Efter ett arbetspass
Det är så härligt att komma ut och promenera eller cykla efter en hel natts arbete.
Alla i hela Sverige gnäller över den kalla vintern!
Inte jag och Sebastian. Hallå!!!... vi bor väldigt nära nordpolen!
Så när jag kliver ut i den friska vinterluften tidigt på morgonen andas jag in och känner mig så glad att få bo i detta underbara vinterparadis.
Nerför Dr Wallqvist väg förbi ambulansinfarten och sedan Wallqvists gamla hus.
Oj så igensnöat detta lilla hus var! Har nu kommit ner på Strömvägen på Kyrkholmen. Kallt och friskt och skönt ute. Med bra kläder är det inget bekymmer.
Samma hus. Man skottar upp snö runt husväggarna för att snön isolerar och då blåser det inte in kalluft.
Man klagar över den globala uppvärmningen... men vill ändå att det helst ska vara sommar året runt... jag får det inte att gå ihop.
Tog en bild på det här fina rosa huset igår när jag gick till jobbet på ett litet möte.
Var strålande sol och ca -22 gr.
Det här har varit den vackraste och bästa vinter jag nånsin varit med om.
Det är härligt varenda gång jag går ut. Jag njuter nästan varenda dag. Vi har haft väldigt kallt men oftast soligt här uppe. Så jag har haft solglasögon nästan hela vintern. Härligt.
Förra vintern hade vi ofta snö, molnigt och hård blåst samtidigt vilket är det absolut värsta vädret. Även om det bara är 5-10 minusgrader så är det nästan outhärdligt vara ute i snöyra och blåst.
Nej... jag är inte ett dugg trött på den här vintern.
Sebastian har åkt skidor så fort han kunnat, han är verkligen jätteduktig. Jag har också åkt skidor en hel del men inte så mycket som han.
I början på april ska vi antagligen åka ett skidlopp här i Arjeplog som heter Renbergsloppet. Så nu gäller det att ligga i träning så jag inte kommer sist!
Vissa dagar tycker väl jag också att det är bökigt med alla dessa kläder som måste på och av hela tiden. Men som sagt... vi bor i ett kallt land.
Det som är mycket bättre här uppe är att vägarna hålls jättefina hela tiden. Jämna fina plogade och även skrapade vägar överallt. Och plogbilarna är snabba ut på vägarna. Skönt. Blir liksom aldrig någon snö- eller köld-kaos på vägarna här.
En kväll skulle jag och André besöka en igloo-bar som de byggt ute på Kraja. Vi gick dit i den klara kalla och mörka vinterkvällen. Snopet nog så hade de inte kunnat öppna någon servering i igloon... för att ägaren till Kraja inte ombesörjt alkoholtillstånd! Klantskalle.
Igloon var jättefin och mysig inuti med is-bardisk och blå neonljus inuti. Men ingen servering.
Några utländska testförare tog med eget dricka och stod där inne och drack. Så kan man ju också göra.
Jag och André gick in på Krajas restaurang och satte oss inne i den gamla byggnaden där de har en urmysig lounge. Så det var värt besväret ändå att gå den 1-2 km långa vägen.
Vi får se om vi kan lyckas få oss någon drink i igloon innan vintern är slut.
Alla i hela Sverige gnäller över den kalla vintern!
Inte jag och Sebastian. Hallå!!!... vi bor väldigt nära nordpolen!
Så när jag kliver ut i den friska vinterluften tidigt på morgonen andas jag in och känner mig så glad att få bo i detta underbara vinterparadis.
Nerför Dr Wallqvist väg förbi ambulansinfarten och sedan Wallqvists gamla hus.
Oj så igensnöat detta lilla hus var! Har nu kommit ner på Strömvägen på Kyrkholmen. Kallt och friskt och skönt ute. Med bra kläder är det inget bekymmer.
Samma hus. Man skottar upp snö runt husväggarna för att snön isolerar och då blåser det inte in kalluft.
