Pimpling, mitt nya rum, blodpalt
Lördagen efter påsk var det ännu en pimpeltävling. Här nere vid Hamnen bara några meter ut på Hornavan. Jag bor ju numera alldeles intill Hamnen så det tog bara några minuter att gå ner.
Det var soligt och såg ju skönt ut... men fy sjutton så kallt det var! Konstigt att när det under vintern har varit både 10 - 15 - 20... och till och med 30 minusgrader så har jag inte frusit. Men nu när det är mellan -5 och upp till +5 så fryser jag mer. Denna pimpeltävling var inte ett dugg njutbar, men envis som jag är så var jag så klart kvar till slutet. Ingen fisk och inte ens vinst på lottnumret. Men frisk luft och sol några timmar fick jag.
Saknade att ha med mig Sebastian... han hade garanterat fått fisk. Nu får jag skärpa till mig! Jag som bor här måste ju bli bättre på att få upp fisk. Det är så himla gott med fisk och här är ju paradiset för fiskare... och så har jag hittills bara fått ett enda Lake!?
Här kommer lite bilder på mitt rum som jag hyr! Jag har fått så himla mysigt där så det blir väl antagligen svårt att lämna det också i augusti när jag ska flytta in i mitt permanenta hem som ligger bara ett stenkast härifrån. Det är en underbar utsikt utöver fjällen och Hornavan härifrån... och även från mitt blivande hem.
Igår kväll tittade jag ut över fjälltopparna och konstaterade att solen syntes fast kl var 11 på kvällen! Och redan vid 2-tiden på natten börjar det ljusna. Så nu har vi snart ljust dygnet runt. Jag är helt fascinerad över ljuset här. Det är hemskt mörkt på vintern, men när ljuset väl börjat komma så går det så fort så fort. Det finns så mycket här uppe som är värt att bo här. Men visst har jag en hemsk hemlängtan ibland... så det gör ont i hjärta och själ... lappsjuka som det heter. Det kommer och går, fast för det mesta är det bra och härligt här.
Lite olika maträtter har jag förstås vågat mig på här uppe. Nu blir kanske en del chockade... men jag har faktiskt ätit Blodpalt och märgben!!! Av ren. Från att ha varit vegetarian i många år har jag sedan cykelturen förra sommaren börjat äta renkött... låter kanske konstigt och jag orkar inte förklara hur och varför här.
Jag kan säga att blodpalten var hur god som helst, men märgen var definitivt inte ett dugg god! Och vet ni att man håller märgbenen som typ en trumpet vid munnen och sen blåser man allt vad man orkar tills märgen åker ut som en "snorloska" på tallriken!!! Hur groteskt som helst! Fy så äckligt. Men nu har jag provat det i alla fall.
Blodpalten kokar. 
Märgbenen ligger redo.
Detta blev jag bjuden på av min nuvarande hyresvärd och hans son. Angenäm middag och trevligt sällskap. Vet att palten inte ser god ut men det var överraskande gott! Märgbenen fick de äta upp själva efter jag provat ett par stycken.
När jag tänker tillbaks på min tid här uppe har jag varit med om så mycket härligt och spännande. Det är en helt ny värld för mig... som att flytta utomlands på nåt sätt. Spännande är det fortfarande fast hemlängtan är svår emellanåt...
Snart kommer sommaren och det ser jag fram emot!!! Cykling... vandring... fiske... tälta... naturupplevelser!!!!
Det var soligt och såg ju skönt ut... men fy sjutton så kallt det var! Konstigt att när det under vintern har varit både 10 - 15 - 20... och till och med 30 minusgrader så har jag inte frusit. Men nu när det är mellan -5 och upp till +5 så fryser jag mer. Denna pimpeltävling var inte ett dugg njutbar, men envis som jag är så var jag så klart kvar till slutet. Ingen fisk och inte ens vinst på lottnumret. Men frisk luft och sol några timmar fick jag.
Saknade att ha med mig Sebastian... han hade garanterat fått fisk. Nu får jag skärpa till mig! Jag som bor här måste ju bli bättre på att få upp fisk. Det är så himla gott med fisk och här är ju paradiset för fiskare... och så har jag hittills bara fått ett enda Lake!?
