Uppehåll
Gör ett litet uppehåll i bloggen på grund av en del undersökningar jag måste göra.
Hej hej på ett tag!
Till min familj och kära vänner... älskar er
Och så några andra får en så här fin kyss av mig
Hej hej på ett tag!
Till min familj och kära vänner... älskar er
Och så några andra får en så här fin kyss av mig
Solig promenad idag
Såklart att det är det vackraste vädret vi haft på hela vintern just idag när jag ska åka iväg!
Så här härligt väder hade vi nästan hela förra vintern. Frostiga träd, solig himmel och knarrande snö under fötterna! Och kallt. Men det gillar ju jag. Idag var det 14,5 minusgrader när jag var ut med hundarna. Härligt!
Liten buske utanför Andrés hus.
Den här vyn har jag visat en hel del gånger men det är så fint här nere vid vattnet. Här går jag med hundarna åtminstone en gång om dagen. Sådär lagom runda så inte Tiffany hinner tröttna i kylan.
Min älskade Nanok! Nu får hon vara ensam på dagarna när André jobbar. Jag tar ju med mig Tiffany till Enköping för Fanny ville det så gärna. Kommer sakna min fina Huskyhund!!!
Ja här är då samma sjö in i viken fast taget mot samhället längst bort till vänster.
Skulle bara ta en bild på den höga snövallen men Nanok ville upp och nosa där så hon kom med på bilden hon också.
Ett nytt försök på den höga snövallen. Och Nanok är som sagt nästan aldrig still så hon kom med på ett hörn igen.
Här är en gata vi brukar gå förbi. Tyckte det såg så fint ut med husen och all snö i solljuset. Och Nanok höll sig på sidan om mig för en gångs skull.
Nej nu tusan får jag skynda mig på så jag hinner allt innan jag åker iväg!
Så här härligt väder hade vi nästan hela förra vintern. Frostiga träd, solig himmel och knarrande snö under fötterna! Och kallt. Men det gillar ju jag. Idag var det 14,5 minusgrader när jag var ut med hundarna. Härligt!
Liten buske utanför Andrés hus.
Den här vyn har jag visat en hel del gånger men det är så fint här nere vid vattnet. Här går jag med hundarna åtminstone en gång om dagen. Sådär lagom runda så inte Tiffany hinner tröttna i kylan.
Min älskade Nanok! Nu får hon vara ensam på dagarna när André jobbar. Jag tar ju med mig Tiffany till Enköping för Fanny ville det så gärna. Kommer sakna min fina Huskyhund!!!
Ja här är då samma sjö in i viken fast taget mot samhället längst bort till vänster.
Skulle bara ta en bild på den höga snövallen men Nanok ville upp och nosa där så hon kom med på bilden hon också.
Ett nytt försök på den höga snövallen. Och Nanok är som sagt nästan aldrig still så hon kom med på ett hörn igen.
Här är en gata vi brukar gå förbi. Tyckte det såg så fint ut med husen och all snö i solljuset. Och Nanok höll sig på sidan om mig för en gångs skull.
Nej nu tusan får jag skynda mig på så jag hinner allt innan jag åker iväg!
Skinnsömnadskurs
Både jag och André har gått på skinnsömnadskurs. Fast jag hann tyvärr inte gå alla gånger för jag hade så förbannat mycket att plugga där ett tag innan jag gav upp ambulansutbildningen.
Här kommer några fina skinnsaker som Ingegerd sytt... hon som jag jobbar med och som vunnit pris här uppe för sitt hantverk.
Här är både gammalt och nytt. Hon är fantastisk. Ingegerd till och med handgarvar sitt eget skinn som de tar tillvara på då de har slaktat några av sina renar. För när samerna slaktar renarna tar de tillvara på så gott som allting. Men jag räknar inte upp alla dessa delar nu.
Här ser man även att det är insytt lite vitt skinn i den naturfärgade. Och så tennsömnad som är verkligen svårt att göra, jag är fortfarande inte klar med mitt tennarbete som jag började med för ett par år sedan! Och den lilla vaggan är en miniatyr av hur de vanliga såg ut en gång i tiden då samerna bodde i kåtor och hade sina barn i när de var utomhus. Fantastiskt tycker jag.
