Fanny säger hejdå
Några timmar innan Fanny åkte iväg med bussen från Arjeplog var vi ut till stugan så hon fick säga hejdå till barnen.
Det var lite vemodigt att Fanny skulle åka iväg men vi hade gjort mycket roliga saker tillsammans här uppe så det kändes ändå bra på ett sätt.
Jämfört med Sevilla är Arjeplog rena ödemarken så det är väl lättare att att vistas i Enköping. Där finns ju också Evelina, Wilmer och numera även mamma. Och så har Fanny en del vänner från förr att umgås med i Enköping.
Fanny med Gabriel och Aron.
Mamma Lisa gjorde upp eld och kokade kaffe. Den här kvinnan är imponerande. Säg det hon inte klarar!
Båten är fixad och sjösatt. Hoppas jag får följa med på nån tur i sommar.
Jag hämtar vatten ute på stenudden. Hundarna sprang med ut för att kolla.
Det är så lyxigt att kunna dricka vatten från alla fjällsjöar här uppe i Norr. Gott!
Här är ett par bilder jag tog tidigare under sommaren när vi var ut på Krajas restaurang och åt mat.
Hej då Fanny!
Önskar du kunde vara här med mig för alltid!
Den här bilden glömde jag visa tidigare. Var när vi gick utefter Märkforsen.
Det var lite vemodigt att Fanny skulle åka iväg men vi hade gjort mycket roliga saker tillsammans här uppe så det kändes ändå bra på ett sätt.
Jämfört med Sevilla är Arjeplog rena ödemarken så det är väl lättare att att vistas i Enköping. Där finns ju också Evelina, Wilmer och numera även mamma. Och så har Fanny en del vänner från förr att umgås med i Enköping.
Fanny med Gabriel och Aron.
Mamma Lisa gjorde upp eld och kokade kaffe. Den här kvinnan är imponerande. Säg det hon inte klarar!
Båten är fixad och sjösatt. Hoppas jag får följa med på nån tur i sommar.
Jag hämtar vatten ute på stenudden. Hundarna sprang med ut för att kolla.
Det är så lyxigt att kunna dricka vatten från alla fjällsjöar här uppe i Norr. Gott!
Här är ett par bilder jag tog tidigare under sommaren när vi var ut på Krajas restaurang och åt mat.
Hej då Fanny!
Önskar du kunde vara här med mig för alltid!
Den här bilden glömde jag visa tidigare. Var när vi gick utefter Märkforsen.
Vuoggatjålme
Fannys sista dag hos oss åkte vi ca 10 mil mot Norgegränsen till ett ställe som heter Vuoggatjålme där det är en husvagnscamping. Det var en nyöppnad restaurang som vi ville besöka. Det gjorde vi också och det var hur trevligt som helst. Mycket smakfullt inrett och med väl genomtänkta maträtter att välja mellan.
Men innan vi åt där så åkte vi ett mar mil till och gick den vackra leden mot Jorun där jag och André gick för ett par år sedan.
Ni kan inte ana hur vackert det är att åka Silvervägen mot Norge. Fjällen reser sig stora och mäktiga omgivna av sjöar och forsar.
Fanny och jag och hundarna satte oss på andra sidan lilla forsen.
Hundarna tyckte det var konstigt att vi skulle sitta där i den brusande och dånande forsen.
Jaha, då skulle vi tillbaks över forsen igen. Det ser inte så farligt ut men när man står där så känns forsen mycket starkare under fötterna än man tror.
Jag råkade hitta en massa Rosenrot när vi gick längs med vattnet. Passade på att plocka så mycket jag orkade. Rosenrot är ju en otroligt välgörande växt som använts både av Vikingarna och kosmonauterna på MIR och många många andra långt tillbaks i tiden. Säljs i form av piller och kapslar. Så jag tänkte att jag kan väl själv göra lite hälsomedel av det. Och det har jag gjort nu också när jag varit ute i stugan.
Ooo... en stor snöfläck som korsade vår stig. Jag tog kort med Fannys kamera och André tog kort på oss båda bakom mig.
Bra stig att gå på och mycket sköna omgivningar.
Nanok drar i kopplet så mycket hon orkar som vanligt. Tänk så svårt vi haft att lära henne gå ordentligt. Var på en privat 4-timmarskurs med henne för 2000 kr men inte sjutton blev det så mycket bättre efter de kunskaperna!
Tillbaks till snöfläcken efter vi suttit och druckit kaffe nere vid en liten sjö.
Tjoho va de springer! Snön var mycket mer kompakt än vi trodde och flera decimeter tjock där Fanny och Nanok springer.
André gjorde en jättelång bildsekvens av dem när de springer ända från början av snökanten. Men det tar alldeles för lång tid att ladda ner. Så ni får hålla till godo med de här sista bilderna på snölöpet.
Snart i mål. Duktigt sprunget!
Sedan bar det av till Vuoggatjålmes restaurang som ligger naturskönt alldeles i en dal nedanför fjället.
Det var en lyckad avslutning på Fannys vistelse.
Vi har hunnit med att göra och se mycket här runt Arjeplog med Fanny. När vädret varit gynnsamt vill säga. När det varit kallt och blåsigt och ibland regnigt har vi inte haft någon lust göra så mycket mer än vara inne i Arjeplog.
Men innan vi åt där så åkte vi ett mar mil till och gick den vackra leden mot Jorun där jag och André gick för ett par år sedan.
Ni kan inte ana hur vackert det är att åka Silvervägen mot Norge. Fjällen reser sig stora och mäktiga omgivna av sjöar och forsar.