Man klagar över den globala uppvärmningen... men vill ändå att det helst ska vara sommar året runt... jag får det inte att gå ihop.
Tog en bild på det här fina rosa huset igår när jag gick till jobbet på ett litet möte.
Var strålande sol och ca -22 gr.
Det här har varit den vackraste och bästa vinter jag nånsin varit med om.
Det är härligt varenda gång jag går ut. Jag njuter nästan varenda dag. Vi har haft väldigt kallt men oftast soligt här uppe. Så jag har haft solglasögon nästan hela vintern. Härligt.
Förra vintern hade vi ofta snö, molnigt och hård blåst samtidigt vilket är det absolut värsta vädret. Även om det bara är 5-10 minusgrader så är det nästan outhärdligt vara ute i snöyra och blåst.
Nej... jag är inte ett dugg trött på den här vintern.
Sebastian har åkt skidor så fort han kunnat, han är verkligen jätteduktig. Jag har också åkt skidor en hel del men inte så mycket som han.
I början på april ska vi antagligen åka ett skidlopp här i Arjeplog som heter Renbergsloppet. Så nu gäller det att ligga i träning så jag inte kommer sist!
Vissa dagar tycker väl jag också att det är bökigt med alla dessa kläder som måste på och av hela tiden. Men som sagt... vi bor i ett kallt land.
Det som är mycket bättre här uppe är att vägarna hålls jättefina hela tiden. Jämna fina plogade och även skrapade vägar överallt. Och plogbilarna är snabba ut på vägarna. Skönt. Blir liksom aldrig någon snö- eller köld-kaos på vägarna här.
En kväll skulle jag och André besöka en igloo-bar som de byggt ute på Kraja. Vi gick dit i den klara kalla och mörka vinterkvällen. Snopet nog så hade de inte kunnat öppna någon servering i igloon... för att ägaren till Kraja inte ombesörjt alkoholtillstånd! Klantskalle.
Igloon var jättefin och mysig inuti med is-bardisk och blå neonljus inuti. Men ingen servering.
Några utländska testförare tog med eget dricka och stod där inne och drack. Så kan man ju också göra.
Jag och André gick in på Krajas restaurang och satte oss inne i den gamla byggnaden där de har en urmysig lounge. Så det var värt besväret ändå att gå den 1-2 km långa vägen.
Vi får se om vi kan lyckas få oss någon drink i igloon innan vintern är slut.
Galtis igen
Jag, André, Sebastian och Ellenor åkte iväg en fin dag till Galtis och åkte skidor och snowboard.
Jag åkte som en kratta och ledsnade rätt snart.
Konstigt att det ibland går hur bra som helst och nästa gång uruselt?...
Ja vi hade kul ändå tillsammans.
Sebastian stod på snowboard för första gången den här säsongen. Ellenor på skidor för första gången på ca 6 år! Gick ändå riktigt bra för henne. Vi andra tog det lugnt så vi kunde åka tillsammans.
Sebastian i sin snygga anorak!
Närbild på Sebastian. Men varför kunde han inte hålla munnen stängd? Skulle ju vara en bild till hans facebooksida. Men det vet jag inte om han vill ha. Kanske.
Snygga vi är va? Jag har min nya skidjacka på mig. Första gången jag har en jacka med snölås på... och vad hände... jag ramlade och snurrade runt i snön... bra med snölås!
Vad sägs?!? Sebastian tyckte jag skulle prova hans skidglasögon för han visste att jag skulle se jätterolig ut i dem. Vilken syn om jag skulle haft dem på mig i backarna!!!
Igår var vi ute i skidspåret upp på Renberget och åkte en mil. Det var soligt och 13 minusgrader. Det var en härlig och jobbig skidtur. En hel del andra människor ute och åkte också. Vi har en del riktigt duktiga skidåkare här i Arjeplog. Sebastian och André åkte fortare än jag. Visserligen drog Nanok André så det var inte så konstigt att han kom före mig, men Sebastian hade ingen draghjälp. Det är så roligt att Sebastian har fått upp intresset för denna utomordentligt härliga vintersport och träning.
