Underbar cykling i Enköping
Vill bara visa hur underbart vackert och en lisa för själen även Enköping är. Fast jaglängtar upp till lappland det lovar jag!
Det händer saker
Ja, det är märkligt att allt verkar gå så bra. Jag är definitivt inte van vid att allt går lätt för mig i livet. Det mesta har jag fått kämpa mig till.
Men jag är glad att jag fick jobbet i Arjeplog. Och den vackra vyn över Arjeplog när jag var upp till Galtispouda gjorde mig helt knäsvag, och jag förstod redan då att jag inte skulle kunna motstå den enastående naturen däruppe om jag blev erbjuden jobbet.
Ja, jag sa ju upp mig på jobbet så fort jag fick veta att de ville ha mig i Arjeplog. Jag tvekade inte en sekund när jag blev erbjuden jobbet där uppe.
Helt galet egentligen för jag hade ingenstans att bo där uppe. Men jag sa upp lägenheten här i Enköping i alla fall. Och det kändes jätteläskigt.
Ringde runt i Arjeplog och fick tag på ett vandrarhem där de hyrde ut rum för längre tid. Tur att jag inte är en särskilt bekväm människa av mig. Gör mig absolut ingenting att ha gemensamma utrymmen ihop med andra människor. Kära nån... jag hade i alla fall någonstans att bo så länge. Hampus som ska följa med mig tyckte också att det var helt okej.
Men nu i veckan när jag hade jobbat och kom hem på morgonen så tänkte jag att "nu sätter jag in annons på blocket och chansar på att det finns något bättre". Sagt och gjort, jag beskrev mig själv och hur läget låg till, ville hyra en liten stuga i eller utanför Arjeplog. När jag sovit färdigt så ringde telefonen och det var en kvinna som hade en stuga att hyra ut inne i Arjeplog. Jag trodde knappt mina öron. Den kunde jag hyra när jag ville för den stod tom. Jag ringde Anders och bad honom åka och titta på huset vid tillfälle. Både han och kvinnan tyckte det var en bra lösning.
Så nu kära alla mina vänner!!! Ber jag er än en gång att önska mig lycka till så jag får hyra detta lilla hus. Det var det jag ville ända från början. Just det att få hyra en liten stuga medan jag jobbar mina pass i Arjeplog och kan utforska naturen där runtomkring. Och när jag är långledig finns det möjligheter att åka och hälsa på folk som jag lärt känna uppe i norrland, eller åka ner och hälsa på familjen.
Just nu känns det som både Gud och alla andra är med mig och hjälper mig.
Efter allt elände jag haft är det svårt att förstå att jag just nu kan ha så mycket medgångar. Kan det vara så att jag nån gång i livet ska få det bra?
Ja, jag tycker själv att jag är värd det. Men jag har många gånger undrat varför jag stått ut med så mycket elände.
Vänder det nu är jag evigt tacksam... Jag är tacksam för alla mina vänner, min familj, mina arbetskamrater som de flesta uppskattar mig, tackar för allt gott och struntar i all falskhet för det är olyckliga människor som vill hävda sig genom att göra illa andra medmänniskor och då är det egentligen mest synd om dem själva. (Kallas det mindervärdeskomplex?) Jag är tacksam att det just nu går bra både för mig och mina barn. För det har inte varit lätt för de 4 äldsta av mina 5 barn att plötsligt utan förvarning mista sin pappa. De fyra barnen har inte haft någon pappa sedan -93. Och tyvärr har inte många förstått hur tufft det varit och hur jag nästan fått utplåna mig själv. Hur mycket stöttning tror ni jag eller barnen fått? Har jag bett om hjälp så har det inte funnits mycket förtåelse varken från skolan eller andra instanser. Inte från andra föräldrar heller.
Men nu är jag glad över min cykeltur i somras som gav mig ett nytt perspektiv på tillvaron och som hjälpte mig att bestämma mig för vad jag ville göra. Och att livet ska vara en utmaning för att få ut något av det.
Hur som helst är jag glad att det går bra för oss alla just nu. Men eftersom jag varit med om så myket svek så vågar jag inte ta ut något i förskott. Den dagen jag bor (förhoppningsvis stugan) i Arjeplog och har sonen med mig och har börjat jobba på Norrskenets äldreboende... först då kan jag pusta ut och tro på att det är sant. Snö och skidåkning, pimpla i sjöarna, och flugfiske på sommaren, och vandring i fjällen, och naturligtvis 50 - 100 mils cykling i delar av norrland jag inte sett, och lite i Norge. DÅ tror jag på livet på riktigt!
Hampus! Ska du bli Arjeplogare i lappland?
Jag i Spanien i maj. Känns som det blir LITE skillnad på klimat jämfört med Arjeplog.
Ser ut som jag är ett plan som ska till att lyfta... men jag kan säga att jag var på väg att slänga mig i vågorna som kommer bakom mig.
Jag tackar för allt gott!!! Och jag tackar för att jag har mina fantastiska vänner och familj!!!
