Kebnekaisebestigning 8 augusti
Så här vackert med fjälltoppar omkring oss hade vi det där vi tältade strax intill fjällstationen. Myggfritt och skönt.
Kändes fantastiskt skönt att få duscha och tvätta håret. Och äta på restaurang med härlig Kungsledenöl! Det var vi värda tycker jag. Såg mig själv i spegeln efter 6 dagars vandring... va inte så hemsk syn som jag trodde faktiskt.
Dagen efter vi kom fram till fjällstationen tog vi en vilodag. Var lyxigt och skönt att bara ligga och läsa och lapa sol utanför tältet.
Det var många många som sprang eller gick förbi vårt tält som var deltagare i Fjällrävenklassikern. Var mycket roligt att heja på dem, och en del stannade och pratade en stund. Vi hade ju gått samma väg som de nu skulle gå/springa fast åt andra hållet. När jag låg och halvslumrade i solen hörde jag emellanåt att någon sa "ja, det skulle va skönt få ligga sådär i solen idag".
Under i stort sett hela vår vandring från Abisko hade vi soligt och varmt väder. Bara två snabbt övergående regnskurar hade vi på dessa dagar. Inget att klaga på. Jag var väldigt solbrun när vi kom till fjällstationen.
Efter den sköna vilodagen så gick vi upp mycket tidigt. Drack lite kaffe, och tog sedan våra minde ryggsäckar och gav oss iväg mot den beryktade sydtoppen. Vi kom iväg redan halv 7. Gick ca en timme och rastade vid ett behagligt ställe vid Kittelbäcken som rinner genom väldigt stor del från Björlings glaciär.
När vi så kom fram till den delen vid ...forsen le kladär det verkligt branta och tunga vandringen började... så försvann leden plötsligt. Jag tog sikte på en glaciär... såg brant och galet ut att gå uppför där men jag hade ju hört att det skulle vara en tuff vandring så jag tänkte: "ja ja, det blir jobbigt men det får väl gå"... och var nästan på väg dit istället för "stenpartiet" där man kunde lite lite grann ana några vandringstråk som var det rätta stället att gå på.
Och det var tur att vi såg andra människor som gick före oss långt upp på det där hemskt steniga berget... annars hade jag kanske fortsatt upp på Björlings glaciär där den Östra leden går! Vet inte hur jag skulle klarat det eftersom den leden är mycket svårare än denna Västra led. Antagligen hade jag fattat förr eller senare... men man vet aldrig med mig, jag gör så konstiga saker ibland.
Pust och stön! Första riktigt branta delen avklarad och vi sätter oss en stund och dricker lite vatten. Vilken känsla att vara så här högt uppe! Och på väg med raska steg mot toppen!
När nästa fruktansvärt branta del var avklarad så blev jag så himla glad när jag såg dessa fantastiska skapelser. Svårt se på bilden vilket landskap av hundratals små och större "stenstaplar" som en massa vandrare har gjort. Antagligen har folk känt sig stolta och glada att ha kommit så här långt på vandringen så de har gjort en skapelse av sten för att märka ut att de varit här. Jag var så klart inte sen med att göra en liten stapel själv... eller faktiskt ett par stycken på ditvägen och ett par stycken på tillbakavägen.
Pust och stön! Första riktigt branta delen avklarad och vi sätter oss en stund och dricker lite vatten. Vilken känsla att vara så här högt uppe! Och på väg med raska steg mot toppen!
När nästa fruktansvärt branta del var avklarad så blev jag så himla glad när jag såg dessa fantastiska skapelser. Svårt se på bilden vilket landskap av hundratals små och större "stenstaplar" som en massa vandrare har gjort. Antagligen har folk känt sig stolta och glada att ha kommit så här långt på vandringen så de har gjort en skapelse av sten för att märka ut att de varit här. Jag var så klart inte sen med att göra en liten stapel själv... eller faktiskt ett par stycken på ditvägen och ett par stycken på tillbakavägen.
Vid någon av de två toppstugorna tog jag denna bild. Nu visste jag att det inte var långt kvar till toppen! Gud så spännande!
Jag ser toppen! Blev alldeles lycklig när jag nådde krönet och jag ropade "wow"! Var ju så klart mycket mäktigare i verkligheten än vad som syns på bilden.
Ännu lite närmare toppen!
Nu är jag alldeles snart uppe!
Kebnekaise! The top of Sweden. Been there - climbed it!!!
Var inte så läskigt som jag trodde att ställa mig där uppe. Hade tagit med mig varma kläder till själva toppbestigningen för jag visste att det kan vara ordentligt kallt och såklart snö den sista biten... men glömde mina byxor! Vet att det ser lite roligt ut att jag har varmt och ordentligt på mig upptill och så helt barbent! Men det var inte så kallt så det gjorde inte så mycket. Ramlade inte heller i snön fast det var lite halt att gå nerför.
Claes gick upp på toppen efter mig. Han råkade titta ner över kanten så han föredrog att sätta sig ner på toppen.
Jag var så exalterad över att vara på toppen så jag glömde helt bort min höjdrädsla.
Vy över Björlings glaciär där Östra leden går.
Ställde mig alldeles vid kanten och fotade även åt andra hållet. Fattar inte att jag var så modig som stod så nära kanten! Kände att jag ville passa på att ta kort när jag var på högsta punkten i Sverige.
Istället för att gå de sista 19 km från fjällstationen till Nikkaluokta så tog vi helikopter. Jag gick den leden förra sommaren då jag var till Tarfaladalen och kom ihåg hur trist och eländigt det var så jag ville helst slippa gå den igen.
Jag är både höjdrädd och flygrädd men ville ändå ta helikoptern. Det var en ren njutning! Fick sitta längst fram.
När vi landat blev vi bjudna på kaffe av denna trevliga man som heter Bernt. Han var väldigt pratglad och berättade en massa saker han varit med om under sina år han jobbat i Nikkaluokta. Och även en massa annat trevligt och udda han varit med om på diverse resor runtom i världen.
Mycket trevlig avslutning på vår vandring!
Kommentarer
Trackback
