Nanok
För ungefär en månad sedan hittade jag en hund till salu på Blocket. Hade väl tänkt att jag skulle köpa mig en valp eftersom det inte alltid är så lätt att ta över en vuxen hund. Det är både för och nackdelar med valpar respektive ta över vuxen hund.
Men jag letade ett tag och hittade inte det jag ville ha, hade tänkt att det kanske passar mig bättre med en Alaskan Husky eller liknande av olika anledningar.
Hur som helst så hittade jag en vuxen tik utanför Älvsbyn. Ringde dit och bestämde att åka och titta på henne. André verkade intresserad också.
När vi kom dit så kändes hemmet och miljön där inte nåt vidare bra. Ingen direkt ordning och hunden hade överskottsenergi för hon fick inte mycket promenader, satt i sin hundgård mest. Ska inte gå in på detaljer utan det var en olustig känsla av att hunden inte blev omhändertagen.
Jag var lite tveksam till att köpa henne eftersom jag inte ville misslyckas en gång till och kanske lämna tillbaks även denna hund. Men André verkade så positiv och tyckte vi kunde ta henne på prov på en gång. Så vi tog med henne.
Det har inte varit jättelätt med Nanok som hon heter. Men det som var väldigt skönt var att hon fann sig till rätta i samma stund hon klev innanför dörren hos oss. Nanok verkar inte ha saknat sitt gamla hem någonting. Hon har uppfört sig som om hon alltid bott hos oss.
Men visst har vi fått jobba en hel del med hennes uppförande på olika sätt. Verkar som ingen har brytt sig om hennes olater. Gick knappt gå med henne i koppel för hon höll på att dra omkull mig hela hela tiden de första veckorna.
Men med mycket träning har hon nu blivit bättre.
Det är lite annat som vi också jobbat med och vi ser framsteg hela tiden så det känns positivt.
Nanok är ett yrväder så det går bara ta kort på henne när hon är trött och ligger och vilar. Här är hon ute i stugan med mig och Tiffany. Då får hon ligga i min säng och det tycker hon om.
Hemma hos André får hon inte ligga i sängen men det funkar jättebra och hon lägger sig alltid på sin egen bädd. Rispan hon har vid ögat fick hon tydligen när hon var valp, det var någon annan hund som gjorde illa henne då och sedan har hon haft det där ärret. Men det rinner inte ur ögat eller verkar vara besvärligt för henne.
De förra ägarna sa att hon är en Siberian Husky...? Men det såg jag på en gång att det kan hon inte vara. Har varken exteriör eller päls som en Siberian. Om det nu inte är så att det finns sån här typ av Siberian men det är tveksamt. Så vad är hon för ras? Ja, inte vet jag. Möjligen Alaskan Husky.
Någon som vet? Några papper fanns inte på henne...? Märkligt...
Vilar i hallen hos André.
André är väldigt engagerad i Nanok och det känns jättebra tycker jag. Han har köpt en massa olika selen, täcke, väskor m m.
Vi håller på träna henne till lite draghund. Hon är rätt duktig på att dra sparken med mig och Tiffany på (eller André). Jag sparkar ju såklart också när jag står på sparken, och fort går det verkligen emellanåt. Tiffany sitter så nöjd i cykelkorgen som André monterat dit. Ska ta kort på det vid tillfälle.
Här får Nanok prova sina nyinköpta väskor. André har skickat efter dem och de passade henne jättebra. På bilden har hon svansen mellan benen för hon tyckte nog det var lite konstigt med väskorna. Hon invigde dem på riktigt igår. Då tog André med henne till affären så fick hon bära hem grejerna sedan. Hon gick tydligen väldigt bra med väskorna på sig. Hon fattade väl då vad det hela gick ut på. Duktig hund!
Tiffany fick också prova väskorna. Men hon ska inte behöva bära grejer i dem det lovar jag. Lilla sötnosen min!
Nästa projekt som står på tur är att ta med Nanok ut på skidtur med dragselet! Det blir till att träna henne tills det funkar. Tror jag kommer åka omkull några gånger i spåret innan hon förstår vad hon ska göra. En pulka ska vi skaffa till henne också så hon kan hjälpa till att dra lite grejer när vi åker på längre turer.
Det är kul med våra hundar. De är så snälla och tillgivna!
Men jag letade ett tag och hittade inte det jag ville ha, hade tänkt att det kanske passar mig bättre med en Alaskan Husky eller liknande av olika anledningar.
Hur som helst så hittade jag en vuxen tik utanför Älvsbyn. Ringde dit och bestämde att åka och titta på henne. André verkade intresserad också.
När vi kom dit så kändes hemmet och miljön där inte nåt vidare bra. Ingen direkt ordning och hunden hade överskottsenergi för hon fick inte mycket promenader, satt i sin hundgård mest. Ska inte gå in på detaljer utan det var en olustig känsla av att hunden inte blev omhändertagen.
Jag var lite tveksam till att köpa henne eftersom jag inte ville misslyckas en gång till och kanske lämna tillbaks även denna hund. Men André verkade så positiv och tyckte vi kunde ta henne på prov på en gång. Så vi tog med henne.
Det har inte varit jättelätt med Nanok som hon heter. Men det som var väldigt skönt var att hon fann sig till rätta i samma stund hon klev innanför dörren hos oss. Nanok verkar inte ha saknat sitt gamla hem någonting. Hon har uppfört sig som om hon alltid bott hos oss.