Fanny och jag och hundarna satte oss på andra sidan lilla forsen.
Hundarna tyckte det var konstigt att vi skulle sitta där i den brusande och dånande forsen.
Jaha, då skulle vi tillbaks över forsen igen. Det ser inte så farligt ut men när man står där så känns forsen mycket starkare under fötterna än man tror.
Jag råkade hitta en massa Rosenrot när vi gick längs med vattnet. Passade på att plocka så mycket jag orkade. Rosenrot är ju en otroligt välgörande växt som använts både av Vikingarna och kosmonauterna på MIR och många många andra långt tillbaks i tiden. Säljs i form av piller och kapslar. Så jag tänkte att jag kan väl själv göra lite hälsomedel av det. Och det har jag gjort nu också när jag varit ute i stugan.
Ooo... en stor snöfläck som korsade vår stig. Jag tog kort med Fannys kamera och André tog kort på oss båda bakom mig.
Bra stig att gå på och mycket sköna omgivningar.
Nanok drar i kopplet så mycket hon orkar som vanligt. Tänk så svårt vi haft att lära henne gå ordentligt. Var på en privat 4-timmarskurs med henne för 2000 kr men inte sjutton blev det så mycket bättre efter de kunskaperna!
Tillbaks till snöfläcken efter vi suttit och druckit kaffe nere vid en liten sjö.
Tjoho va de springer! Snön var mycket mer kompakt än vi trodde och flera decimeter tjock där Fanny och Nanok springer.
André gjorde en jättelång bildsekvens av dem när de springer ända från början av snökanten. Men det tar alldeles för lång tid att ladda ner. Så ni får hålla till godo med de här sista bilderna på snölöpet.
Snart i mål. Duktigt sprunget!
Sedan bar det av till Vuoggatjålmes restaurang som ligger naturskönt alldeles i en dal nedanför fjället.
Det var en lyckad avslutning på Fannys vistelse.
Vi har hunnit med att göra och se mycket här runt Arjeplog med Fanny. När vädret varit gynnsamt vill säga. När det varit kallt och blåsigt och ibland regnigt har vi inte haft någon lust göra så mycket mer än vara inne i Arjeplog.
Blommorna runt kyrkan
Strax före midsommar gick vi en härlig promenad på den sandade gångvägen runt kyrkan. Jag visste sedan tidigare år att det är väldigt rikt på blommor och med en färgprakt som gör ´en glad.
Inte bara blommorna är fina att se på, det är även kyrkan. Och så är Hornavans vatten alldeles strax nedanför. Så man har i stort sett allt detta promenadstråk. Och så naturligtvis fjälltoppar i bakgrunden.
Jag är inte så duktig på blomnamn men detta är i alla fall en Förgätmigej.
Violerna sträckte så mycket de orkade på sig. Väldigt söta tycker jag.
Gul och orange Vallmo lös upp så fint i backen.
Närbild på en av raringarna.
Vit Vallmo sträckte på sig lite längre bak.
Närbild även på den raringen.
De nästan rosenliknande Smörbollarna hade inte kommit i blomning vid den här tiden än. I juli blommar de för fullt och är en av mina favoriter, just för att själva blomman är rosenlik.
Vi gick i slutet av juni en arrangerad blomvandring men vi orkade inte vara med så länge eftersom de där blomexperterna gick in i så mycket detaljer kring varenda litet strå de såg så vi kom nästan ingen vart. En kvarts prat för varje litet strå, pistill, kronblad m m. Nä... det var överkurs för mig och André.
Jag har inte hunnit berätta hur fantastiskt det var när vi var iväg på en exkursion i Gallejaur utanför Arvidsjaur. Då lärde jag mycket om "gammelskogen" och dess väldigt viktiga betydelse för massor av djur- och växt-arter. Får ta det senare efter semestern. Vi ska iväg strax med bilen. Blir campingsemester men per bil.
Inte bara blommorna är fina att se på, det är även kyrkan. Och så är Hornavans vatten alldeles strax nedanför. Så man har i stort sett allt detta promenadstråk. Och så naturligtvis fjälltoppar i bakgrunden.
Jag är inte så duktig på blomnamn men detta är i alla fall en Förgätmigej.
Violerna sträckte så mycket de orkade på sig. Väldigt söta tycker jag.
Gul och orange Vallmo lös upp så fint i backen.
Närbild på en av raringarna.
Vit Vallmo sträckte på sig lite längre bak.
Närbild även på den raringen.
De nästan rosenliknande Smörbollarna hade inte kommit i blomning vid den här tiden än. I juli blommar de för fullt och är en av mina favoriter, just för att själva blomman är rosenlik.
Vi gick i slutet av juni en arrangerad blomvandring men vi orkade inte vara med så länge eftersom de där blomexperterna gick in i så mycket detaljer kring varenda litet strå de såg så vi kom nästan ingen vart. En kvarts prat för varje litet strå, pistill, kronblad m m. Nä... det var överkurs för mig och André.
Jag har inte hunnit berätta hur fantastiskt det var när vi var iväg på en exkursion i Gallejaur utanför Arvidsjaur. Då lärde jag mycket om "gammelskogen" och dess väldigt viktiga betydelse för massor av djur- och växt-arter. Får ta det senare efter semestern. Vi ska iväg strax med bilen. Blir campingsemester men per bil.
Cyketur i Laisdalen
På min förra 10-nätters-ledighet (som jag har var tredje vecka på mitt schema)... så var det sådär soligt och varmt ute. Så först tänkte jag cykla ut till stugan med hundarna och vara där. Men så ångrade jag mig och tänkte att jag vill ju se så mycket annat här runt omkring.
