Slutirutan

Lilla söta Molly och snygga Gabi

Jag och Molly och Gabi var in till Uppsala en dag och handlade. Jag tyckte det var lyxigt eftersom jag aldrig har den möjligheten i Arjeplog. Nu kunde jag få det jag ville ha utan problem.

Molly är min lilla älskling. Världens goaste unge!

Gabi poserar på parkeringen precis innan vi åker hem igen. Hon är så snygg min svägerska så jag ville gärna ha några glada fina bilder. Så här glad är hon alltid när vi träffas. Något jag borde ta efter. Livet blir roligare med ett leende på läpparna.

Puss på dig snygging!

Fortsatt besökstajm

Fortsatte min besöksrunda. Åkte ut till mamma. Så här fina Stockrosor har hon utanför huset.

Gulligt fönster. Min mamma är väldigt duktig på att ordna mysigt och fint både inne och ute. Jag har inte riktigt ärvt samma förmåga fast jag gör så gott jag kan. Men är väl lite latare än min mamma är.

Passade på att plocka kantareller ett par dagar också. Mycket skönt att gå i skogen.

Svägerskan Gabi har skaffat sig en häst. Jag och döttrarna var ut och fick hälsa på den snälla fina hästen. Här poserar yngsta dottern Fanny med hästen.

Svårt ta kort på hästar. Men jag knäppte tills det blev några bra bilder.

Evelina poserar så fint hon också. Jag tycker jag har väldigt fina döttrar!

Gabi försöker locka hästen med godis så han ska se lite glad ut. Lyckas rätt bra. Vem vill inte ha godis?

Lyckades fånga ett halvbra kort på denna ljuvliga häst. Det finns en ras som jag tycker är Rolls royce bland hästar och det är Fullblodsarab. Detta är en sådan! Underbart vacker. Jag har själv haft en sådan förut och det är den mest fantastiska häst att både rida och hantera. Fast det är såklart väldigt skilda åsikter om det. Många tycker Araberna är hispiga och svåra att hantera.

Flickorna och Gabi utanför stallet.

Molly ville vara med tjejerna på en bild också.

Molly vågar inte ge den stora hästen något godis. Det fick vi andra ta hand om istället.

Molly brukar rida på ridskola men då på lite mindre hästar förstås.

Evelina och pojkvännen Micke utanför stallet. Micke var väl inte lika imponerad av hästarna som vi andra. Men snäll som han är stannade han godmodigt kvar tills vi "tjejer" fått beundrat de fyrbenta vännerna färdigt.

Besökstajm

Stannade en vecka i Stockholm och hade det skönt. Fick bo hos min f d svärmor. Det var trevligt att umgås med henne. Blir ju inte så ofta precis. Det var väldigt snällt att jag fick ha min packning där. Vi passade på att äta och dricka gott tillsammans.

En njutbar middag på balkongen. Väldigt mysigt.

Åkte sedan till Enköping och hälsade på hos äldsta dottern Evelina. Det var fortsatt fint väder sån vi passade på att åka iväg och sola. Blev dock inget bad.

Just nu känns det konstigt att det snart blir kallt och mörkt. Tur att det blir sommar varje år!

Evelina passade på att ta det lugnt och njuta av värmen. Hon och hennes pojkvän var nyss hemkomna från Egypten där de dykt tillsammans. Låter verkigen härligt.

Evelina fortsätter nu i höst sin utbildning till sjuksköterska. Hon är så duktig och ambitiös. Precis som jag också varit en gång i tiden. Nu har jag blivit mer bekväm av mig och ambitionsnivån sjunkit. Men är väl rätt duktig på att ta mig för saker ändå.

Monas bröllop

Min förra arbetskamrat Mona från Stockholm ringde mig några veckor innan jag skulle iväg på vandringen i Abisko. Blev glad att hon fortfarande kom ihåg mig. Visste ju sedan länge att hon skulle gifta sig nu i augusti, men tänkte att vi har inte så mycket kontakt längre så jag blir nog inte bjuden. Det är inte så konstigt att man tappar kontakten med varandra när jag flyttat så långt bort. Men blev så klart jätteglad när hon ringde. Så jag bokade flyg från Kiruna och flög ner 11 aug.