Men visst har vi fått jobba en hel del med hennes uppförande på olika sätt. Verkar som ingen har brytt sig om hennes olater. Gick knappt gå med henne i koppel för hon höll på att dra omkull mig hela hela tiden de första veckorna.
Men med mycket träning har hon nu blivit bättre.
Det är lite annat som vi också jobbat med och vi ser framsteg hela tiden så det känns positivt.
Nanok är ett yrväder så det går bara ta kort på henne när hon är trött och ligger och vilar. Här är hon ute i stugan med mig och Tiffany. Då får hon ligga i min säng och det tycker hon om.
Hemma hos André får hon inte ligga i sängen men det funkar jättebra och hon lägger sig alltid på sin egen bädd. Rispan hon har vid ögat fick hon tydligen när hon var valp, det var någon annan hund som gjorde illa henne då och sedan har hon haft det där ärret. Men det rinner inte ur ögat eller verkar vara besvärligt för henne.
De förra ägarna sa att hon är en Siberian Husky...? Men det såg jag på en gång att det kan hon inte vara. Har varken exteriör eller päls som en Siberian. Om det nu inte är så att det finns sån här typ av Siberian men det är tveksamt. Så vad är hon för ras? Ja, inte vet jag. Möjligen Alaskan Husky.
Någon som vet? Några papper fanns inte på henne...? Märkligt...
Vilar i hallen hos André.
André är väldigt engagerad i Nanok och det känns jättebra tycker jag. Han har köpt en massa olika selen, täcke, väskor m m.
Vi håller på träna henne till lite draghund. Hon är rätt duktig på att dra sparken med mig och Tiffany på (eller André). Jag sparkar ju såklart också när jag står på sparken, och fort går det verkligen emellanåt. Tiffany sitter så nöjd i cykelkorgen som André monterat dit. Ska ta kort på det vid tillfälle.
Här får Nanok prova sina nyinköpta väskor. André har skickat efter dem och de passade henne jättebra. På bilden har hon svansen mellan benen för hon tyckte nog det var lite konstigt med väskorna. Hon invigde dem på riktigt igår. Då tog André med henne till affären så fick hon bära hem grejerna sedan. Hon gick tydligen väldigt bra med väskorna på sig. Hon fattade väl då vad det hela gick ut på. Duktig hund!
Tiffany fick också prova väskorna. Men hon ska inte behöva bära grejer i dem det lovar jag. Lilla sötnosen min!
Nästa projekt som står på tur är att ta med Nanok ut på skidtur med dragselet! Det blir till att träna henne tills det funkar. Tror jag kommer åka omkull några gånger i spåret innan hon förstår vad hon ska göra. En pulka ska vi skaffa till henne också så hon kan hjälpa till att dra lite grejer när vi åker på längre turer.
Det är kul med våra hundar. De är så snälla och tillgivna!
Vattholma
Min mamma och hennes man har bott i ett otroligt fint, trevligt och mysigt hus några mil utanför Uppsala. Nu ska de sälja huset för det börjar bli alltför arbetssamt för dem att sköta om. När jag var ner på massagekurs i Stockholm så hälsade jag på hos mamma en sista gång.
På vägen från tåget hem till dem passade jag på att ta lite bilder på den gamla delen av Vattholma som jag tycker är mycket trevligt.
Det här är en gammal bagarstuga. Där kan man få hyra in sig och ha lite tillställningar, t ex om någon fyller år, fika efter barndop, examensmiddag etc.
På andra sidan om bagarstugan går Fyrisån. Om man går utefter ån får man en härlig och vacker promenad.
Det här huset har jag alltid tyckt sett så mysigt ut. Och så älskar jag ju rosa hus förstås. När man tittar in i trädgården ser den så lummig och inbjudande ut.
Här är det gamla arbetarlängor. Vattholma har ju varit ett brukssamhälle. Synd att det var lite dåligt väder när jag gick där annars hade bilderna blivit trevligare att titta på.
På den stora gräsplan till höger brukar de ordna midsommarfirande och det samlas mycket folk där då. Första året mamma och Trygve bodde i huset var vi på festplatsen och hade med oss lite picknick. Kom ihåg att de hade folkdansuppvisning och jag blev så sugen att återuppta mitt gamla intresse. Sedan tog det minst 10 år till innan jag gjorde verklighet av det. Och såklart ångrade jag att jag inte gjort det tidigare för det var ju jätte jättekul börja igen. Och här uppe i Arjeplog finns det naturligtvis inget folkdanslag... typiskt.
Vad sägs om den här skylten då? Jag blir så full i skratt varje gång jag går förbi och läser detta... när det inte finns snö alltså. Skylten sitter ju uppe året runt så det är lite lustigt mitt i sommaren att läsa att man inte får beträda spåret utan skidor!
Hade gärna visat lite bilder på mammas och Trygves helt fantastiska hus och trädgård men Trygve är väldigt känslig så det blir inga bilder tyvärr.
Nu ska de snart flytta till Enköping och det blir säkert jättebra för dem.
Lycka till med försäljningen av huset och lycka till med flytten till Enköping!
På vägen från tåget hem till dem passade jag på att ta lite bilder på den gamla delen av Vattholma som jag tycker är mycket trevligt.
Det här är en gammal bagarstuga. Där kan man få hyra in sig och ha lite tillställningar, t ex om någon fyller år, fika efter barndop, examensmiddag etc.