Idag är det 30 minusgrader ute så det blir definitivt ingen skidåkning. Det ska vara 25-30 grader de närmsta dagarna.
Jag och hundarna åker ut till stugan idag och stannar där veckan ut trots kylan. Nu längtar jag så hemskt mycket ut dit till stillheten och ensamheten! Så nu spelar det ingen roll vad för väder det blir. Måste bara ut dit!
Nu börjar trappstegen försvinna under snön. Svårt hålla bort snön när jag varit där så sällan sedan i julas. Runt huset i övrigt har inte snön kommit åt att växa sig hög för taket har ändå hållt det på avstånd.
Fåglarna kommer bli glada när jag kommer och ger dem mat igen!
Och Nanok är överlycklig som kan vara ute så mycket hon vill... och Tiffany är lika glad som kan ligga inne och mysa med mig hela dagarna.
Jag åkte som en kratta och ledsnade rätt snart.
Konstigt att det ibland går hur bra som helst och nästa gång uruselt?...
Ja vi hade kul ändå tillsammans.
Sebastian stod på snowboard för första gången den här säsongen. Ellenor på skidor för första gången på ca 6 år! Gick ändå riktigt bra för henne. Vi andra tog det lugnt så vi kunde åka tillsammans.
Sebastian i sin snygga anorak!
Närbild på Sebastian. Men varför kunde han inte hålla munnen stängd? Skulle ju vara en bild till hans facebooksida. Men det vet jag inte om han vill ha. Kanske.
Snygga vi är va? Jag har min nya skidjacka på mig. Första gången jag har en jacka med snölås på... och vad hände... jag ramlade och snurrade runt i snön... bra med snölås!
Vad sägs?!? Sebastian tyckte jag skulle prova hans skidglasögon för han visste att jag skulle se jätterolig ut i dem. Vilken syn om jag skulle haft dem på mig i backarna!!!
Igår var vi ute i skidspåret upp på Renberget och åkte en mil. Det var soligt och 13 minusgrader. Det var en härlig och jobbig skidtur. En hel del andra människor ute och åkte också. Vi har en del riktigt duktiga skidåkare här i Arjeplog. Sebastian och André åkte fortare än jag. Visserligen drog Nanok André så det var inte så konstigt att han kom före mig, men Sebastian hade ingen draghjälp. Det är så roligt att Sebastian har fått upp intresset för denna utomordentligt härliga vintersport och träning.
Idag är det 30 minusgrader ute så det blir definitivt ingen skidåkning. Det ska vara 25-30 grader de närmsta dagarna.
Jag och hundarna åker ut till stugan idag och stannar där veckan ut trots kylan. Nu längtar jag så hemskt mycket ut dit till stillheten och ensamheten! Så nu spelar det ingen roll vad för väder det blir. Måste bara ut dit!
Nu börjar trappstegen försvinna under snön. Svårt hålla bort snön när jag varit där så sällan sedan i julas. Runt huset i övrigt har inte snön kommit åt att växa sig hög för taket har ändå hållt det på avstånd.
Fåglarna kommer bli glada när jag kommer och ger dem mat igen!
Och Nanok är överlycklig som kan vara ute så mycket hon vill... och Tiffany är lika glad som kan ligga inne och mysa med mig hela dagarna.
Längtar
I sommar ska min lilla Fanny komma till Arjeplog och vara här minst en månad. Jag håller redan på att längta ihjäl mig!
Vi har bestämt att vi ska ta en vandringstur tillsammans till Tarfalasjön. Det ser jag verkligen fram emot för det är fantastiskt vackert där.
Ligger i en vacker dalgång. Men det ser liksom annorlunda ut när man är där.
Tarfalasjön.
Tarfalastugorna.
En av de vackraste dalgångarna med karg grön växtlighet.
