Julen
Det var lite annorlunda att fira jul med (nästan) alla mina barn plus flickornas pojkvänner ute i stugan.
Jag var ärligt talat väldigt nervös för att det skulle bli alltför kallt ute för då är det svårt att värma upp stugan och kåtan.
Jag förberedde så mycket jag kunde. Kåtan var några tvungna att sova i för annars skulle vi inte få plats. Blev riktigt mysigt både i stugan och kåtan efter allt städande och pyntande. Fick dock inte upp temperaturen i kåtan till mer än 15 grader!
Sedan när Evelina och hennes pojkvän Micke och Hampus sov där så sa de att det var jättevarmt så det var väl tur att ingen behövde frysa.
Fanny och hennes pojkvän Raúl kom ända från Spanien för att fira jul här uppe. Raúl var helt lyrisk över snön... och fascinerad över att det faktiskt finns varma kläder för så kallt klimat! Så han var gladeligen utomhus så mycket som möjligt. Här är de i full färd med att hämta upp vatten från sjön.
Humöret var det verkligen inte fel på.
Tur att min André hade rensat i sina garderober och donerat avlagda utmärkt bra och varma dunjackor och annat som mina besökare kunde låna. Det gjorde ju allt betydligt lättare än om de skulle behövt stanna inne pga kölden. Nu kunde vi ha kul ute i skidspår och backar. Och jag kunde få hjälp med både snöskottning och vattenhämtning.
Första gången på ett par turskidor! Raúl tog verkligen alla chanser att ha kul utomhus. Både jag och André hade skidor att låna ut så vi blev ett tappert gäng ute i skidspåret på julafton.
Jag var i täten och försökte ta bilder men det var svårt för de andra kom ikapp mig lite för snabbt. Här har vi i alla fall efter mig: Raúl, Fanny, André, Evelina och Micke.
Jag, Raúl och Fanny har precis tagit oss upp för en liten backe.
Evelina har också kommit upp. Det är lite lustigt att se mina barn i mina och Andrés utlånade kläder. Evelina tyckte mycket om min varma sköna mössa som jag fick av mina f d jobbarkompisar i Stockholm som avskedspresent när jag flyttade upp hit.
Micke hade köpt nya löparskidor som han ville testa och köra för fullt i spåret med. Det gjorde han också och han var väldigt nöjd med sitt köp.
Fanny tycker om snön och Arjeplog! Hon tycker bättre om vintern än sommarn här. Kan jag hålla med om.
Evelina kryper ihop som om det var störtlopp hon åkte! Bra jobbat lilla gumman.
Här poserar Raúl senare på kvällen under julklappsutdelningen. Han blev väldigt glad för denna fantastiska huvudbonad som han fick av mig. Det är sån där sak som man kan använda både som halsduk, mössa, pannband m m. Väldigt användbar här uppe. Jag har flera stycken i olika färger.
Kolla Fannys ögonmask! Med sitt namn på.
Jag vet inte varför jag tog så lite kort på vårt julaftonsfirande. Inga kort på varken Hampus, Evelina eller Micke under kvällen! Vad tänkte jag på?
Vi hade i alla fall en härlig julaftons kväll allihop. Jag var väl en aning för trött synd nog men annars var det jättebra.
André kom ut till oss lite senare och han och jag gav varandra julkappar.
Sedan när det var läggdags så kröp André och jag in i tältet och sov där. Det var väl en 15-20 minusgrader ute under natten. Jag var väldigt spänd på hur det skulle gå... och det gick riktigt bra. Inte frös vi i alla fall. Jag fick t o m klä av mig under natten för det blev alldeles för varmt. Det enda som var lite bökigt var ju det att med så mycket tjocka sovsäckar och kläder och kängor var det trångt och obekvämt. Vi konstaterade att ska man tälta ute på vintern så behöver man köpa upp sig på avancerad utrustning för komfortens skull. Och det blir inte än på ett eller två år för det är verkligen dyrt.
