Torsdagsbesök
Mitt i all flyttröra som innebär... massor med kartonger överallt, kala väggar men med desto fler plugghål istället, och nästan inga prylar... alltså ett väldigt opersonligt hem just nu... så kom svägerskan Gabi med sin magiska Scrapbook-väska.
Hon kom till mig igår kväll strax före 17. Och vi satte igång nästan på en gång och scrapbookade. När Gabi åkte hem så var kl närmare midnatt. Och då hade jag ändå inte hunnit klart allt mitt! Det är tur att det är så roligt med scrapbooking för det tar oerhört lång tid att få till alla detaljer.
GABI min personliga Guru i Scrapbooking! Som introducerade mig i detta pysslande som när man börjat... aldrig tar slut! Och numera heter svägerskan GuruGabi... och en Guru ska behandlas med vördnad och respekt. Eller hur?
Själv blir jag överlycklig när GuruGabi kommer med magiska väskan. Och gör vad som helst för att få GuruGabi att stanna och leka med mig.
Ända sedan jag var pytteliten har jag älskat att pyssla. Så nu är jag helt fast i detta Scrapbooking! Tack snälla GuruGabi för du tog med mig in i den här världen då man glömmer tid och rum för några timmar.
Vi åt en supergod Ananaspaj som jag gjorde iordning, den blev klar att äta i exakt rätt tid.
Först åt vi en tredjedel av pajen och blev proppmätta. Efter ett par timmar blev jag sugen igen och åt lika mycket till, och det smittade av sig på Gabi så hon åt lite till hon också. När kvällen nästan var slut vräkte jag i mig det sista. Tänka sig! Vi delade på en HEL paj tillsammans! Tur att det var mest jag som åt av den som faktiskt har tappat vikt den senaste tiden. Så jag blev riktigt glad att jag orkade äta så mycket.
Vissa dagar äter jag bara lite filmjölk och inget mer. Det är den inre stressen som gör att jag tappar hungerkänslorna. Jag vet att jag behöver tvinga i mig mat, men alla ni som någon gång haft ätstörningar vet hur det blir, så fort man mår psykiskt dåligt eller är superstressad över någonting... ja då blir det stopp i strupen liksom. Ja, ja, nog om det. Jag kan berätt a ännu mer men tror inte det är så intressant för gemene man.
Här får ni receptet på Ananaspajen: värm ugnen till 200 grader
150g smält smör eller margarin
3dl vetemjöl
1dl strösocker
1tsk bakpulver
Blanda ihop allt. Tryck ut i en pajform, ca 22-25 cm diameter. Ställ kallt.
Låt en burk krossad ananas (jag brukar köpa ica eller coop ananas) rinna av ordentligt i durkslag.
Rör ihop:
2dl creme fraiche
1,5dl strösocker
2tsk vaniljsocker
1 ägg
Blanda sedan i den avrunna ananasen i röran.
Häll fyllningen i pajformen och grädda i 200 graders värme i 15-20 min.
Ät den som den är när den svalnat..... SMAKA PÅ!'
Hon kom till mig igår kväll strax före 17. Och vi satte igång nästan på en gång och scrapbookade. När Gabi åkte hem så var kl närmare midnatt. Och då hade jag ändå inte hunnit klart allt mitt! Det är tur att det är så roligt med scrapbooking för det tar oerhört lång tid att få till alla detaljer.
GABI min personliga Guru i Scrapbooking! Som introducerade mig i detta pysslande som när man börjat... aldrig tar slut! Och numera heter svägerskan GuruGabi... och en Guru ska behandlas med vördnad och respekt. Eller hur?
Själv blir jag överlycklig när GuruGabi kommer med magiska väskan. Och gör vad som helst för att få GuruGabi att stanna och leka med mig.
Ända sedan jag var pytteliten har jag älskat att pyssla. Så nu är jag helt fast i detta Scrapbooking! Tack snälla GuruGabi för du tog med mig in i den här världen då man glömmer tid och rum för några timmar.
Vi åt en supergod Ananaspaj som jag gjorde iordning, den blev klar att äta i exakt rätt tid.
Först åt vi en tredjedel av pajen och blev proppmätta. Efter ett par timmar blev jag sugen igen och åt lika mycket till, och det smittade av sig på Gabi så hon åt lite till hon också. När kvällen nästan var slut vräkte jag i mig det sista. Tänka sig! Vi delade på en HEL paj tillsammans! Tur att det var mest jag som åt av den som faktiskt har tappat vikt den senaste tiden. Så jag blev riktigt glad att jag orkade äta så mycket.
Vissa dagar äter jag bara lite filmjölk och inget mer. Det är den inre stressen som gör att jag tappar hungerkänslorna. Jag vet att jag behöver tvinga i mig mat, men alla ni som någon gång haft ätstörningar vet hur det blir, så fort man mår psykiskt dåligt eller är superstressad över någonting... ja då blir det stopp i strupen liksom. Ja, ja, nog om det. Jag kan berätt a ännu mer men tror inte det är så intressant för gemene man.
Här får ni receptet på Ananaspajen: värm ugnen till 200 grader
150g smält smör eller margarin
3dl vetemjöl
1dl strösocker
1tsk bakpulver
Blanda ihop allt. Tryck ut i en pajform, ca 22-25 cm diameter. Ställ kallt.
Låt en burk krossad ananas (jag brukar köpa ica eller coop ananas) rinna av ordentligt i durkslag.
Rör ihop:
2dl creme fraiche
1,5dl strösocker
2tsk vaniljsocker
1 ägg
Blanda sedan i den avrunna ananasen i röran.
Häll fyllningen i pajformen och grädda i 200 graders värme i 15-20 min.
