Det händer saker
Ja, det är märkligt att allt verkar gå så bra. Jag är definitivt inte van vid att allt går lätt för mig i livet. Det mesta har jag fått kämpa mig till.
Men jag är glad att jag fick jobbet i Arjeplog. Och den vackra vyn över Arjeplog när jag var upp till Galtispouda gjorde mig helt knäsvag, och jag förstod redan då att jag inte skulle kunna motstå den enastående naturen däruppe om jag blev erbjuden jobbet.
Ja, jag sa ju upp mig på jobbet så fort jag fick veta att de ville ha mig i Arjeplog. Jag tvekade inte en sekund när jag blev erbjuden jobbet där uppe.
Helt galet egentligen för jag hade ingenstans att bo där uppe. Men jag sa upp lägenheten här i Enköping i alla fall. Och det kändes jätteläskigt.
Ringde runt i Arjeplog och fick tag på ett vandrarhem där de hyrde ut rum för längre tid. Tur att jag inte är en särskilt bekväm människa av mig. Gör mig absolut ingenting att ha gemensamma utrymmen ihop med andra människor. Kära nån... jag hade i alla fall någonstans att bo så länge. Hampus som ska följa med mig tyckte också att det var helt okej.
Men nu i veckan när jag hade jobbat och kom hem på morgonen så tänkte jag att "nu sätter jag in annons på blocket och chansar på att det finns något bättre". Sagt och gjort, jag beskrev mig själv och hur läget låg till, ville hyra en liten stuga i eller utanför Arjeplog. När jag sovit färdigt så ringde telefonen och det var en kvinna som hade en stuga att hyra ut inne i Arjeplog. Jag trodde knappt mina öron. Den kunde jag hyra när jag ville för den stod tom. Jag ringde Anders och bad honom åka och titta på huset vid tillfälle. Både han och kvinnan tyckte det var en bra lösning.
Så nu kära alla mina vänner!!! Ber jag er än en gång att önska mig lycka till så jag får hyra detta lilla hus. Det var det jag ville ända från början. Just det att få hyra en liten stuga medan jag jobbar mina pass i Arjeplog och kan utforska naturen där runtomkring. Och när jag är långledig finns det möjligheter att åka och hälsa på folk som jag lärt känna uppe i norrland, eller åka ner och hälsa på familjen.
Just nu känns det som både Gud och alla andra är med mig och hjälper mig.
Efter allt elände jag haft är det svårt att förstå att jag just nu kan ha så mycket medgångar. Kan det vara så att jag nån gång i livet ska få det bra?
Ja, jag tycker själv att jag är värd det. Men jag har många gånger undrat varför jag stått ut med så mycket elände.
Vänder det nu är jag evigt tacksam... Jag är tacksam för alla mina vänner, min familj, mina arbetskamrater som de flesta uppskattar mig, tackar för allt gott och struntar i all falskhet för det är olyckliga människor som vill hävda sig genom att göra illa andra medmänniskor och då är det egentligen mest synd om dem själva. (Kallas det mindervärdeskomplex?) Jag är tacksam att det just nu går bra både för mig och mina barn. För det har inte varit lätt för de 4 äldsta av mina 5 barn att plötsligt utan förvarning mista sin pappa. De fyra barnen har inte haft någon pappa sedan -93. Och tyvärr har inte många förstått hur tufft det varit och hur jag nästan fått utplåna mig själv. Hur mycket stöttning tror ni jag eller barnen fått? Har jag bett om hjälp så har det inte funnits mycket förtåelse varken från skolan eller andra instanser. Inte från andra föräldrar heller.
Men nu är jag glad över min cykeltur i somras som gav mig ett nytt perspektiv på tillvaron och som hjälpte mig att bestämma mig för vad jag ville göra. Och att livet ska vara en utmaning för att få ut något av det.
Hur som helst är jag glad att det går bra för oss alla just nu. Men eftersom jag varit med om så myket svek så vågar jag inte ta ut något i förskott. Den dagen jag bor (förhoppningsvis stugan) i Arjeplog och har sonen med mig och har börjat jobba på Norrskenets äldreboende... först då kan jag pusta ut och tro på att det är sant. Snö och skidåkning, pimpla i sjöarna, och flugfiske på sommaren, och vandring i fjällen, och naturligtvis 50 - 100 mils cykling i delar av norrland jag inte sett, och lite i Norge. DÅ tror jag på livet på riktigt!
Hampus! Ska du bli Arjeplogare i lappland?
Jag i Spanien i maj. Känns som det blir LITE skillnad på klimat jämfört med Arjeplog.
Ser ut som jag är ett plan som ska till att lyfta... men jag kan säga att jag var på väg att slänga mig i vågorna som kommer bakom mig.