De här bilderna tog jag från nätet. Ska ha riktig kamera med mig i sommar så jag kan få riktigt bra bilder för det är otroligt vackert där. Och vägen dit är speciellt med de enorma bergsväggarna som sprutar ut vatten och den starka forsen som dundrar och dånar.
Kebnekaise fjällstation sommartid och vintertid
Och så måste vi absolut besöka Kebnekaise fjällstation... det är så mysigt sitta där i loungen i de sköna fåtöljerna med den stora öppna spisen och titta på folk som också varit iväg på vandring... och så ta en Kungsledenöl.
Så många härliga möten med människor både från Sverige och andra länder. Och alla lika nöjda och glada över sina vandringsäventyr.
Här syns den karaktäristiska Tolpagormi torna upp sig långt bort över sjön. Kanske skulle ta en topptur dit?
Så här ser det ut när folk vandrar fram till och upp på Kebnekaises sydtopp. En härlig känsla att få ha varit på Sveriges högsta topp. Men vägen dit är inte enkel. Ett par stycken dog ju på vägen upp förra året.
Går hellre till Tarfaladalen igen. Är mycket skönare vandring dit.
Och så vill Fanny att lilla Tiffany ska bo hos henne uppe i Hampus lägenhet. Det får hon ju såklart.
Fanny vill även ta min cykel och cykla ut till stugan ensam med Tiffany och vara där då och då. Och det unnar jag henne verkligen för det är bland det bästa som finns att vara alldeles ensam därute. En väldigt speciell känsla som är svår att beskriva. Vet inte om någon ens förstår vad jag menar när jag försöker klä mina känslor och upplevelser i ord, en känsla av total frihet, lugn och inre frid samtidigt som det är euforiskt. Jag är som en annan människa därute. Det kommer Fanny förstå när hon varit där ensam.
Det är beroendeframkallande.
Om jag hade ett rikare ordföråd skulle det vara lättare beskriva. Jag skulle behöva läsa mer böcker för då blir språket mer nyanserat och varierat.
Se så fin hon är lilla Fanny! Klänningen matchar hennes ögon.
Här är hon i Cordoba på besök.
Tillsammans med Elsa som Fanny åkte till Sevilla med från början. De pluggade spanska och bodde tillsammans i ett rum som de hyrde av en Tysk kvinna. Nu pratar både Fanny och Elsa spanska utan problem. Det låter så gulligt.
En kall öl i värmen sitter inte i vägen.
Se så fina de är ihop min Fanny och hennes Raúl.
Fanny tar ett självporträtt... i Granada alldeles nyligen. Kallt även i Spanien så här års.
Du är så välkommen hit i sommar min lilla flicka!
Puss och Kram!!!
Vi har bestämt att vi ska ta en vandringstur tillsammans till Tarfalasjön. Det ser jag verkligen fram emot för det är fantastiskt vackert där.
Ligger i en vacker dalgång. Men det ser liksom annorlunda ut när man är där.
Tarfalasjön.
Tarfalastugorna.
En av de vackraste dalgångarna med karg grön växtlighet.
De här bilderna tog jag från nätet. Ska ha riktig kamera med mig i sommar så jag kan få riktigt bra bilder för det är otroligt vackert där. Och vägen dit är speciellt med de enorma bergsväggarna som sprutar ut vatten och den starka forsen som dundrar och dånar.
Kebnekaise fjällstation sommartid och vintertid
Och så måste vi absolut besöka Kebnekaise fjällstation... det är så mysigt sitta där i loungen i de sköna fåtöljerna med den stora öppna spisen och titta på folk som också varit iväg på vandring... och så ta en Kungsledenöl.
Så många härliga möten med människor både från Sverige och andra länder. Och alla lika nöjda och glada över sina vandringsäventyr.
Här syns den karaktäristiska Tolpagormi torna upp sig långt bort över sjön. Kanske skulle ta en topptur dit?