Så då bestämde jag mig för att ta med bara Tiffany i cykelkorgen och ta en tur längs med Laisälven. Jag har åkt buss där tidigare på en kunskapsresa som Silvermuséet anordnade. Så nu ville jag tuffa fram på min cykel och njuta av den härliga naturen på en smal grusväg och även fiska lite grann.
Här tog jag en bild på en informationstavla. Det är såhär jag vill njuta av livet framöver. Jag blir så imponerad när jag ser kvinnor som helt koncentrerat står och flugfiskar. Och känns bra att det finns fler än jag som värdesätter det lugna frilufslivet framför "shopping" i storstäder. Flugfiske är verkligen både spännande och rogivande. Jag är inte så duktig än precis men övning ger färdighet. När Sebastian kommer tillbaks från Holland ska vi iväg och flugfiska. Han är så duktig att förklara och lära ut.
Oj oj oj så skönt det var när vi hade kommit så här långt första dagen! Vi startade rätt sent på eftermiddagen så jag och lilla Tiffy slog inte upp tältet förrän 9 på kvällen.
Och inte sjutton kom jag ihåg att det var som en enda berg-och-dalbana hela Dainak-vägen. Fick gå med den fullpackade cykeln halva vägen där, alltså ca 5 km av 10.
Bara någon kilometer efter den här lustiga stolpen hittade jag ett perfekt ställe vid en liten sandstrand nere vid Laisan. Oj så härligt det var alldeles ensamna där, jag och Tiffy!!!
Tiffany utanför tältet.
Det var så härlig kväll så Tiffy och jag var uppe länge och bara satt och njöt av tystnaden. Lite fåglar som flög över vattnet såg vi. Och fisk som hoppade upp och tog insekter vid ytan.
Morgonen efter tog vi det lugnt. Vi hade inte bråttom iväg. Fint väder skulle det vara hela tiden så det kändes bra att inte behöva oroa sig för regn och rusk.
Hittade en finfin sten att ha mina morgontoalettsaker på. Det var iskallt i vattnet men jag badade och plaskade ändå. Det är bland det bästa jag vet att få vara ensam på en strand och gå omkring naken i lugn och ro och känna mig som Eva i paradiset. Det är en sån obeskrivlig frihetskänsla.
Gick omkring länge och väl och fixade med min packning, tände en eld och kokade kaffe och åt frukost m m. Och så badade jag lite däremellan. Mmmmm.... Tack Gud för allt vackert och underbart som naturen ger!
Hi hi... Här är min skugga ner i vattnet. Blev så full i skratt åt mig själv när jag stod och poserade och tog kort.
Hej då stranden. Tack för besöket. Det var trevligt att jag hittade dig...
Ja så cyklade vi vidare på lilla grusvägen i solens hetta. Svettigt var det, och massor med mygg och broms! Men nu är jag så van vid de hemska krypen här uppe så jag kan ta det mer lugnt nu än första sommaren. Varför ska det vara mer av den varan här uppe?
Träffade på renar lite då och då som stirrade på oss när vi kom cyklandes. Det är ju gulligt med renar och ofarligt. Men när en älgko med kalv stod nere i diket och betade så var det obehagligt. Och inte ville de flytta på sig heller. Jag fick tjoa och stampa flera gånger om innan de behagade springa in i skogen. När man är alldeles ensam ute sådär så är man inte så tuff när man står öga mot öga med en stor älg. Hellre vill jag skrämma iväg älgarna än försöka cykla förbi när de är så himla nära som bara ett par meter.
Här var det en hel del bilar parkerade. Superbra fiskeställe. Man kan nämligen gå iväg på många olika stigar och hitta bra ställen att fiska på utefter forsen.
Tiffany och jag gick ner till en rastplats och vilade oss och fikade. Skrev några rader i blocket som låg i raststugan. Och läste även vad andra hade skrivit. Det är så roligt att läsa andras upplevelser och var de kommer ifrån.
Hängbron över till Delliknäs.
Ja så här heter den här delen av Laisan.
Vi cyklade vidare efter välbehövlig vila. Såg många fina ställen. Det går ner små traktorvägar ner till älven lite här och var. Skulle helst vilja tälta på alla de fina ställena men då skulle det ta minst en vecka. Och jag ville gärna hinna umgås med Fanny och Hampus på min ledighet också.
Undrade lite grann var någonstans barnens pappa Leffe och min bror fiskade när de var här uppe. Jag vet att bror Klas sagt att de fiskade utefter Laisälven bl a. Önskar att Leffe kunde uppleva allt här uppe genom mig. När jag är iväg ensam såhär så tänker jag ofta på honom. Och pratar med honom också. Säger att han missat så mycket här på jorden. Undrar också hur allt hade varit om vi hade flyttat till Arjeplog när barnen var små. Vi var ju båda två intresserade av både fiske, vandring, skidåkning... synd att vi inte tog oss tid att stanna upp och prata igenom hur vi egentligen ville leva våra liv med barnen. Vi gjorde så många onödiga misstag. Och lyssnade alldeles för mycket på andra istället för vad vi själva ville. Vi skulle varit starkare och stått emot strömmen.
Barn här uppe har verkligen inte tråkigt som säkert många tror. Tvärtom. Och när de börjar gymnasiet blir det ofta någon annan stad och då bor de borta där i veckorna och kommer till Arjeplog på helgerna. Inte så tokigt. De flesta ungdomar jag pratar med här genom jobbet när de kommer på jourtid för diverse åkommor så är det kul att höra att de vill vara kvar här om de kan få jobb.