Här syns den i närbild. När det inte blåste ute eller snöade så kunde man alltså dra upp tygstycket som nu är neddraget och hopsnört längst ner.
Här kommer några fina skinnsaker som Ingegerd sytt... hon som jag jobbar med och som vunnit pris här uppe för sitt hantverk.
Här är både gammalt och nytt. Hon är fantastisk. Ingegerd till och med handgarvar sitt eget skinn som de tar tillvara på då de har slaktat några av sina renar. För när samerna slaktar renarna tar de tillvara på så gott som allting. Men jag räknar inte upp alla dessa delar nu.
Här ser man även att det är insytt lite vitt skinn i den naturfärgade. Och så tennsömnad som är verkligen svårt att göra, jag är fortfarande inte klar med mitt tennarbete som jag började med för ett par år sedan! Och den lilla vaggan är en miniatyr av hur de vanliga såg ut en gång i tiden då samerna bodde i kåtor och hade sina barn i när de var utomhus. Fantastiskt tycker jag.
Här syns den i närbild. När det inte blåste ute eller snöade så kunde man alltså dra upp tygstycket som nu är neddraget och hopsnört längst ner.
Musik
När André är ensam hemma lyssnar han mest på musik. Aldrig tittar han på tv eller dvd eller blueray som det också finns numera.
Nej, det är musik som gäller.
Så här ser han ut då:
Här har han dessutom köpt nya glasögon om det är någon som kan se det.
Han har lite svårt att le när han är med på bild, undrar varför? Jo jag tror det är för han inte tycker om att han får små smala ögon när han ler. Men inte tycker jag det är något fel eller fult med det?
Nej, det är musik som gäller.
Så här ser han ut då:
Här har han dessutom köpt nya glasögon om det är någon som kan se det.
Han har lite svårt att le när han är med på bild, undrar varför? Jo jag tror det är för han inte tycker om att han får små smala ögon när han ler. Men inte tycker jag det är något fel eller fult med det?
Wilmer på besök
Wilmer var nyss här på besök. Vi koncentrerade oss mest på skid- och snowboatdåkning på Galtis. Det var lite knappt om tid så vi hann inte så mycket mer.
Vi hann med att fika på Nelly´s och Wilmer var med Hampus på spa där Hampus jobbar. Och så åt vi ute en kväll också.
Sebastian tog fler bilder med sin kamera än vad jag gjorde som han förhoppningsvis snart har mailat mig så jag lägger in dem senare.
Hampus och Wilmer ska in och fika på Nelly´s medan jag handlade under tiden. Det syns inte så bra men killarna har varsina snygga och coola mössor på sig som jag köpt. De är likadana fast Hampus är helt svart med en slags ljurskinnstoffs längst upp. Wilmers är som sagt likadan fast hans är svart nedtill och lila upptill och så förstås djurskinnstoffs längst upp. Båda älskar sina mössor.
Sebastian med sin sprillans nya snowboard, och så Wilmer med sin nästan nya bräda. Det var väldigt blåsigt så Wilmers ansikte syns inte bakom skidglasögon och buff för hela ansiktet.
Vi åkte i backarna både lördag och söndag. Kul hade vi.
Snart ses Wilmer och jag igen.... min lilla pojke!
Vi hann med att fika på Nelly´s och Wilmer var med Hampus på spa där Hampus jobbar. Och så åt vi ute en kväll också.
Sebastian tog fler bilder med sin kamera än vad jag gjorde som han förhoppningsvis snart har mailat mig så jag lägger in dem senare.
Hampus och Wilmer ska in och fika på Nelly´s medan jag handlade under tiden. Det syns inte så bra men killarna har varsina snygga och coola mössor på sig som jag köpt. De är likadana fast Hampus är helt svart med en slags ljurskinnstoffs längst upp. Wilmers är som sagt likadan fast hans är svart nedtill och lila upptill och så förstås djurskinnstoffs längst upp. Båda älskar sina mössor.