Men jag är glad att jag fick jobbet i Arjeplog. Och den vackra vyn över Arjeplog när jag var upp till Galtispouda gjorde mig helt knäsvag, och jag förstod redan då att jag inte skulle kunna motstå den enastående naturen däruppe om jag blev erbjuden jobbet.
Ja, jag sa ju upp mig på jobbet så fort jag fick veta att de ville ha mig i Arjeplog. Jag tvekade inte en sekund när jag blev erbjuden jobbet där uppe.
Helt galet egentligen för jag hade ingenstans att bo där uppe. Men jag sa upp lägenheten här i Enköping i alla fall. Och det kändes jätteläskigt.
Ringde runt i Arjeplog och fick tag på ett vandrarhem där de hyrde ut rum för längre tid. Tur att jag inte är en särskilt bekväm människa av mig. Gör mig absolut ingenting att ha gemensamma utrymmen ihop med andra människor. Kära nån... jag hade i alla fall någonstans att bo så länge. Hampus som ska följa med mig tyckte också att det var helt okej.
Men nu i veckan när jag hade jobbat och kom hem på morgonen så tänkte jag att "nu sätter jag in annons på blocket och chansar på att det finns något bättre". Sagt och gjort, jag beskrev mig själv och hur läget låg till, ville hyra en liten stuga i eller utanför Arjeplog. När jag sovit färdigt så ringde telefonen och det var en kvinna som hade en stuga att hyra ut inne i Arjeplog. Jag trodde knappt mina öron. Den kunde jag hyra när jag ville för den stod tom. Jag ringde Anders och bad honom åka och titta på huset vid tillfälle. Både han och kvinnan tyckte det var en bra lösning.
Så nu kära alla mina vänner!!! Ber jag er än en gång att önska mig lycka till så jag får hyra detta lilla hus. Det var det jag ville ända från början. Just det att få hyra en liten stuga medan jag jobbar mina pass i Arjeplog och kan utforska naturen där runtomkring. Och när jag är långledig finns det möjligheter att åka och hälsa på folk som jag lärt känna uppe i norrland, eller åka ner och hälsa på familjen.
Just nu känns det som både Gud och alla andra är med mig och hjälper mig.
Efter allt elände jag haft är det svårt att förstå att jag just nu kan ha så mycket medgångar. Kan det vara så att jag nån gång i livet ska få det bra?
Ja, jag tycker själv att jag är värd det. Men jag har många gånger undrat varför jag stått ut med så mycket elände.
Vänder det nu är jag evigt tacksam... Jag är tacksam för alla mina vänner, min familj, mina arbetskamrater som de flesta uppskattar mig, tackar för allt gott och struntar i all falskhet för det är olyckliga människor som vill hävda sig genom att göra illa andra medmänniskor och då är det egentligen mest synd om dem själva. (Kallas det mindervärdeskomplex?) Jag är tacksam att det just nu går bra både för mig och mina barn. För det har inte varit lätt för de 4 äldsta av mina 5 barn att plötsligt utan förvarning mista sin pappa. De fyra barnen har inte haft någon pappa sedan -93. Och tyvärr har inte många förstått hur tufft det varit och hur jag nästan fått utplåna mig själv. Hur mycket stöttning tror ni jag eller barnen fått? Har jag bett om hjälp så har det inte funnits mycket förtåelse varken från skolan eller andra instanser. Inte från andra föräldrar heller.
Men nu är jag glad över min cykeltur i somras som gav mig ett nytt perspektiv på tillvaron och som hjälpte mig att bestämma mig för vad jag ville göra. Och att livet ska vara en utmaning för att få ut något av det.
Hur som helst är jag glad att det går bra för oss alla just nu. Men eftersom jag varit med om så myket svek så vågar jag inte ta ut något i förskott. Den dagen jag bor (förhoppningsvis stugan) i Arjeplog och har sonen med mig och har börjat jobba på Norrskenets äldreboende... först då kan jag pusta ut och tro på att det är sant. Snö och skidåkning, pimpla i sjöarna, och flugfiske på sommaren, och vandring i fjällen, och naturligtvis 50 - 100 mils cykling i delar av norrland jag inte sett, och lite i Norge. DÅ tror jag på livet på riktigt!
Hampus! Ska du bli Arjeplogare i lappland?
Jag i Spanien i maj. Känns som det blir LITE skillnad på klimat jämfört med Arjeplog.
Ser ut som jag är ett plan som ska till att lyfta... men jag kan säga att jag var på väg att slänga mig i vågorna som kommer bakom mig.
Jag tackar för allt gott!!! Och jag tackar för att jag har mina fantastiska vänner och familj!!!
Lite tankar... och så Vaksala torg!
Som ni förstår handlar inte bloggen längre så mycket om cykling. Men allt som blivit efter cyklingen har ändå med fortsättningen att göra eftersom det som nu händer i mitt liv har blivit en förlängning av cykeläventyret. Och det var just det jag hoppades på när jag gav mig iväg upp till Kiruna.