Tältet dagen efter. Det blåste upp snö mot tältet hela natten. Det märkte vi inte när vi sov därinne, men det märktes väldigt väl när vi skulle ut ur tältet morgonen efter.
Ja, så var det dags för premiäröppningen på Galtis. Där stod vi allihopa i backarna och körde så det rykte!
Micke åkte sådär mjukt och snyggt som jag inte förstår hur man gör! Han var verkligen duktig i backarna. Men hade otur när vi åkte i svarta backen för där är det kalfjäll och snön hade inte täckt marken ordentligt överallt så han körde på en sten och flög iväg och slungades omkull så skidorna flög av och gick sönder. Såg verkligen otäckt ut. Jag åkte ner och skickade iväg personal upp som tog ner honom med skoter. Och sedan lagade de skidan åt honom så han kunde fortsätta åka. Vilken tur ändå! Sedan fortsatte vi och hade kul.
Äntligen en bild på Hampus denna jul! Han tycker mycket om att åka skidor. Hampus testade åka Snowboard lite senare också, och det vill han gärna fortsätta med sa han.
André följde också med oss upp på Galtis. Iförd nya skidor och pjäxor.
Trodde jag hade en bild av Evelina i backen men tydligen inte. Fanny och Raúl var i barnbackarna och åkte så det blev inga bilder på dem denna dag. Raúl åkte snowboard och tyckte det var jättekul. Senare åkte han skidor men det gick sämre sa han. Då hade jag redan åkt därifrån.
I alla fall hade vi roligt hela dagen.
Det enda som var väldigt tråkigt denna jul var att äldsta sonen Sebastian blev osams med några av oss på julafton så han ville inte vara med oss resten av julen. Det är sådant som kan hända ibland men det känns hårt i hjärtat på mig. Jag älskar ju alla mina barn och vill att familjen ska ha det bra tillsammans.
Evelina tar fart på min spark! Kan inte varit så lätt i den lösa snön. Det krävs plogade vägar för att det ska glida lätt med en spark. Men hon gjorde en liten testrunda i alla fall.
Tidigt tidigt steg de upp! Och nu dags för bilfärd ner till Uppland... sådär en 95 mil. De var alla trötta och orkade knappt posera när jag ville ta en sista bild framför kåtan.
Raúl ville inte åka ifrån Arjeplog sa han. Och det märktes att han trivdes med snön här uppe. Det gjorde de andra också men Raúl har ju inte sett så mycket snö förut så det var lite speciellt att se honom så fascinerad över både snön och det härliga landskapet här uppe.
Micke som är en utpräglad friluftsmänniska tyckte mycket om både min lilla ö och stugan. Och Arjeplogs landskap förstås. Evelina tyckte också om att vara här uppe, men hon har svårt för utedass och det är inte så konstigt. Det är nästan bara jag som hellre föredrar utedass och att leva i enkelhet överhuvud taget.
Jag är verkligen glad för att mina flickor har så fantastiskt fina pojkvänner!
Det var några intensiva dagar vi hade tillsammans. Och som vanligt kände jag när de gett sig iväg att jag borde ha tagit bättre hand om dem. Så känner jag alltid när familjen varit och hälsat på. Det blir så tomt när de åker och då får jag dåligt samvete för en massa saker.
Jag är väldigt glad att ni var här! Älskar er alla!
Min lilla Wilmer ville inte följa med upp och hälsa på mig över julen. Det var inte värt besväret att sitta still i en bil så långt tyckte han så han firade jul med sin flickvän istället. Det var lite tråkigt tyckte vi alla men inte så mycket att göra åt. Han kommer snart upp till mig ensam och hälsar på. Jag ska ordna flyg åt honom så jag får träffa min minsting. Det ska bli skönt att få ha honom här en stund. Då ska vi åka skidor och snowboard. Och så skoter förstås.
Efter julen fick min egenhändigt huggna julgran flytta ut från stugan.
Denna dag när Hampus och jag var i stugan så hade vi 35 minusgrader! Gick riktigt bra vara därute trots utedass och vattenhämtning från sjön. Vi fick förstås elda i öppna spisen för fullt för att få varmt inne.