På andra sidan om bagarstugan går Fyrisån. Om man går utefter ån får man en härlig och vacker promenad.
Det här huset har jag alltid tyckt sett så mysigt ut. Och så älskar jag ju rosa hus förstås. När man tittar in i trädgården ser den så lummig och inbjudande ut.
Här är det gamla arbetarlängor. Vattholma har ju varit ett brukssamhälle. Synd att det var lite dåligt väder när jag gick där annars hade bilderna blivit trevligare att titta på.
På den stora gräsplan till höger brukar de ordna midsommarfirande och det samlas mycket folk där då. Första året mamma och Trygve bodde i huset var vi på festplatsen och hade med oss lite picknick. Kom ihåg att de hade folkdansuppvisning och jag blev så sugen att återuppta mitt gamla intresse. Sedan tog det minst 10 år till innan jag gjorde verklighet av det. Och såklart ångrade jag att jag inte gjort det tidigare för det var ju jätte jättekul börja igen. Och här uppe i Arjeplog finns det naturligtvis inget folkdanslag... typiskt.
Vad sägs om den här skylten då? Jag blir så full i skratt varje gång jag går förbi och läser detta... när det inte finns snö alltså. Skylten sitter ju uppe året runt så det är lite lustigt mitt i sommaren att läsa att man inte får beträda spåret utan skidor!
Hade gärna visat lite bilder på mammas och Trygves helt fantastiska hus och trädgård men Trygve är väldigt känslig så det blir inga bilder tyvärr.
Nu ska de snart flytta till Enköping och det blir säkert jättebra för dem.
Lycka till med försäljningen av huset och lycka till med flytten till Enköping!
Höstdagar
Visar här lite fina höstdagar. Vi hade ju en fantastiskt varm och skön höst här uppe. Och det var för väl det eftersom vi hade en minst sagt kall och trist sommar. Några sköna sommardagar hade vi väl men de var väldigt spridda sådana. Hade ju varit skönt om det kunde varit några bra sommardagar efter varandra... men icke.
Jag och Tiffany tog en promenad från stugan till Sakkavare ca 5 km fram och åter. Jag hade bara varit där vintertid och det var verkligen helt annorlunda nu utan all snö.
Ser ni alla spön bak i båten? Det är till för trollingfiske. Väldigt många som sysslar med det på Hornavan. Här syns inga segelbåtar ute på vattnen utan här är det bara fiske som gäller. Men vem tackar nej till att få upp stora feta Öringar och Rödingar?
Här ser man spöna lite bättre. Vilken härlig dag det här var!!!
Kolla här då! Jag odlade jordgubbar direkt i en plantjordspåse. Och jag fick några jordgubbar som mognade lite senare på hösten. Och fast de inte var jätteröda så var de mycket mycket goda ändå, söta och milda i smaken. Blir spännande till nästa år.
Och i skogen fanns det blåbär. Plockade lite blåbär som finns i frysen. Och så plockade jag och André och bakade till hans födelsedag och några andra tillfällen. Jag hade färska blåbär ibland till frukostyoghurten. Vet ni att det är jättenyttigt med blåbär? Måste plocka mycket mer nästa år. Var lite lat denna höst. Vi plockade även Hjortron i augusti. Så det har vi också i frysen. Känns så lyxigt att ha plockat bär och ha i frysen. Här uppe är folk verkligen duktiga på att vara ute i skogen och plockar hinkvis med bär!
Gångvägen nedanför mitt jobb.
På den här bryggan som ligger mitt i Arjeplog har folk fått stora Öringar och Sik och Harr. Fantastiskt!
Samma ställe som de två bilderna ovanför. Jag är på väg hem efter jobbet denna tidiga morgon. Och jag blir alltid så lycklig när det är såhär stillsamma och bildsköna mornar. Till höger ser man bron som binder samman Kyrkholmen med "centrum".
Jag, André och Tiffany tog en uppfriskande liten vandringstur uppför Akkilis. Äntligen! Jag har längtat att få gå upp där igen sedan förra sommaren när jag var upp ensam där.
Känns skönt inombords att vi hade en så härlig dag där uppe, nu när vintern har kommit. Många åker skoter upp där på vintern och grillar.
Det var lite besvärligt att gå i allt ris på Akkilis tyckte Tiffany. Men hon knatade på med sina korta ben och runda mage.
Min lilla sötnos! Det rosa halsbandet har Molly och Gabi köpt till henne. Det står Hunter på halsbandet så om hon kommer bort nånstans här i Arjeplog är det ingen som kommer fatta vem Hunter är. Men det är bara jag som har en svart dvärgpudel så hon kommer nog till rätta ändå. Och troligtvis springer hon inte bort sig heller.
Uppe på toppen stod en gammal rostig ugn! Och varför? Tänkte först att kanske någon eldat under och fixat nån slags mat men det verkar långsökt. Men vem har släpat upp den där? Det är ändå rätt brant bitvis upp på Akkilis.
Matrasten är klar. Akkilis bjuder på en fantastisk utsikt må ni tro. Det måste bli en återkommande tradition att göra ett besök där sommar eller höst.
Och så kommer här förstås lite "stugbilder". Jag tröttnar aldrig på att ta kort där ute i Hällvik.
Träden speglar sig i vattnet och vattnet är så stilla att träden ser exakt likadana ut i vattnet som på land.
Stugans baksida i den bleka morgonsolen.
