Liten Laisdalentur

En av de sällsynt oregniga dagarna nu på hösten så tog vi en liten tur med hundarna till Laisdalen. Hade väl tänkt vi skulle gå till Delliknäs men vi vände efter halva vägen för ingen av oss kände för att gå hela vägen.
Jag cyklade denna väg i somras, men nu åkte vi bil med hundarna.



Hängbron över till stigen mot Delliknäs. Jag och Tiffany rastade här i somras när det var sådär vrålhett. Då tvingade jag Tiffany att bada så hon inte fick värmeslag. Hundar kan nämligen få det för vissa verkar inte fatta att de måste svalka sig.
Den här dagen var en alldeles lagom varm dag så Tiffy slapp bada. Nanok tyckte som vanligt det var spännande att komma ut i naturen. Och så fanns det knappt några lämlar så då var det rätt lugnt.


Undrar vem som lämnade dessa skor här? Och varför?



Hi hi... nu har han fått kläder på sig! Cyklade förbi den här trägubben i somras men då utan kläder. Vem har klätt på den?


Männskan som klädde på gubben... tog han/hon sina egna kläder eller vad? Kul är det i alla fall.

Ja det blev en fin liten tur även fast vi var lite lata och inte gick ända fram till Dellik, men det kan vi göra en annan gång.

Bröllop i januari och bebis i mars

När jag var ner till Enköping i somras och hjälpte Evelina och Micke att flytta in i nya radhuset så tänkte jag att ja nu är det väl snart läge för dem att bilda familj.
I det läget visste ingen att faktiskt Evelina nyss blivit gravid!

Så när Evelina ringde mig för ett tag sedan så tänkte jag direkt när jag hörde hennes röst i telefonen... nu är det dags... nu är hon gravid... och mycket riktigt så berättade hon den glada nyheten. I Mars ska det ske. Så jag och drottning Silvia är med i samma klubb. Vi ska båda bli mormor för första gången i mars. Fast mitt barnbarn är mycket märkvärdigare förstås! Eller hur?



Den här bilden är så fin på de blivande föräldrarna. De är så glada över sitt lilla pyre i magen.


Här var i somras. Då fanns ett litet pyre i magen redan, alldeles färskt.


Ser ni den pyttelilla krabaten där i livmodern? Evelina kostade på sig ett tidigt ultraljud (som inte är obligatorisk) för hon ville vara säker på att hon verkligen var gravid. Hon har nämligen inte känt några typiska symtom över huvud taget. Inte mått illa, inte varit trött, inte haft ömma bröst. Nej, hon har varit helt som vanligt. Så därför gjorde hon det här tidiga ultraljudet.



Här är det obligatoriska ultraljudet man gör i vecka 18. Och nyfikna som de var så tog de reda på vad det skulle bli. Så här är han Lillprinsen!!! "Om du visste vad många vi är som väntar på dig! Och längtar få hålla dig och känna din underbara doft." Det finns inget som doftar så gott som nyfödda bebisar.



Evelina tog kort med sin mobil för att visa sin mage för mig. Inte är hon särskilt tjock precis. Jättefin tycker jag!


Och här är den blivande mormodern. Det var inte så lätt att hitta någon vettig bild på mig. Mest vinterbilder förstås.


En lite nyare bild. Aldrig kan jag se normal ut. Suck...

Och så har Evelina och Micke bestämt sig för att gifta sig innan Lillprinsen kommer. Så det blir bröllop i den mycket vackra och speciella Härkebärgakyrkan i januari! Ska bli jättekul.

Eget konstverk

Ibland när jag läser i efterhand på min egen blogg så blir jag lite full i skratt åt hur jag uttrycker mig.
Som i förra inlägget då jag skrev att jag inte skulle ha någon putande mage på bröllopet... nämen bruden är det som ska ha putande mage eftersom hon är gravid.

Jamen nu återgår vi till våra konstverk.
Både André och jag tycker om att vara ute och plocka fina saker i naturen. Så fort vi ser en sliten fin gammal träbit eller trärot så släpar vi hem den/dem. Och någon gammal kedja, rostig spik, kruka, och t o m en gammal husbils/husvagns-trappsteg i metall som var i slängd i diket.
Jag älskar att återvinna saker, gör gärna om sakerna så de passar ändamålet.

Här ska ni få se några fina saker som vi gjort, mest André som gör sakerna men mest jag kommer med idéerna till design.


André hade redan den fina ljushållaren med spegel så då sattes den fast på den gamla träbiten hittad i sjökanten i Skeut. De utomordentligt passande smidesspikarna finns att köpa på Silvermuséet.


En till bild där jag stoppade i ett ljus. Och så syns konstverket bättre. Måste nu hitta något bra ställe att hänga upp den på bara.
Det är bra att André bytt lägenhet och har nytapetserat överallt för då är man mer noga och försiktig med vad man sätter upp på väggarna.