Ha det gott alla mina fina!
Jag var ärligt talat väldigt nervös för att det skulle bli alltför kallt ute för då är det svårt att värma upp stugan och kåtan.
Jag förberedde så mycket jag kunde. Kåtan var några tvungna att sova i för annars skulle vi inte få plats. Blev riktigt mysigt både i stugan och kåtan efter allt städande och pyntande. Fick dock inte upp temperaturen i kåtan till mer än 15 grader!
Sedan när Evelina och hennes pojkvän Micke och Hampus sov där så sa de att det var jättevarmt så det var väl tur att ingen behövde frysa.
Fanny och hennes pojkvän Raúl kom ända från Spanien för att fira jul här uppe. Raúl var helt lyrisk över snön... och fascinerad över att det faktiskt finns varma kläder för så kallt klimat! Så han var gladeligen utomhus så mycket som möjligt. Här är de i full färd med att hämta upp vatten från sjön.
Humöret var det verkligen inte fel på.
Tur att min André hade rensat i sina garderober och donerat avlagda utmärkt bra och varma dunjackor och annat som mina besökare kunde låna. Det gjorde ju allt betydligt lättare än om de skulle behövt stanna inne pga kölden. Nu kunde vi ha kul ute i skidspår och backar. Och jag kunde få hjälp med både snöskottning och vattenhämtning.
Första gången på ett par turskidor! Raúl tog verkligen alla chanser att ha kul utomhus. Både jag och André hade skidor att låna ut så vi blev ett tappert gäng ute i skidspåret på julafton.
Jag var i täten och försökte ta bilder men det var svårt för de andra kom ikapp mig lite för snabbt. Här har vi i alla fall efter mig: Raúl, Fanny, André, Evelina och Micke.
Jag, Raúl och Fanny har precis tagit oss upp för en liten backe.
Evelina har också kommit upp. Det är lite lustigt att se mina barn i mina och Andrés utlånade kläder. Evelina tyckte mycket om min varma sköna mössa som jag fick av mina f d jobbarkompisar i Stockholm som avskedspresent när jag flyttade upp hit.
Micke hade köpt nya löparskidor som han ville testa och köra för fullt i spåret med. Det gjorde han också och han var väldigt nöjd med sitt köp.
Fanny tycker om snön och Arjeplog! Hon tycker bättre om vintern än sommarn här. Kan jag hålla med om.
Evelina kryper ihop som om det var störtlopp hon åkte! Bra jobbat lilla gumman.
Här poserar Raúl senare på kvällen under julklappsutdelningen. Han blev väldigt glad för denna fantastiska huvudbonad som han fick av mig. Det är sån där sak som man kan använda både som halsduk, mössa, pannband m m. Väldigt användbar här uppe. Jag har flera stycken i olika färger.
Kolla Fannys ögonmask! Med sitt namn på.
Jag vet inte varför jag tog så lite kort på vårt julaftonsfirande. Inga kort på varken Hampus, Evelina eller Micke under kvällen! Vad tänkte jag på?
Vi hade i alla fall en härlig julaftons kväll allihop. Jag var väl en aning för trött synd nog men annars var det jättebra.
André kom ut till oss lite senare och han och jag gav varandra julkappar.
Sedan när det var läggdags så kröp André och jag in i tältet och sov där. Det var väl en 15-20 minusgrader ute under natten. Jag var väldigt spänd på hur det skulle gå... och det gick riktigt bra. Inte frös vi i alla fall. Jag fick t o m klä av mig under natten för det blev alldeles för varmt. Det enda som var lite bökigt var ju det att med så mycket tjocka sovsäckar och kläder och kängor var det trångt och obekvämt. Vi konstaterade att ska man tälta ute på vintern så behöver man köpa upp sig på avancerad utrustning för komfortens skull. Och det blir inte än på ett eller två år för det är verkligen dyrt.
Tältet dagen efter. Det blåste upp snö mot tältet hela natten. Det märkte vi inte när vi sov därinne, men det märktes väldigt väl när vi skulle ut ur tältet morgonen efter.