Och framsidan.
Stugan är såld nu så det här var de sista bilderna jag tog. Den gick för väldigt dyra pengar så jag hade verkligen inte en chans att "buda" på den.
Men det gör inte så mycket... jag är tacksam att jag fick vara där drygt ett år och det har varit jättehärligt. Nu kommer nya tider.
Morgondis i viken. Jag blir alldeles varm inombords när jag tänker tillbaks på den fina hösten.
Men jag är ändå kvar i Hällvik fast några meter från Lillön. Grannarna Lisa och Krister har en gäststuga som de erbjöd sig att hyra ut till mig. Vi har ju blivit så goda vänner så det är klart jag gärna flyttade över mina grejer till deras gäststuga.
Så det blir en fortsättning därute i Paradiset vilket jag är glad och tacksam över.
Och så bryggan igen. Alltså Gud så stämningsfull bild! Och det är verkligen precis så härligt lugnt, tyst och fridfullt. Där på bryggan satt jag och mediterade de sista fina höstdagarna innan jag flyttade iväg till andra stugan.
Jag kommer ha kvar i stort sett samma utsikt över Hornavan.
Det är en finsk familj som köpt stugan på Lillön. Det blir verkligen härligt för dem att komma och njuta av Lillön. Det unnar jag dem verkligen! De är hjärtligt välkomna ut till Hällvik.
Ja jag tjatar och tjatar om detta ställe, men jag har aldrig mått så bra någonstans som ute i Hällvik. Därför är jag oerhört tacksam att få vara kvar fast inte ute på Lillön förstås.
Men det är så härligt och vackert i hela Hällvik. Här ser man över till grusvägen som man kommer på när man åker till och från Arjeplog.
Och ännu mer Lillön. Tycker bilderna är vackrare än de flesta vykort jag sett.
Och dasset en sista gång. Här på Lillön fanns det jättemycket blåbär och lingon. Hoppas nya ägarna blir glada åt det och plockar och mumsar nästa höst.
Och så Galtispuoda i morgondiset. Mmmm...
Här var lite tidigare på hösten. Då låg jag och solade vid båthuset. En av de allra allra härligaste dagarna vi hade. Helt stilla och gassande hett.
Och plötsligt så såg jag en miniödla på uthusgrunden. Så himla söt. Den njöt nog av solen lika mycket som jag.
Jag ville helst hålla den i min hand men det tror jag inte den ville så jag försökte inte ens.
Nu är jag och busar med den här lilla raringen. Hällviksbo som han är. Tänk om han alltid kunde vara så här liten och gosig!
Ännu en Hällvikare! En av de fyra brorsorna. Alla ungarna är fantastiskt gulliga och mysiga. Gabriel är en riktig storfiskare. Denna vinter har vi sagt att vi måste ut lite mer och pimpla han och jag.
Nu bor vi ju ännu närmare varandra. Ser fram emot vara i nya stugan denna vinter. Slipper i alla fall en massa jobbig snöskottning som höll på att ta fullkomligen knäcken på mig förra vintern.
Kommer bilder på nya stugan snart det kan ni va säkra på. Och vyn därifrån.
Jag har en stor härlig altan som kommer bli supermysig att sitta på till våren.
Blev ett väldigt långt inlägg denna gång. Hoppas det inte blev för tröttsamt och att ni orkar läsa och titta!
Ha det så bra alla fina människor!
Jag och Tiffany tog en promenad från stugan till Sakkavare ca 5 km fram och åter. Jag hade bara varit där vintertid och det var verkligen helt annorlunda nu utan all snö.
Ser ni alla spön bak i båten? Det är till för trollingfiske. Väldigt många som sysslar med det på Hornavan. Här syns inga segelbåtar ute på vattnen utan här är det bara fiske som gäller. Men vem tackar nej till att få upp stora feta Öringar och Rödingar?
Här ser man spöna lite bättre. Vilken härlig dag det här var!!!
Kolla här då! Jag odlade jordgubbar direkt i en plantjordspåse. Och jag fick några jordgubbar som mognade lite senare på hösten. Och fast de inte var jätteröda så var de mycket mycket goda ändå, söta och milda i smaken. Blir spännande till nästa år.
Och i skogen fanns det blåbär. Plockade lite blåbär som finns i frysen. Och så plockade jag och André och bakade till hans födelsedag och några andra tillfällen. Jag hade färska blåbär ibland till frukostyoghurten. Vet ni att det är jättenyttigt med blåbär? Måste plocka mycket mer nästa år. Var lite lat denna höst. Vi plockade även Hjortron i augusti. Så det har vi också i frysen. Känns så lyxigt att ha plockat bär och ha i frysen. Här uppe är folk verkligen duktiga på att vara ute i skogen och plockar hinkvis med bär!
Gångvägen nedanför mitt jobb.
På den här bryggan som ligger mitt i Arjeplog har folk fått stora Öringar och Sik och Harr. Fantastiskt!
Samma ställe som de två bilderna ovanför. Jag är på väg hem efter jobbet denna tidiga morgon. Och jag blir alltid så lycklig när det är såhär stillsamma och bildsköna mornar. Till höger ser man bron som binder samman Kyrkholmen med "centrum".
Jag, André och Tiffany tog en uppfriskande liten vandringstur uppför Akkilis. Äntligen! Jag har längtat att få gå upp där igen sedan förra sommaren när jag var upp ensam där.