Efter ett litet besök i Björkligen så cyklade vi ner till Sadeforsen. Ännu en fantastisk kväll. Synd nog hade vattnet stigit så högt så den lilla sandstranden låg helt under vatten. Och så var det ett fruktansvärt mygghål! Men det visste jag redan innan så det var bara att smörja in mig från topp till tå med djungelolja.
Gick lite uppåt och neråt forsen och fiskade. Såg hur fisken "vakade" ute i vattnet men inte sjutton fick jag någon fisk. Härligt var det hursomhelst att fiska. Jag har fiskat alldeles för lite både förra och denna sommar så jag får skylla mig själv. Man måste ha många timmars fiske bakom sig för att få in rätta känslan, särskilt flugfiske.
Lite fåglar seglade över vattnet då och då men jag hann aldrig med att se vad det var för några.
Och så fick jag naturligtvis besök av Lavskrikor igen. Lite då och då under hela cykelturen kom det Lavskrikor. De är så otroligt sällskapliga. Det är egentligen en sällsynt fågel men jag ser dem ständigt när jag är ute och cyklar. De trivs bäst i riktiga "gammelskogar" där människan inte varit och röjt och huggit ner träd. Men jag har sett Lavskrika ute i stugan och även när jag cyklat utefter Silvervägen. Söta är de. Och jag blir liksom så glad när de följer med mig en bit här och var när jag cyklar.
Tiffany la sig tillrätta på mitt liggunderlag. Vi satt där nere vid vattnet och åt lite gott och mös.
På natten kom en rejäl regnskur. Luften var så skön när vi klev upp på morgonen. Gjorde iordning en brasa och kokade kaffe. Och som vanligt gick jag där naken och badade och fixade med packningen. Det är verkligen skönt att vara iväg ensam ibland och bara ta allting i min egen takt.
Ja, sedan så cyklade vi i sakta mak mot Arjeplog. Stannade och rastade lite här och var där det såg fint ut.
När jag kom cyklandes på Silvervägen alldeles bara några kilometer utanför Arjeplog så träffade jag på två Uppsala-killar som jag träffade dagen innan när jag precis hade kommit ner till Sadeforsen. Både dagen innan och den här dagen ville de ha tips om bra fiskevatten. Det är alltid trevligt att prata med fisketurister. Man ger varandra lite olika tips och utbyter erfarenheter.
När jag är ute såhär på mina ensamturer så känner jag alltid likadant: Gud vad livet är härligt!!!
Så då bestämde jag mig för att ta med bara Tiffany i cykelkorgen och ta en tur längs med Laisälven. Jag har åkt buss där tidigare på en kunskapsresa som Silvermuséet anordnade. Så nu ville jag tuffa fram på min cykel och njuta av den härliga naturen på en smal grusväg och även fiska lite grann.
Här tog jag en bild på en informationstavla. Det är såhär jag vill njuta av livet framöver. Jag blir så imponerad när jag ser kvinnor som helt koncentrerat står och flugfiskar. Och känns bra att det finns fler än jag som värdesätter det lugna frilufslivet framför "shopping" i storstäder. Flugfiske är verkligen både spännande och rogivande. Jag är inte så duktig än precis men övning ger färdighet. När Sebastian kommer tillbaks från Holland ska vi iväg och flugfiska. Han är så duktig att förklara och lära ut.
Oj oj oj så skönt det var när vi hade kommit så här långt första dagen! Vi startade rätt sent på eftermiddagen så jag och lilla Tiffy slog inte upp tältet förrän 9 på kvällen.
Och inte sjutton kom jag ihåg att det var som en enda berg-och-dalbana hela Dainak-vägen. Fick gå med den fullpackade cykeln halva vägen där, alltså ca 5 km av 10.
Bara någon kilometer efter den här lustiga stolpen hittade jag ett perfekt ställe vid en liten sandstrand nere vid Laisan. Oj så härligt det var alldeles ensamna där, jag och Tiffy!!!
Tiffany utanför tältet.
Det var så härlig kväll så Tiffy och jag var uppe länge och bara satt och njöt av tystnaden. Lite fåglar som flög över vattnet såg vi. Och fisk som hoppade upp och tog insekter vid ytan.
Morgonen efter tog vi det lugnt. Vi hade inte bråttom iväg. Fint väder skulle det vara hela tiden så det kändes bra att inte behöva oroa sig för regn och rusk.
Hittade en finfin sten att ha mina morgontoalettsaker på. Det var iskallt i vattnet men jag badade och plaskade ändå. Det är bland det bästa jag vet att få vara ensam på en strand och gå omkring naken i lugn och ro och känna mig som Eva i paradiset. Det är en sån obeskrivlig frihetskänsla.
Gick omkring länge och väl och fixade med min packning, tände en eld och kokade kaffe och åt frukost m m. Och så badade jag lite däremellan. Mmmmm.... Tack Gud för allt vackert och underbart som naturen ger!
Hi hi... Här är min skugga ner i vattnet. Blev så full i skratt åt mig själv när jag stod och poserade och tog kort.
Hej då stranden. Tack för besöket. Det var trevligt att jag hittade dig...
Ja så cyklade vi vidare på lilla grusvägen i solens hetta. Svettigt var det, och massor med mygg och broms! Men nu är jag så van vid de hemska krypen här uppe så jag kan ta det mer lugnt nu än första sommaren. Varför ska det vara mer av den varan här uppe?