Ja, så var det dags för premiäröppningen på Galtis. Där stod vi allihopa i backarna och körde så det rykte!
Micke åkte sådär mjukt och snyggt som jag inte förstår hur man gör! Han var verkligen duktig i backarna. Men hade otur när vi åkte i svarta backen för där är det kalfjäll och snön hade inte täckt marken ordentligt överallt så han körde på en sten och flög iväg och slungades omkull så skidorna flög av och gick sönder. Såg verkligen otäckt ut. Jag åkte ner och skickade iväg personal upp som tog ner honom med skoter. Och sedan lagade de skidan åt honom så han kunde fortsätta åka. Vilken tur ändå! Sedan fortsatte vi och hade kul.
Äntligen en bild på Hampus denna jul! Han tycker mycket om att åka skidor. Hampus testade åka Snowboard lite senare också, och det vill han gärna fortsätta med sa han.
André följde också med oss upp på Galtis. Iförd nya skidor och pjäxor.
Trodde jag hade en bild av Evelina i backen men tydligen inte. Fanny och Raúl var i barnbackarna och åkte så det blev inga bilder på dem denna dag. Raúl åkte snowboard och tyckte det var jättekul. Senare åkte han skidor men det gick sämre sa han. Då hade jag redan åkt därifrån.
I alla fall hade vi roligt hela dagen.
Det enda som var väldigt tråkigt denna jul var att äldsta sonen Sebastian blev osams med några av oss på julafton så han ville inte vara med oss resten av julen. Det är sådant som kan hända ibland men det känns hårt i hjärtat på mig. Jag älskar ju alla mina barn och vill att familjen ska ha det bra tillsammans.
Evelina tar fart på min spark! Kan inte varit så lätt i den lösa snön. Det krävs plogade vägar för att det ska glida lätt med en spark. Men hon gjorde en liten testrunda i alla fall.
Tidigt tidigt steg de upp! Och nu dags för bilfärd ner till Uppland... sådär en 95 mil. De var alla trötta och orkade knappt posera när jag ville ta en sista bild framför kåtan.
Raúl ville inte åka ifrån Arjeplog sa han. Och det märktes att han trivdes med snön här uppe. Det gjorde de andra också men Raúl har ju inte sett så mycket snö förut så det var lite speciellt att se honom så fascinerad över både snön och det härliga landskapet här uppe.
Micke som är en utpräglad friluftsmänniska tyckte mycket om både min lilla ö och stugan. Och Arjeplogs landskap förstås. Evelina tyckte också om att vara här uppe, men hon har svårt för utedass och det är inte så konstigt. Det är nästan bara jag som hellre föredrar utedass och att leva i enkelhet överhuvud taget.
Jag är verkligen glad för att mina flickor har så fantastiskt fina pojkvänner!
Det var några intensiva dagar vi hade tillsammans. Och som vanligt kände jag när de gett sig iväg att jag borde ha tagit bättre hand om dem. Så känner jag alltid när familjen varit och hälsat på. Det blir så tomt när de åker och då får jag dåligt samvete för en massa saker.
Jag är väldigt glad att ni var här! Älskar er alla!
Min lilla Wilmer ville inte följa med upp och hälsa på mig över julen. Det var inte värt besväret att sitta still i en bil så långt tyckte han så han firade jul med sin flickvän istället. Det var lite tråkigt tyckte vi alla men inte så mycket att göra åt. Han kommer snart upp till mig ensam och hälsar på. Jag ska ordna flyg åt honom så jag får träffa min minsting. Det ska bli skönt att få ha honom här en stund. Då ska vi åka skidor och snowboard. Och så skoter förstås.
Efter julen fick min egenhändigt huggna julgran flytta ut från stugan.
Denna dag när Hampus och jag var i stugan så hade vi 35 minusgrader! Gick riktigt bra vara därute trots utedass och vattenhämtning från sjön. Vi fick förstås elda i öppna spisen för fullt för att få varmt inne.
Ha det gott alla mina fina!
Samiska
Bures!