Sebastian med sin sprillans nya snowboard, och så Wilmer med sin nästan nya bräda. Det var väldigt blåsigt så Wilmers ansikte syns inte bakom skidglasögon och buff för hela ansiktet.
Vi åkte i backarna både lördag och söndag. Kul hade vi.
Snart ses Wilmer och jag igen.... min lilla pojke!
Vacker tavla
Den här stora och enormt vackra oljemålning finns på mitt jobb.
Den föreställer gatan upp mot Arjeplogs vårdcentral där jag jobbar. Tll vänster ser man Dr Wallqvists hus där han bodde då han var verksam här uppe. Det var han som upptäckte sjukdomen Porfyri som man brukar kalla släktsjukan här uppe. Om någon har den sjukdomen får man se upp med läkemedel och annat!
Finns några fler vackra målningar på jobbet men den här är den största och märkvärdigast tycker jag.
Den föreställer gatan upp mot Arjeplogs vårdcentral där jag jobbar. Tll vänster ser man Dr Wallqvists hus där han bodde då han var verksam här uppe. Det var han som upptäckte sjukdomen Porfyri som man brukar kalla släktsjukan här uppe. Om någon har den sjukdomen får man se upp med läkemedel och annat!
Finns några fler vackra målningar på jobbet men den här är den största och märkvärdigast tycker jag.
Teoriprovet klart
Igår åkte jag och Sebastian iväg i hans bil till Arvidsjaur. Han besiktade om bilen och fick godkänt.
Efter det åkte vi till Vuxenskolan och gjorde teoriprovet inför Jaktlicensen.... Och vi klarade oss båda två!!!! Så skönt ha det avklarat. Fast jag tror ju i o för sig att skjutprovet blir svårare. Jag har lite svårt för det där att hålla geväret och vara beredd på rekylen.
Ja det blev suddig bild men har inte riktigt tid att finjustera för jag och Tiffany ska åka tåg ner till Enköping i eftermiddag.
Det vete tusan när jag kommer ha råd köpa bössa men jag har licensen inom kort i alla fall. Och vilken sort det blir får vi se då. Förmodligen ett kombigevär med en pipa för hagel och en pipa för kulor. Ska ha experthjälp med mig då.
Och ännu senare någon gång vill jag säkert ha en bra jakthund så då får vi se vad jag vill ha. Ställande fågelhund, Trädskällare, (låter kul men orkar inte förklara nu), drivande finns både snabba och mer långsamma, osv osv. Omöjligt just nu att veta vad jag kommer vilja jaga framöver. Jo, Ripa vet jag redan att jag vill högt upp i fjällen och jaga.
Nu får ni gratta mig och Sebastian till avklarat teoriprov på 70 frågor där vissa var väldigt kluriga.
Efter det åkte vi till Vuxenskolan och gjorde teoriprovet inför Jaktlicensen.... Och vi klarade oss båda två!!!! Så skönt ha det avklarat. Fast jag tror ju i o för sig att skjutprovet blir svårare. Jag har lite svårt för det där att hålla geväret och vara beredd på rekylen.
Ja det blev suddig bild men har inte riktigt tid att finjustera för jag och Tiffany ska åka tåg ner till Enköping i eftermiddag.
Det vete tusan när jag kommer ha råd köpa bössa men jag har licensen inom kort i alla fall. Och vilken sort det blir får vi se då. Förmodligen ett kombigevär med en pipa för hagel och en pipa för kulor. Ska ha experthjälp med mig då.
Och ännu senare någon gång vill jag säkert ha en bra jakthund så då får vi se vad jag vill ha. Ställande fågelhund, Trädskällare, (låter kul men orkar inte förklara nu), drivande finns både snabba och mer långsamma, osv osv. Omöjligt just nu att veta vad jag kommer vilja jaga framöver. Jo, Ripa vet jag redan att jag vill högt upp i fjällen och jaga.
Nu får ni gratta mig och Sebastian till avklarat teoriprov på 70 frågor där vissa var väldigt kluriga.
Finbesök
Förra helgen var Fanny och Henrik och hälsade på mig/oss. Det var riktigt trevliga och roliga dagar tillsammans.
