Examen
Ja så var det dags att fira Evelina till hennes sjuksköterske examen!
Äntligen är tre års pluggande över... och så något till år då hon pluggade på komvux.
Hon har varit väldigt flitig min lilla dotter.
Stämningsfullt var det i kyrkan... och när studenterna tågade in med Evelina och en annan manlig student i spetsen som fanbärare då var det nära till tårar...
Så här såg det ut i Västerås Domkyrka. Väldigt svårt få bra bilder för blixten räckte inte ända fram.
Här har Evelina tagit emot sin sjuksköterskebrosch.
Här ser vi Evelina lite bättre när hon bär fanan ut ur kyrkan. Hon skulle egentligen burit svenska flaggan men den var så tung så hennes manliga kollega och hon bytte.
Efteråt intervjuades Evelina av Västerås Lokala Tidning.
Ja här står vi... tre generationer sjuksköterskor som alla tagit examen i samma Domkyrka...
Och så den nyaste sjuksköterskan med den traditionella rosen.
Hemma hos Evelina och Micke. Evelina har på sig sjuksköterskeur, namnskylt och sjuksköterskebrosch. Redo att praktisera sina kunskaper i verkligheten!
Hon var så fin i sin klänning som hon köpt i USA. Men hon är ju fin i precis allt hon sätter på sig.
Håret tog hela morgonen att göra iordning. Evelina har otroligt tjockt och långt hår som tar evigheter att göra iordning när hon ska vara extra fin. Men bra blev det, eller hur?
Och så ville mamma och jag vara med på bild igen...
Så här fin bukett gjorde min mamma iordning i en fantastiskt vacker vas från Vietnam!
De här tulpanerna var också jättefina när Evelina fick dem. Här är de ett par dagar gamla men jag tycker om tulpaner även när de börjar blomma ut och böja sig lite hit och dit.
Ja, det var en mycket lyckad examen. God mat och dryck och trevliga människor.
Jag, mamma och hennes man var där. Och min pappa. Den enda ur Evelinas syskonskara som var där var Wilmer. Ingen annan hade tid eller råd åka till Enköping... det kostar ju en del tyvärr både från Spanien och Arjeplog.
Och så var förstås Micke där... och hans mamma samt bror med flickvän och gemensam bebis var med och firade. Och så en av Evelinas bästa väninnor som hon känt sedan tonåren... AnnKristin... och hon hade med sig sin yngsta son Rasmus som bara var några månader gammal.
Det var mycket mycket roligt att träffa alla människor!!!
Tack Evelina för ett lyckat examensfirande!!!
Och ett stort stort GRATTIS!!! än en gång!
Äntligen är tre års pluggande över... och så något till år då hon pluggade på komvux.
Hon har varit väldigt flitig min lilla dotter.
Stämningsfullt var det i kyrkan... och när studenterna tågade in med Evelina och en annan manlig student i spetsen som fanbärare då var det nära till tårar...
Så här såg det ut i Västerås Domkyrka. Väldigt svårt få bra bilder för blixten räckte inte ända fram.
Här har Evelina tagit emot sin sjuksköterskebrosch.
Här ser vi Evelina lite bättre när hon bär fanan ut ur kyrkan. Hon skulle egentligen burit svenska flaggan men den var så tung så hennes manliga kollega och hon bytte.
Efteråt intervjuades Evelina av Västerås Lokala Tidning.
Ja här står vi... tre generationer sjuksköterskor som alla tagit examen i samma Domkyrka...
Och så den nyaste sjuksköterskan med den traditionella rosen.
Hemma hos Evelina och Micke. Evelina har på sig sjuksköterskeur, namnskylt och sjuksköterskebrosch. Redo att praktisera sina kunskaper i verkligheten!
Hon var så fin i sin klänning som hon köpt i USA. Men hon är ju fin i precis allt hon sätter på sig.
Håret tog hela morgonen att göra iordning. Evelina har otroligt tjockt och långt hår som tar evigheter att göra iordning när hon ska vara extra fin. Men bra blev det, eller hur?
Och så ville mamma och jag vara med på bild igen...
Så här fin bukett gjorde min mamma iordning i en fantastiskt vacker vas från Vietnam!
De här tulpanerna var också jättefina när Evelina fick dem. Här är de ett par dagar gamla men jag tycker om tulpaner även när de börjar blomma ut och böja sig lite hit och dit.