Jag har genom jobbet fått gå en kurs i Nordsamiska. Det var jättekul men svårt. Så nu kan jag i alla fall säga vad jag heter och bor på Samiska. Lite hälsningsfraser funkar och att räkna går också bra.
Men om jag nu säger något på Samiska till patienterna t ex så svarar de ju med långa meningar och då fattar jag ingenting.
Kul är det i alla fall att ha lärt mig lite grann. En tjock bok har jag nu efter kursen som jag själv kan läsa och lära fortsättningen av grundkursen, och ett par CD-skivor så jag kan höra hur det ska låta också. Uttalet är verkligen svårt!
Visar lite bilder som är tagna av min Samiska arbetskamrat.
Jag ser nu på koltarna och skor med helt andra ögon. Nu när jag vet vilket ENORMT arbete som ligger bakom! Allt är handsytt. Arjeplogs- och Karesuando-koltarna känner jag igen men inget annat än.
Själv håller jag på att sy en mössa och ett par handskar med hjälp av min Samiska väninna. Ska visa det sedan när det är klart. Det tar sin lilla tid kan jag säga för mig som inte har sytt sådant förut.
Skinn som hänger på tork efter de har flåtts av renarna.
Renarna springer i full fart motsols vid renskiljning. Inte alltid så lätt att fånga dem i hornen med bara händerna.
Laika har blivit min favoritras bland hundar. Har aldrig sett vackrare hundar! Många Samer har just den rasen som jakthund.
Isor heter den här valpen. Han är numera fullvuxen och har nyss blivit pappa.
Här är mamma Mazda. Har ingen bild på deras lilla valp. Det blev bara två valpar och den ena dog efter ett par veckor.
Kalvmärkning.
Vacker bild häruppifrån fjällvärlden!
Hur kan man inte vilja bo här???
Kommer lite julbilder nästa gång. Måste ju berätta hur vi hade det ute i stugan under julen!
Jag har genom jobbet fått gå en kurs i Nordsamiska. Det var jättekul men svårt. Så nu kan jag i alla fall säga vad jag heter och bor på Samiska. Lite hälsningsfraser funkar och att räkna går också bra.
Men om jag nu säger något på Samiska till patienterna t ex så svarar de ju med långa meningar och då fattar jag ingenting.
Kul är det i alla fall att ha lärt mig lite grann. En tjock bok har jag nu efter kursen som jag själv kan läsa och lära fortsättningen av grundkursen, och ett par CD-skivor så jag kan höra hur det ska låta också. Uttalet är verkligen svårt!
Visar lite bilder som är tagna av min Samiska arbetskamrat.
Jag ser nu på koltarna och skor med helt andra ögon. Nu när jag vet vilket ENORMT arbete som ligger bakom! Allt är handsytt. Arjeplogs- och Karesuando-koltarna känner jag igen men inget annat än.
Själv håller jag på att sy en mössa och ett par handskar med hjälp av min Samiska väninna. Ska visa det sedan när det är klart. Det tar sin lilla tid kan jag säga för mig som inte har sytt sådant förut.
Skinn som hänger på tork efter de har flåtts av renarna.
Renarna springer i full fart motsols vid renskiljning. Inte alltid så lätt att fånga dem i hornen med bara händerna.
Laika har blivit min favoritras bland hundar. Har aldrig sett vackrare hundar! Många Samer har just den rasen som jakthund.
Isor heter den här valpen. Han är numera fullvuxen och har nyss blivit pappa.
Här är mamma Mazda. Har ingen bild på deras lilla valp. Det blev bara två valpar och den ena dog efter ett par veckor.
Kalvmärkning.
Vacker bild häruppifrån fjällvärlden!
Hur kan man inte vilja bo här???
Kommer lite julbilder nästa gång. Måste ju berätta hur vi hade det ute i stugan under julen!