Träffade på renar lite då och då som stirrade på oss när vi kom cyklandes. Det är ju gulligt med renar och ofarligt. Men när en älgko med kalv stod nere i diket och betade så var det obehagligt. Och inte ville de flytta på sig heller. Jag fick tjoa och stampa flera gånger om innan de behagade springa in i skogen. När man är alldeles ensam ute sådär så är man inte så tuff när man står öga mot öga med en stor älg. Hellre vill jag skrämma iväg älgarna än försöka cykla förbi när de är så himla nära som bara ett par meter.
Här var det en hel del bilar parkerade. Superbra fiskeställe. Man kan nämligen gå iväg på många olika stigar och hitta bra ställen att fiska på utefter forsen.
Tiffany och jag gick ner till en rastplats och vilade oss och fikade. Skrev några rader i blocket som låg i raststugan. Och läste även vad andra hade skrivit. Det är så roligt att läsa andras upplevelser och var de kommer ifrån.
Hängbron över till Delliknäs.
Ja så här heter den här delen av Laisan.
Vi cyklade vidare efter välbehövlig vila. Såg många fina ställen. Det går ner små traktorvägar ner till älven lite här och var. Skulle helst vilja tälta på alla de fina ställena men då skulle det ta minst en vecka. Och jag ville gärna hinna umgås med Fanny och Hampus på min ledighet också.
Undrade lite grann var någonstans barnens pappa Leffe och min bror fiskade när de var här uppe. Jag vet att bror Klas sagt att de fiskade utefter Laisälven bl a. Önskar att Leffe kunde uppleva allt här uppe genom mig. När jag är iväg ensam såhär så tänker jag ofta på honom. Och pratar med honom också. Säger att han missat så mycket här på jorden. Undrar också hur allt hade varit om vi hade flyttat till Arjeplog när barnen var små. Vi var ju båda två intresserade av både fiske, vandring, skidåkning... synd att vi inte tog oss tid att stanna upp och prata igenom hur vi egentligen ville leva våra liv med barnen. Vi gjorde så många onödiga misstag. Och lyssnade alldeles för mycket på andra istället för vad vi själva ville. Vi skulle varit starkare och stått emot strömmen.
Barn här uppe har verkligen inte tråkigt som säkert många tror. Tvärtom. Och när de börjar gymnasiet blir det ofta någon annan stad och då bor de borta där i veckorna och kommer till Arjeplog på helgerna. Inte så tokigt. De flesta ungdomar jag pratar med här genom jobbet när de kommer på jourtid för diverse åkommor så är det kul att höra att de vill vara kvar här om de kan få jobb.
Efter ett litet besök i Björkligen så cyklade vi ner till Sadeforsen. Ännu en fantastisk kväll. Synd nog hade vattnet stigit så högt så den lilla sandstranden låg helt under vatten. Och så var det ett fruktansvärt mygghål! Men det visste jag redan innan så det var bara att smörja in mig från topp till tå med djungelolja.
Gick lite uppåt och neråt forsen och fiskade. Såg hur fisken "vakade" ute i vattnet men inte sjutton fick jag någon fisk. Härligt var det hursomhelst att fiska. Jag har fiskat alldeles för lite både förra och denna sommar så jag får skylla mig själv. Man måste ha många timmars fiske bakom sig för att få in rätta känslan, särskilt flugfiske.
Lite fåglar seglade över vattnet då och då men jag hann aldrig med att se vad det var för några.
Och så fick jag naturligtvis besök av Lavskrikor igen. Lite då och då under hela cykelturen kom det Lavskrikor. De är så otroligt sällskapliga. Det är egentligen en sällsynt fågel men jag ser dem ständigt när jag är ute och cyklar. De trivs bäst i riktiga "gammelskogar" där människan inte varit och röjt och huggit ner träd. Men jag har sett Lavskrika ute i stugan och även när jag cyklat utefter Silvervägen. Söta är de. Och jag blir liksom så glad när de följer med mig en bit här och var när jag cyklar.
Tiffany la sig tillrätta på mitt liggunderlag. Vi satt där nere vid vattnet och åt lite gott och mös.
På natten kom en rejäl regnskur. Luften var så skön när vi klev upp på morgonen. Gjorde iordning en brasa och kokade kaffe. Och som vanligt gick jag där naken och badade och fixade med packningen. Det är verkligen skönt att vara iväg ensam ibland och bara ta allting i min egen takt.
Ja, sedan så cyklade vi i sakta mak mot Arjeplog. Stannade och rastade lite här och var där det såg fint ut.
När jag kom cyklandes på Silvervägen alldeles bara några kilometer utanför Arjeplog så träffade jag på två Uppsala-killar som jag träffade dagen innan när jag precis hade kommit ner till Sadeforsen. Både dagen innan och den här dagen ville de ha tips om bra fiskevatten. Det är alltid trevligt att prata med fisketurister. Man ger varandra lite olika tips och utbyter erfarenheter.
När jag är ute såhär på mina ensamturer så känner jag alltid likadant: Gud vad livet är härligt!!!
Äventyrsbadet Piteå
Förra helgen åkte vi till Piteå. Ville så gärna visa Fanny hur fin stad det är. Vi tältade vid Västra Kajen som är en relativt nyöppnad camping nästan mitt i stan. Mycket trevligt där. Och gångavstånd till centrum.
Vi gick i affärer och handlade lite. Fikade på ett mysigt café där det var mycket "fair trade" produkter och fiffiga söta återvinnings-saker att handla. "Krokodil" heter stället ifall någon vill ha tips på ett annorlunda café.
På kvällen åt vi på en restaurang som ligger vid campingen där inredningen gick helt i "skeppstema". Mycket trivsamt.
Det var ju värsta fotbollshelgen där då, s k "Summer games". Då kommer det hur många fotbollslag som helst från alla hörn och kanter både i Sverige och utomlands ifrån.