Ja, så här vackert var det uppdukat där vigselakten skulle vara för bruparet. Det var ett Persiskt-Arabiskt bröllop med ca 300 gäster. Fantastiskt trevligt!

Först i "tåget" kom två små flickor som strödde rosenblad. Sedan fortsatte det med några andra par som gick före brudparet. De har ju  traditioner som jag har väldigt dålig koll på. Men fint var det i alla fall.

Slutligen kom Mona och Alex under mycket glada rop från släktingar och övriga gäster. Det var roligt att se min vackra Mona brudklädd.

Den här arabiske mannen språkade mycket med mig. Han berättade hur det var när han kom till Sverige och hur det har varit de två åren han bott här. Han var en riktig gentleman. Ser lite sträng ut på bilden men han var mycket skojfrisk.

Fick tillfälle att både gratulera och ta lite kort på Mona och Alex.

Visst är de fina?

God mat blev det också förstås. Och sedan var alla människor uppe och dansade tillsammans. Från småbarn till gamlingar... en härlig blandning.

Kebnekaisebestigning 8 augusti

Så här vackert med fjälltoppar omkring oss hade vi det där vi tältade strax intill fjällstationen. Myggfritt och skönt.



Kändes fantastiskt skönt att få duscha och tvätta håret. Och äta på restaurang med härlig Kungsledenöl! Det var vi värda tycker jag. Såg mig själv i spegeln efter 6 dagars vandring... va inte så hemsk syn som jag trodde faktiskt.


Dagen efter vi kom fram till fjällstationen tog vi en vilodag. Var lyxigt och skönt att bara ligga och läsa och lapa sol utanför tältet.
Det var många många som sprang eller gick förbi vårt tält som var deltagare i Fjällrävenklassikern. Var mycket roligt att heja på dem, och en del stannade och pratade en stund. Vi hade ju gått samma väg som de nu skulle gå/springa fast åt andra hållet. När jag låg och halvslumrade i solen hörde jag emellanåt att någon sa "ja, det skulle va skönt få ligga sådär i solen idag".
Under i stort sett hela vår vandring från Abisko hade vi soligt och varmt väder. Bara två snabbt övergående regnskurar hade vi på dessa dagar. Inget att klaga på. Jag var väldigt solbrun när vi kom till fjällstationen.


Efter den sköna vilodagen så gick vi upp mycket tidigt. Drack lite kaffe, och tog sedan våra minde ryggsäckar och gav oss iväg mot den beryktade sydtoppen. Vi kom iväg redan halv 7. Gick ca en timme och rastade vid ett behagligt ställe vid Kittelbäcken som rinner genom väldigt stor del från Björlings glaciär.


När vi så kom fram till den delen vid ...forsen le kladär det verkligt branta och tunga vandringen började... så försvann leden plötsligt. Jag tog sikte på en glaciär... såg brant och galet ut att gå uppför där men jag hade ju hört att det skulle vara en tuff vandring så jag tänkte: "ja ja, det blir jobbigt men det får väl gå"... och var nästan på väg dit istället för "stenpartiet" där man kunde lite lite grann ana några vandringstråk som var det rätta stället att gå på. 

Och det var tur att vi såg andra människor som gick före oss långt upp på det där hemskt steniga berget... annars hade jag kanske fortsatt upp på Björlings glaciär där den Östra leden går! Vet inte hur jag skulle klarat det eftersom den leden är mycket svårare än denna Västra led. Antagligen hade jag fattat förr eller senare... men man vet aldrig med mig, jag gör så konstiga saker ibland.

Pust och stön! Första riktigt branta delen avklarad och vi sätter oss en stund och dricker lite vatten. Vilken känsla att vara så här högt uppe! Och på väg med raska steg mot toppen!

