Tråkigt besked... men det får gå ändå
Jag vet att livet har motgångar ibland. Så även jag. Nu har jag bestämt mig för att inte hyra stugan i Arjeplog, det blev för krångligt av olika anledningar. Det får bli vandrarhemmet istället. Men det är ok. Det var väl för bra för att vara sant. En man kontaktade mig och sa att han hade en timrad stuga som jag kunde hyra... men det visade sig att han var mer intresserad av en dejt med mig... ni skulle bara hört hur han ingående beskrev sig själv och sin kropp med en urtöntig "sexig-dregglande-röst". Begrep rätt snart att han hade inget hus att hyra ut, han såg tydligen Blocket som en kontaktannons. Den tanken har aldrig fallit mig in. Men nu kan jag tipsa om det!!! Blocket är inte bara till för att köpa, sälja, hyra... numera även som kontaktannons.
Ja, jag ska nu gå till det allra tråkigaste och det är att sonen Hampus som ville följa med mig upp... har backat ur. Han orkar inte lämna sina kompisar här i Enköping.
Hampus hade bra med kompisar i lågstadiet. När han sedan böt skola när vi flyttade ut på landet, så var det slut med kompisar, han blev utfrusen ur klassen i Lillkyrkaskolan. Hans lärarinna där var en outbildad opedagogisk f d väninna till mig som endast hade klagomål att komma med. Själförtroendet sjönk.
Han fick bara en endaste ny kompis i den nya skolan. Och de hängde ihop hela hela tiden och trivdes så himla bra ihop.
Men den killen var så hårt hållen hemma så det var bara Hampus som fick vara hemma hos kompisen och sova över där. Kompisen fick aldrig vara hos oss av någon anledning. Efter ett tag böt kompisen skola... och Hampus och han tappade kontakten. Sedan följde flera år av ensamhet för Hampus del. Inga kompisar i högstadiet. Han försökte gå gymnasiet ett par olika omgångar... men lyckades inte. Orken tröt och självförtroendet sjönk ännu mer.
Nu har Hampus en hel del kompisar som han tycker mycket om, speciellt en kille som han hänger ihop med i vått och torrt. Så nu känner Hampus så starkt att han inte orkar lämna Enköping för den sakens skull. Han tänker tillbaks på den tiden då han så länge var utan kompisar. Tonåring och inga vänner... det är tufft. Och han vet ingenting om hur det blir i Arjeplog. Och han är då rädd att förlora kompisarna här nere. Men visst skulle han gärna bo där han kan åka skidor hela vintrarna och fiska, lära sig jaga m m som de andra som bor i Lappland. Men det får väl mogna fram så han inte känner press på sig.
Jag har själv gått igenom så mycket i mitt liv så jag kan förstå honom. Måste bara se till att Hampus har det ordnat innan jag flyttar.
Men jag längtar lika mycket... om inte ännu mer upp till Arjeplog. Jag klarar mig bra ensam. Har lärt mig att njuta oerhört mycket av att bara umgås med mig själv. Jag har så himla mycket jag vill upptäcka och uppleva i naturen. Självaste samhället Arjeplog bryr jag mig inte så mycket om till en början. Bara jobbet är bra!!!!.... och att jag får komma ut i den fantastiska, underbara, vackra, obeskrivbara, ljuvliga naturen som bara kan vara Guds verk och gåva till oss. Kan inte hjälpas... men så känner jag. Ska njuta och inandas hela atmosfären och ta till mig det i själ och hjärta. Kommer att känna mig lyckligast i världen som får leva mitt i det underbara landskapet. Vilken lyx!
Jag har aldrig upplevt Norrsken... och det pirrar i hela kroppen bara jag tänker på att få uppleva det!
Ja, jag ska nu gå till det allra tråkigaste och det är att sonen Hampus som ville följa med mig upp... har backat ur. Han orkar inte lämna sina kompisar här i Enköping.
Hampus hade bra med kompisar i lågstadiet. När han sedan böt skola när vi flyttade ut på landet, så var det slut med kompisar, han blev utfrusen ur klassen i Lillkyrkaskolan. Hans lärarinna där var en outbildad opedagogisk f d väninna till mig som endast hade klagomål att komma med. Själförtroendet sjönk.
Han fick bara en endaste ny kompis i den nya skolan. Och de hängde ihop hela hela tiden och trivdes så himla bra ihop.
Men den killen var så hårt hållen hemma så det var bara Hampus som fick vara hemma hos kompisen och sova över där. Kompisen fick aldrig vara hos oss av någon anledning. Efter ett tag böt kompisen skola... och Hampus och han tappade kontakten. Sedan följde flera år av ensamhet för Hampus del. Inga kompisar i högstadiet. Han försökte gå gymnasiet ett par olika omgångar... men lyckades inte. Orken tröt och självförtroendet sjönk ännu mer.
Nu har Hampus en hel del kompisar som han tycker mycket om, speciellt en kille som han hänger ihop med i vått och torrt. Så nu känner Hampus så starkt att han inte orkar lämna Enköping för den sakens skull. Han tänker tillbaks på den tiden då han så länge var utan kompisar. Tonåring och inga vänner... det är tufft. Och han vet ingenting om hur det blir i Arjeplog. Och han är då rädd att förlora kompisarna här nere. Men visst skulle han gärna bo där han kan åka skidor hela vintrarna och fiska, lära sig jaga m m som de andra som bor i Lappland. Men det får väl mogna fram så han inte känner press på sig.
Jag har själv gått igenom så mycket i mitt liv så jag kan förstå honom. Måste bara se till att Hampus har det ordnat innan jag flyttar.
Men jag längtar lika mycket... om inte ännu mer upp till Arjeplog. Jag klarar mig bra ensam. Har lärt mig att njuta oerhört mycket av att bara umgås med mig själv. Jag har så himla mycket jag vill upptäcka och uppleva i naturen. Självaste samhället Arjeplog bryr jag mig inte så mycket om till en början. Bara jobbet är bra!!!!.... och att jag får komma ut i den fantastiska, underbara, vackra, obeskrivbara, ljuvliga naturen som bara kan vara Guds verk och gåva till oss. Kan inte hjälpas... men så känner jag. Ska njuta och inandas hela atmosfären och ta till mig det i själ och hjärta. Kommer att känna mig lyckligast i världen som får leva mitt i det underbara landskapet. Vilken lyx!
Jag har aldrig upplevt Norrsken... och det pirrar i hela kroppen bara jag tänker på att få uppleva det!
Och när jag hittade kanotisten på internet... DETTA ÄR MITT NÄSTA PROJEKT, JAG LOVAR!!!!!
Älskar er alla det vet ni... och jag menar verkligen er ALLA!
Kommentarer
Postat av: gabi
Kära, kära Eva...
Vad tråkigt med huset. Och vad intressant med kontaktannons idén.. skratt Det finns folk till precis vad som helst!
Vad tråkigt med Hampus! Jag är verkligen ledsen att höra de!
Kramar!
Trackback