Här är jag morgonen efter och försökte sola lite medan jag drack mitt morgonkaffe. Sol var det men alldeles för blåsigt så jag tog skydd bakom ett släp som stod parkerad vid vårt tält.
Fanny hade svårt att sova i sitt tält på natten för tältduken prasslade så högt i den hårda blåsten.
Efter vi packat ihop våra saker stack vi iväg till Pite havsbad och roade oss på äventyrsbadet.
Vi började med varmt bubbelbad.
Sedan simmade vi i bassängens strömmar, och så kunde man simma ut genom en liten glugg. Det var jättekallt vara därute så André fick snabbt ta ett kort så vi kunde simma in igen. Hutter hutter...
André slängde sig iväg på rygg vid en bubblande och sprutande minifontän.
Fanny och jag i vattenfallet. Den är jätterolig att åka i. Och bra som lite uppvärmning innan man åker de lite häftigare sakerna som vattenrutchbanan och "vasken". Vi är lite grann som barn för vi måste hålla för näsan när vi åker. Visst är vi söta?
Det här var egentligen första bilden André tog på oss där vi åkte lite mer okontrollerat nerför. Landningen var inte så tjusig precis.
Här kommer Fanny ut från röret och ner i "vasken" eller "toastolen" där man åker runt runt ett par varv innan dyket ner i hålet. Den är riktigt riktigt rolig att åka. Jag hörde hur Fanny skrek i röret precis innan hon kom ut i vasken. Det går nämligen rätt snabbt och brant alldeles innan man kommer ut.
Här kommer jag susande.
Nu kommer lite roliga bilder på mig och Fanny när vi simmar under vattnet och André tar kort på oss. Det var jätteroligt att bli fotograferad under vattnet för man ser inte riktigt klok ut men ändå så roligt att få skratta åt sig själv. Fanny håller duktigt för näsan.
Och jag har svårt att titta under vattnet, och så blåser jag alltid upp kinderna som ballonger. Urfult!
Oj oj oj så vi försökte koncentrera oss att simma rätt och försöka posera!!! hi hi hi...
Fanny ser verkligen mer normal ut och lyckas titta in i kameran. Duktigt Fanny!
Vi hade det jätteskönt där på badet, och framför allt roligt.
Efter badet åkte vi till Öjebyn som ligger strax utanför Piteå. Där var det marknad så vi hittade lite bra-ha-saker där.
Öjebyn är en sån där gammal gullig by med timmerhus tätt ihop och med smala gator. Sådär idylliskt fint.
Kolla på Fannys blogg, hon tog nog några fina bilder på kyrkan, och så är det någon fin bild på henne utanför något av de gulliga husen.
www.fannyboren.blogspot.com
Märkforsen
En dag i slutet av juni åkte vi iväg till Märkforsen som ligger några mil mot Gauto. André och jag var där tidigare på våren bara för att äta medhavd matsäck en dag då vi var och fågelskådade i sjöarna vägen fram till Gauto och Adolfström. Och när jag sedan läste lite grann om Märkbergets naturreservat så skulle det vara väldigt rikt på blommor, bland annat orkidéer.
Så nu åkte vi iväg igen och skulle hålla utkik efter orkidéer och även få se Märkklyftan som är som en Kanjon.
När vi kom fram till Sikselet så stannade vi och drack lite kaffe. Här spanar Fanny in ett par Lavskrikor som hoppade omkring i tallarna alldeles intill oss. De är verkligen söta! Så himla nyfikna av sig. Alltid när man är i "gammelskogar" kan man vara 100 procent säker på att få sällskap av någon Lavskrika. För det mesta kommer de parvis eller familjevis.
André tar sig en slurk kaffe i kåsan.
Även jag.
Fanny sitter lite tankfull med sitt kaffe i knät.
Nanok var helt tokig den här vandringsturen. Det var så förbannat med Lämlar överallt så hon försökte kasta sig över dem allinop och bita ihjäl dem.
Fanny tyckte att lämmlarna var söta till en början. Men när de sprang omkring över stigen framför fötterna och pep och skrek hela hela tiden så var de inte så söta längre.
Nanok försökte bita ihjäl dem... och Tiffany försökte äta upp dem.
Vid ett tillfälle hann Tiffany äta upp en halv lämmel innan jag lyckades få henne att släppa den. Äckelhund!
Nåja, det gick ju lätt att gå på den breda fina stigen fram till Sikselet. Men sedan smalnade stigen av betydligt. Och jag höll på att trampa på en orm!
Vi fortsatte ett tag till... och Fanny höll på att trampa på en orm!
Fortsatte ytterligare en bit upp på det branta berget. Stigen var nu helt försvunnen och vi fick gå på måfå för att försöka hitta klyftan.
En Orkidé lyckades jag hitta, en Jungfru Marie nycklar. Liten och söt stod den rätt var det var framför mig.
När vi träffade på den tredje ormen var det inte roligt längre. Då vände vi och gick tillbaks.
Det var ett tappert försök i alla fall att hitta den mäktiga Kanjonen. Men vi måste ta reda på hur sjutton man går dit på smidigaste sätt. Och så måste vi ha varsin kraftig käpp att slå i marken med så ormarna hinner undan för jag har verkligen ingen lust att trampa på någon, eller att hundarna blir bitna.
Vi grillade lite mat på tillbakavägen vid Sikselet innan vi åkte hem.
Jag har en jättefin bild på den sista ormen, men datorn säger varje gång jag försöker få in den på bloggen att det är något fel så tyvärr kan jag inte visa den.