Ät den som den är när den svalnat..... SMAKA PÅ!'
Här ska jag nu försöka bifoga lite bilder om vår scrapbooking kväll. Tog bilder med mobilkameran för att försöka visa vad det är för något. Men det är svårt att visa så här i Bloggen.
Från min 50-års dag. Mamma hade gjort en liten tavla med kort på mig och min familj i olika åldrar och storlekar. Jag tog fram scrapbook-grejerna och klistrade dit diverse saker runt korten för att det skulle bli mer effekt och roligare att ha på väggen. Är mycket nöjd.
Från min 50-års dag. Mamma hade gjort en liten tavla med kort på mig och min familj i olika åldrar och storlekar. Jag tog fram scrapbook-grejerna och klistrade dit diverse saker runt korten för att det skulle bli mer effekt och roligare att ha på väggen. Är mycket nöjd.
Det här födelsedagskortet gjorde GuruGabi åt mig. Hampus fyller 20 år i december och då är inte jag här nere och kan fira honom tyvärr. Så då ville jag ha ett fint scrapbookat födelsedagskort till honom. Skulle gjort det själv men min egen födelsedagstavla tog all tid! Så det var snällt att Gabi fick fria händer och skapa detta vackra kort som Hampus ska få på sin födelsedag.
Tack snälla GuruGabi för en underbar kväll tillsammans! Och tack för all hjälp med scrapbookingen!
Imorgon ska jag till Stockholm och besöka barnens pappas grav och tända ett ljus och säga hejdå till honom för jag flyttar ju snart.
HA EN RIKTIGT BRA HELG ALLIHOP! OCH TÄNK GODA TANKAR OM VARANDRA!
Tack snälla GuruGabi för en underbar kväll tillsammans! Och tack för all hjälp med scrapbookingen!
Imorgon ska jag till Stockholm och besöka barnens pappas grav och tända ett ljus och säga hejdå till honom för jag flyttar ju snart.
HA EN RIKTIGT BRA HELG ALLIHOP! OCH TÄNK GODA TANKAR OM VARANDRA!
Jag är jag och du är du
Vem är det som håller i taktpinnen i mitt liv?
Jag har alltid varit en kämpe och kommer så förbli. Tänk att banalt vardagstrassel kan anta oanade proportioner... för att vi tänker olika, har olika viljor, värnar om och prioriterar olika. Jag har fått många käftsmällar och korrigerande örfilar (bildligt talat) av andra präktiga medmänniskor i mina dar. Men jag står pall, och jag värjer mig.
För jag är jag, och du är du.
Det gör mig galen att tänka på hur andra har svar på hur mitt liv ska se ut.
Att skicka sina giftpilar av vrede mot mig och tro att jag på det viset blir "uppläxad"... ja... suck! Jag bjuder på det.
För det är skillnad på att "ha pondus" och att "tro att man har pondus". Jag kissar inte i brallan precis!
Gå hem och ta en betablockerare istället och få lite självdistans.
För jag är jag, och du är du.
Jag är inte rädd att vara ensam, tvärtom. Jag kan känna mig mer ensam i ett förhållande än när jag är singel. Men om det dyker upp någon "likasinnad" tackar jag inte nej. Som tar mig för den jag är.
När jag går i affärer och ser dessa uttråkade gifta par tillsammans kan jag tänka:
"Far klipper gräs och snickrar, mor gnor, påtar och dekorerar" osv...
Hjärtskärande skildring... Nej, rea ut dessa skitdrömmar.
Jag är alltid den som kommer ensam på cykeln med en flaska vin till parmiddagarna. Och så får det bli. Jag tillhör hellre "utanförskapet"... och går sedan hem ensam... och tar fram kartan... och tänker på vilka ställen jag ska kunna cykla till framöver. Och tänker ofta på Siddharta. Vilken lärobok det är om livet! Ni som inte läst den, GÖR DET... Herman Hesse.
Ju mer som händer i mitt liv just nu desto mer längtar jag upp till Arjeplog! Längtar efter att bara umgås med mig själv. Och gå på upptäcksfärd alldeles själv. Härligt härligt härligt. För jag är jag.... och tänker så förbli... och du är du. Det är väl bra?
Jag har alltid varit en kämpe och kommer så förbli. Tänk att banalt vardagstrassel kan anta oanade proportioner... för att vi tänker olika, har olika viljor, värnar om och prioriterar olika. Jag har fått många käftsmällar och korrigerande örfilar (bildligt talat) av andra präktiga medmänniskor i mina dar. Men jag står pall, och jag värjer mig.
För jag är jag, och du är du.
Det gör mig galen att tänka på hur andra har svar på hur mitt liv ska se ut.
Att skicka sina giftpilar av vrede mot mig och tro att jag på det viset blir "uppläxad"... ja... suck! Jag bjuder på det.
För det är skillnad på att "ha pondus" och att "tro att man har pondus". Jag kissar inte i brallan precis!
Gå hem och ta en betablockerare istället och få lite självdistans.
För jag är jag, och du är du.
Jag är inte rädd att vara ensam, tvärtom. Jag kan känna mig mer ensam i ett förhållande än när jag är singel. Men om det dyker upp någon "likasinnad" tackar jag inte nej. Som tar mig för den jag är.
När jag går i affärer och ser dessa uttråkade gifta par tillsammans kan jag tänka:
"Far klipper gräs och snickrar, mor gnor, påtar och dekorerar" osv...
Hjärtskärande skildring... Nej, rea ut dessa skitdrömmar.
Jag är alltid den som kommer ensam på cykeln med en flaska vin till parmiddagarna. Och så får det bli. Jag tillhör hellre "utanförskapet"... och går sedan hem ensam... och tar fram kartan... och tänker på vilka ställen jag ska kunna cykla till framöver. Och tänker ofta på Siddharta. Vilken lärobok det är om livet! Ni som inte läst den, GÖR DET... Herman Hesse.
