Slutirutan

Så här härligt var det en morgon när jag cyklade från jobbet och ut till stugan på Lillön.



Vädret har minst sagt varit växlande här uppe sedan början på oktober. Ena dagen vinter och snö, och sedan har det töat och slaskat. Men snön har inte töat bort helt och hållet sedan den föll i början på oktober utan det har legat åtminstone 5 centimeter hela tiden. Däremot har isen tinat upp ett par gånger och sedan lagt sig igen.


Det var en härlig dag och lika skönt som vanligt att komma ut här och få vara helt för mig själv.

Det här har blivit en favoritvy att fotografera. Är så härligt att mötas av den här utsikten varje gång jag kliver ut på trappan utanför dörrn.


Jag har satt upp lite fågelmat utanför fönstret där jag sitter och äter. Känns så himla trivsamt när fåglarna kommer och äter. Tar fram min fågelbok som jag fick av mamma när jag fyllde år och har konstaterat att mina fågelgäster mestadels är Talgoxar, Talltitor och Nötskrikor.


Ja, här är mitt "köksfönster". Alltså en liten del av rummet för jag har ju liksom allt i ett i stugan. Förutom två stycken små små sovalkover där det bara får rum de smalast möjliga sängar och inget annat. Men väldigt mysigt har jag det i alla fall.
Är väl lite dystert med enbart furu precis överallt, men jag har vant mig vid så det känns inte så mörkt och dystert längre. Helst skulle jag vilja vitlasera så det blev lite ljusare så klart.


När jag tänder eld i kaminen behöver jag inte ha någon värme på elementen, blir snabbt 20-25 grader i hela stugan. Och jag tycker t o m det blir för varmt. Trivs bäst i 15 grader och sover så skönt då.


Här ser ni soffhörnan. Krukorna i fönstren har numera blommor i sig. Gardinkappan är ett avklippt gammalt lakan från min mormor. Tyckte det var lite fiffigt att ha det sådär. Ett tips från min mamma.


Att ha tända ljus på kvällarna är oförklarligt en helt annan stämning i min lilla stuga. Går verkligen inte att jämföra med en lägenhet. Det är något speciellt som känns inuti mig när jag sitter därute ensam med brasan i kaminen och tända ljus omkring mig. Det är exakt så här jag vill leva mitt liv. Stilla och avskiljt. (Stavas det så?)


Här har vi då det fönstret som vetter mot soluppgången. Den lilla gubben som står i fönstret är "Jesus"... Sebastian gjorde den när han gick på Kyrkans barntimmar när han var 4 år. Den har hängt med i alla flyttar och har med åren bleknat och tappat formen men den gör mig glad och påminner om den fina tiden då barnen var små.
Den gröna vävda lilla duken som jag placerat på väggen har Hampus gjort någon gång i lågstadiet.

Ja, det kanske inte ser så märkvärdigt ut inne i mitt lilla hem, men för mig är det helt underbart. Och så är det såklart svårt att få fram den härliga stämningen med en mobilkamera. Den sinnesron jag känner när jag är därute går inte heller att beskriva.
Lite tråkigt bara att mina söner som bor här uppe inte uppskattar det på samma sätt. Om jag haft bil skulle de nog komma hit lite mer.
Haft en hel del andra trevliga besök och middagar som jag uppskattat mycket, bl a André har varit en flitig besökare.
Grann"gubbarna" kom också över en kväll mitt i älgjakten och tog sig ett par groggar och pratade och skrattade och var nyfikna på vem jag var och hur i all sin dar jag skulle klara av bo så omodernt och dessutom utan bil!
Men jag är en envis liten person...

Hampus kom och hälsade på mig ute i stugan några dagar i oktober. En av de dagarna var fantastiskt vacker. Isen hade lagt sig sådär spegelblank och helt genomskinlig. Kunde se botten på sjön var jag än åkte skridskor. Lite läskigt men så himla härligt. Inne i viken var isen 3-5 cm och var perfekt att åka på. Men det är rätt strömt i vattnet utanför mig så det var bara inne i viken som det gick att åka skridskor, sedan var sjön helt öppen.
Hampus agerade mästerfotograf den dagen och tog en massa kort på mig.