Känns skönt inombords att vi hade en så härlig dag där uppe, nu när vintern har kommit. Många åker skoter upp där på vintern och grillar.
Det var lite besvärligt att gå i allt ris på Akkilis tyckte Tiffany. Men hon knatade på med sina korta ben och runda mage.
Min lilla sötnos! Det rosa halsbandet har Molly och Gabi köpt till henne. Det står Hunter på halsbandet så om hon kommer bort nånstans här i Arjeplog är det ingen som kommer fatta vem Hunter är. Men det är bara jag som har en svart dvärgpudel så hon kommer nog till rätta ändå. Och troligtvis springer hon inte bort sig heller.
Uppe på toppen stod en gammal rostig ugn! Och varför? Tänkte först att kanske någon eldat under och fixat nån slags mat men det verkar långsökt. Men vem har släpat upp den där? Det är ändå rätt brant bitvis upp på Akkilis.
Matrasten är klar. Akkilis bjuder på en fantastisk utsikt må ni tro. Det måste bli en återkommande tradition att göra ett besök där sommar eller höst.
Och så kommer här förstås lite "stugbilder". Jag tröttnar aldrig på att ta kort där ute i Hällvik.
Träden speglar sig i vattnet och vattnet är så stilla att träden ser exakt likadana ut i vattnet som på land.
Stugans baksida i den bleka morgonsolen.
Och framsidan.
Stugan är såld nu så det här var de sista bilderna jag tog. Den gick för väldigt dyra pengar så jag hade verkligen inte en chans att "buda" på den.
Men det gör inte så mycket... jag är tacksam att jag fick vara där drygt ett år och det har varit jättehärligt. Nu kommer nya tider.
Morgondis i viken. Jag blir alldeles varm inombords när jag tänker tillbaks på den fina hösten.
Men jag är ändå kvar i Hällvik fast några meter från Lillön. Grannarna Lisa och Krister har en gäststuga som de erbjöd sig att hyra ut till mig. Vi har ju blivit så goda vänner så det är klart jag gärna flyttade över mina grejer till deras gäststuga.
Så det blir en fortsättning därute i Paradiset vilket jag är glad och tacksam över.
Och så bryggan igen. Alltså Gud så stämningsfull bild! Och det är verkligen precis så härligt lugnt, tyst och fridfullt. Där på bryggan satt jag och mediterade de sista fina höstdagarna innan jag flyttade iväg till andra stugan.
Jag kommer ha kvar i stort sett samma utsikt över Hornavan.
Det är en finsk familj som köpt stugan på Lillön. Det blir verkligen härligt för dem att komma och njuta av Lillön. Det unnar jag dem verkligen! De är hjärtligt välkomna ut till Hällvik.
Ja jag tjatar och tjatar om detta ställe, men jag har aldrig mått så bra någonstans som ute i Hällvik. Därför är jag oerhört tacksam att få vara kvar fast inte ute på Lillön förstås.
Men det är så härligt och vackert i hela Hällvik. Här ser man över till grusvägen som man kommer på när man åker till och från Arjeplog.
Och ännu mer Lillön. Tycker bilderna är vackrare än de flesta vykort jag sett.
Och dasset en sista gång. Här på Lillön fanns det jättemycket blåbär och lingon. Hoppas nya ägarna blir glada åt det och plockar och mumsar nästa höst.
Och så Galtispuoda i morgondiset. Mmmm...
Här var lite tidigare på hösten. Då låg jag och solade vid båthuset. En av de allra allra härligaste dagarna vi hade. Helt stilla och gassande hett.
Och plötsligt så såg jag en miniödla på uthusgrunden. Så himla söt. Den njöt nog av solen lika mycket som jag.
Jag ville helst hålla den i min hand men det tror jag inte den ville så jag försökte inte ens.
Nu är jag och busar med den här lilla raringen. Hällviksbo som han är. Tänk om han alltid kunde vara så här liten och gosig!
Ännu en Hällvikare! En av de fyra brorsorna. Alla ungarna är fantastiskt gulliga och mysiga. Gabriel är en riktig storfiskare. Denna vinter har vi sagt att vi måste ut lite mer och pimpla han och jag.
Nu bor vi ju ännu närmare varandra. Ser fram emot vara i nya stugan denna vinter. Slipper i alla fall en massa jobbig snöskottning som höll på att ta fullkomligen knäcken på mig förra vintern.
Kommer bilder på nya stugan snart det kan ni va säkra på. Och vyn därifrån.
Jag har en stor härlig altan som kommer bli supermysig att sitta på till våren.
Blev ett väldigt långt inlägg denna gång. Hoppas det inte blev för tröttsamt och att ni orkar läsa och titta!
Ha det så bra alla fina människor!
Evelina
Evelina fyllde 27 år för några dagar sedan. Känns konstigt att barnen blivit så stora. När jag var 27 år var jag gift och hade två barn!
Hittade ett kort på henne och mig som mamma tog för ett par somrar sedan. Tycker den är så fin på oss två. Jag tog en bild (på kortet) med mobilkameran därför är den lite matt men ändå hyggligt bra tycker jag.
I januari tar Evelina sjuksköterskeexamen i Västerås domkyrka där både jag och min mamma också tagit sjuksköterskeexamen en gång i tiden. Så märkligt. Evelina ska vara fanbärare. Min lilla flicka!