Ju mer som händer i mitt liv just nu desto mer längtar jag upp till Arjeplog! Längtar efter att bara umgås med mig själv. Och gå på upptäcksfärd alldeles själv. Härligt härligt härligt. För jag är jag.... och tänker så förbli... och du är du. Det är väl bra?
Ännu en Enköpingstur
Här ute på udden vid mälaren var jag ofta när de äldsta barnens pappa gick bort för 15 år sedan... för att få lugn och ro... det var en svår tid för oss i familjen . Skönt att vara därute så här års eller tidigt på våren när det inte är en massa anra människor där. På sommaren och på vintern är det många barnfamiljer som trängs och grillar korv på denna härliga rastplats. Och då håller jag mig borta därifrån.
En vinglig liten spång tog mig ut på bryggan.
Så här blå himmel har vi idag i Enköping.
Det var härligt att cykla utmed vattnet och höra Mälarens brus och kluckande vågor upp mot land och mot stenarna på udden. Det blåste friskt och rejält idag. Vattnets ljud var som ljuv musik i mina öron. Älskar vatten.
Snart hemma igen efter ett par mils färd på cykeln. Här är Enköpings bibliotek. Där har jag spenderat många studietimmar och dagar under min utbildning.
Nödvändigast
Nyinköpta Helly Hansen kängor som ska klara 30 minusgrader! Känns som det är bland det nödvändigaste däruppe. Andra bra ytterkläder har jag redan.
Nu denna vinter ska jag väl få mer användning för mina (nästan) nya skidor som jag bara åkt några ggr på pga den usla vintern vi har här nere! Ser fram emot snö och kallt och skidåkning ända fram till mars-april, eller t o m maj, jag vet inte riktigt hur länge snön ligger kvar. Uppe på fjällen är det antagligen snö länge.
Ska bli spännande hur som helst fast jag begriper väl att inte allt kommer vara så lätt där uppe. Det visar sig.
Hej å hå för denna gång!
Evelinas 25-års dag
Igår fyllde min äldsta dotter Evelina 25 år. Dottern och hennes pojkvän Micke fixade med all mat och tårtor så gott som själva. Jag är van vid att det alltid är jag som får stå för den biten. Blev både mäkta imponerad och förvånad att hon och pojkvännen la ner hela sina själar i att fixa mat och annat.
Vi var ute på landet utanför Uppsala där mamma och hennes man bor. Det är oftast där vi firar alla högtider för de bor stort och så är det fantastiskt vackert och stämningsfullt därute.
Det var en vacker dag igår, soligt och en ljuvlig höstdag. Alltihop blev lyckat. Men jag tror att Evelina och Micke var väldigt trötta när det hela var över.
Börjar med att visa bilder ute i solen medan de höll på att stöka i köket.
Utanför huset i den sköna solen.
En fågelskådare i trädgården!
Ett levande i träd i bokstavlig mening! Har ni sett det tidigare?
Min vackra mamma... fast kortet är från i somras i Enköping.
Och sedan till självaste kalasandet av 25-åriga Evelina!
Nyvaken 25-åring som vi i familjen sjöng för direkt på morgonen!
Min mamma och Evelina fixar den traditionella bågen som vi alltid har vid olika högtider... födelsedagar, skolavslutningar, dop, bröllop m m. Fast denna gång blev det ballonger istället för blommor. Blev lyckat.
Evelina i den gamla vackra salen bredvid sitt presentbord. "Duken" är en present från mig och är ett guldöverkast som Evelina gärna ville ha.
Ja det är jobbigt att sitta still under fotografering. Och det är fler presenter som ska öppnas!
Pojkvännen Micke (Evelinas alltså) och min äldsta son Sebastian hugger in av den smaskiga tårtan som Micke själv har gjort.
Busfrö´t Molly var så klart med och firade sin "favvo" Evelina. De är kusiner, alltså min ena brors yngsta dotter.
Idag ska jag fortsätta packa. Bra att det är dåligt väder ute så jag kan vara inomhus i lugn och ro.
Men nu har jag inte cyklat någon långtur på länge så nu är jag otålig i hela kroppen! Nästa fina dag bara MÅSTE jag iväg på cykeln. Behöver ändå bryta av flyttbestyren emellanåt. Blir dessutom drägligare för omgivningen om jag får ta ut mig fysiskt. Helst varje dag faktiskt.
Min träning på gymmet är helt nedlagt för tillfället och jag mår riktigt dåligt av det. Får nog ta fram mina hantlar och Pilatesboll här hemma idag. Känns som musklerna tynar bort. Fåfäng är jag och det står jag för.
Ha det bra mina älskade vänner! "Un besito" till er var och en! (bland de få fraser jag kan på spanska)
Vi var ute på landet utanför Uppsala där mamma och hennes man bor. Det är oftast där vi firar alla högtider för de bor stort och så är det fantastiskt vackert och stämningsfullt därute.
Det var en vacker dag igår, soligt och en ljuvlig höstdag. Alltihop blev lyckat. Men jag tror att Evelina och Micke var väldigt trötta när det hela var över.
Börjar med att visa bilder ute i solen medan de höll på att stöka i köket.
Utanför huset i den sköna solen.
En fågelskådare i trädgården!
Ett levande i träd i bokstavlig mening! Har ni sett det tidigare?
Min vackra mamma... fast kortet är från i somras i Enköping.
Och sedan till självaste kalasandet av 25-åriga Evelina!
Nyvaken 25-åring som vi i familjen sjöng för direkt på morgonen!