Renskiljning i Ammarnäs
För en månad sedan var jag med min samiska jobbarkompis till Ammarnäs på renskiljning och vaccinering. Vi åkte tidigt tidigt på morgonen. Det var många mil att åka, men här uppe i norr är folk vana vid de långa sträckorna. Jag börjar till en viss del vänja mig jag också. 20 - 30 mil känns liksom kortare nu än tidigare. Att åka 25 mil för att julhandla t ex är inget märkvärdigt för folk här. Jag tycker väl inte riktigt att det är värt det.
Hursom helst hade jag en upplevelserik dag med samerna i Ammarnäs. Jag blev så himla väl emottagen och det är så kul.
Mörkt var det fortfarande när vi kom fram. Kolla in alla ögon på renarna som lyser.
Tycker fortfarande det är märkligt att renarna alltid springer motsols! Aldrig åt andra hållet.
Fångad i lasso. Jag ska skaffa lasso så jag kan öva att kasta ute i stugan. Perfekt sysselsättning när jag är ensam där ute.
Vilken fart det är på renarna! Stressade är de och det känns inte alltid så bra för mig kan jag säga. Jag får verkligen bita ihop ibland. Om jag nu vill vara med på renskiljningar så är det upp till mig om jag pallar se stressen när renarna ska fångas. Samerna gör ju det som de alltid gjort. Lever på rennäringen som är deras levebröd.
Ännu en ren som fångats och ska vaccineras.
Här börjar renarna tunnas ut.
Bilderna kommer nog inte i kronologisk ordning. Har laddat ner bilder både från min egen och Ingegärds mobil och kommer inte riktigt ihåg ordningen. Jag var liksom väldigt upptagen hela tiden med att fånga och dra renarna dit de skulle.
Fångad i lasso. Och jag ska ta tag i hornen för att kunna lösgöra lassot. Renarna kan i ett obevakat ögonblick kasta till med huvudet och då gäller det att se till att inte hornen kommer rakt i ansiktet. Många har fått beståended skador just pga hornen så jag har all respekt för det. Annars är renarna inte stora och tunga. Jag har ju vana vid hästar och de är BETYDLIGT större och tyngre. En ren-vaja väger ca 50 kilo... som jag med andra ord... inte så tungt.
Svettigt blev det efter ett tag så jackan åkte av. Här hjälper jag till att skjuta på en ren. Vissa renar som är unga och inte har vanan inne med skiljningar tvekar och vill inte in i sin fålla så då får man hjälpa dem att springa in. De renar som är några år och vet vad det är frågan om springer iväg in i fållan hur lätt som helst.
Ja, just det... den här renen fattade rätt snabbt vad den skulle göra.
Den här killen och jag samarbetade väldigt bra.
Vaccineras medan vi håller i. Vissa renar har väldigt bråttom in i fållan så de stångar planket och försöker gå rakt igenom det.
Den här renen var väldigt foglig. Ibland klarar man dra en ren ensam, men enklast om man är två. Det ska helst göras så fort som möjligt. Denna dag var det flera tusen renar som skulle skiljas och vaccineras så alla jobbade för fullt tills allt var klart. Gick förvånansvärt snabbt ändå.
Och efteråt är det den traditionella slakten. Vissa renar åker iväg i transport, men vissa slaktas på plats. Det är ju de renar som samerna själva ska ta reda på och stoppa i frysen.
Kanske en del tycker det är otäcka bilder. Men hur tror ni slakten går till på det kött man köper i affärerna? Antagligen värre än det här. Dessa renar har i alla fall fått levt ett bra liv ute i det fria. Och utan en massa tillsatser i maten osv. Känns definitivt bättre att äta kött från djur som haft det bra under sin levnadstid. Om man nu över huvud taget ska äta kött? vilket jag inte gjort på många år innan jag flyttade hit upp. Känner mig inte alltid bekväm med att jag börjat äta viltkött. Är nog mest nöjd när jag är vegetarian trots allt.
Jag såg först inte att huvet låg i snön!
Min äldsta dotter Evelina tyckte det var sjukt att jag tog kort på slakten. Men det är så att nu när jag bor här uppe och är med samerna så förändras världsbilden i viss mån också. Tur att jag kan anpassa mig annars skulle det vara svårt. Skulle inte vilja vara utan alla upplevelser jag haft här uppe. Tror inte jag kommer flytta tillbaks till Uppland igen.