Här kommer lite bilder på mitt rum som jag hyr! Jag har fått så himla mysigt där så det blir väl antagligen svårt att lämna det också i augusti när jag ska flytta in i mitt permanenta hem som ligger bara ett stenkast härifrån. Det är en underbar utsikt utöver fjällen och Hornavan härifrån... och även från mitt blivande hem.
Igår kväll tittade jag ut över fjälltopparna och konstaterade att solen syntes fast kl var 11 på kvällen! Och redan vid 2-tiden på natten börjar det ljusna. Så nu har vi snart ljust dygnet runt. Jag är helt fascinerad över ljuset här. Det är hemskt mörkt på vintern, men när ljuset väl börjat komma så går det så fort så fort. Det finns så mycket här uppe som är värt att bo här. Men visst har jag en hemsk hemlängtan ibland... så det gör ont i hjärta och själ... lappsjuka som det heter. Det kommer och går, fast för det mesta är det bra och härligt här.
Lite olika maträtter har jag förstås vågat mig på här uppe. Nu blir kanske en del chockade... men jag har faktiskt ätit Blodpalt och märgben!!! Av ren. Från att ha varit vegetarian i många år har jag sedan cykelturen förra sommaren börjat äta renkött... låter kanske konstigt och jag orkar inte förklara hur och varför här.
Jag kan säga att blodpalten var hur god som helst, men märgen var definitivt inte ett dugg god! Och vet ni att man håller märgbenen som typ en trumpet vid munnen och sen blåser man allt vad man orkar tills märgen åker ut som en "snorloska" på tallriken!!! Hur groteskt som helst! Fy så äckligt. Men nu har jag provat det i alla fall.
Blodpalten kokar. Märgbenen ligger redo.Detta blev jag bjuden på av min nuvarande hyresvärd och hans son. Angenäm middag och trevligt sällskap. Vet att palten inte ser god ut men det var överraskande gott! Märgbenen fick de äta upp själva efter jag provat ett par stycken.
När jag tänker tillbaks på min tid här uppe har jag varit med om så mycket härligt och spännande. Det är en helt ny värld för mig... som att flytta utomlands på nåt sätt. Spännande är det fortfarande fast hemlängtan är svår emellanåt...
Snart kommer sommaren och det ser jag fram emot!!! Cykling... vandring... fiske... tälta... naturupplevelser!!!!
Resten av påsken
På påskafton var vi på pimpeltävling hos en av mina kollegor. Varmt och skönt i solen, trevlig tävling med grillning som avslutning.
Mor och son igen!
Vi blev hämtade med skoter för att ta oss fram på Hornavan. Vilken service! Det var mycket folk med på tävlingen. Den enda av oss i familjen som fick fisk var sebastian som fick ett par stycken små aborrar. Den som vann tävlingen fick 10 aborrar. Sedan delades det ut priser slumpvis till resten av deltagarna.
Min bror hade en nyinköpt Murrika som invigdes denna dag. Hade kunnat bli god mat men vi hade dålig planering och gjorde mat som tog lite för lång tid så vi åt en halvt genomgrillad mat. Men det blir väl bättre nästa gång, bättre göra mat som går lite fortare. Mysigt var det i alla fall därute i solskenet. Trevligt få träffa kollegans hela familj.
Ja ni ser väl hur härligt vi hade det! Vilken påsk! Den bästa jag upplevt hittills. Fattades bara resten av mina barn... alltså 4 stycken till!
Efter maten slog vi oss ner en stund i solen. Molly fick en egen åktur med kollegans man på skotern. Det var Mollys första riktiga skotertur frampå skotern. Innan så satt hon bak i en skotervagn, men nu blev det liksom på riktigt.
Coooolt!!! Molly har lånat mina solbrillor och poserar i bilen... Kan inte hjälpas men den här ungen har vunnit mitt hjärta totalt och hjälplöst!
På kvällen firade vi Påsk tillsammans. Vi var trötta men lyckades få till en påskmiddag och umgicks.
Vilken fantastisk vecka vi hade tillsammans. Och vilket bra avslut vi fick tillsammans. När de åkte hem blev det alldeles för tomt och ödsligt. Det värsta när jag får besök här uppe är att det blir så ofantligt tomt efteråt. Men Sebastian stannade några dagar till här uppe hos mig så det var ju skönt.