När nästa fruktansvärt branta del var avklarad så blev jag så himla glad när jag såg dessa fantastiska skapelser. Svårt se på bilden vilket landskap av hundratals små och större "stenstaplar" som en massa vandrare har gjort. Antagligen har folk känt sig stolta och glada att ha kommit så här långt på vandringen så de har gjort en skapelse av sten för att märka ut att de varit här. Jag var så klart inte sen med att göra en liten stapel själv... eller faktiskt ett par stycken på ditvägen och ett par stycken på tillbakavägen.

Vid någon av de två toppstugorna tog jag denna bild. Nu visste jag att det inte var långt kvar till toppen! Gud så spännande!

Jag ser toppen! Blev alldeles lycklig när jag nådde krönet och jag ropade "wow"! Var ju så klart mycket mäktigare i verkligheten än vad som syns på bilden.

Ännu lite närmare toppen!

Nu är jag alldeles snart uppe! 

Kebnekaise! The top of Sweden. Been there - climbed it!!!

Var inte så läskigt som jag trodde att ställa mig där uppe. Hade tagit med mig varma kläder till själva toppbestigningen för jag visste att det kan vara ordentligt kallt och såklart snö den sista biten... men glömde mina byxor! Vet att det ser lite roligt ut att jag har varmt och ordentligt på mig upptill och så helt barbent! Men det var inte så kallt så det gjorde inte så mycket. Ramlade inte heller i snön fast det var lite halt att gå nerför.


Claes gick upp på toppen efter mig. Han råkade titta ner över kanten så han föredrog att sätta sig ner på toppen.
Jag var så exalterad över att vara på toppen så jag glömde helt bort min höjdrädsla.


Vy över Björlings glaciär där Östra leden går.


Ställde mig alldeles vid kanten och fotade även åt andra hållet. Fattar inte att jag var så modig som stod så nära kanten! Kände att jag ville passa på att ta kort när jag var på högsta punkten i Sverige.

Istället för att gå de sista 19 km från fjällstationen till Nikkaluokta så tog vi helikopter. Jag gick den leden förra sommaren då jag var till Tarfaladalen och kom ihåg hur trist och eländigt det var så jag ville helst slippa gå den igen.

Jag är både höjdrädd och flygrädd men ville ändå ta helikoptern. Det var en ren njutning! Fick sitta längst fram.  

När vi landat blev vi bjudna på kaffe av denna trevliga man som heter Bernt. Han var väldigt pratglad och berättade en massa saker han varit med om under sina år han jobbat i Nikkaluokta. Och även en massa annat trevligt och udda han varit med om på diverse resor runtom i världen.

Mycket trevlig avslutning på vår vandring!

Kungsleden Abisko - Kebenekaise 1 - 9 aug.

Det var fantastiskt att komma tillbaks till Kiruna. Inte för jag tycker Kiruna är så speciellt vackert, men det är ju därifrån så mycket spännande vandringar och annat friluftsliv startar för alla oss naturälskare.

Jag och en bekant från Enköping, Claes, tog bussen tidigt tidigt på morgonen till Abisko. Handlade på oss diverse nödvändigheter. Och jag hittade en fantastisk mössa som jag bara måste köpa. Jag älskar roliga mössor. En knallgul virkad sak med röda ränder.

ABISKOJAUR
Sedan tog vi sikte på Abiskojaur, kasta på oss våra hemskt tunga ryggsäckar och gick och gick. Bra väder. Tältade så småningom vid en dånande fors 3 km förbi Abiskojaur. Trötta men nöjda somnade vi ovaggade på kvällen.


Claes fortfarande pigg efter 15 km vandring. Vi gick vidare mot Alesjaur.

ALESJAUR
Dagen efter var vi något stela i kroppen. Men det var bara att packa ihop och ge oss iväg. Jag passade på att bada i forsen innan vi gick. Jag älskar bada naken ute i naturen. Det ger en sån speciell frihetskänsla som jag inte vill vara utan. Försöker alltid leta upp ensamna ställen, men ibland går det inte. Vid denna fors var det omöjligt så jag hade bara tur att ingen kom och gick på bron just då.