Den här gamla emaljerade tvålkoppen hittade André hos sin morbror John när John flyttade in på äldreboende från sitt stora hus i Jäkkvik där han bott hela sitt liv. Ni vet hur mycket grejer som blir liggande i uthus m m efter gamlingar. Väldigt kul gå och leta och få ta det man vill ha.
Jag ville gärna få upp tvålkoppen på väggen och då kom vi på... visst vi har ju våra fina träbitar från strandkanterna, vi tar en sån. Och vips... med lite fina smidesspikar så blev den ett konstverk.


På Arjeplogs höstmarknad hittade vi en matchande emaljerad grej att ha disksvamp m m i. Det blir så hemtrevligt och mysigt med sånt här. Älskar marknader och loppisar. Har gjort mycket fynd.


Jaha... jag saknade en klocka att ha i köket. Ja direkt började André leta i sina gömmor och vips fann han en gammal fungerande klocka, och jag hittade den här träbiten och en liten söt fågel. Och så påtade vi ihop den här skapelsen. Passade perfekt i köket.
Jag avskyr verkligen den här tidsandan då man ska köpa nya dyra saker att glänsa med. Nä tacka vet jag återvinning och lite fantasi.
Känner mig stolt över att vi gör så fina saker av sådant vi hittar ute i skogen och vid sjöarna.


Badrummet ska helrenoveras senare i vår men vi får göra vad vi kan för att piffa upp det hela. Ännu en hittad träbit, ovh då köpte vi den här ståtliga älg-hängaren på Viltaffären, och fjärilen på Silvermuséet, och så ljushållaren fanns redan. Ska försöka hitta någon mer fiffig passande grej att sätta fast på träbiten, en blomma eller fågel eller annat, vi får se. Men en mycket fin handdukshängare fick vi i badrummet tycker vi båda.


När jag tagit min morgonjoggingrunda eller skidrunda så är det härligt med ett bad, och då släcka lampan och istället tända ljus och så lyssna på skön musik.

Ännu härligare sedan när badrummet är renoverat.


Ja nu har vi kommit ut på balkongen. Här är lite fynd från både Skeut och Rapasundet och Märkforsen. Både rötter, en del av en båt och rostig grov kedja. Gör sig så bra tillsammans.


Här ser ni den på lite håll. André hade de passande konsollerna hemma. Blev en fantastisk hylla från en gammal båt som låg gisten och trasig i Märkforsen.
Hängde dit vår lykta som vi hade i tältet i somras. Jag tänder den nu på kvällarna där på balkongen.


Äntligen har det blivit lite ordning på balkongen. Riktigt snyggt blev det därute. Gamla skåpet från förrådet blev superbra ha på balkongen. Där har vi stoppat in alla ytterkrukor, grillkol, tändvätska, lampolja m m.
Och det där lilla svarta miniväxthuset är ännu en grej som André fixat. Han tog bort glaset på takdelen och så la han vita fina stenar på botten som vi plockade ute i Rapatjärn i våras, och så har han stoppat ner en behållare som fylls med rödsprit, och när man tänder eld så blir det såna där fina flammor som dansar därinne i växthuset. Tips från något tv-program.


Här är inget eget konstverk men ville bara visa hur fint det ändå var med ljungen jag planterat. Och så kan man få en liten glimt av utsikten över viken som ligger alldeles nedanför, det är en liten del av Hornavan som sträcker sig in här. Och i bakgrunden till vänser ser man lite av Renberget där vi brukar åka skidor på vintrarna.

Till sist vill jag visa ett par bilder när jag cyklade hem från jobbet igår morse. Tycker alltid det är så vackert på mornarna så jag skulle kunna visa morgonbilder varje dag.


Alltid när jag cyklar över broarna och över Kyrkholmen häpnar jag av skönheten. Kan aldrig sluta förundras över hur vacker naturen är. Och hur mycket jag påverkas och har förändrats av att bo nära naturen som jag nu gör. Det lugnet jag känner nu har jag aldrig funnits tidigare. Jag har nått mitt innersta djup, tack vare naturen, fri.


Märker även att människor här uppe har en annan sundare mentalitet i mångt och mycket. Träffar aldrig på stressade människor, inte ens i matköerna.
Bara jag själv som blir irriterad i köer m m. Fast kommer på mig själv och tänker då: vad sjutton har jag bråttom till? Ingenting.
Så när turisterna invaderar mataffärerna och blir otåliga i kön så brukar jag le och säga till dem att gå före mig för jag har inte bråttom.

Jag har så länge jag minns alltid älskat Stockholms stad. Men senaste året då jag besökt staden i olika sammanhang så har jag märkt att jag ändrats. Har ingen längtan till Stockholm över huvud taget längre.






Sovrumstapet

André har bytt lägenhet. Tvärsöver gården. En lika stor men annorlunda trevligare planerad lgh. Och så blev läget mycket bättre. Egen ingång, och uteplatsen i söderläge.
Här uppe blir det aldrig sådär stekhett på somrarna (förutom några enstaka dagar då och då) som det blir i södra Sverige så det är mycket skönt att ha solens värmande strålar hela dagen på uteplatsen.