Min mamma och Evelina fixar den traditionella bågen som vi alltid har vid olika högtider... födelsedagar, skolavslutningar, dop, bröllop m m. Fast denna gång blev det ballonger istället för blommor. Blev lyckat.
Evelina i den gamla vackra salen bredvid sitt presentbord. "Duken" är en present från mig och är ett guldöverkast som Evelina gärna ville ha.
Ja det är jobbigt att sitta still under fotografering. Och det är fler presenter som ska öppnas!
Pojkvännen Micke (Evelinas alltså) och min äldsta son Sebastian hugger in av den smaskiga tårtan som Micke själv har gjort.
Busfrö´t Molly var så klart med och firade sin "favvo" Evelina. De är kusiner, alltså min ena brors yngsta dotter.
Det var en hel massa andra människor med på kalaset, men det får räcka så här med bilder.
Idag ska jag fortsätta packa. Bra att det är dåligt väder ute så jag kan vara inomhus i lugn och ro.
Men nu har jag inte cyklat någon långtur på länge så nu är jag otålig i hela kroppen! Nästa fina dag bara MÅSTE jag iväg på cykeln. Behöver ändå bryta av flyttbestyren emellanåt. Blir dessutom drägligare för omgivningen om jag får ta ut mig fysiskt. Helst varje dag faktiskt.
Min träning på gymmet är helt nedlagt för tillfället och jag mår riktigt dåligt av det. Får nog ta fram mina hantlar och Pilatesboll här hemma idag. Känns som musklerna tynar bort. Fåfäng är jag och det står jag för.
Ha det bra mina älskade vänner! "Un besito" till er var och en! (bland de få fraser jag kan på spanska)
Det är mycket nu
Ibland önskar jag att jag var helt oberoende av andra människor. Suck. Idag är en tung dag.
Var hemskt trött och stressad igår och då kan jag bli väldigt otrevlig. Så jag ska helst inte prata eller träffa någon när jag jobbat, sovit för lite och ätit för lite, och dessutom stressat. Och säg inte att jag inte ska stressa! Om jag inte gjorde det ibland skulle jag inte ha klarat av så mycket som jag hittills gjort i mitt liv. Vi är alla olika. Jag är sån sort! Och de som säger åt mig att inte stressa är oftast inte så mycket bättre själva. Vi alla har både bra och dåliga egenskaper. Jag har aldrig försökt utge mig för att vara perfekt. Ber om ursäkt för mina fel och brister. Jobbar på det hela tiden. Men min personlighet?... Ska jag göra om mig?
Alla mina nära och kära gör så klart allt de kan för att hjälpa mig. Och jag är verkligen tacksam fast det inte alltid märks. Kan inte göra annat än att säga tack tack snälla alla ni som hjälper mig!
Om jag inte svarar i telefon eller på sms så beror det inte på att jag är otacksam utan av helt andra orsaker.
Kan räkna upp några:
1. Jag sover på dagarna när jag jobbat natt. (ska jag be om ursäkt för det?)
2. Jag har inte hört telefonen. Förlåt.
3. Jag har häcken full av flyttbestyr som innebär en hel radda saker att ordna med. (tar hemskt på krafterna, förlåt).
4. Väntar kanske med att ringa upp eller svara på sms tills jag har lugn och ro omkring mig. Ska försöka bättra mig.
5. Är helt slut ibland och behöver pusta ut och passa på att äta som jag verkligen behöver. Har ofrivilligt gått ner flera kilo i vikt. Och jag lovar att jag behöver äta för att orka med den här flytten. Och nya jobbet.
Det är verkligen ett stort projekt detta att flytta så långt. Och det är slitsamt att vara tillgänglig överallt samtidigt. Mitt nuvarande arbete är krävande i sig, och när jag jobbar mina nattpass så finns det inte så mycket mer ork över till annat. Arbetar 2 eller 3 nätter efter varandra, och mellan passen finns det liksom bara tid till att sova, ta hand om hunden, mina söner som bor hemma, laga mat, diska och sedan är det dags att åka till jobbet igen.
Nu håller jag på att försöka sälja min bil och då har telefonen ringt och väckt mig på dagarna när jag behövt sova. Så jag måste dra ur telefonjacket så jag får sova. Det går inte att arbeta på nätterna och inte få sammanhängande sömn.
Men nu tror jag att det kommer en köpare på måndag eller tisdag. Då är jag av med det bekymret.
Min äldsta dotter fyller 25 år imorgon. Försöker så gott jag kan att ordna med presenter och se till att hon får en bra dag imorgon. Sov inte en blund på hela dagen igår efter jag jobbat natten innan. Åkte till Uppsala och träffade svägerskan Gabi och satt inne i en Scrapbook affär och fixade lite fina kort fast jag var jättetrött. Åkte med hem till min bror Klas och Gabi. Åt en underbart god och behövlig middag! Hade knappt ätit på ett par dygn så jag kände mig bedrövlig av trötthet och utmattning. Sjönk sedan ner i soffan och fortsatte med Scrapbooking. Kan varmt rekommendera det till alla er andra som älskar att pyssla med fotografier, födelsedagskort, julkort m m. Urkul och blir hur snyggt som helst! Men för att få ihop alla dessa ark, pennor och diverse prylar som behövs så blir det nog till att köpa lite i taget för det är en hel förmögenhet som går åt. Gabi har en jättelik väska som väger bly... full med underbara Scrapbook grejer.
Kolla in hemsidan: www.thescrapbookstore.se
Idag är jag trött som tusan. Men hinner nog piggna på mig till imorgon när vi ska ha 25-års firande för dottern. Det mesta är ordnat inför kalasandet.
Än en gång vill jag tacka alla er som hjälper mig. Är oerhört tacksam!