Vad vi inte visste vid starten på dagen var att det finns en båt man kan ta för att spara 5 km vandring till Alesjaur. Vi startade våra smått värkande kroppar med en fruktansvärt lång och brant stigning, det var rätt knäckande.
Claes var inte riktigt beredd på att det skulle kännas så tungt i kroppen denna dag så han bestämde sig utan tvekan att betala 200 kr för att slippa gå de sista 5 km. Jag tyckte inte det var värt pengarna. Och dessutom får det väl ta den tid det tar att gå. Finns ingen tid att passa. Så jag gick iväg, men lämnade ryggsäcken på båten... så det var hur lätt som helst att gå utan packning!


Det var väldigt skönt och behagligt att gå utefter sjön hela vägen fram.


Mina bra Graningekängor. Fick inget skoskav eller annat obehag i fötterna alls under hela vandringen så det var ett bra inköp. De stod emot väta väldigt bra också visade det sig sedan när jag fick hoppa och skutta på stenarna i forsarna.

När jag kom fram till Alesjaur så hade Claes hittat ett perfekt ställe att tälta på alldeles vid vattnet. Så det blev så klart ett härligt dopp även där för min del. Det var kallt i vattnet överallt utefter vandringen utom ett ställe, men det är så oerhört uppfriskande.

TJÄKTJA
Dagen efter var jag lite less på att gå. Det var stenigt på hela förbannade leden och ryggsäcken vägde bly. Jag var inte så rolig att varken prata med eller ens vara i närheten av. Och den sista delen av den dagens vandring var nautrligtvis en fruktansvärt lång uppförsbacke, och en jättefors så vi fick med stor möda leta efter bästa möjliga vadar-ställe för att inte bli våta. Lyckades bra. När vi kom fram till Tjäckjta var det kallt och blåsigt hela kvällen. Var fantastiskt att få bada i den mäktiga forsen så det uppvägde den trista vandringen dit. Jag hittade ett perfekt ställe att bada alldeles för mig själv. Där stannade jag länge länge.


Gick så vidare dagen efter. Efter några kilometer kom vi fram till det omtalade vackra Tjäktjapasset. Det var en fröjd att få slå sig ner och ta en skön rast och njuta av Guds bedårande natur.



SÄLKA
Efter det var det rätt lättvandrat. Inte för jag tyckte det var så jättekul att vandra med den tunga ryggsäcken, men det var bättre än dagen innan i alla fall. Ska jag fortsätta med vandring så blir det till att köpa lättviktsgrejer. Det förtar glädjen att plågas med packning mer än 13 kilo. Jag hade ca 18 kilo.

Väl framme i Sälka så hade vi en skön avkopplande kväll med tältet vid vattnet. Vi träffade många trevliga "medvandrare" från när och fjärran varje dag. Jag visste inte att det var sådan "trafik" på Kungsleden.
Och varje kväll när vi slog upp tältet så träffade vi och pratade med folk vi sett tidigare på vandringen samma dag eller någon dag tidigare.

SJÖN 980 M ÖVER HAVET
Den allra mest speciella upplevelsen var nog när vi tältade vid ett par småsjöar ca en mil från Kebenekaise fjällstation. Inte helt ovanligt så var det en mördande lång uppförsbacke slutet av denna dag innan vi nådde dagens mål. Vi struntade i att gå till Singi och gick en annan led mot Kebenekaise. Det småregnade och var allmänt tungt den sista biten. Jag var förstås sur och svor över det mesta. När vi kom fram till sjöarna tyckte jag det var det mest fantastiska ställe.



Claes donar med matförberedelser.


Sedan kom det en ordentlig störtskur! Tur vi hunnit få upp tältet så vi kunde sitta därinne. Sedan lika plötsligt som regnet kom, lika plötsligt var det slut. Och allt blev stilla och vackert. Resten av kvällen var ljuvligt underbar. Går liksom inte beskriva i ord hur det kändes. Helt magiskt!


Lyckades fånga stämningen rätt bra ändå med min mobilkamera. Eller hur?


Gissa tre gånger om jag badade naken i sjön?

Nästa dag gick vi till Kebenekaise fjällstation. Det får bli ett eget inlägg. Detta blev nästan för långt för att orka läsa på en enda gång. Men jag passar på att blogga nu hos min äldsta dotter i Enköping.
Fortsättning kommer alldeles snart.