Ja, det var en mycket lyckad examen. God mat och dryck och trevliga människor.
Jag, mamma och hennes man var där. Och min pappa. Den enda ur Evelinas syskonskara som var där var Wilmer. Ingen annan hade tid eller råd åka till Enköping... det kostar ju en del tyvärr både från Spanien och Arjeplog.
Och så var förstås Micke där... och hans mamma samt bror med flickvän och gemensam bebis var med och firade. Och så en av Evelinas bästa väninnor som hon känt sedan tonåren... AnnKristin... och hon hade med sig sin yngsta son Rasmus som bara var några månader gammal.
Det var mycket mycket roligt att träffa alla människor!!!
Tack Evelina för ett lyckat examensfirande!!!
Och ett stort stort GRATTIS!!! än en gång!
Pimpeltur
Jag, Sebastian och Hampus gjorde ett tappert försök att komma ut på isen och pimpla. Men som vanligt är det alltid något som sätter käppar i hjulen!
Vi kom iväg alldeles för sent enligt min åsikt men killarna var lite sega. De hade suttit uppe och druckit öl lite för länge kvällen innan.
Vi parkerade bilen och gick iväg ut på isen mot Kakel där man kan få bauta-Aborrar. Eller "Abbarn" som man säger här uppe. Isen var beklädd med mycket tung snö och på många ställen var det vatten under snön som gick upp ett par dm upp på benen. Svårgått. Med pulkan full med diverse borr, fiskegrejer och fika så blev det svettigt att dra den.
Jag förstod genast att det skulle hinna bli mörkt om vi skulle gå hela vägen till kraftledningarna (där vi vet att det är fina fiskar att få)... och sedan borra hål i isen som är 50-70 cm minst... och sedan sitta och pimpla åtminstone en timme... och sedan gå hela vägen tillbaks. Och inte hade någon av oss pannlampa... ficklampan blev kvar i bilen.
Hampus och jag vägrade gå hela vägen fram... så Sebastian satte igång och borra ca halvvägs dit vi hade tänkt gå... det tog hemskt lång tidmed borrningen... så det blev bara ett hål som Sebastian började pimpla i.
Jag började borra ett hål till mig men gav upp rätt snart. Skulle såklart haft yxa med mig som jag brukar använda när jag är i stugan och borrar hål i isen för att få vatten.
Kolla vilken fantastiskt snygg tröja Sebastian fick i julklapp av flickvännens mamma! En sådan tröja kostar väldans mycket pengar ute i butik.
Barnens farmor stickade också fantastiska tröjor och mycket annat till både barnen, deras pappa och mig när hon var yngre och friskare. Men nu klarar hon inte hålla i stickor längre pga sjukdomar vilket är synd eftersom hon älskar att handarbeta.
Såhär pigg var Hampus när vi slog oss ner! Han var tapper som följde med tycker jag. Hampus fick ju pimpelspö av Sebastian i julklapp så han hade tänkt inviga den den här eftermiddagen. Men han orkade inte borra något hål för det hade tagit alldeles för lång tid och tagit för mycket kraft.
Här har Hampus piggnat till lite. Han fejkar pimpling... han hade inget spö i handen men jag sa att han kunde låtsas pimpla.
Sebastian pimplade i o för sig på riktigt men nu försöker han se ut som han hade jätte-Abbarn på kroken. Det var tämligen dött där vi satt. Men å andra sidan skulle vi behövt vara där mycket längre. Man kan ha tur ibland och få fisk fort men tålamod och många timmars fiske är det som gör en storfiskare till det han är. Sebastian är väldigt duktig på att få fisk men nu blev det alltför kort tid för mörkret kom snabbt.
Bättre lycka nästa gång! Vi har ändå den bästa pimpeltiden framför oss. Mars och April blir det många fiskar att äta och stoppa i frysen!
Vi kom iväg alldeles för sent enligt min åsikt men killarna var lite sega. De hade suttit uppe och druckit öl lite för länge kvällen innan.
Vi parkerade bilen och gick iväg ut på isen mot Kakel där man kan få bauta-Aborrar. Eller "Abbarn" som man säger här uppe. Isen var beklädd med mycket tung snö och på många ställen var det vatten under snön som gick upp ett par dm upp på benen. Svårgått. Med pulkan full med diverse borr, fiskegrejer och fika så blev det svettigt att dra den.