Det var för att jag ville cykla helt ensam och kämpa mig genom norrland för att få mina sinnen klara och utan störande påverkan från någon annan person eller mitt vardagsliv. Det är helt otroligt så påverkad man blir både av sin omgivning och av andra människors tyckande, och däruppe hade jag bara mig själv.... skönt.
Och jag lovar att hela jag var som en annan människa när jag var ensam ute kämpande på cykeln och utan att träffa människor på flera mil och flera timmar ibland. Bara jag, cykeln och naturen. Ödsligt och läskigt ibland för man är väldigt utsatt ifall det skulle komma en galning elleren björn. Vad har jag att sätta mig upp emot det?
Och jag tackar Gud för att allt gick bra och att jag gjorde denna cykling för den har förändrat mig väldigt mycket på ett positivt sätt.
Nästa sommar ska jag upptäcka mer av Norrland från min cykel. Ser verkligen fram emot det. Nästan så jag inte kan bärga mig. Men så är jag en väldigt otålig och envis person också. Tack och lov för det många gånger annars skulle inte mycket bli gjort.
Nu måste jag berätta om i lördags... då jag och min svägerska var till Vaksala torg i Uppsala.
Jag måste ju försöka göra mig av med så mycket onödiga saker som möjligt inför flytten. Jag är sådan som älskar att göra mig av med saker. Inget samlande här inte! Så Gabi (svägerskan) och jag plockade ihop en hel del saker från våra hem och och packade in i hennes bil. Åkte tidigt (05.45) in till Vaksala torg och packade upp allting. Vi hade ett ordentligt stort bord och en klädställning där vi snyggt och ordentligt placerade alla våra saker. Kändes riktigt proffsigt. Stolar hade vi att sitta på och matsäck med oss. Solen lyste från en klarblå himmel. Helt otroligt underbart! Oooo så fantastiskt roligt vi hade. Vi var i vårt esse båda två. Förhandlade med alla människor som kom.... och jag lovar att det var massor med människor hela dagen. Jättekul! Vi lyckades gå med vinst men kanske inte så jättemycket. Jag fick naturligtvis syn på en underbar klänning som hängde i "rutan" bakom oss. Måste bara ha den!
Vi åkte så småningom hem från torget mycket nöjda med dagen. Både att vi fick en hel del saker sålda och att vi hade så oerhört trivsamt och roligt tillsammans där. Tack Gabi för du ville följa med... det var det roligaste jag gjort på länge!
Min nya klänning. Som jag fick byta om till där på torget utan omklägningsrum!
Min fantastiska medarbetare, svägerskan Gabi!
Ser ni hur härligt vi hade det? Känner ni stämningen?
När vi åkte hem på kvällen så hyrde vi två filmer och köpte lite vin. Jag var så slut så jag sov nästan hela första filmen. Sedan vaknade jag till liv och då slocknade Gabi istället.
Så min bror och jag (som piggnat till en aning) satt uppe och tittade på deras filmer från USA där de bodde 2006 till 2007. Mycket härliga naturfillmer och annat. Det är mycket vacker natur i och utanför Oregon där de bodde.
Har tyvärr inga av de bilderna jag kan förmedla här på bloggen.
Måste bara få visa brorsans och Gabis bedårande busunge Molly 4 år!
Några tänkvärda meningar jag vill dela med mig av som avslutning på detta inlägg.
Kärleken är ett begär att växa samman.
Kärleken lika lite som materien går att förstöra.
Kärleken fortsätter oförstörbar genom evigheten.
Kärleken giver intet utom sig själv och tager intet utom från sig själv.
Kärleken äger icke, vill ej heller ägas, ty kärleken är nog för kärleken.
Vad livet och stunder gav kan ingen ta ifrån oss.
Det var för att jag ville cykla helt ensam och kämpa mig genom norrland för att få mina sinnen klara och utan störande påverkan från någon annan person eller mitt vardagsliv. Det är helt otroligt så påverkad man blir både av sin omgivning och av andra människors tyckande, och däruppe hade jag bara mig själv.... skönt.
Och jag lovar att hela jag var som en annan människa när jag var ensam ute kämpande på cykeln och utan att träffa människor på flera mil och flera timmar ibland. Bara jag, cykeln och naturen. Ödsligt och läskigt ibland för man är väldigt utsatt ifall det skulle komma en galning elleren björn. Vad har jag att sätta mig upp emot det?
Och jag tackar Gud för att allt gick bra och att jag gjorde denna cykling för den har förändrat mig väldigt mycket på ett positivt sätt.
Nästa sommar ska jag upptäcka mer av Norrland från min cykel. Ser verkligen fram emot det. Nästan så jag inte kan bärga mig. Men så är jag en väldigt otålig och envis person också. Tack och lov för det många gånger annars skulle inte mycket bli gjort.
Nu måste jag berätta om i lördags... då jag och min svägerska var till Vaksala torg i Uppsala.