Några dagar senare när solen fortfarande värmde gott så gick Sebastian och jag ner på Hornavan och fiskade. Och vad fick Sebastian efter bara 5 minuter??? Är det en Öring?
Jamen visst!!! Han är en storfiskare min son! På den tiden han var här uppe hos mig ca 1 och ½ månad fick han Röding, några stora Aborrar på påskdagen eller annandag påsk, Öring och en Lake.
Vad fick jag? En endaste Lake... Grattis Sebastian, den här Öringen vägde faktiskt 1 kg! Och en mycket god middag blev det!
Nu är Sebastian nere i Enköping och Stockholm. Jag saknar honom. Vi hade mycket trevligt tillsammans här uppe. Tack för du var här hos din ensamma mamma!
Den 13 maj kommer min kära Mor hit och hälsar på. Då ska hon ta med både Sebastian och Hampus! Gud så roligt det ska bli! Ser fram emot det så väldigt väldigt mycket.
Jag har haft ett par tuffa veckor då jag mått psykiskt hemskt dåligt. Håller på att flytta ut ur huset som jag hyrt och det har tagit mer på mina krafter än jag hade räknat med. Jobbigt jobbigt jobbigt med separationer även om det bara är ett hus jag ska separera ifrån. Han som äger huset ska sälja det och jag är inte beredd att köpa något nus ännu här uppe. För stort steg och för mycket ansvar, så jag har hittat ett annat boende till hösten. Den här mellantiden (maj - augusti) hyr jag ett rum av en man jag lärt känna här i Arjeplog. Väldigt snällt och generöst.
Men som jag sagt så många gånger tidigare så är ju "Norrlänningar" ett ovanligt trevligt släkte som gör vad de kan för att hjälpa till.
Tack alla snälla människor som hjälper mig!!!
Mor och son igen!
Vi blev hämtade med skoter för att ta oss fram på Hornavan. Vilken service! Det var mycket folk med på tävlingen. Den enda av oss i familjen som fick fisk var sebastian som fick ett par stycken små aborrar. Den som vann tävlingen fick 10 aborrar. Sedan delades det ut priser slumpvis till resten av deltagarna.
Min bror hade en nyinköpt Murrika som invigdes denna dag. Hade kunnat bli god mat men vi hade dålig planering och gjorde mat som tog lite för lång tid så vi åt en halvt genomgrillad mat. Men det blir väl bättre nästa gång, bättre göra mat som går lite fortare. Mysigt var det i alla fall därute i solskenet. Trevligt få träffa kollegans hela familj.
Ja ni ser väl hur härligt vi hade det! Vilken påsk! Den bästa jag upplevt hittills. Fattades bara resten av mina barn... alltså 4 stycken till!
Efter maten slog vi oss ner en stund i solen. Molly fick en egen åktur med kollegans man på skotern. Det var Mollys första riktiga skotertur frampå skotern. Innan så satt hon bak i en skotervagn, men nu blev det liksom på riktigt.
Coooolt!!! Molly har lånat mina solbrillor och poserar i bilen... Kan inte hjälpas men den här ungen har vunnit mitt hjärta totalt och hjälplöst!
På kvällen firade vi Påsk tillsammans. Vi var trötta men lyckades få till en påskmiddag och umgicks.
Vilken fantastisk vecka vi hade tillsammans. Och vilket bra avslut vi fick tillsammans. När de åkte hem blev det alldeles för tomt och ödsligt. Det värsta när jag får besök här uppe är att det blir så ofantligt tomt efteråt. Men Sebastian stannade några dagar till här uppe hos mig så det var ju skönt.
Några dagar senare när solen fortfarande värmde gott så gick Sebastian och jag ner på Hornavan och fiskade. Och vad fick Sebastian efter bara 5 minuter??? Är det en Öring?
Jamen visst!!! Han är en storfiskare min son! På den tiden han var här uppe hos mig ca 1 och ½ månad fick han Röding, några stora Aborrar på påskdagen eller annandag påsk, Öring och en Lake.
Vad fick jag? En endaste Lake... Grattis Sebastian, den här Öringen vägde faktiskt 1 kg! Och en mycket god middag blev det!
Nu är Sebastian nere i Enköping och Stockholm. Jag saknar honom. Vi hade mycket trevligt tillsammans här uppe. Tack för du var här hos din ensamma mamma!