Jag tackar för allt gott!!! Och jag tackar för att jag har mina fantastiska vänner och familj!!!
Men jag är glad att jag fick jobbet i Arjeplog. Och den vackra vyn över Arjeplog när jag var upp till Galtispouda gjorde mig helt knäsvag, och jag förstod redan då att jag inte skulle kunna motstå den enastående naturen däruppe om jag blev erbjuden jobbet.
Ja, jag sa ju upp mig på jobbet så fort jag fick veta att de ville ha mig i Arjeplog. Jag tvekade inte en sekund när jag blev erbjuden jobbet där uppe.
Helt galet egentligen för jag hade ingenstans att bo där uppe. Men jag sa upp lägenheten här i Enköping i alla fall. Och det kändes jätteläskigt.
Ringde runt i Arjeplog och fick tag på ett vandrarhem där de hyrde ut rum för längre tid. Tur att jag inte är en särskilt bekväm människa av mig. Gör mig absolut ingenting att ha gemensamma utrymmen ihop med andra människor. Kära nån... jag hade i alla fall någonstans att bo så länge. Hampus som ska följa med mig tyckte också att det var helt okej.
Men nu i veckan när jag hade jobbat och kom hem på morgonen så tänkte jag att "nu sätter jag in annons på blocket och chansar på att det finns något bättre". Sagt och gjort, jag beskrev mig själv och hur läget låg till, ville hyra en liten stuga i eller utanför Arjeplog. När jag sovit färdigt så ringde telefonen och det var en kvinna som hade en stuga att hyra ut inne i Arjeplog. Jag trodde knappt mina öron. Den kunde jag hyra när jag ville för den stod tom. Jag ringde Anders och bad honom åka och titta på huset vid tillfälle. Både han och kvinnan tyckte det var en bra lösning.
Så nu kära alla mina vänner!!! Ber jag er än en gång att önska mig lycka till så jag får hyra detta lilla hus. Det var det jag ville ända från början. Just det att få hyra en liten stuga medan jag jobbar mina pass i Arjeplog och kan utforska naturen där runtomkring. Och när jag är långledig finns det möjligheter att åka och hälsa på folk som jag lärt känna uppe i norrland, eller åka ner och hälsa på familjen.
Just nu känns det som både Gud och alla andra är med mig och hjälper mig.
Efter allt elände jag haft är det svårt att förstå att jag just nu kan ha så mycket medgångar. Kan det vara så att jag nån gång i livet ska få det bra?
Ja, jag tycker själv att jag är värd det. Men jag har många gånger undrat varför jag stått ut med så mycket elände.
Vänder det nu är jag evigt tacksam... Jag är tacksam för alla mina vänner, min familj, mina arbetskamrater som de flesta uppskattar mig, tackar för allt gott och struntar i all falskhet för det är olyckliga människor som vill hävda sig genom att göra illa andra medmänniskor och då är det egentligen mest synd om dem själva. (Kallas det mindervärdeskomplex?) Jag är tacksam att det just nu går bra både för mig och mina barn. För det har inte varit lätt för de 4 äldsta av mina 5 barn att plötsligt utan förvarning mista sin pappa. De fyra barnen har inte haft någon pappa sedan -93. Och tyvärr har inte många förstått hur tufft det varit och hur jag nästan fått utplåna mig själv. Hur mycket stöttning tror ni jag eller barnen fått? Har jag bett om hjälp så har det inte funnits mycket förtåelse varken från skolan eller andra instanser. Inte från andra föräldrar heller.
Men nu är jag glad över min cykeltur i somras som gav mig ett nytt perspektiv på tillvaron och som hjälpte mig att bestämma mig för vad jag ville göra. Och att livet ska vara en utmaning för att få ut något av det.
Hur som helst är jag glad att det går bra för oss alla just nu. Men eftersom jag varit med om så myket svek så vågar jag inte ta ut något i förskott. Den dagen jag bor (förhoppningsvis stugan) i Arjeplog och har sonen med mig och har börjat jobba på Norrskenets äldreboende... först då kan jag pusta ut och tro på att det är sant. Snö och skidåkning, pimpla i sjöarna, och flugfiske på sommaren, och vandring i fjällen, och naturligtvis 50 - 100 mils cykling i delar av norrland jag inte sett, och lite i Norge. DÅ tror jag på livet på riktigt!
Hampus! Ska du bli Arjeplogare i lappland?
Jag i Spanien i maj. Känns som det blir LITE skillnad på klimat jämfört med Arjeplog.
Ser ut som jag är ett plan som ska till att lyfta... men jag kan säga att jag var på väg att slänga mig i vågorna som kommer bakom mig.
Jag tackar för allt gott!!! Och jag tackar för att jag har mina fantastiska vänner och familj!!!
Kommentarer
Trackback