Hon är flitig som ett bi, det hör jag när hon pratar om sitt pluggande. Dessutom tränar hon på ett gym flera gånger i veckan. Hon verkar ha otroligt mycket ork och energi.
Fast det har jag ju också haft i alla år så hon har väl det i generna. Min mamma har väl aldrig legat på latsidan heller precis!
Hittade ett kort på henne och mig som mamma tog för ett par somrar sedan. Tycker den är så fin på oss två. Jag tog en bild (på kortet) med mobilkameran därför är den lite matt men ändå hyggligt bra tycker jag.
I januari tar Evelina sjuksköterskeexamen i Västerås domkyrka där både jag och min mamma också tagit sjuksköterskeexamen en gång i tiden. Så märkligt. Evelina ska vara fanbärare. Min lilla flicka!
Hon är flitig som ett bi, det hör jag när hon pratar om sitt pluggande. Dessutom tränar hon på ett gym flera gånger i veckan. Hon verkar ha otroligt mycket ork och energi.
Fast det har jag ju också haft i alla år så hon har väl det i generna. Min mamma har väl aldrig legat på latsidan heller precis!
Rånekjokk och 50-års firande
När André fyllde 50 år i slutet av augusti ville han inte vara hemma och fira. Han ville ut och frilufsa. Sagt och gjort... det har jag verkligen ingenting emot.
Själv ville jag väldigt gärna visa honom antingen Tarfaladalen, stugan och sjön vid Kebnekaisemassivet. Eller en fin och behaglig vandring till Treriksröset och tillhörande Malla naturreservat.
Men André fick ju bestämma naturligtvis och han ville helst vandra uppför Rånekjokkforsen som ligger ca 7 mil väster om Arjeplog, mot Norgesidan.
Hela sommaren har det i stort sett varit kallt och ostadigt väder här uppe och så även över hans födelsedag och följande dagar. Lite trist men va sjutton... vädret får fasiken inte hindra oss att ha kul och njuta av naturen!!!
Vi gick iväg med gummistövlar, regnkläder, ryggsäckarna packade med allt bekvämt man kan tänka sig när man vet om att det ska vara kallt och kanske regn. God mat och dryck hade vi med oss också. Piggar alltid upp frilufslivet.
Otroligt mäktig fors där vi stannade och bestämde oss för att slå läger. Vi hittade en perfekt plats att slå upp tältet på. Och så hämtade vi några gamla jättetjocka och (i liggande läge) sittvänliga stängselstolpar som vi tror varit till renstängsel för länge länge sedan.
Så när vi åt den utsökta maten kunde vi sitta bekvämt och bra. Vi hade som ett litet läger helt enkelt.
Det var lite svårt få någon bra eld för det var så surt och blött ute, men till slut blev det en eld och vi lagade Suovas-stek med råstekt potatis, lök, champinjoner och färska grönsaker. Det var otroligt gott!
Innan maten drack vi lite torr Champagne... André dricker väl egentligen hellre läsk, men jag vill verkligen fira med Champagne så det fick det bli!
Här är födelsedagsbarnet... nåja... barn och barn. Nu är han ju gubbe! Eller?
Presenter hade han fått på morgonen. Och några dagar senare blev det mer presenter från hans syskon och vänner när de åt middag med oss.
På andra sidan stigen gick vi till den dånande forsen och som på några ställen hade riktiga vattenfall. Det är så förunderligt att se spår i berg och sten efter inlandsisens framfart.
Och diska fick han göra på sin födelsedag också!
Efter en god natts sömn begav vi oss iväg både uppför och nerför forsen. Oerhört fascinerande med så stark naturkraft! Tanken på att ramla och hamna i forsen kändes skrämmande. Då dog man!
Blåklockorna växte lite här och var i bergssprickorna. De såg så tappra ut! Späda men ändå så starka.
Ljungen lös så vackert på sina tuvor också.
Kan ni föreställa er? Och det gick knappt prata med varandra för det dundrade så högt av den nästan skenande vattenmassan som vräkte sig fram på ett ohämmat sätt.
Och att det aldrig tar slut? Känns också konstigt fast ändå inte?
Ett av vattenfallen. Och jag som var så fascinerad över vattnets framfart ville ju klättra omkring överallt. Både Tiffany och André tyckte jag kunde lugna mig lite... och vad hände här då? Jo jag halkade och höll på att falla i vattnet! Just på det här stället skulle jag i o för sig kunnat ta mig upp igen eftersom vattnet var rätt stilla men hade varit iskallt och skrämmande ändå.
Såna här urgröpningar var det lite varstans. Som stora tak man kunde sitta under.
Vi hade gärna stannat en natt till men visste att regnet var på väg västerifrån. Varför kunde vi inte fått ha lite lite sol?
Nåja, vi slapp i alla fall regnet på vår lilla vandringstur. Tänk att man alltid ska trösta sig och nöja sig med det lilla?
Rånekjokk finns ju kvar till nästa sommar... och nästa... och nästa... så vi får gå en längre bit när det är skönare väder. Och se ännu mer av Rånekjokkforsen!
När vi gick ner mot bilen igen fick vi se en Kungsörn som gled över oss! Arjeplogarna är ju rätt vana att se dessa flygande bestar men inte jag så det kändes stort!
Själv ville jag väldigt gärna visa honom antingen Tarfaladalen, stugan och sjön vid Kebnekaisemassivet. Eller en fin och behaglig vandring till Treriksröset och tillhörande Malla naturreservat.