Jag måste ju försöka göra mig av med så mycket onödiga saker som möjligt inför flytten. Jag är sådan som älskar att göra mig av med saker. Inget samlande här inte! Så Gabi (svägerskan) och jag plockade ihop en hel del saker från våra hem och och packade in i hennes bil. Åkte tidigt (05.45) in till Vaksala torg och packade upp allting. Vi hade ett ordentligt stort bord och en klädställning där vi snyggt och ordentligt placerade alla våra saker. Kändes riktigt proffsigt. Stolar hade vi att sitta på och matsäck med oss. Solen lyste från en klarblå himmel. Helt otroligt underbart! Oooo så fantastiskt roligt vi hade. Vi var i vårt esse båda två. Förhandlade med alla människor som kom.... och jag lovar att det var massor med människor hela dagen. Jättekul! Vi lyckades gå med vinst men kanske inte så jättemycket. Jag fick naturligtvis syn på en underbar klänning som hängde i "rutan" bakom oss. Måste bara ha den!
Vi åkte så småningom hem från torget mycket nöjda med dagen. Både att vi fick en hel del saker sålda och att vi hade så oerhört trivsamt och roligt tillsammans där. Tack Gabi för du ville följa med... det var det roligaste jag gjort på länge!
Min nya klänning. Som jag fick byta om till där på torget utan omklägningsrum!
Min fantastiska medarbetare, svägerskan Gabi!
Ser ni hur härligt vi hade det? Känner ni stämningen?
När vi åkte hem på kvällen så hyrde vi två filmer och köpte lite vin. Jag var så slut så jag sov nästan hela första filmen. Sedan vaknade jag till liv och då slocknade Gabi istället.
Så min bror och jag (som piggnat till en aning) satt uppe och tittade på deras filmer från USA där de bodde 2006 till 2007. Mycket härliga naturfillmer och annat. Det är mycket vacker natur i och utanför Oregon där de bodde.
Har tyvärr inga av de bilderna jag kan förmedla här på bloggen.
Måste bara få visa brorsans och Gabis bedårande busunge Molly 4 år!
Några tänkvärda meningar jag vill dela med mig av som avslutning på detta inlägg.
Kärleken är ett begär att växa samman.
Kärleken lika lite som materien går att förstöra.
Kärleken fortsätter oförstörbar genom evigheten.
Kärleken giver intet utom sig själv och tager intet utom från sig själv.
Kärleken äger icke, vill ej heller ägas, ty kärleken är nog för kärleken.
Vad livet och stunder gav kan ingen ta ifrån oss.
Hela cykelresan från början till slut
Flyttbestyr
Ja, som jag tidigare skrev så tackade jag ja till jobbet i Arjeplog. Kan bara inte motstå den naturen däruppe! Alltså... det går bara inte! Där har jag alla möjligheter att utveckla mina intressen.
Nu har jag fullt upp med alla förberedelser. Och jag har en fantastisk familj som ställer upp så mycket de bara kan. Tack tack tack min underbara familj för jag har er! Och alla uppmuntrande kommentarer i min blogg. Det värmer gott i hjärtat och ger mig energi och tar bort tvivel som dyker upp då och då.
Igår kväll var jag och dansade folkdans med mitt härliga gäng. Känns jätte jätte tråkigt att lämna dem! De har så stort tålamod med mig när jag inte förstår vissa turer eller steg i våra danser. Tänk om det inte är så där uppe i Arjeplog? För jag vill fortsätta med folkdansen där också om det finns något i närheten. Det är inte mycket jag kommer sakna i Enköping men mitt folkdansgäng blir en stor stor saknad! Blir nästan gråtfärdig när jag tänker på det.
Den enda bild jag har från i midsommras när jag och folkdansgillet dansade.
Min nuvarande arbetsplats blir också svårt att lämna. Många av mina arbetskamrater vill jag helst ta med upp. Hoppas innerligt att några av dem kommer och hälsar på. Nej, fy så hemskt... nu orkar jag inte tänka på saknaden.
Fowzia! Underbar kollega! Puss... vill inte va utan dig!
Min Mona! Älskar dig! Följ med upp! (visst ja du ska ju gifta dig)
Ja, nu har jag i alla fall jobb och ett tillfälligt boende i Arjeplog. Och det känns väldigt skönt. Och hjälp med flyttlasset har också ordnat sig. DET ÄR SÅ SPÄNNANDE!!!
Nu har jag fullt upp med alla förberedelser. Och jag har en fantastisk familj som ställer upp så mycket de bara kan. Tack tack tack min underbara familj för jag har er! Och alla uppmuntrande kommentarer i min blogg. Det värmer gott i hjärtat och ger mig energi och tar bort tvivel som dyker upp då och då.
Igår kväll var jag och dansade folkdans med mitt härliga gäng. Känns jätte jätte tråkigt att lämna dem! De har så stort tålamod med mig när jag inte förstår vissa turer eller steg i våra danser. Tänk om det inte är så där uppe i Arjeplog? För jag vill fortsätta med folkdansen där också om det finns något i närheten. Det är inte mycket jag kommer sakna i Enköping men mitt folkdansgäng blir en stor stor saknad! Blir nästan gråtfärdig när jag tänker på det.