Den 13 maj kommer min kära Mor hit och hälsar på. Då ska hon ta med både Sebastian och Hampus! Gud så roligt det ska bli! Ser fram emot det så väldigt väldigt mycket.
Jag har haft ett par tuffa veckor då jag mått psykiskt hemskt dåligt. Håller på att flytta ut ur huset som jag hyrt och det har tagit mer på mina krafter än jag hade räknat med. Jobbigt jobbigt jobbigt med separationer även om det bara är ett hus jag ska separera ifrån. Han som äger huset ska sälja det och jag är inte beredd att köpa något nus ännu här uppe. För stort steg och för mycket ansvar, så jag har hittat ett annat boende till hösten. Den här mellantiden (maj - augusti) hyr jag ett rum av en man jag lärt känna här i Arjeplog. Väldigt snällt och generöst.
Men som jag sagt så många gånger tidigare så är ju "Norrlänningar" ett ovanligt trevligt släkte som gör vad de kan för att hjälpa till.
Tack alla snälla människor som hjälper mig!!!
Påsklov!
På påsklovet hade vi besök av min äldsta bror Klas och hans familj. Vi hade fantastiska dagar tillsammans. Jag blir så glad när jag får besök av min familj och släkt.
Den här veckan gjorde vi så mycket så jag får dela upp det på ett par stycken inlägg.
Sebastian, kusinen Caroline och jag besökte Galtis i början på april. Vi hade en härlig dag tillsammans. Dessutom vill jag tacka min käre son för han lyckas utveckla min skidåkning lite då och då.
Den här dagen tog han med mig offpist... och jag var först jättearg att han "lurade" med mig ut i skogen på vansinnesfärd!
Men som vanligt när Sebastian tjatar på att jag ska iväg med honom på skidorna så slutade det med att jag inte ville åka i vanliga backarna nåt mer den dan, utan ville bara åka i skogen i lösa snön och andra roliga spår och prova på spännande åkning. Att inte riktigt veta var jag skulle hamna eller hur det skulle se ut framför mig var så himla roligt.
Varför ska jag va så rädd för utmaningar?
?!?Fast det är jag inte egentligen för jag har gjort massor med saker i livet där jag verkligen inte vet hur det ska sluta men jag gör det ändå för jag måste ha spänning och variation i tillvaron.
Sebastian och Caroline åkte Snowboard och jag skidor.
Visst är hon söt? och glad! Det är bra Caroline. Vi hade rolig åkning!
Galtis har tillräckligt bra utbud för att vara där några gånger per säsong. Och alla som varit med mig där tycker det är roliga backar. Den här dagen var inte så soligt utan rätt grått så det var svårt att se ut över Hornavan. Caroline tyckte det var vackert ändå, och backarna var utmanande.
Och här har vi lillasyster Molly.
Sebastian var snäll och gjorde en snögrotta åt det lilla charmtrollet.
Min gamla spark hade Molly roligt med. Och Sebastian var i lektagen också ett tag.
Hundarna Willy och Doris fick också följa med upp till Arjeplog. Molly och jag var på promenad en dag med hundarna.
En strålande, helt ljuvligt fantastiskt oförglömlig dag fick vi i Gauto! Här i Gauto har min bror tillsammans med mina största barns pappa (som tyvärr gick bort i början på -90). Så det kändes väldigt speciellt för Sebastian och mig att besöka Gauto bara därför. Särskilt för Sebastian förstås. Obeskrivligt vackert. Jag ska besöka detta ställe i sommar också på min cykel och tälta och fiska där. Tror Sebastian följer med då också för det är rättså troligt att Sebstian flyttar upp till Arjeplog ett tag.
Brodern, Sonen och svägerskan. Mmmm.... va jag älskar er!
Njutbart fiske!!!! Otroligt overkligt att det kan vara så varmt i solen fast det är minusgrader och snö.
Jag låg också och solade... på mitt sköna renskinn. Men den bilden visar jag inte för jag solade utan nånting på överkroppen. Inte för att jag är särskilt pryd av mig men det kanske inte är så lämpligt att ha i en blogg.
Vid den här skylten har Sebastians pappa poserat för många år sedan. Fast det var på sommaren. Så nu kändes det mycket speciellt att få ta ta kort på Sebastian vid samma skylt.