Här kommer jag åkande!





Det blir ett helt potpurri av bilder från både skridskor, skidor och snöskor som jag provade och hade kul med flera timmar denna dag.


Så här nära det öppna vattnet gick det att åka. Isen var så kompakt och bra.


Galtispouda ser ni i bakgrunden. Det var där vi åkte utför i backarna förra vintern. Och nu har jag nära dit ifrån stugan. Ska bli härligt åka där igen.






Galtispouda igen.


Hampus leker med kameran. Jag sitter på en sten bakom roddbåten och tar av skridskorna. Båten har jag för övrigt varit ute och rott med och fiskat lite. Så stilla och skönt att ro ut en sväng när jag kommer från jobbet på mornarna innan jag lägger mig. Alltså inte nu när det är vinter utan i september när det var många sköna vackra mornar i blek sol och stilla vatten.


Ja där sitter jag. Hampus har tripplat mig tydligen.


De här gamla skidorna hittade jag inne i ett av utrymmena i boden. Och de måste jag förstås prova åka med.

Ser väl inbjudande ut. Inte som skidor är gjorda idag precis men säkert bra ändå. En vän till mig har lovat att han ska tjära dem åt mig som man gör med sådana här träskidor.


Ja, det var väl inte så världsamycket snö ute men det gick att åka i alla fall. Så jag började från bryggan.

Fortsatte sedan förbi min stuga och vidare upp till närmsta grannen. Jag skulle ändå prata med dem om en sak så det passade bra att åka den lilla biten på skidorna för att få provåka dem. Gick faktiskt mycket lättare än jag trodde. Kommer åka mer på dem i vinter runtomkring där jag bor. Jag tillhör ju de där som tycker att all prylhets är stressande och jobbigt. Jag har inte lust att kasta ut tusenlappar efter tusenlappar på modernaste utrustningar med alla möjliga finesser på. Jag älskar att använda gamla grejer som ändå funkar riktigt riktgt bra till mina ändamål.
Har nog många gånger sett människor glänsa med utrustningar men som inte åker skidor ett dugg bättre än andra som har gamla utrustningar från 70-80 talet. Jag har fått för mig att man ska ha kul när man åker skidor både utför och på tur. Är det inte det som är poängen? Eller är det att få visa upp hur dyra snygga kläder och skidutrustning man har?

Jag ska i o för sig köpa nya turskidor för jag och min goda och speciella vän André planerar en långtur fram i Mars. Då ska vi åka skidor samma sträcka som jag och Claes vandrade i somras! Alltså från Abisko till Kebnekaise och förmodligen (istället för helikopter) ända fram till Nikkaluokta. Vi tänkte ta dubbla sträckor då så det inte blir så många dagars åkande. Så nu gäller det att ligga i träning! André har mycket erfarenhet av det mesta gällande friluftsliv och det är bra så jag känner mig fullt trygg med honom. Vi gör mycket roligt tillsammans han och jag.
 

Ja så avslutade jag denna härliga dag med att prova de gamla snöskorna som jag också hittat inne i boden. Gamla rackare det här. Var jättekul att gå med.
Nästa gång jag kom ut till stugan så hade det snöat 3 dm och då visade det sig att snöskorna var helt perfekta att använda för att gå upp lite gångar runt stugan. Som till dasset och boden t ex. Och ner till sjön där jag ska hämta vatten, och till Kåtan där jag ska ha eventuella gäster i vinter.
Visst behövde jag skotta en hel del också, men snöskorna var till mycket stor användning och hjälp att gå med och platta till snön.
Så tack snälla den person som lämnat både ett par bra och användbara skidor och snöskor kvar i boden!


Här står min häxa Zinkadus och vaktar min stuga! Jag köpte henne på återvinningsstationen för 75 kr och jag föll direkt för henne! Tycker hon passar utmärkt härutanför stugan. En lykta att lysa upp i mörkret på kvällarna har hon också i handen.

Vi ses imorgon Zinkadus!