Den enda bild jag har från i midsommras när jag och folkdansgillet dansade.
Min nuvarande arbetsplats blir också svårt att lämna. Många av mina arbetskamrater vill jag helst ta med upp. Hoppas innerligt att några av dem kommer och hälsar på. Nej, fy så hemskt... nu orkar jag inte tänka på saknaden.
Ja, nu har jag i alla fall jobb och ett tillfälligt boende i Arjeplog. Och det känns väldigt skönt. Och hjälp med flyttlasset har också ordnat sig. DET ÄR SÅ SPÄNNANDE!!!
Arjeplog
Fy så hemskt när väckarklockan ringde kl 5! Tur att jag fick kaffe serverat i sängen. Mycket lättare att vakna efter en kopp kaffe direkt när jag slagit upp ögonen.
Vi kom iväg i god tid. Tar ju en stund att åka till Arjeplog. Jag var för första gången i mitt liv nervös inför en anställningsintervju. Inte bara för jobbets skull utan för att det började kännas lite närmare just det där att ta beslutet om och när jag ska flytta upp. Vågar jag eller inte? Är det realistiskt över huvud taget?
Jag har redan ett bra jobb där jag trivs jättebra med mina arbetskamrater och har ett så bra arbetsschema så jag vet att det kommer jag inte få någon annastans. Har en fin lägenhet också. Men jag är så in i bomben trött på Enköping har varit i många år. Usch, usch, usch. Nu är barnen stora och jag kan börja tänka mer på mig själv och då blir behoven annorlunda också.
Det var tidigt på morgonen och så Gudomligt vackert ute. Solen blek och skön, fortfarande lite kallt efter nattens frost. Luften hög och klar. Såg någon enstaka ren men inga älgar. Dimman låg som ett täcke över sjöar, slätter och skogar. Stillsamt och en lisa för själen. När jag ser sådär skir dimma som ligger lite lätt som en slöja över marken så tänker jag alltid på när jag var liten för då trodde jag det var älvorna som dansade. Tycker fortfarande det är en vacker tanke och kommer ihåg känslan som barn.
Kom fram till Arjeplog i god tid. Och jag bara suckade och blev helt överväldigad av landskapet där. Mmmm... så bildskönt med bergstoppar och mycket sjöar.
Intervjun kändes hur bra som helst. Blev rundvisad överallt... och det var mycket större än jag trodde. Kändes lite förvirrande att gå genom olika byggnader och få information inmatad hela tiden. Svårt hålla isär allt. Men jag fick ett gott intryck både av arbetsplatsen och de personal jag mötte och hälsade på. Mycket känslor som vällde upp. Så mycket nya intryck på så kort stund. Käne mig glad när jag gick därifrån.
Åkte iväg väldigt nöjd. Men också väldigt väldigt mycket att fundera på. Skräck blandat med glädje. Vågar jag om jag blir erbjuden? Hur ödsligt är det i Arjeplog egentligen? Blir jag lappsjuk och deprimerad? Är jag tillräckligt stark?
Innan vi åkte tillbaks till Korsträsk så besökte vi fjälltoppen Galtispouda som ligger 800 m överhavet. Vilken storslagen utsikt! Såg ut över alla sjöar, bland annat Hornavan som är Sveriges djupaste sjö där trollingfiske är vanligt. Hotell Silverhatten åkte vi upp till där det också var en fantastisk utsikt. Silverhatten är navet i den internationella biltestverksamheten som är där största delen av vintern. Stugbyn Kraja besökte vi också som är en väldigt stor stugby... Arjeplog är välbesökt av turister året runt.
Högst upp på Galtispouda
Ja efter det angenäma besöket i Arjeplog begav vi oss tillbaks till Korsträsk. någon timme senare åkte jag till flygplatsen och jag tog farväl av Norrbotten än en gång. Men jag kommer tillbaks.
Hjälp!
Har ångest... och nu måste ni alla tänka på mig och stötta mig... Har sagt upp mig på mitt nuvarande jobb, sagt upp lägenheten, en massa abonnemang m m.
Nu känns det jätteläskigt!
Dessutom har jag i stort sett bara jobbat som sjuksköterska inom psykiatrin. Och det nya jobbet i Arjeplog är inte det. En väldig omställning på alla plan vill jag påstå. Trodde först det bara var ett äldreboende, men det visade sig att det är lite mer än det. Har inte så stor erfarenhet av somatisk vård. Men jag gör väl som jag brukar... biter ihop och håller alla tentakler ute och gräver i mitt inre efter de kunskaper jag har från utbildningen. Och frågar hellre en gång för mycket än för lite.
NU BEHÖVER JAG ALLA MINA VÄNNER OCH FAMILJ!!!