Så nu åkte vi iväg igen och skulle hålla utkik efter orkidéer och även få se Märkklyftan som är som en Kanjon.
När vi kom fram till Sikselet så stannade vi och drack lite kaffe. Här spanar Fanny in ett par Lavskrikor som hoppade omkring i tallarna alldeles intill oss. De är verkligen söta! Så himla nyfikna av sig. Alltid när man är i "gammelskogar" kan man vara 100 procent säker på att få sällskap av någon Lavskrika. För det mesta kommer de parvis eller familjevis.
André tar sig en slurk kaffe i kåsan.
Även jag.
Fanny sitter lite tankfull med sitt kaffe i knät.
Nanok var helt tokig den här vandringsturen. Det var så förbannat med Lämlar överallt så hon försökte kasta sig över dem allinop och bita ihjäl dem.
Fanny tyckte att lämmlarna var söta till en början. Men när de sprang omkring över stigen framför fötterna och pep och skrek hela hela tiden så var de inte så söta längre.
Nanok försökte bita ihjäl dem... och Tiffany försökte äta upp dem.
Vid ett tillfälle hann Tiffany äta upp en halv lämmel innan jag lyckades få henne att släppa den. Äckelhund!
Nåja, det gick ju lätt att gå på den breda fina stigen fram till Sikselet. Men sedan smalnade stigen av betydligt. Och jag höll på att trampa på en orm!
Vi fortsatte ett tag till... och Fanny höll på att trampa på en orm!
Fortsatte ytterligare en bit upp på det branta berget. Stigen var nu helt försvunnen och vi fick gå på måfå för att försöka hitta klyftan.
En Orkidé lyckades jag hitta, en Jungfru Marie nycklar. Liten och söt stod den rätt var det var framför mig.
När vi träffade på den tredje ormen var det inte roligt längre. Då vände vi och gick tillbaks.
Det var ett tappert försök i alla fall att hitta den mäktiga Kanjonen. Men vi måste ta reda på hur sjutton man går dit på smidigaste sätt. Och så måste vi ha varsin kraftig käpp att slå i marken med så ormarna hinner undan för jag har verkligen ingen lust att trampa på någon, eller att hundarna blir bitna.
Vi grillade lite mat på tillbakavägen vid Sikselet innan vi åkte hem.
Jag har en jättefin bild på den sista ormen, men datorn säger varje gång jag försöker få in den på bloggen att det är något fel så tyvärr kan jag inte visa den.
... fortsättning med bilder till "Picknick"
Här kommer de bilder som Fanny tog med sin kamera när vi var ute i stugan och hade picinick.
Aron startade krossen och körde i rasande fart.
Fanny kör 4-hjuling med David... och han tycks aldrig tröttna på det!
Och så körde jag några varv runt hus och uthus med honom... och så höll vi på ett bra tag.
Wilmer sparka lite boll med Gabriel.
Fanny och Wilmer längst ut på badudden. Innanför udden är det skön sand att gå på när man ska ta sig ett dopp. Denna dag blev det dock inget dopp för det var lite för luftkallt.
På hemvägen åkte vi upp på Galtistoppen med bilen. Känns lite konstigt att se ner på våra skidbackar däruppifrån. Wilmer poserar på en sten.
Syskonkärlek på "sommar"Galtis
Tiffany sprang och flåsade i snåren.
Här har vi den magnifika utsikten! Det är verkligen mäktigt att stå däruppe och se ut över Arjeplogs vidder.
Aron startade krossen och körde i rasande fart.
Fanny kör 4-hjuling med David... och han tycks aldrig tröttna på det!
Och så körde jag några varv runt hus och uthus med honom... och så höll vi på ett bra tag.
Wilmer sparka lite boll med Gabriel.
Fanny och Wilmer längst ut på badudden. Innanför udden är det skön sand att gå på när man ska ta sig ett dopp. Denna dag blev det dock inget dopp för det var lite för luftkallt.
På hemvägen åkte vi upp på Galtistoppen med bilen. Känns lite konstigt att se ner på våra skidbackar däruppifrån. Wilmer poserar på en sten.
Syskonkärlek på "sommar"Galtis
Tiffany sprang och flåsade i snåren.
Här har vi den magnifika utsikten! Det är verkligen mäktigt att stå däruppe och se ut över Arjeplogs vidder.
Midsommarafton
Jag är lite långsam av mig när det gäller skrivandet här. Om ett tag ska jag byta bloggforum och blogga på "utsidan" eller något annat där jag kan dela olika friluftsupplevelser och känna gemenskap med andra naturälskare.
Fanny har redan bloggat om midsommarafton men här kommer mina bilder.
Det är tredje midsommaren nu som jag firat ute i "Rapatjärn" där de traditionsenligt planterar in Regnbågsöringar i tre tjärnar. Fiskepremiären är då på midsommarafton och det är alltid mycket folk där både från Arjeplog och andra ställen. En tradition för många att åka till Rapatjärn på midsommarafton. Väldigt trevligt och välorganiserat.
Andra gången i sitt liv som Fanny fiskar.
Ja det gäller att ha den rätta knycken så draget kommer dit man vill. Inte alltid så lätt.
Och så veva in draget lagom fort så fisken blir intresserad.
Nämen kolla!!! Fanny fick napp! På riktigt!
Tyvärr drogs den inte upp på land tillräckligt långt innan Samuel krokade av den... så den simmade tillbaks igen. Typiskt och snopet! Men Fanny fick sin första fisk på kroken i alla fall.
Och André stoltsrar här med en finfin Regnbåge. Den passade bra senare på middagsbordet.