Fanny hade fått ett pimpelspö i julklapp så vi andra rotade fram alla våra pimpelspön och åkte till Rapatjärn och försökte oss på lite fiskelycka.
Ja vi försökte ha tålamod allihop och satt där med våra spön. Alla använde maggots utom Fanny som tyckte det var äckligt att trä på dem på kroken, så hon använde något som heter powerbites.
Det som är A och O med fiske är TÅLAMOD! Och det är svårt när det gäller pimpling. Så vi gav upp efter ett par timmar... ingen fisk. Tror Sebastian hade en firre som var och smakade lite på maggotsen men han fastnade inte på kroken den rackarn.
Vi som varit iväg och fiskat en del både vinter som sommar vet ju att det inte är någon idé att helt kallt räkna med att få fisk att grilla och äta. Så det blev korvgrillning istället.
Inte vet jag vad Sebastian tittar på men något är det han har span på i alla fall.
Här spelar han lite "apa" för att få någon lite rolig bild.
Vi hade en solig och härlig dag så det var skönt ändå.
Jag tog inte kort på alla men vi var där hela gänget: Fanny, Henrik, Sebastian, Hampus, André och jag. Och så hundarna som undrade vad det var för roligt med att sitta still på isen och dra i en pinne upp och ner i ett hål!?
Ja, vi skulle behövt suttit där minst ett par timmar till för att få nån napp.
Ännu bättre hade det varit om vi hyrt skotrar och begett oss iväg till Sebastians bra Röding-ställe. Men isen är minst sagt opålitlig den här vintern så det vore att utsätta sig för onödiga risker att ge sig iväg ut på storHornavan. Det har hänt fler drunkiningsolyckor den här vinern än på länge för isen är så svår att läsa av just i år.
Dagen efter åkte vi till Jäkkvik och åkte skidor och snowboard. Det var jättekul tyckte vi allihop. Tog bara detta kort den dagen. Hade videokameran med mig så jag filmade alla i gänget som kom susande i backarna.
Direkt efter backarna stängde åkte vi fyra mil längre bort mot Norge till den fantastiska restaurangen i Vouggatjålme där vi var i somras och åt mat.
Vilken otroligt god buffé! Den godaste buffé jag någonsin ätit! Mycket vilt och vegetariskt, så jag kunde riktigt frossa i alla go´saker! Eller... som vanligt vill jag äta mer än jag orkar. Skulle vara bra om man kunde få ta med sig lite hem... det är väl rättvist eftersom jag aldrig orkar äta så mycket som de flesta andra? Alla var vi nöjda med buffén.
Miljön är så rofylld och annorlunda inrett. Inredningen är sparsam och väldigt genomtänkt. De som äger restaurangen är ett par där han är kock och hon är arkitekt så det märks att de har slagit sina kloka huvuden ihop.
Överst på den här hyll"grejen" är ett svartmålat horn som gjorts till en ljusstake.
Se så stämningsfullt med ljusen i "skåpet". Svårt att hitta ord för vad de är för inredningsgrejer.
Så här ser det ut på andra sidan. Små bord och stolar med mjuka fällar i.
I bakgrunden ser man att fönstren går ända ner till golvet så det är en härlig utsikt över sjön.
Efter den goda efterrättsbuffén åkte vi hem till Arjeplog igen. 10 mil. Som sagt... avstånden här uppe är inte som man är van vid. Men restaurangerna inne i Arjeplog ligger ljusår ifrån den standarden och smakupplevelsen man får i Vouggatjålme.
Jaha, dagen efter det var det soligt och härligt så då tog vi fram alla längdåkningsskidor vi hade och så åkte vi på en tur i långspåret, nästan en mil tror jag det blev.
Nanok fick vara med och dra oss en åt gången. Man blir lätt bortskämd med att hon drar eftersom hon gör det största jobbet. Så när jag åker utan henne är det bra mycket jobbigare!
Du är så söt i mina kläder lilla Fannygumman. Både du och Henrik var tappra skidåkare både i Jäkkviksbackarna och i långspåret.
Ja, jag filmade såklart med videokameran även på denna tur.