Bilden är från mitt första besök i Sevilla i januari i årdär min yngsta dotter bor. Lite skillnad på temperatur och kultur mot Lappland. Gott kaffe. På det caféet åt jag frukost flera gånger. Och så naturligtvis Churros!!! Hasta luego!
Kanske jag ska ha mörkt hår igen?
Nu känns det jätteläskigt!
Dessutom har jag i stort sett bara jobbat som sjuksköterska inom psykiatrin. Och det nya jobbet i Arjeplog är inte det. En väldig omställning på alla plan vill jag påstå. Trodde först det bara var ett äldreboende, men det visade sig att det är lite mer än det. Har inte så stor erfarenhet av somatisk vård. Men jag gör väl som jag brukar... biter ihop och håller alla tentakler ute och gräver i mitt inre efter de kunskaper jag har från utbildningen. Och frågar hellre en gång för mycket än för lite.
NU BEHÖVER JAG ALLA MINA VÄNNER OCH FAMILJ!!!
Bilden är från mitt första besök i Sevilla i januari i årdär min yngsta dotter bor. Lite skillnad på temperatur och kultur mot Lappland. Gott kaffe. På det caféet åt jag frukost flera gånger. Och så naturligtvis Churros!!! Hasta luego!
Kanske jag ska ha mörkt hår igen?
Westernridning och Surströmmingsskiva
Låg och drog mig i sängen. Älskar att ligga i sängen och dricka kaffe och läsa tidning länge.
Tog cykeln och cyklade iväg till Malin för vi skulle iväg och rida på Westernhästar men det var lite osäkert vilken tid. Jag fick vägbeskrivning och tittade på kartan... men ändå cyklade jag fel. Typiskt mig. Men det gjorde inte så mycket för det var så skönt att cykla. Träffade på en trevlig man som var ute med sin hund. Frågade efter vägen och det visade sig att jag skulle vända tillbaks några kilometer. Mannen var däruppe över sommaren och så länge han kunde in på hösten, bor annars i Uppsala. Hans pappa var född i Stockfors dit jag skulle cykla.
Vände om och passade på att kliva av cykeln för jag såg en spång som ledde till en plats där jag fick fin utsikt över Piteälven. En praktisk hemsnickrad trappa ledde ner till vattnet.
Kom så småningom fram till Stockfors. Malin och jag gick iväg glada i hågen att få rida vilket var flera år sedan för oss båda. Det var en skön dag och vi såg fram emot att få sitta upp på hästryggen. Vi fick noga instruktioner av mannen som ägde hästarna och som naturligtvis red ut med oss. Red iväg i den härliga skogen och det var mycket njutbart. Tog lite tid innan samspelet med hästen kändes bra. Blev en alldeles lagom ridtur. Jag tappade stigbyglarna några gånger när vi galopperade men westernsadeln var stadig att sitta i så det gick bra ändå. Malins häst stegrade sig och bråkade med henne i första galoppen men det gick som tur var bra och Malin lyckades få sin häst lugn efter det. Resten av ridturen gick utmärkt bra med tanke på att vi inte ridit på flera år. Gav mersmak.
Sedan blev det stressigt. Surströmmingsskiva kl 18 i Byagården. Jag är van vid att det alltid finns en akademisk kvart, men tydligen inte i Korsträsk! Kände att jag blev lite irriterad över att stressa så hemskt. I Norrland stressar man väl inte? Ja, vi kom kanske 5-10 minuter för sent och ALLA andra satt redan och åt surströmming! De måste ha varit där minst en kvart innan utsatt tid... annars får man inte ihop en surströmmingsklämma och redan sitter och tuggar i sig den några minuter över 18. Nej, jag får nog lära byborna att en akademisk kvart är nödvändigt även däruppe. Hursom helst så har jag bara ätit surströmming en enda gång tidigare och kan väl inte påstå att det var gott precis, men gick att äta. Vi gick dit mest för gemenskapens skull. MEN till min stora förvåning tyckte jag det var riktigt gott! Så jag åt dubbelt så mycket än jag tänkt från början. Det var mycket trevligt anordnat. Ingen lukt faktiskt. Spelmän och allsång. Många historier och vitsar drogs under de timmar vi var där.
Tog cykeln och cyklade iväg till Malin för vi skulle iväg och rida på Westernhästar men det var lite osäkert vilken tid. Jag fick vägbeskrivning och tittade på kartan... men ändå cyklade jag fel. Typiskt mig. Men det gjorde inte så mycket för det var så skönt att cykla. Träffade på en trevlig man som var ute med sin hund. Frågade efter vägen och det visade sig att jag skulle vända tillbaks några kilometer. Mannen var däruppe över sommaren och så länge han kunde in på hösten, bor annars i Uppsala. Hans pappa var född i Stockfors dit jag skulle cykla.
Vände om och passade på att kliva av cykeln för jag såg en spång som ledde till en plats där jag fick fin utsikt över Piteälven. En praktisk hemsnickrad trappa ledde ner till vattnet.