Men André fick ju bestämma naturligtvis och han ville helst vandra uppför Rånekjokkforsen som ligger ca 7 mil väster om Arjeplog, mot Norgesidan.
Hela sommaren har det i stort sett varit kallt och ostadigt väder här uppe och så även över hans födelsedag och följande dagar. Lite trist men va sjutton... vädret får fasiken inte hindra oss att ha kul och njuta av naturen!!!
Vi gick iväg med gummistövlar, regnkläder, ryggsäckarna packade med allt bekvämt man kan tänka sig när man vet om att det ska vara kallt och kanske regn. God mat och dryck hade vi med oss också. Piggar alltid upp frilufslivet.
Otroligt mäktig fors där vi stannade och bestämde oss för att slå läger. Vi hittade en perfekt plats att slå upp tältet på. Och så hämtade vi några gamla jättetjocka och (i liggande läge) sittvänliga stängselstolpar som vi tror varit till renstängsel för länge länge sedan.
Så när vi åt den utsökta maten kunde vi sitta bekvämt och bra. Vi hade som ett litet läger helt enkelt.
Det var lite svårt få någon bra eld för det var så surt och blött ute, men till slut blev det en eld och vi lagade Suovas-stek med råstekt potatis, lök, champinjoner och färska grönsaker. Det var otroligt gott!
Innan maten drack vi lite torr Champagne... André dricker väl egentligen hellre läsk, men jag vill verkligen fira med Champagne så det fick det bli!
Här är födelsedagsbarnet... nåja... barn och barn. Nu är han ju gubbe! Eller?
Presenter hade han fått på morgonen. Och några dagar senare blev det mer presenter från hans syskon och vänner när de åt middag med oss.
På andra sidan stigen gick vi till den dånande forsen och som på några ställen hade riktiga vattenfall. Det är så förunderligt att se spår i berg och sten efter inlandsisens framfart.
Och diska fick han göra på sin födelsedag också!
Efter en god natts sömn begav vi oss iväg både uppför och nerför forsen. Oerhört fascinerande med så stark naturkraft! Tanken på att ramla och hamna i forsen kändes skrämmande. Då dog man!
Blåklockorna växte lite här och var i bergssprickorna. De såg så tappra ut! Späda men ändå så starka.
Ljungen lös så vackert på sina tuvor också.
Kan ni föreställa er? Och det gick knappt prata med varandra för det dundrade så högt av den nästan skenande vattenmassan som vräkte sig fram på ett ohämmat sätt.
Och att det aldrig tar slut? Känns också konstigt fast ändå inte?
Ett av vattenfallen. Och jag som var så fascinerad över vattnets framfart ville ju klättra omkring överallt. Både Tiffany och André tyckte jag kunde lugna mig lite... och vad hände här då? Jo jag halkade och höll på att falla i vattnet! Just på det här stället skulle jag i o för sig kunnat ta mig upp igen eftersom vattnet var rätt stilla men hade varit iskallt och skrämmande ändå.
Såna här urgröpningar var det lite varstans. Som stora tak man kunde sitta under.
Vi hade gärna stannat en natt till men visste att regnet var på väg västerifrån. Varför kunde vi inte fått ha lite lite sol?
Nåja, vi slapp i alla fall regnet på vår lilla vandringstur. Tänk att man alltid ska trösta sig och nöja sig med det lilla?
Rånekjokk finns ju kvar till nästa sommar... och nästa... och nästa... så vi får gå en längre bit när det är skönare väder. Och se ännu mer av Rånekjokkforsen!
När vi gick ner mot bilen igen fick vi se en Kungsörn som gled över oss! Arjeplogarna är ju rätt vana att se dessa flygande bestar men inte jag så det kändes stort!
Pite äventyrsbad och Liam 1 år
Glada i hågen åkte vi iväg till Piteå 18-19-20 augusti. Trodde det skulle vara varmt och skönt så jag var helt inriktad på att få ligga och sola på stranden i Pite havsbad. Men ack vad jag bedrog mig!
Nej det var alldeles för kallt.
Men äventyrsbad är också kul så vi gick in där istället och roade oss.
André hade en vattentät kamera med sig så vi tog lite kort på varandra. Fast det var banne mig inte lätt att ta kort på någon som susar i raketfart nerför runtchbanor och annat.
Här kommer jag! TJOHO!!! Va kul... måste hålla för näsan också annars får jag klorvatten ända upp i hjärnan känns det som.
Här kommer André! Jag var inte lika duktig att ta kort som han. Jag blev så orolig att jag skulle ta försent för det går ju så himla fort. Men då tröck jag av för tidigt istället. Men det får duga.
Kul hade vi i alla fall.
Där plumsar någon av oss i med full fart efter vattenfallet.
Jaha där kommer jag fram ur ett rör som ringlade sig fram till den här "jättetoaletten" och åkte fort fort runt kanterna ett par varv och sedan ploppade jag ner i hålet. Otroligt roligt!!!
Där åkte jag ner. Och det är lite fallhöjd ner från kanten till bassängen och jag plaskade ner lite hursom helst, ibland med huvet före, rumpan, på sidan, på rygg. Så jag var lite vimsig när jag kom upp till ytan.
Hej André! Kommer du ut ur det slingriga röret nu? Jag lovar han känner sig lite skräckslagen just nu för röret går väldigt mycket utför i slutet innan man kommer fram till den så kallade toaletten.