Längtar till den dagen jag installerat mig i Arjeplog och kan pusta ut och få gå på upptäcksfärd i lugn och ro. Och jag längtar efter snö så jag får åka skidor. Det ska väl ändå inte vara något problem i Arjeplog på vintern?
Riktigt så här avancerat blir det inte för min del... men en härlig bild. Ser livsfarligt ut. Och ÄR livsfarligt om man inte är tillräckligt erfaren och duktig! Imponerande.
Var hemskt trött och stressad igår och då kan jag bli väldigt otrevlig. Så jag ska helst inte prata eller träffa någon när jag jobbat, sovit för lite och ätit för lite, och dessutom stressat. Och säg inte att jag inte ska stressa! Om jag inte gjorde det ibland skulle jag inte ha klarat av så mycket som jag hittills gjort i mitt liv. Vi är alla olika. Jag är sån sort! Och de som säger åt mig att inte stressa är oftast inte så mycket bättre själva. Vi alla har både bra och dåliga egenskaper. Jag har aldrig försökt utge mig för att vara perfekt. Ber om ursäkt för mina fel och brister. Jobbar på det hela tiden. Men min personlighet?... Ska jag göra om mig?
Alla mina nära och kära gör så klart allt de kan för att hjälpa mig. Och jag är verkligen tacksam fast det inte alltid märks. Kan inte göra annat än att säga tack tack snälla alla ni som hjälper mig!
Om jag inte svarar i telefon eller på sms så beror det inte på att jag är otacksam utan av helt andra orsaker.
Kan räkna upp några:
1. Jag sover på dagarna när jag jobbat natt. (ska jag be om ursäkt för det?)
2. Jag har inte hört telefonen. Förlåt.
3. Jag har häcken full av flyttbestyr som innebär en hel radda saker att ordna med. (tar hemskt på krafterna, förlåt).
4. Väntar kanske med att ringa upp eller svara på sms tills jag har lugn och ro omkring mig. Ska försöka bättra mig.
5. Är helt slut ibland och behöver pusta ut och passa på att äta som jag verkligen behöver. Har ofrivilligt gått ner flera kilo i vikt. Och jag lovar att jag behöver äta för att orka med den här flytten. Och nya jobbet.
Det är verkligen ett stort projekt detta att flytta så långt. Och det är slitsamt att vara tillgänglig överallt samtidigt. Mitt nuvarande arbete är krävande i sig, och när jag jobbar mina nattpass så finns det inte så mycket mer ork över till annat. Arbetar 2 eller 3 nätter efter varandra, och mellan passen finns det liksom bara tid till att sova, ta hand om hunden, mina söner som bor hemma, laga mat, diska och sedan är det dags att åka till jobbet igen.
Nu håller jag på att försöka sälja min bil och då har telefonen ringt och väckt mig på dagarna när jag behövt sova. Så jag måste dra ur telefonjacket så jag får sova. Det går inte att arbeta på nätterna och inte få sammanhängande sömn.
Men nu tror jag att det kommer en köpare på måndag eller tisdag. Då är jag av med det bekymret.
Min äldsta dotter fyller 25 år imorgon. Försöker så gott jag kan att ordna med presenter och se till att hon får en bra dag imorgon. Sov inte en blund på hela dagen igår efter jag jobbat natten innan. Åkte till Uppsala och träffade svägerskan Gabi och satt inne i en Scrapbook affär och fixade lite fina kort fast jag var jättetrött. Åkte med hem till min bror Klas och Gabi. Åt en underbart god och behövlig middag! Hade knappt ätit på ett par dygn så jag kände mig bedrövlig av trötthet och utmattning. Sjönk sedan ner i soffan och fortsatte med Scrapbooking. Kan varmt rekommendera det till alla er andra som älskar att pyssla med fotografier, födelsedagskort, julkort m m. Urkul och blir hur snyggt som helst! Men för att få ihop alla dessa ark, pennor och diverse prylar som behövs så blir det nog till att köpa lite i taget för det är en hel förmögenhet som går åt. Gabi har en jättelik väska som väger bly... full med underbara Scrapbook grejer.
Kolla in hemsidan: www.thescrapbookstore.se
Idag är jag trött som tusan. Men hinner nog piggna på mig till imorgon när vi ska ha 25-års firande för dottern. Det mesta är ordnat inför kalasandet.
Än en gång vill jag tacka alla er som hjälper mig. Är oerhört tacksam!
Längtar till den dagen jag installerat mig i Arjeplog och kan pusta ut och få gå på upptäcksfärd i lugn och ro. Och jag längtar efter snö så jag får åka skidor. Det ska väl ändå inte vara något problem i Arjeplog på vintern?
Riktigt så här avancerat blir det inte för min del... men en härlig bild. Ser livsfarligt ut. Och ÄR livsfarligt om man inte är tillräckligt erfaren och duktig! Imponerande.
Hunden Tiffany
Kan en dvärgpudel bli lapp? Jag har en liten underbar och väldigt social Dvärgpudeltik som heter Tiffany. Vad ska jag göra med henne?
Hon älskar mig över allt annat, och vill vara med mig dygnet runt helst. Fast det vill väl alla hundar med sin ägare.... om det inte förekommer något elakt med i bilden förstås.
Eftersom jag nu de senaste åren varit iväg hemifrån en del så har jag lämnat lilla Tiffany lite varstans... hos mamma, hos pappa, hos "min x-tra" dotter Linnéa, hos dottern Evelina, och dottern Fanny innan hon flyttade till Spanien, och ibland hemma hos mina söner. Och ni må tro att Tiffany längtat ihjäl sig efter mig när jag varit borta. Så nu för tiden vaktar hon på mig så gott som hela tiden. Hon tycker det är jättejobbigt bara jag går ner i tvättstugan eller cyklar iväg ett par timmar, eller måste handla mat.