Kom så småningom fram till Stockfors. Malin och jag gick iväg glada i hågen att få rida vilket var flera år sedan för oss båda. Det var en skön dag och vi såg fram emot att få sitta upp på hästryggen. Vi fick noga instruktioner av mannen som ägde hästarna och som naturligtvis red ut med oss. Red iväg i den härliga skogen och det var mycket njutbart. Tog lite tid innan samspelet med hästen kändes bra. Blev en alldeles lagom ridtur. Jag tappade stigbyglarna några gånger när vi galopperade men westernsadeln var stadig att sitta i så det gick bra ändå. Malins häst stegrade sig och bråkade med henne i första galoppen men det gick som tur var bra och Malin lyckades få sin häst lugn efter det. Resten av ridturen gick utmärkt bra med tanke på att vi inte ridit på flera år. Gav mersmak.
Sedan blev det stressigt. Surströmmingsskiva kl 18 i Byagården. Jag är van vid att det alltid finns en akademisk kvart, men tydligen inte i Korsträsk! Kände att jag blev lite irriterad över att stressa så hemskt. I Norrland stressar man väl inte? Ja, vi kom kanske 5-10 minuter för sent och ALLA andra satt redan och åt surströmming! De måste ha varit där minst en kvart innan utsatt tid... annars får man inte ihop en surströmmingsklämma och redan sitter och tuggar i sig den några minuter över 18. Nej, jag får nog lära byborna att en akademisk kvart är nödvändigt även däruppe. Hursom helst så har jag bara ätit surströmming en enda gång tidigare och kan väl inte påstå att det var gott precis, men gick att äta. Vi gick dit mest för gemenskapens skull. MEN till min stora förvåning tyckte jag det var riktigt gott! Så jag åt dubbelt så mycket än jag tänkt från början. Det var mycket trevligt anordnat. Ingen lukt faktiskt. Spelmän och allsång. Många historier och vitsar drogs under de timmar vi var där.
Tillbaks i Älvsbyn
En vacker del av Piteälven
Hej alla mina vänner!
Nu har jag så mycket att berätta så det blir svårt att samla mig. Får dela upp min berättelse på flera inlägg annars blir det för mycket text och bilder på en och samma gång.
Blev hämtad på Lule flygplats förra onsdagen (3 sept) och åkte till Korsträsk utanför Älvsbyn. Trött efter nattarbete. Sov en liten stund och väcktes med middagen klar. Är jag inte bortskämd med men det kan lätt bli en vana... tro mig. Satt uppe och småpratade resten av kvällen om livet... Trevligt. Orkade inte så mycket mer.
Dagen efter, alltså torsdagen så lånade jag en cykel som var helt okej att cykla en tur på. Bra växlar och kraftiga däck. (Inga fler detaljer). Såååå skönt att få cykla ensam ute i den Gudabedånade naturen som jag älskar så enormt! Svårt att beskriva hur härligt det känns inombords med alla intryck när jag får vara ensam på cykeltur och alla sinnen bara öppnar sig och lyckan infinner sig i hjärta och själ.
Cyklade inte särskilt långt men stannade på många ställen och njöt av allt vad bygden hade att erbjuda. Klev av cykeln och gick ner till en av de många vattendrag och åar utefter vägen. Följde vattnet uppströms och gick in bland snår och tuvor. (Fick lite "flashback" av när jag tog mig fram på leden upp till Kebenekaise). Stack ner händerna i det klara kalla vattnet och satt helt still och bara kände mig nöjd över ögonblickets stund. Drack det goda vattnet ur händerna. Frid i alla sinnen. Se bilderna och känn....
Cyklade vidare... och vad händer? Arjeplog ringer på mobilen! Fick frågan om jag kunde komma på anställningsintervju. Kan ni förstå att de ringer just precis när jag är i "krokarna"? Javisst sa jag, klart jag måste passa på att ordna det på något sätt... bara 17-18 mil istället för 100 mil att transportera mig.
Cyklade helt euforiskt vidare. Uppfylld av naturen, cyklingen och samtalet. Stannade upp på fler ställen och samlade mina intryck och tog det väldigt lugnt. Hade inte bråttom. Tog några udda bilder som är lite roliga tycker jag.
Var in till Älvsbyn en sväng efter dusch och mat. Älvsbyns stadskärna är väl som de flesta orter jag åkt igenom uppe i Norr... en huvudgata där alla affärer är samlade kring, Coop, Systembolag, ett litet torg, och någon gullig turistshop. Utan att ha sett hela Älvsbyn kan jag väl ändå säga att det är mer naturen jag är intresserad av än själva samhället. Förlåt men jag är ärlig. Det var skönt väder ute så vi tog en glass på torget innan vi åkte tillbaks till Korsträsk.
Planerade Arjeplogbesöket och drack gott vin på kvällen. Kände mig nöjd att vara tillbaks i Norrbotten.
Somnade nöjd.
Lappland
JAG SKA BLI LAPP !!!!
Wow!!!
Det känns så stort!