Och här kommer han ett varv till. Centrifugalkraften är rätt påtaglig första varven.
Nu åker han snart ner i hålet! Jag försökte ta ett kort när han precis skulle till att ramla i, men som vanligt tog jag lite för tidigt. Men det blev bra ändå.
Vi hade vansinnigt roligt när vi fotografera varandra.
Två nätter sov vi i tält i Piteå. Det var närmare 0-gradigt på nätterna, men vi hade dubbla sovsäckar så det gick jättebra. Jag älskar verkligen att tälta så det var jättemysigt. Och på kvällarna satt vi utanför tältet sittande i varsin sovsäck på våra strandstolar. Gick finfint. Käkade vi ost och kex och drack vin. Mmmmm.... det är bara sååååå härligt!
Och här är vi inne på gågatan i Piteå och fikar. Jag fick mitt efterlängtande kaffe latte med bruna råsockerbitar... Mums! I Arjeplog finns inte ett enda riktigt fik med latte. Bara inne på en restaurang, men de har bara öppet på kvällarna förstås.
Hittade en hyffsat fin camping bara 5 minuters gångväg in till centrum. Slog upp tältet och fräscha till oss lite grann. Och så gick vi ut och åt och drack lite vin. Mycket trevligt.
André är inte den som dricker alkohol i första taget men nu lyckades jag övertala honom att dricka vin med mig och mysa i fåtöljerna på restaurangen.
På hemvägen åkte vi förbi lill Liam som skulle fylla 1 år om några dagar. Så vi köpte present till honom och så fick jag både leka och gulla och pussa och krama den goa lilla Liam.
Farfar André med sitt barnbarn.
Jag vet inte vad jag tittar på... antagligen på Liams mamma Sofia. Liam ser ut att vara fullt upptagen med nåt han har i handen.
Annars var det mest gull och lek hela tiden.
Hej då Liam! Ha det så bra med alla kompisarna på din 1-års dag!
Hoppas vi ses snart igen! PUSS PUSS
Nej det var alldeles för kallt.
Men äventyrsbad är också kul så vi gick in där istället och roade oss.
André hade en vattentät kamera med sig så vi tog lite kort på varandra. Fast det var banne mig inte lätt att ta kort på någon som susar i raketfart nerför runtchbanor och annat.
Här kommer jag! TJOHO!!! Va kul... måste hålla för näsan också annars får jag klorvatten ända upp i hjärnan känns det som.
Här kommer André! Jag var inte lika duktig att ta kort som han. Jag blev så orolig att jag skulle ta försent för det går ju så himla fort. Men då tröck jag av för tidigt istället. Men det får duga.
Kul hade vi i alla fall.
Där plumsar någon av oss i med full fart efter vattenfallet.
Jaha där kommer jag fram ur ett rör som ringlade sig fram till den här "jättetoaletten" och åkte fort fort runt kanterna ett par varv och sedan ploppade jag ner i hålet. Otroligt roligt!!!
Där åkte jag ner. Och det är lite fallhöjd ner från kanten till bassängen och jag plaskade ner lite hursom helst, ibland med huvet före, rumpan, på sidan, på rygg. Så jag var lite vimsig när jag kom upp till ytan.
Hej André! Kommer du ut ur det slingriga röret nu? Jag lovar han känner sig lite skräckslagen just nu för röret går väldigt mycket utför i slutet innan man kommer fram till den så kallade toaletten.
Och här kommer han ett varv till. Centrifugalkraften är rätt påtaglig första varven.
Nu åker han snart ner i hålet! Jag försökte ta ett kort när han precis skulle till att ramla i, men som vanligt tog jag lite för tidigt. Men det blev bra ändå.
Vi hade vansinnigt roligt när vi fotografera varandra.
Två nätter sov vi i tält i Piteå. Det var närmare 0-gradigt på nätterna, men vi hade dubbla sovsäckar så det gick jättebra. Jag älskar verkligen att tälta så det var jättemysigt. Och på kvällarna satt vi utanför tältet sittande i varsin sovsäck på våra strandstolar. Gick finfint. Käkade vi ost och kex och drack vin. Mmmmm.... det är bara sååååå härligt!
Och här är vi inne på gågatan i Piteå och fikar. Jag fick mitt efterlängtande kaffe latte med bruna råsockerbitar... Mums! I Arjeplog finns inte ett enda riktigt fik med latte. Bara inne på en restaurang, men de har bara öppet på kvällarna förstås.
Hittade en hyffsat fin camping bara 5 minuters gångväg in till centrum. Slog upp tältet och fräscha till oss lite grann. Och så gick vi ut och åt och drack lite vin. Mycket trevligt.
André är inte den som dricker alkohol i första taget men nu lyckades jag övertala honom att dricka vin med mig och mysa i fåtöljerna på restaurangen.
På hemvägen åkte vi förbi lill Liam som skulle fylla 1 år om några dagar. Så vi köpte present till honom och så fick jag både leka och gulla och pussa och krama den goa lilla Liam.
Farfar André med sitt barnbarn.
Jag vet inte vad jag tittar på... antagligen på Liams mamma Sofia. Liam ser ut att vara fullt upptagen med nåt han har i handen.
Annars var det mest gull och lek hela tiden.
Hej då Liam! Ha det så bra med alla kompisarna på din 1-års dag!
Hoppas vi ses snart igen! PUSS PUSS