När jag bodde i Enköping hade jag solgass på balkongen från 1 på dagen till 6-7 på kvällen och jag kunde knappt vara på balkongen den tiden på dagen på somrarna. Det var ju minst 50 grader där när högsommarvärmen satte in
. Inte ett dugg skönt.

Men nu när vi har soliga dagar emellanåt, som idag t ex, är det fantastiskt skönt med solen på uteplatsen. Och så är det sjöutsikt också. Mycket härligt och vackert.

Hela lägenheten är nytapetserad, oj så fint det blev. Det är ljusa lugna tapeter överallt men i sovrummet kom vi överens om att en av väggarna skulle få som en fondtapet. Blev mycket fint.

Kolla!


Kanske inte syns så bra men tapeten är brun med lite guldiga blommor. André har ju träfärgade möbler så det passar så himla bra med brunt då.


Närbild på en blomma.
Jag tycker den är ursnygg!

Men jag vet att jag ändrat smak på både inredning och kläder sedan jag flyttade upp hit och de flesta som läser min blogg är "sörbor" så kanske ingen annan håller med mig, men struntsamma. För mig känns det bara bra i alla fall.

Älskar naturfärger och naturmaterial i inredning.

Slakt

Sebastian skickade ett MMS till mig förra veckan.
Han fick vara med några killar som varit på älgjakt och som såklart skulle stycka köttet för att få frysen full med gott kött inför vintern.

Sebastian var exalterad över att få varit med på det hårda och krävande jobbet att få isär alla delar på rätt sätt.
Det går inte att vara kräsmagad om man vill vara med på slakt och styckning. Och snabbt ska det gå också för att köttet ska hålla sig fräscht. En del jägare här uppe har byggt ett särskilt kylrum där de står och hanterar köttet.
Om det är varmt ute när de fäller en älg så är det ännu viktigare att få ordning på köttet. Förruttnelseprocessen börjar ju direkt när man dödat djuret och alla vill ha fräscht älgkött i frysen under vintern så man får vara några stycken för att skynda sig med proceduren.


Ja här syns att det är full fart på killarna att få köttet styckat ordentligt. Man passar oftast på att även mala köttfärs som vakumförpackas på plats.

Ja jag kan säga att jag äter sådant här kött utan dåligt samvete. Älgen har fått levt ett naturligt liv och ätit den mat som också är naturligt för den, och skjuts i sin egen miljö... slipper alltså fraktas i trånga utrymmen till ett slakteri och sedan stå i kö för att dödas.

Och de jägare jag känner står inte i skogen på sina pass och dricker sprit, de är nyktra. De flesta kör ju bil till och från jakten. Den yngre jägargenerationen har en sundare inställning till den där biten.

Akkilis för tredje gången

För några dagar sedan ringde Sebastian mig och ville att vi skulle gå uppför berget Akkilispuoda. Jag har varit där två gånger tidigare och tycker att det är värt att gå upp där åtminstone en gång om året. Det är den bästa utsikten där uppe ut över Arjeplog och bort mot Norge och även mot Jokkmokk.

Sebastian har hört att det ska finnas bra fiskesjöar där uppe men det hade jag ingen aning om. Inte förrän den här turen upp så såg jag att det faktiskt finns en del småsjöar uppe på berget. Men Akkilis är väldigt stort och det finns bara en enda stig upp på berget. Så ska man ta sig till sjöarna är det nog bra med karta och kompass.

En rätt stor sjö såg vi i alla fall som inte var alltför långt ifrån oss när vi kommit upp en bit och tittade ut över vidderna. Men vi skulle nog varit ute tidigare för att orka med att gå genom träsket till sjön och så förstås hinna fiska.


Här satt vi och tog lite rast med kaffe och sockerkaka. Blåste kallt däruppe på toppen. Nanok blev busig och lite småtokig.


Sebastian försöker lugna Nanok så jag kunde ta en bild.


Här ser man hur högt upp vi är.

Med tanke på hur många regniga dagar vi haft i September och nu in i oktober så känns det som att de soliga härliga dagarna har jag hunnit med att göra utflykter och kunnat njuta av naturen.


Nu är vi på väg tillbaks igen.


Sebastian är så väldigt sugen på att fiska nu när han varit borta hela sommaren från Arjeplog. Synd vi inte kunde få till det med fiske denna dag. Men han får nog stanna i Arjeplog ett tag på somrarna så är det lite lättare.

Nu kan man ju inte fiska i strömmarna, där är det bara tillåtet mellan juni och augusti.

Mer bilder finns på Sebastians facebook-sida om man vill se från denna topptur.

Själv försökte jag idag hitta någonstans där man kan avsluta sitt facebook-konto men inte sjutton kunde jag klura ut hur man gjorde.
Det är märkligt att det finns hur mycket som helst på facebook man kan gå med i, och det finns suporthjälp att söka på allt möjligt. Men ingenstans hur man avslutar kontot. Jag avskyr facebook. Känns som en lekstuga för vuxna.
Kan någon tala om för mig hur jag avslutar det?

Nu ska jag nog skynda mig på att cykla ut med hundarna till stugan för det ska bli regnoväder med storm framåt eftermiddan!!!

RSS 2.0