Har mycket rikare liv här.
Hursom helst hade jag en upplevelserik dag med samerna i Ammarnäs. Jag blev så himla väl emottagen och det är så kul.
Mörkt var det fortfarande när vi kom fram. Kolla in alla ögon på renarna som lyser.
Tycker fortfarande det är märkligt att renarna alltid springer motsols! Aldrig åt andra hållet.
Fångad i lasso. Jag ska skaffa lasso så jag kan öva att kasta ute i stugan. Perfekt sysselsättning när jag är ensam där ute.
Vilken fart det är på renarna! Stressade är de och det känns inte alltid så bra för mig kan jag säga. Jag får verkligen bita ihop ibland. Om jag nu vill vara med på renskiljningar så är det upp till mig om jag pallar se stressen när renarna ska fångas. Samerna gör ju det som de alltid gjort. Lever på rennäringen som är deras levebröd.
Ännu en ren som fångats och ska vaccineras.
Här börjar renarna tunnas ut.
Bilderna kommer nog inte i kronologisk ordning. Har laddat ner bilder både från min egen och Ingegärds mobil och kommer inte riktigt ihåg ordningen. Jag var liksom väldigt upptagen hela tiden med att fånga och dra renarna dit de skulle.
Fångad i lasso. Och jag ska ta tag i hornen för att kunna lösgöra lassot. Renarna kan i ett obevakat ögonblick kasta till med huvudet och då gäller det att se till att inte hornen kommer rakt i ansiktet. Många har fått beståended skador just pga hornen så jag har all respekt för det. Annars är renarna inte stora och tunga. Jag har ju vana vid hästar och de är BETYDLIGT större och tyngre. En ren-vaja väger ca 50 kilo... som jag med andra ord... inte så tungt.
Svettigt blev det efter ett tag så jackan åkte av. Här hjälper jag till att skjuta på en ren. Vissa renar som är unga och inte har vanan inne med skiljningar tvekar och vill inte in i sin fålla så då får man hjälpa dem att springa in. De renar som är några år och vet vad det är frågan om springer iväg in i fållan hur lätt som helst.
Ja, just det... den här renen fattade rätt snabbt vad den skulle göra.
Den här killen och jag samarbetade väldigt bra.
Vaccineras medan vi håller i. Vissa renar har väldigt bråttom in i fållan så de stångar planket och försöker gå rakt igenom det.
Den här renen var väldigt foglig. Ibland klarar man dra en ren ensam, men enklast om man är två. Det ska helst göras så fort som möjligt. Denna dag var det flera tusen renar som skulle skiljas och vaccineras så alla jobbade för fullt tills allt var klart. Gick förvånansvärt snabbt ändå.
Och efteråt är det den traditionella slakten. Vissa renar åker iväg i transport, men vissa slaktas på plats. Det är ju de renar som samerna själva ska ta reda på och stoppa i frysen.
Kanske en del tycker det är otäcka bilder. Men hur tror ni slakten går till på det kött man köper i affärerna? Antagligen värre än det här. Dessa renar har i alla fall fått levt ett bra liv ute i det fria. Och utan en massa tillsatser i maten osv. Känns definitivt bättre att äta kött från djur som haft det bra under sin levnadstid. Om man nu över huvud taget ska äta kött? vilket jag inte gjort på många år innan jag flyttade hit upp. Känner mig inte alltid bekväm med att jag börjat äta viltkött. Är nog mest nöjd när jag är vegetarian trots allt.
Jag såg först inte att huvet låg i snön!
Min äldsta dotter Evelina tyckte det var sjukt att jag tog kort på slakten. Men det är så att nu när jag bor här uppe och är med samerna så förändras världsbilden i viss mån också. Tur att jag kan anpassa mig annars skulle det vara svårt. Skulle inte vilja vara utan alla upplevelser jag haft här uppe. Tror inte jag kommer flytta tillbaks till Uppland igen.
Har mycket rikare liv här.