Jag vet att många människor tycker att Dvärgpudlar är "fjantiga" och inga "riktiga" hundar. Men då har de inte träffat min Tiffany. Hon är en tuff och stor hund i litet format!
Tiffany är van att leka och umgås med både Pittbullterrier och katter... så ni kan ju tänka er hennes sociala kompetens!?
När vi bodde på landet, utanför Lillkyrka i Enköping så hade vi hästar. Tiffany var med varje dag i stallet, och hästarna var lika mycket kompisar som katterna hemma i huset. Hon älskar allt och alla. När vi var ute och red på stubbåkrarna på höstarna så var Tiffany med och sprang med oss... snabb som en vessla.
Tiffany har även gått en agilitykurs. Och vem lärde sig fortast... och vem var mest orädd? Ja, ni får gissa en gång!
Jag har en liten skogsdunge precis utanför mig på Bergsgatan där jag och Tiffany alltid tar en morgonrunda. Och det är så roligt när vi träffar på en massa "kompisar" till Tiffany. Bland annat finns en svart-vit katt som brukar vara där då och då. Senast i morse var katten där. Och den katten verkar vara van vid hundar för ni må tro att Tiffany och den katten jagar varandra och leker hela rundan igenom! Jag skrattar och njuter av att se dessa varelser! Känns så härligt och värmer så gott att se hur roligt de har när de smyger på varandra... och sedan fullständigt hoppar och attackerar varandra. Katten burrar upp svansen och skjuter rygg... och sedan rusar den på Tiffany. Och Tiffany blir jätteglad och springer efter katten. Och efter en stund stannar katten och båda rullar runt och smånaffsar på varandra. Sedan byter de roller. Är det inte underbart?
En annan kompis som Tiffany tycker mycket om är en pytteliten Toypudel som heter Elsa. De har alltid alltid roligt och springer i cirklar efter varandra och visar sina vita tandrader som om de skrattade åt varandra.
Ännu en kompis är en Pittbullterrier, en hane som Tiffany förälskat sig i. En stor musklig brun ung hane. Låter väl som ett gott parti? Men han går inte att släppa lös vilket är lite synd. Tiffany skulle nog tycka det var kul att springa ett "race" med honom. Tycker nog att min lilla Tiffany är en godhjärtad hund som kan umgås med olika sorter... både hundar och andra djur.
Tiffany har fött fram 3 kullar valpar också. Och när valparna blivit så stora att de börjat bli busiga och lekfulla... vad tror ni hände? Jo Tiffany lekte och rullade runt med sina valpar!... men ändå... när hon gjort det ett tag så tog hon valparna och bar iväg dem till lådan så de fick ligga och dia henne tills de somnade. Är inte det en god mor så säg?
Inga actionbilder precis på Tiffany... men det funkar inte med min mobilkamera.
Men nästa gång Tiffany leker med katten i skogsdungen ska jag försöka filma dem med mobilen.
Ska snart iväg och hälsa på mina f d katter som jag adopterat bort till en tjej som bor i huset brevid mig. Också underbara katter som är enormt sociala och "myspysiga", men som jag inte kan ta med mig till Arjeplog eftersom jag bara har ett vandrarhem att bo i den första tiden. Visar bilder på dem också. Syns inte på bilderna hur härliga de är. Men naturligtvis har de också en enorm personlighet! Och jag saknar dem redan. Fast lite skönt att de fått ett hem där de förhoppningsvis får bo kvar resten av sitt liv.
Ha det nu så bra allihop! Och tänk gott om varandra. Ingen är perfekt och ingen är felfri... ingen av oss. Men vi är unika och vi alla har många bra egenskaper och ger av oss själva. Vi är alla värda kärlek, omtanke och att få vara oss själva utan fördomar. För jag är jag, och du är du!
Hon älskar mig över allt annat, och vill vara med mig dygnet runt helst. Fast det vill väl alla hundar med sin ägare.... om det inte förekommer något elakt med i bilden förstås.
Eftersom jag nu de senaste åren varit iväg hemifrån en del så har jag lämnat lilla Tiffany lite varstans... hos mamma, hos pappa, hos "min x-tra" dotter Linnéa, hos dottern Evelina, och dottern Fanny innan hon flyttade till Spanien, och ibland hemma hos mina söner. Och ni må tro att Tiffany längtat ihjäl sig efter mig när jag varit borta. Så nu för tiden vaktar hon på mig så gott som hela tiden. Hon tycker det är jättejobbigt bara jag går ner i tvättstugan eller cyklar iväg ett par timmar, eller måste handla mat.
Jag vet att många människor tycker att Dvärgpudlar är "fjantiga" och inga "riktiga" hundar. Men då har de inte träffat min Tiffany. Hon är en tuff och stor hund i litet format!
Tiffany är van att leka och umgås med både Pittbullterrier och katter... så ni kan ju tänka er hennes sociala kompetens!?
När vi bodde på landet, utanför Lillkyrka i Enköping så hade vi hästar. Tiffany var med varje dag i stallet, och hästarna var lika mycket kompisar som katterna hemma i huset. Hon älskar allt och alla. När vi var ute och red på stubbåkrarna på höstarna så var Tiffany med och sprang med oss... snabb som en vessla.
Tiffany har även gått en agilitykurs. Och vem lärde sig fortast... och vem var mest orädd? Ja, ni får gissa en gång!
