskan och lilla Molly åkte bil. Molly som bara är 4 år var så himla duktig! Nästan inget gnäll alls.
När vi kom fram till huset så fick vi in alla möbler och kartonger m m på 45 minuter! Bra jobbat av oss. Det snöade och hela landskapet inbäddat i vit snö och träden vitfrostiga som om de var sprayade med snöspray. Vackert vackert vackert!
Jag har inte skaffat internet hemma än, och vet inte när det blir av heller. Får försöka blogga lite när jag jobbar... som nu. Så det blir inga bilder infogade för tillfället om jag inte hittar några bra på internet.
Hunden Tiffany tyckte det var för kallt de första dagarna och kunde knappt gå ute på den iskalla marken. Men jag har köpt tassalva som hon har på trampdynorna så nu går det bättre. Hon klarar gå allt längre promenader.
Jag har ett elljusspår i skogen ovanför mitt hus. Där har jag åkt skidor ett par gånger. Väldigt skönt och avkopplande alldeles ensam i spåret.
Jobbar nu min tredje natt. Jobbet är väl inte riktigt som jag hade förväntat mig. Var inte helt medveten om att jag har hand om ett akutintag där precis vad som helst kan komma in! Känns läskigt eftersom jag aldrig jobbat med akutvård tidigare förutom akutpsykiatri förstås.
Jag har hunnit känna både lyckorus och panikångest under veckan som gått! Landskapet oerhört vackert och det känns overkligt att jag bor här. Det är så vackert med det vita snölandskapet och fjäll och sjöar runtomkring mig! Ofattbart att jag bor mitt i det här fantstiska "julkortsmotivet".
Men emellanåt undrar jag hur sjutton jag kunde vara så dum och lämna alla mina barn nere i Uppland, och ett superbra jobb i Stockholm med arbetskamrater som jag mestadels trivdes utmärkt med!?!Och sedan tro att jag ska klara bo och bli accepterad i ett ännu mindre samhälle än Enköping?... Ja, nu är jag här och nu är det bara att ta seden dit jag kommit.
Skulle verkligen bli väldigt glad om någon kommer och hälsar på mig snart! Efter jul och nyår t ex.
Hela januari och februari så bor det dubbelt så mycket folk inne i Arjeplog för då kommer det ett par tusen testbilsförare hit. Och då lever hela Arjeplog upp har jag hört av mina arbetskamrater! Finfint... då ska jag passa på att mingla med folket på kvällarna när jag är ledig. Testförarna kommer hit från många olika länder. Låter mycket trevligt tycker jag så det blir lite fart här i byn!
Tyvärr händer det en del olyckor också så jag får vara beredd att ta emot testkillarna här på vårdcentralen också.
Efter nyår öppnar de skidbackarna på Galtispouda. Blir också bra så jag får slänga mig i backarna på helgerna.
Hela julveckan är jag ledig. Är oerhört tacksam att jag blivit hembjuden till en tysk man och hans dotter utanför Jokkmokk som jag träffade när jag cyklade i somras. Jag har skrivit och berättat om det mötet i bloggen tidigare. Känns väl lite konstigt att komma hem till dem som jag bara har träffat ett par timmar i somras, men de båda var så fantastiskt öppna och behandlade mig som en vän redan då. Ville nästan inte cykla ifrån dem för vi hade så trevligt kommer jag ihåg.Så det ska bli kul hur som helst. Bara jag hittar vilken buss jag ska ta... inte så lätt med kommunikationerna här uppe.
Saknar mina barn oerhört mycket. Har inte bott utan barn sedan 1981 så det känns lite tomt och konstigt. Men jag visste från början att det skulle kännas så emellanåt. Och det gör det antagligen för alla föräldrar när barnen flyttar hemifrån. Fast nu blev det liksom jag som flyttade ifrån dem på nåt sätt!?
Dottern som bor i Spanien är uppgiven och missnöjd med Sevilla på flera olika sätt. Hon kommer med all säkerhet och hälsar på om/när hon får råd. Hoppas hoppas hoppas det blir snart.
Det var allt för denna gång. Hoppas jag kan blogga bättre framöver och bifoga lite bilder. Och att jag framför allt får upp gnistan lite mer än jag har just nu.
Stor kram till er alla! Hör av er!
Snart bott i Arjeplog en vecka. Resan upp var så klart rätt jobbig, men gick ändå bättre än förväntat. Det var efter Lycksele som vi började märka av den riktiga vintern på vägarna.