Så här ser det ut när folk vandrar fram till och upp på Kebnekaises sydtopp. En härlig känsla att få ha varit på Sveriges högsta topp. Men vägen dit är inte enkel. Ett par stycken dog ju på vägen upp förra året.
Går hellre till Tarfaladalen igen. Är mycket skönare vandring dit.
Och så vill Fanny att lilla Tiffany ska bo hos henne uppe i Hampus lägenhet. Det får hon ju såklart.
Fanny vill även ta min cykel och cykla ut till stugan ensam med Tiffany och vara där då och då. Och det unnar jag henne verkligen för det är bland det bästa som finns att vara alldeles ensam därute. En väldigt speciell känsla som är svår att beskriva. Vet inte om någon ens förstår vad jag menar när jag försöker klä mina känslor och upplevelser i ord, en känsla av total frihet, lugn och inre frid samtidigt som det är euforiskt. Jag är som en annan människa därute. Det kommer Fanny förstå när hon varit där ensam.
Det är beroendeframkallande.
Om jag hade ett rikare ordföråd skulle det vara lättare beskriva. Jag skulle behöva läsa mer böcker för då blir språket mer nyanserat och varierat.
Se så fin hon är lilla Fanny! Klänningen matchar hennes ögon.
Här är hon i Cordoba på besök.
Tillsammans med Elsa som Fanny åkte till Sevilla med från början. De pluggade spanska och bodde tillsammans i ett rum som de hyrde av en Tysk kvinna. Nu pratar både Fanny och Elsa spanska utan problem. Det låter så gulligt.
En kall öl i värmen sitter inte i vägen.
Se så fina de är ihop min Fanny och hennes Raúl.
Fanny tar ett självporträtt... i Granada alldeles nyligen. Kallt även i Spanien så här års.
Du är så välkommen hit i sommar min lilla flicka!
Puss och Kram!!!
Mer från Enköping
Det var väldigt roligt att få träffa Wilmer när jag var i Enköping. Han flyttade ju till sin pappa när jag flyttade upp till Arjeplog.
Vet inte hur lämpligt det var av mig att flytta ifrån Wilmer när han bara var 16 år. Han hade nog behövt mig ett tag till. Han hade såklart fått följa med mig upp och gått i skola i Arjeplog men han totalvägrade så då blev det att han flyttade till sin pappa som bor i Enköping.
Så här ser han ut nu för tiden. Håret och ringen i näsan är okej tycker jag, men att tänja ut örsnibbarna är vidrigt. Dessutom vet jag att många ångrar det när de blir äldre. Hur snyggt är det att ha långa sladdriga örsnibbar när man inte vill ha de där stora grejerna i öronen längre?
Han är min lilla kille ändå som jag älskar.
Man skulle kunna tro att Wilmer och Anton är syskon. De är så väldigt lika varandra och nästan exakt samma röst. När jag pratar med någon av dem i telefon måste jag fråga vem det är för jag hör ingen skillnad.
Antons pappa och jag var tillsammans för tio år sedan och då blev killarna nästan som syskon. Vi gjorde mycket saker tillsammans med barnen under de två åren som Henry och jag var tillsammans. Nu väntar jag bara på att Wilmer och Anton beställer flyg upp till Arjeplog på sportlovet så vi kan åka skidor och snowboard på Galtis och kanske Jäkkvik. Ser jag fram emot jättemycket.
Sista kvällen jag var kvar i Enköping gick jag till Anton och hans mamma Anna och hälsade på. Anna och jag umgicks mycket ett tag för många år sedan och hon var ett stort stöd för mig när det var dåligt mellan mig och Henry. Här är dock inte en bild på Anna som ni kanske förstår utan på hennes ena hund Lisa.
Lisa har så galet mycket energi så man kan tro hon har ADHD eller nåt. Väldigt sött litet yrväder.
Här är Annas andra hund Knut. Vacker och sammetslen liten (stor) bebis. Gosedjuret han har i munnen låg han och snuttade på precis som en bebis. Har jag aldrig sett någon annan hund göra. Och så trampade han med framtassarna sådär som bebisar gör när de ammas. Urgullig.