Jag har en liten skogsdunge precis utanför mig på Bergsgatan där jag och Tiffany alltid tar en morgonrunda. Och det är så roligt när vi träffar på en massa "kompisar" till Tiffany. Bland annat finns en svart-vit katt som brukar vara där då och då. Senast i morse var katten där. Och den katten verkar vara van vid hundar för ni må tro att Tiffany och den katten jagar varandra och leker hela rundan igenom! Jag skrattar och njuter av att se dessa varelser! Känns så härligt och värmer så gott att se hur roligt de har när de smyger på varandra... och sedan fullständigt hoppar och attackerar varandra. Katten burrar upp svansen och skjuter rygg... och sedan rusar den på Tiffany. Och Tiffany blir jätteglad och springer efter katten. Och efter en stund stannar katten och båda rullar runt och smånaffsar på varandra. Sedan byter de roller. Är det inte underbart?
En annan kompis som Tiffany tycker mycket om är en pytteliten Toypudel som heter Elsa. De har alltid alltid roligt och springer i cirklar efter varandra och visar sina vita tandrader som om de skrattade åt varandra.
Ännu en kompis är en Pittbullterrier, en hane som Tiffany förälskat sig i. En stor musklig brun ung hane. Låter väl som ett gott parti? Men han går inte att släppa lös vilket är lite synd. Tiffany skulle nog tycka det var kul att springa ett "race" med honom. Tycker nog att min lilla Tiffany är en godhjärtad hund som kan umgås med olika sorter... både hundar och andra djur.
Tiffany har fött fram 3 kullar valpar också. Och när valparna blivit så stora att de börjat bli busiga och lekfulla... vad tror ni hände? Jo Tiffany lekte och rullade runt med sina valpar!... men ändå... när hon gjort det ett tag så tog hon valparna och bar iväg dem till lådan så de fick ligga och dia henne tills de somnade. Är inte det en god mor så säg?
Inga actionbilder precis på Tiffany... men det funkar inte med min mobilkamera.
Men nästa gång Tiffany leker med katten i skogsdungen ska jag försöka filma dem med mobilen.
Ska snart iväg och hälsa på mina f d katter som jag adopterat bort till en tjej som bor i huset brevid mig. Också underbara katter som är enormt sociala och "myspysiga", men som jag inte kan ta med mig till Arjeplog eftersom jag bara har ett vandrarhem att bo i den första tiden. Visar bilder på dem också. Syns inte på bilderna hur härliga de är. Men naturligtvis har de också en enorm personlighet! Och jag saknar dem redan. Fast lite skönt att de fått ett hem där de förhoppningsvis får bo kvar resten av sitt liv.
Ha det nu så bra allihop! Och tänk gott om varandra. Ingen är perfekt och ingen är felfri... ingen av oss. Men vi är unika och vi alla har många bra egenskaper och ger av oss själva. Vi är alla värda kärlek, omtanke och att få vara oss själva utan fördomar. För jag är jag, och du är du!
Tråkigt besked... men det får gå ändå
Jag vet att livet har motgångar ibland. Så även jag. Nu har jag bestämt mig för att inte hyra stugan i Arjeplog, det blev för krångligt av olika anledningar. Det får bli vandrarhemmet istället. Men det är ok. Det var väl för bra för att vara sant. En man kontaktade mig och sa att han hade en timrad stuga som jag kunde hyra... men det visade sig att han var mer intresserad av en dejt med mig... ni skulle bara hört hur han ingående beskrev sig själv och sin kropp med en urtöntig "sexig-dregglande-röst". Begrep rätt snart att han hade inget hus att hyra ut, han såg tydligen Blocket som en kontaktannons. Den tanken har aldrig fallit mig in. Men nu kan jag tipsa om det!!! Blocket är inte bara till för att köpa, sälja, hyra... numera även som kontaktannons.
Ja, jag ska nu gå till det allra tråkigaste och det är att sonen Hampus som ville följa med mig upp... har backat ur. Han orkar inte lämna sina kompisar här i Enköping.
Hampus hade bra med kompisar i lågstadiet. När han sedan böt skola när vi flyttade ut på landet, så var det slut med kompisar, han blev utfrusen ur klassen i Lillkyrkaskolan. Hans lärarinna där var en outbildad opedagogisk f d väninna till mig som endast hade klagomål att komma med. Själförtroendet sjönk.
Han fick bara en endaste ny kompis i den nya skolan. Och de hängde ihop hela hela tiden och trivdes så himla bra ihop.
Men den killen var så hårt hållen hemma så det var bara Hampus som fick vara hemma hos kompisen och sova över där. Kompisen fick aldrig vara hos oss av någon anledning. Efter ett tag böt kompisen skola... och Hampus och han tappade kontakten. Sedan följde flera år av ensamhet för Hampus del. Inga kompisar i högstadiet. Han försökte gå gymnasiet ett par olika omgångar... men lyckades inte. Orken tröt och självförtroendet sjönk ännu mer.
Nu har Hampus en hel del kompisar som han tycker mycket om, speciellt en kille som han hänger ihop med i vått och torrt. Så nu känner Hampus så starkt att han inte orkar lämna Enköping för den sakens skull. Han tänker tillbaks på den tiden då han så länge var utan kompisar. Tonåring och inga vänner... det är tufft. Och han vet ingenting om hur det blir i Arjeplog. Och han är då rädd att förlora kompisarna här nere. Men visst skulle han gärna bo där han kan åka skidor hela vintrarna och fiska, lära sig jaga m m som de andra som bor i Lappland. Men det får väl mogna fram så han inte känner press på sig.
Jag har själv gått igenom så mycket i mitt liv så jag kan förstå honom. Måste bara se till att Hampus har det ordnat innan jag flyttar.