Erbjuden jobbet i Arjeplog... tackade ja!!!
Stjärnor i himlen
Den första stjärnarn jag vill ge är till Jonas som satt bredvid mig på planet upp till Kiruna. Inte bara det att han var oerhört trevlig och intressant att höra på... han fick mig så välidgt lugn när planet startade och landade. Jag tycker det är hemskt obehagligt att flyga. Och Jonas gav mig bra tips inför min cykelfärd. Tack! Du får välja en stjärna.
Sedan får kvinnan på vandrarhemmet i Kiruna en stjärna för att hon ansträngde sig och såg till att jag fick ett rum där första natten fast det egentligen var fullt. Men hon lyckades få fram en säng åt mig. Tack så mycket att jag slapp tälta ute i regnet! Välj en stjärna.
Olle som körde båten över sjön när jag var på väg till Kebenekajse tog hand om min cykel medan jag vandrade vidare med packning på ryggen. Tack att du talade om för mig att det var stört omöjligt att ta med cykeln på den fruktansvärda leden. Även en stjärna till dig...varsågod.
Nästa underbara människor är Tage och Marta Andersson i Piilijärvi. Jag stannade på deras camping två nätter pga regn och åska. Och de erbjöd mig så billig jättefin stuga så jag slapp tälta. Och de lagade den underbaraste renskav man kan tänka sig, och hembakt fantastiskt gott bröd. Deras Kåta är nog oslagbar. Enormt härligt att sitta därinne. Tack snälla för er generösa gästfrihet! Välj varsin stjärna.
Männen jag träffade i Gällivare som så nyfiket tog kontakt med mig när vi alla var tvugna att ställa oss under taket till Konsum pga regnet... Ni var fantastiskt trevliga och skojfriska. Och tipsade mig om vilket väderstreck jag skulle ta för att få se så många fina ställen utefter vägen. Ni fick mig på gott humör. Tack... jag glömmer er aldrig. Varsin stjärna till er också... varsågoda.
Så har vi den Tyska stora Wolfgang och hans lilla dotter i stationshuset en bit efter Jokkmokk. Ni var verkligen härliga och bjöd på er själva. Kändes som jag hörde ihop med dem på något sätt. Vi pratade och skojade länge. Jag var så hemskt varm och trött. Men efter det trevliga sällskapet och massor att dricka så kändes sinnet och benen lätta att cykla iväg med. Välj varsin fin stjärna för det är ni verkligen värda.
Den danska kvinnan några mil senare som tipsade mig om en vacker sjö där jag kunde tälta får också en stjärna i himlen. Det var den skönaste av alla sjöar både att tälta vid och bada i. Varså god välj en stjärna.
I Arvidsjaur var det så hett och jag hade cyklat bland en massa broms och slagits med dem. Satte mig på en nyöppnad restaurang och tog en iskall öl. Urgott. När jag skulle börja leta något boende så erbjöd ägarinnan till restaurangen mig ett stort billigt rum på övervåningen till restaurangen. Så härligt. Tack. En stjärna till dig att välja.
Dagen efter var det kallt och jag cyklade till Glommersträsk. Där träffade jag på Mats i Klockljungs hage där han och hans fru har vackert konsthantverk, utställningar, och café. In kom även Zinat och Helene, två vackra kvinnor. Även Åke kom senare, han som intresserar sig för att bevara gamla filmer. Vi fikade tillsammans länge och väl. Alla var så trevliga och bjöd på sig själva på ett enastående sätt. Blev så varm och lätt om hjärtat. Tack alla ni för ni gjorde mig så glad. Välj varsin vacker stjärna på himlen.
Några frusna mil därefter kom jag till Norsjövallen. Satt inne i värmestugan länge innan jag skulle krypa in i tältet på campingen. Mannen som ägde campingen pratade länge och väl med mig och det var mycket givande. Innan han åkte hem så gav han mig en nyckel till en liten stuga som jag fick sova i under natten för det var så jättekallt. Mycket generöst och omtänksamt. Stort tack. Välj nu en vacker stjärna på himlen.
Ännu ett underbart par träffade jag i Viksjö på vägen från Sollefteå mot Timrå. Där hos dem fick jag lufta tältet på deras tomt. Och blev inbjuden i huset och dricka gott kaffe och hembakt bröd och kanelbullar. Fantastiskt gott. Det jag inte åt upp fick jag med som färdkost. De tipsade mig om ett utmärkt ställe att slå upp tältet på. Stavreviken nere vid Indalsälven. Tack snälla ni. Det var mycket trevligt hos er. Varsin stjärna till er... varsågoda.
Stugvärden på Hassela camping ska naturligtvis också ha en stjärna i himlen. Alla... verkligen alla som är på campingen i Hassela är så oerhört trevliga och jag kände mig så väldigt mycket välkommen. Kommer med all säkerhet dit igen någon gång. Det är så varm stämning där. Tack för ert bemötande. Välj stjärna...
TACK ALLA UNDERBARA MÄNNISKOR! 