Jag förstod genast att det skulle hinna bli mörkt om vi skulle gå hela vägen till kraftledningarna (där vi vet att det är fina fiskar att få)... och sedan borra hål i isen som är 50-70 cm minst... och sedan sitta och pimpla åtminstone en timme... och sedan gå hela vägen tillbaks. Och inte hade någon av oss pannlampa... ficklampan blev kvar i bilen.
Hampus och jag vägrade gå hela vägen fram... så Sebastian satte igång och borra ca halvvägs dit vi hade tänkt gå... det tog hemskt lång tidmed borrningen... så det blev bara ett hål som Sebastian började pimpla i.
Jag började borra ett hål till mig men gav upp rätt snart. Skulle såklart haft yxa med mig som jag brukar använda när jag är i stugan och borrar hål i isen för att få vatten.
Kolla vilken fantastiskt snygg tröja Sebastian fick i julklapp av flickvännens mamma! En sådan tröja kostar väldans mycket pengar ute i butik.
Barnens farmor stickade också fantastiska tröjor och mycket annat till både barnen, deras pappa och mig när hon var yngre och friskare. Men nu klarar hon inte hålla i stickor längre pga sjukdomar vilket är synd eftersom hon älskar att handarbeta.
Såhär pigg var Hampus när vi slog oss ner! Han var tapper som följde med tycker jag. Hampus fick ju pimpelspö av Sebastian i julklapp så han hade tänkt inviga den den här eftermiddagen. Men han orkade inte borra något hål för det hade tagit alldeles för lång tid och tagit för mycket kraft.
Här har Hampus piggnat till lite. Han fejkar pimpling... han hade inget spö i handen men jag sa att han kunde låtsas pimpla.
Sebastian pimplade i o för sig på riktigt men nu försöker han se ut som han hade jätte-Abbarn på kroken. Det var tämligen dött där vi satt. Men å andra sidan skulle vi behövt vara där mycket längre. Man kan ha tur ibland och få fisk fort men tålamod och många timmars fiske är det som gör en storfiskare till det han är. Sebastian är väldigt duktig på att få fisk men nu blev det alltför kort tid för mörkret kom snabbt.
Bättre lycka nästa gång! Vi har ändå den bästa pimpeltiden framför oss. Mars och April blir det många fiskar att äta och stoppa i frysen!
Sofia Janok
Strax före jul var jag och André i kyrkan och lyssnade på Sofia Janok. En samisk sångerska som jag tycker sjunger helt enastående vackert.
Hon har gett ut två skivor där hon sjunger både på Samiska, svenska och engelska.
När hon kom in i den fullsatta kyrkan var det helt bedårande... hon skred in från dörröppningen och uppför gången till altaret... sjungandes akapella sakta och vördnadsfullt.
När hon sedan fortsatte sjunga ihop med sina duktiga musiker kändes det som hon spred glädje, lugn och mystik kring sig.
Talade så vackert om sina upplevelser när hon växte upp i sin sameby. Numera är hon inte här så ofta men hon talade så varmt om Arjeplog.
Sofia är uppvuxen utanför Jokkmokk men den samebyn har sina renar ihop med Arjeplogs samer. När hon pratade om Rävudden och andra ställen kände jag genast igen det för det var där jag var på min första renskiljning.
Att skrida in i den här kolten gjorde stort intryck må ni tro.
Arjeplogs kyrka är ett utomordentligt bra ställe för sådana här uppträdanden.
Predikstolen
Altaret
Kyrkan vintertid
Hon har gett ut två skivor där hon sjunger både på Samiska, svenska och engelska.
När hon kom in i den fullsatta kyrkan var det helt bedårande... hon skred in från dörröppningen och uppför gången till altaret... sjungandes akapella sakta och vördnadsfullt.
När hon sedan fortsatte sjunga ihop med sina duktiga musiker kändes det som hon spred glädje, lugn och mystik kring sig.
Talade så vackert om sina upplevelser när hon växte upp i sin sameby. Numera är hon inte här så ofta men hon talade så varmt om Arjeplog.
Sofia är uppvuxen utanför Jokkmokk men den samebyn har sina renar ihop med Arjeplogs samer. När hon pratade om Rävudden och andra ställen kände jag genast igen det för det var där jag var på min första renskiljning.
Att skrida in i den här kolten gjorde stort intryck må ni tro.
Arjeplogs kyrka är ett utomordentligt bra ställe för sådana här uppträdanden.
Predikstolen
Altaret
Kyrkan vintertid