Pappa och min äldsta bror åkte i lastbilen. Jag, mamma, min äldsta dotter, svägerskan och lilla Molly åkte bil. Molly som bara är 4 år var så himla duktig! Nästan inget gnäll alls.
När vi kom fram till huset så fick vi in alla möbler och kartonger m m på 45 minuter! Bra jobbat av oss. Det snöade och hela landskapet inbäddat i vit snö och träden vitfrostiga som om de var sprayade med snöspray. Vackert vackert vackert!
Jag har inte skaffat internet hemma än, och vet inte när det blir av heller. Får försöka blogga lite när jag jobbar... som nu. Så det blir inga bilder infogade för tillfället om jag inte hittar några bra på internet.
Hunden Tiffany tyckte det var för kallt de första dagarna och kunde knappt gå ute på den iskalla marken. Men jag har köpt tassalva som hon har på trampdynorna så nu går det bättre. Hon klarar gå allt längre promenader.
Jag har ett elljusspår i skogen ovanför mitt hus. Där har jag åkt skidor ett par gånger. Väldigt skönt och avkopplande alldeles ensam i spåret.
Jobbar nu min tredje natt. Jobbet är väl inte riktigt som jag hade förväntat mig. Var inte helt medveten om att jag har hand om ett akutintag där precis vad som helst kan komma in! Känns läskigt eftersom jag aldrig jobbat med akutvård tidigare förutom akutpsykiatri förstås.
Jag har hunnit känna både lyckorus och panikångest under veckan som gått! Landskapet oerhört vackert och det känns overkligt att jag bor här. Det är så vackert med det vita snölandskapet och fjäll och sjöar runtomkring mig! Ofattbart att jag bor mitt i det här fantstiska "julkortsmotivet".
Men emellanåt undrar jag hur sjutton jag kunde vara så dum och lämna alla mina barn nere i Uppland, och ett superbra jobb i Stockholm med arbetskamrater som jag mestadels trivdes utmärkt med!?!Och sedan tro att jag ska klara bo och bli accepterad i ett ännu mindre samhälle än Enköping?... Ja, nu är jag här och nu är det bara att ta seden dit jag kommit.
Skulle verkligen bli väldigt glad om någon kommer och hälsar på mig snart! Efter jul och nyår t ex.
Hela januari och februari så bor det dubbelt så mycket folk inne i Arjeplog för då kommer det ett par tusen testbilsförare hit. Och då lever hela Arjeplog upp har jag hört av mina arbetskamrater! Finfint... då ska jag passa på att mingla med folket på kvällarna när jag är ledig. Testförarna kommer hit från många olika länder. Låter mycket trevligt tycker jag så det blir lite fart här i byn!
Tyvärr händer det en del olyckor också så jag får vara beredd att ta emot testkillarna här på vårdcentralen också.
Efter nyår öppnar de skidbackarna på Galtispouda. Blir också bra så jag får slänga mig i backarna på helgerna.
Hela julveckan är jag ledig. Är oerhört tacksam att jag blivit hembjuden till en tysk man och hans dotter utanför Jokkmokk som jag träffade när jag cyklade i somras. Jag har skrivit och berättat om det mötet i bloggen tidigare. Känns väl lite konstigt att komma hem till dem som jag bara har träffat ett par timmar i somras, men de båda var så fantastiskt öppna och behandlade mig som en vän redan då. Ville nästan inte cykla ifrån dem för vi hade så trevligt kommer jag ihåg.Så det ska bli kul hur som helst. Bara jag hittar vilken buss jag ska ta... inte så lätt med kommunikationerna här uppe.
Saknar mina barn oerhört mycket. Har inte bott utan barn sedan 1981 så det känns lite tomt och konstigt. Men jag visste från början att det skulle kännas så emellanåt. Och det gör det antagligen för alla föräldrar när barnen flyttar hemifrån. Fast nu blev det liksom jag som flyttade ifrån dem på nåt sätt!?
Dottern som bor i Spanien är uppgiven och missnöjd med Sevilla på flera olika sätt. Hon kommer med all säkerhet och hälsar på om/när hon får råd. Hoppas hoppas hoppas det blir snart.
Det var allt för denna gång. Hoppas jag kan blogga bättre framöver och bifoga lite bilder. Och att jag framför allt får upp gnistan lite mer än jag har just nu.
Stor kram till er alla! Hör av er!