Men jag längtar lika mycket... om inte ännu mer upp till Arjeplog. Jag klarar mig bra ensam. Har lärt mig att njuta oerhört mycket av att bara umgås med mig själv. Jag har så himla mycket jag vill upptäcka och uppleva i naturen. Självaste samhället Arjeplog bryr jag mig inte så mycket om till en början. Bara jobbet är bra!!!!.... och att jag får komma ut i den fantastiska, underbara, vackra, obeskrivbara, ljuvliga naturen som bara kan vara Guds verk och gåva till oss. Kan inte hjälpas... men så känner jag. Ska njuta och inandas hela atmosfären och ta till mig det i själ och hjärta. Kommer att känna mig lyckligast i världen som får leva mitt i det underbara landskapet. Vilken lyx!
Jag har aldrig upplevt Norrsken... och det pirrar i hela kroppen bara jag tänker på att få uppleva det!
Ja, jag ska nu gå till det allra tråkigaste och det är att sonen Hampus som ville följa med mig upp... har backat ur. Han orkar inte lämna sina kompisar här i Enköping.
Hampus hade bra med kompisar i lågstadiet. När han sedan böt skola när vi flyttade ut på landet, så var det slut med kompisar, han blev utfrusen ur klassen i Lillkyrkaskolan. Hans lärarinna där var en outbildad opedagogisk f d väninna till mig som endast hade klagomål att komma med. Själförtroendet sjönk.
Han fick bara en endaste ny kompis i den nya skolan. Och de hängde ihop hela hela tiden och trivdes så himla bra ihop.
Men den killen var så hårt hållen hemma så det var bara Hampus som fick vara hemma hos kompisen och sova över där. Kompisen fick aldrig vara hos oss av någon anledning. Efter ett tag böt kompisen skola... och Hampus och han tappade kontakten. Sedan följde flera år av ensamhet för Hampus del. Inga kompisar i högstadiet. Han försökte gå gymnasiet ett par olika omgångar... men lyckades inte. Orken tröt och självförtroendet sjönk ännu mer.
Nu har Hampus en hel del kompisar som han tycker mycket om, speciellt en kille som han hänger ihop med i vått och torrt. Så nu känner Hampus så starkt att han inte orkar lämna Enköping för den sakens skull. Han tänker tillbaks på den tiden då han så länge var utan kompisar. Tonåring och inga vänner... det är tufft. Och han vet ingenting om hur det blir i Arjeplog. Och han är då rädd att förlora kompisarna här nere. Men visst skulle han gärna bo där han kan åka skidor hela vintrarna och fiska, lära sig jaga m m som de andra som bor i Lappland. Men det får väl mogna fram så han inte känner press på sig.
Jag har själv gått igenom så mycket i mitt liv så jag kan förstå honom. Måste bara se till att Hampus har det ordnat innan jag flyttar.
Men jag längtar lika mycket... om inte ännu mer upp till Arjeplog. Jag klarar mig bra ensam. Har lärt mig att njuta oerhört mycket av att bara umgås med mig själv. Jag har så himla mycket jag vill upptäcka och uppleva i naturen. Självaste samhället Arjeplog bryr jag mig inte så mycket om till en början. Bara jobbet är bra!!!!.... och att jag får komma ut i den fantastiska, underbara, vackra, obeskrivbara, ljuvliga naturen som bara kan vara Guds verk och gåva till oss. Kan inte hjälpas... men så känner jag. Ska njuta och inandas hela atmosfären och ta till mig det i själ och hjärta. Kommer att känna mig lyckligast i världen som får leva mitt i det underbara landskapet. Vilken lyx!
Jag har aldrig upplevt Norrsken... och det pirrar i hela kroppen bara jag tänker på att få uppleva det!
Och när jag hittade kanotisten på internet... DETTA ÄR MITT NÄSTA PROJEKT, JAG LOVAR!!!!!
Älskar er alla det vet ni... och jag menar verkligen er ALLA!
Väntar... och... längtar
Är på väg att lägga mig och sova. Har jobbat i natt och ska iväg och jobba natten som kommer.
Men jag vill bara packa allt jag har och sticka iväg till Arjeplog!
Är trött på allt här nere... fast det har varit fina soliga höstdagar som jag tagit tillvara på.
Väntar på besked om jag får hyra stugan eller inte... det är inte bestämt än. Väntar på besked när jag exakt kan börja jobba.... Och det där med vänta är inte min starka sida. Allt ska ske fort fort fort.
Blir så nervös att något ska hända så jag inte kan flytta upp.
Så kändes det när jag skulle upp till Kiruna med cykeln i somras också. Men jag kom upp och det gick bra alltihopa. Men utan mamma, dottern, och Pauls hjälp hade det inte gått vägen.
Tänk på mig alla mina vänner... och be för att jag kommer upp snart! Nu behöver jag verkligen er omtanke och hjälp!
Varma kramar från en väldigt trött syster Charlotta.... som snart sover... zzzzzzzzz
Men jag vill bara packa allt jag har och sticka iväg till Arjeplog!
Är trött på allt här nere... fast det har varit fina soliga höstdagar som jag tagit tillvara på.
Väntar på besked om jag får hyra stugan eller inte... det är inte bestämt än. Väntar på besked när jag exakt kan börja jobba.... Och det där med vänta är inte min starka sida. Allt ska ske fort fort fort.
Blir så nervös att något ska hända så jag inte kan flytta upp.
Så kändes det när jag skulle upp till Kiruna med cykeln i somras också. Men jag kom upp och det gick bra alltihopa. Men utan mamma, dottern, och Pauls hjälp hade det inte gått vägen.
Tänk på mig alla mina vänner... och be för att jag kommer upp snart! Nu behöver jag verkligen er omtanke och hjälp!
Varma kramar från en väldigt trött syster Charlotta.... som snart sover... zzzzzzzzz