Hampus håller upp sin präktiga Regnbåge. Den blev också middagsmat senare. Samuel hade inte hunnit få fisk än men även han fick fångst senare.
Efter fisket så åkte vi alla ut till Hällvik och gjorde iordning midsommarmat och åt och mumsade tillsammans. Här är en bild på efterrrätten som Lisa gjort. Härlig jordgubbstårta... och lilla rara Gabriel suktar efter att få hugga in.
Efter mat och tårta blev det lekar. Krister delade upp oss i två lag. Först började vi med Kubbspel.
Krister och Hampus ser lite tveksamma ut. Blev det rätt det här?
Nanok och Bina tittade intresserade på. Och konstigt nog var de kompisar för en gångs skull.
André väntar på sin tur.
Vi fick turas om att köra 4-hjulingen med lilla David. Det är roligare än allt annat tycker han.
Nästa gren var att skjuta luftgevär. Det var verkligen inte lätt. Enda gången jag gjort det har varit på Gröna Lund och då sitter geväret fast så man har så bra stöd, så det var verkligen stor skillnad nu när vi skulle stå rätt upp och ner och skjuta prick. Hampus var rätt stadig på handen.
Här har vi det enda proffset bland oss... Krister. Han är van att hantera diverse skjutvapen.
Fanny var inte så dålig minsann!
Oj så jag koncentrerade mig... och oj så vingligt det kändes. Och inte gick det så bra heller. Men kul var det.
Hampus och Fanny tar igen sig mellan tävlingsgrenarna. Myggen var som vanligt besvärliga.
Och så siktar Aron med hjälp av pappa. Han blir väl lika duktig en vacker dag.
Nästa gren... kast med hästsko. Lisa slänger iväg skon med stor kraft.
Näste man att kasta...
Och nästa...
Efter hästskokastningen blev det fotboll mellan lagen. Det har jag tyvärr ingen bild på för vi var allihop upptagna med att försöka göra mål och vinna.
Det var fruktansvärt jobbigt kan jag tala om.
Barnen tyckte det var jätteroligt att vi vuxna var med och lekte, speciellt fotbollen.
Innan vi gick och la oss så badade vi bastu och slängde oss i det kalla sköna vattnet. Uppfriskande!
Och så kröp jag och André in i tältet och sov. Fanny och Hampus sov i stugan.
Fanny har redan bloggat om midsommarafton men här kommer mina bilder.
Det är tredje midsommaren nu som jag firat ute i "Rapatjärn" där de traditionsenligt planterar in Regnbågsöringar i tre tjärnar. Fiskepremiären är då på midsommarafton och det är alltid mycket folk där både från Arjeplog och andra ställen. En tradition för många att åka till Rapatjärn på midsommarafton. Väldigt trevligt och välorganiserat.
Andra gången i sitt liv som Fanny fiskar.
Ja det gäller att ha den rätta knycken så draget kommer dit man vill. Inte alltid så lätt.
Och så veva in draget lagom fort så fisken blir intresserad.
Nämen kolla!!! Fanny fick napp! På riktigt!
Tyvärr drogs den inte upp på land tillräckligt långt innan Samuel krokade av den... så den simmade tillbaks igen. Typiskt och snopet! Men Fanny fick sin första fisk på kroken i alla fall.
Och André stoltsrar här med en finfin Regnbåge. Den passade bra senare på middagsbordet.
Hampus håller upp sin präktiga Regnbåge. Den blev också middagsmat senare. Samuel hade inte hunnit få fisk än men även han fick fångst senare.
Efter fisket så åkte vi alla ut till Hällvik och gjorde iordning midsommarmat och åt och mumsade tillsammans. Här är en bild på efterrrätten som Lisa gjort. Härlig jordgubbstårta... och lilla rara Gabriel suktar efter att få hugga in.
Efter mat och tårta blev det lekar. Krister delade upp oss i två lag. Först började vi med Kubbspel.
Krister och Hampus ser lite tveksamma ut. Blev det rätt det här?
Nanok och Bina tittade intresserade på. Och konstigt nog var de kompisar för en gångs skull.
André väntar på sin tur.
Vi fick turas om att köra 4-hjulingen med lilla David. Det är roligare än allt annat tycker han.
Nästa gren var att skjuta luftgevär. Det var verkligen inte lätt. Enda gången jag gjort det har varit på Gröna Lund och då sitter geväret fast så man har så bra stöd, så det var verkligen stor skillnad nu när vi skulle stå rätt upp och ner och skjuta prick. Hampus var rätt stadig på handen.
Här har vi det enda proffset bland oss... Krister. Han är van att hantera diverse skjutvapen.
Fanny var inte så dålig minsann!
Oj så jag koncentrerade mig... och oj så vingligt det kändes. Och inte gick det så bra heller. Men kul var det.
Hampus och Fanny tar igen sig mellan tävlingsgrenarna. Myggen var som vanligt besvärliga.
Och så siktar Aron med hjälp av pappa. Han blir väl lika duktig en vacker dag.
Nästa gren... kast med hästsko. Lisa slänger iväg skon med stor kraft.
Näste man att kasta...
Och nästa...
Efter hästskokastningen blev det fotboll mellan lagen. Det har jag tyvärr ingen bild på för vi var allihop upptagna med att försöka göra mål och vinna.
Det var fruktansvärt jobbigt kan jag tala om.
Barnen tyckte det var jätteroligt att vi vuxna var med och lekte, speciellt fotbollen.
Innan vi gick och la oss så badade vi bastu och slängde oss i det kalla sköna vattnet. Uppfriskande!
Och så kröp jag och André in i tältet och sov. Fanny och Hampus sov i stugan.