Det kommer mer.
Ha det så bra! Puss och kram!
Den här veckan gjorde vi så mycket så jag får dela upp det på ett par stycken inlägg.
Sebastian, kusinen Caroline och jag besökte Galtis i början på april. Vi hade en härlig dag tillsammans. Dessutom vill jag tacka min käre son för han lyckas utveckla min skidåkning lite då och då.
Den här dagen tog han med mig offpist... och jag var först jättearg att han "lurade" med mig ut i skogen på vansinnesfärd!
Men som vanligt när Sebastian tjatar på att jag ska iväg med honom på skidorna så slutade det med att jag inte ville åka i vanliga backarna nåt mer den dan, utan ville bara åka i skogen i lösa snön och andra roliga spår och prova på spännande åkning. Att inte riktigt veta var jag skulle hamna eller hur det skulle se ut framför mig var så himla roligt.
Varför ska jag va så rädd för utmaningar?
?!?Fast det är jag inte egentligen för jag har gjort massor med saker i livet där jag verkligen inte vet hur det ska sluta men jag gör det ändå för jag måste ha spänning och variation i tillvaron.
Sebastian och Caroline åkte Snowboard och jag skidor.
Visst är hon söt? och glad! Det är bra Caroline. Vi hade rolig åkning!
Galtis har tillräckligt bra utbud för att vara där några gånger per säsong. Och alla som varit med mig där tycker det är roliga backar. Den här dagen var inte så soligt utan rätt grått så det var svårt att se ut över Hornavan. Caroline tyckte det var vackert ändå, och backarna var utmanande.
Och här har vi lillasyster Molly.
Sebastian var snäll och gjorde en snögrotta åt det lilla charmtrollet.
Min gamla spark hade Molly roligt med. Och Sebastian var i lektagen också ett tag.
Hundarna Willy och Doris fick också följa med upp till Arjeplog. Molly och jag var på promenad en dag med hundarna.
En strålande, helt ljuvligt fantastiskt oförglömlig dag fick vi i Gauto! Här i Gauto har min bror tillsammans med mina största barns pappa (som tyvärr gick bort i början på -90). Så det kändes väldigt speciellt för Sebastian och mig att besöka Gauto bara därför. Särskilt för Sebastian förstås. Obeskrivligt vackert. Jag ska besöka detta ställe i sommar också på min cykel och tälta och fiska där. Tror Sebastian följer med då också för det är rättså troligt att Sebstian flyttar upp till Arjeplog ett tag.
Brodern, Sonen och svägerskan. Mmmm.... va jag älskar er!
Njutbart fiske!!!! Otroligt overkligt att det kan vara så varmt i solen fast det är minusgrader och snö.
Jag låg också och solade... på mitt sköna renskinn. Men den bilden visar jag inte för jag solade utan nånting på överkroppen. Inte för att jag är särskilt pryd av mig men det kanske inte är så lämpligt att ha i en blogg.
Vid den här skylten har Sebastians pappa poserat för många år sedan. Fast det var på sommaren. Så nu kändes det mycket speciellt att få ta ta kort på Sebastian vid samma skylt.
Det kommer mer.
Ha det så bra! Puss och kram!
Mars i Arjeplog
Solen värmer ordentligt på dagarna. Så här hängde snön ner över fönstren. Och så rätt som det var brakade det så jag blev livrädd när snön rasade ner på marken!
Stannade på flera ställen på vägen hem efter nattarbetet och bara njöt av allt det vackra. Jag vet att jag är tjatig om allt underbara och fantastiska här uppe. Men Arjeplog är utan överdrift precis så fantastiskt som jag hela tiden säger. Bara så svårt att förmedla för egentligen räcker inte orden till, jag är glad att jag vågade ta den stora flytten upp hit.
Korten är tagna i mars. Nu i april har det hänt lite mer. Snart är det ljust dygnet runt igen. Ser jag fram emot. Vill så gärna ut på min cykel igen och få vara ensam och upptäcka många många platser runtom kring. Men snön ligger kvar länge till så jag får ha tålamod och vänta ett tag. Dagsturer kan jag ju ta, men övernatta i tält får nog vänta tills temperaturen på natten åtminstone håller sig någon grad över 0-strecket.