Stugan på lilla ön

Jag har fått hyra ett underbart ställe en liten bit utanför Arjeplog. Min jobbarkompis Sonja och hennes man har en liten stuga som de inte hinner åka till nuförtiden. Så jag frågade om jag kunde få hyra den några månader innan snön kommer. Och det fick jag.
Stugan ligger på en ö, men inte riktigt så för det finns en liten väg ut där. Jag kallar i alla fall stället för "Lilla ön".



Jag hade sån tur att det var vackert väder just när jag fick tillgång till stugan. Så även fast jag jobbade på nätterna så tog jag cykeln direkt efter jobbet på morgonen och cyklade ut ca 11-12 km för att få vara därute. Ön är omringad av Björkar och stugan i mitten. Så himla gulligt. Och så Hornavans vatten runt hela ön. Obeskrivbart skönt att få vara där helt ensam. Så det blev inte så många timmars sömn mellan arbetspassen de sista dagarna innan semestern.
Jag visste ju att jag skulle iväg till Abisko första dagen på semestern så jag ville ju njuta av stugan och ön dessa varma soliga dagar. Och nu längtar jag till min gulliga stuga.


Utsikt från trappan. Bara några steg ner till vattnet.


På den stenen som ligger längst ut på vänstra sidan ska jag tillbringa sköna kvällar på. Den är lika skön att sitta på som en fåtölj. Precis som den är gjord för det ändamålet. Och jag har kvällssol där. Kan jag önska mig nåt mer? Det är bara att hoppas på att September blir som jag tänkt mig...  Mmmm.... så fridfullt.


Var tvungen skapa ett klädstreck. Till och med de här vardagliga... i vanliga fall tråkiga sysslorna... är nöjsamt ute på min lilla ö.


Dasset är nyskurat och fräscht. Jag älskar utedass av någon anledning. Och jag ser fram emot att få göra iordning därinne med trasmatta, handfat och söt handduk. Och så några passande tavlor och "dasslitteratur".

Har redan hunnit vara iväg på "loppis" och inhandlat lite smått och gott till stugan. Och fler loppisbesök blir det framöver.
Alltså om jag har möjlighet så kommer jag vara ute på detta ställe året runt. Jag är inte rädd för varken kyla eller att bo omodernt. Det finns el i huset. Inget vatten, men det går att hämta ute året runt. På vintern får jag i så fall ha en isborr, det går bra. Diskbänk och avlopp finns inne. Och en stor härlig vedeldad kamin som värmer upp hela huset.

Ja, jag ser verkligen fram emot detta smultronställe må ni tro!

Ett kärt återseende

När vi åkte hem från Kilpisjärvi så åkte vi många mil på just de vägarna som jag cyklade förra sommaren. Det var både konstigt och helt underbart att få se platserna igen. Och alla minnen! Alla fantastiska möten med både naturen och människorna utefter vägen är oslagbart.
Jag ville egentligen stanna på många många ställen och bara stå still och insupa atmosfären och de minnen platserna medförde. Men då skulle jag varit ensam under färden för det blir långtråkigt för de jag åkte med att stanna och höra om alla mina känslor. Ingen annan än jag begriper ju ändå mina starka minnen. Ibland kan det bara vara små detaljer som andra tycker är ingenting men som för mig ger så starka minnen.

Men på ett mycket speciellt ställe stannade vi i alla fall så jag fick gå ur bilen och se mig omkring. Det var en liten sjö några mil från Moskosel som jag tältade vid en natt. Den tältplatsen var den allra bästa. Så jag gick nu ner och kände på vattnet och drömde mig tillbaka. Och så babblade jag på om allt jag upplevt... säkert ointressant för de jag åkte med.


Den här bilden tog jag på kvällen förra sommaren efter en mycket varm och svettig dag från Luleälven till Jokkmokk och vidare till Wolfgang och hans söta dotter och därifrån ytterligare 5 mil till den här underbara sjön.

Bilden ovanför denna tog Sebastian kort på mig på samma ställe.