Min mamma och hennes man flyttade in i en lägenhet i Enköping när jag var där. Så jag och Wilmer hjälpte till lite med flytten. De hade anlitat en flyttfirma som bar upp alla möbler och kartonger så det var inte så betungande att hjälpa till.
Mamma gjorde ordning lite mysigt på kvällen så vi åt mat i nya köket. Här är det enda kort jag tog i lägenheten, det var ju mest kartonger överallt. Mamma är alltid så duktig att ordna så det ser trevligt ut.
Nu har de säkert fått ordning på allt i lägenheten. Om jag känner min mamma rätt så står hon inte ut med att ha kartonger ouppackade... inte heller oordning eller tomma fönster.
Det känns konstigt att de bor i Enköping nu. Men väldigt bra tycker jag. När jag nu åker ner och hälsar på är det lite enklare att mamma, Evelina och Wilmer bor i samma stad.
Vet inte hur lämpligt det var av mig att flytta ifrån Wilmer när han bara var 16 år. Han hade nog behövt mig ett tag till. Han hade såklart fått följa med mig upp och gått i skola i Arjeplog men han totalvägrade så då blev det att han flyttade till sin pappa som bor i Enköping.
Så här ser han ut nu för tiden. Håret och ringen i näsan är okej tycker jag, men att tänja ut örsnibbarna är vidrigt. Dessutom vet jag att många ångrar det när de blir äldre. Hur snyggt är det att ha långa sladdriga örsnibbar när man inte vill ha de där stora grejerna i öronen längre?
Han är min lilla kille ändå som jag älskar.
Man skulle kunna tro att Wilmer och Anton är syskon. De är så väldigt lika varandra och nästan exakt samma röst. När jag pratar med någon av dem i telefon måste jag fråga vem det är för jag hör ingen skillnad.
Antons pappa och jag var tillsammans för tio år sedan och då blev killarna nästan som syskon. Vi gjorde mycket saker tillsammans med barnen under de två åren som Henry och jag var tillsammans. Nu väntar jag bara på att Wilmer och Anton beställer flyg upp till Arjeplog på sportlovet så vi kan åka skidor och snowboard på Galtis och kanske Jäkkvik. Ser jag fram emot jättemycket.
Sista kvällen jag var kvar i Enköping gick jag till Anton och hans mamma Anna och hälsade på. Anna och jag umgicks mycket ett tag för många år sedan och hon var ett stort stöd för mig när det var dåligt mellan mig och Henry. Här är dock inte en bild på Anna som ni kanske förstår utan på hennes ena hund Lisa.
Lisa har så galet mycket energi så man kan tro hon har ADHD eller nåt. Väldigt sött litet yrväder.
Här är Annas andra hund Knut. Vacker och sammetslen liten (stor) bebis. Gosedjuret han har i munnen låg han och snuttade på precis som en bebis. Har jag aldrig sett någon annan hund göra. Och så trampade han med framtassarna sådär som bebisar gör när de ammas. Urgullig.
Min mamma och hennes man flyttade in i en lägenhet i Enköping när jag var där. Så jag och Wilmer hjälpte till lite med flytten. De hade anlitat en flyttfirma som bar upp alla möbler och kartonger så det var inte så betungande att hjälpa till.
Mamma gjorde ordning lite mysigt på kvällen så vi åt mat i nya köket. Här är det enda kort jag tog i lägenheten, det var ju mest kartonger överallt. Mamma är alltid så duktig att ordna så det ser trevligt ut.
Nu har de säkert fått ordning på allt i lägenheten. Om jag känner min mamma rätt så står hon inte ut med att ha kartonger ouppackade... inte heller oordning eller tomma fönster.
Det känns konstigt att de bor i Enköping nu. Men väldigt bra tycker jag. När jag nu åker ner och hälsar på är det lite enklare att mamma, Evelina och Wilmer bor i samma stad.