Å så skönt det var att vi hann med att komma till Hampus jobb på Silverhattens hotell... för där har de nämligen en mycket skön spa-avdelning!
Mmmm så mysigt det är även där man kommer in i rummet där man hämtar badhanddukar.
Träd med små lysdioder. Effektfullt.
Nej Fanny är inte så rädd som hon ser ut att vara. I det där s k förrummet på spa-avdelningen har de två massagefåtöljer. Så Fanny ligger och känner efter hur stolen knådar och roterar under henne på olika ställen. Jag provade den inte men både Fanny och Henrik tyckte de var sköna.
Här har vi ångbastun. Vi var in där en liten sväng, och även i den vanliga bastun.
Det vi alla tyckte var det allra allra skönaste det var bubbelpoolen som var utomhus. Där låg vi länge och njöt i det varma sköna vattnet. Det var lite Norrsken på himlen också då. Inte så starkt men ändå kul få se det där ute i poolen.
Det var skönt att sitta i varsin relaxstol och bara slappa också. Sedan kom det in så mycket utländska högljudda testförare så då gick vi därifrån. Men vi hade hela spa-avdelningen för oss själva länge nog ändå så vi var väldigt nöjda allihop.
Hampus och jag satte oss i den trivsamma baren en stund medan vi väntade på att Fanny och Henrik blev färdiga.
Dagen efter det så åkte våra kära gäster hem. Det jag inte tog kort på var när vi var på och fikade på Nelly´s. Och så drog jag med mig Fanny och Henrik till kyrkan en sväng också bara för jag tycker den är så fin.
Det var synd att vi inte hann gå på Silvermuséet och se den fantastiska filmen eller om det är bildspel som handlar om Arjeplog. Mycket sevärd. Fanny har sett den förut men jag ville så gärna visa Henrik den men det får bli en annan gång.
På torsdag kommer Wilmer upp så nu ser jag fram emot det. Då blir det skid- och snowboardåkning igen antingen på Galtis eller i Jäkkvik.
Fanny hade fått ett pimpelspö i julklapp så vi andra rotade fram alla våra pimpelspön och åkte till Rapatjärn och försökte oss på lite fiskelycka.
Ja vi försökte ha tålamod allihop och satt där med våra spön. Alla använde maggots utom Fanny som tyckte det var äckligt att trä på dem på kroken, så hon använde något som heter powerbites.
Det som är A och O med fiske är TÅLAMOD! Och det är svårt när det gäller pimpling. Så vi gav upp efter ett par timmar... ingen fisk. Tror Sebastian hade en firre som var och smakade lite på maggotsen men han fastnade inte på kroken den rackarn.
Vi som varit iväg och fiskat en del både vinter som sommar vet ju att det inte är någon idé att helt kallt räkna med att få fisk att grilla och äta. Så det blev korvgrillning istället.
Inte vet jag vad Sebastian tittar på men något är det han har span på i alla fall.
Här spelar han lite "apa" för att få någon lite rolig bild.
Vi hade en solig och härlig dag så det var skönt ändå.
Jag tog inte kort på alla men vi var där hela gänget: Fanny, Henrik, Sebastian, Hampus, André och jag. Och så hundarna som undrade vad det var för roligt med att sitta still på isen och dra i en pinne upp och ner i ett hål!?
Ja, vi skulle behövt suttit där minst ett par timmar till för att få nån napp.
Ännu bättre hade det varit om vi hyrt skotrar och begett oss iväg till Sebastians bra Röding-ställe. Men isen är minst sagt opålitlig den här vintern så det vore att utsätta sig för onödiga risker att ge sig iväg ut på storHornavan. Det har hänt fler drunkiningsolyckor den här vinern än på länge för isen är så svår att läsa av just i år.
Dagen efter åkte vi till Jäkkvik och åkte skidor och snowboard. Det var jättekul tyckte vi allihop. Tog bara detta kort den dagen. Hade videokameran med mig så jag filmade alla i gänget som kom susande i backarna.
Direkt efter backarna stängde åkte vi fyra mil längre bort mot Norge till den fantastiska restaurangen i Vouggatjålme där vi var i somras och åt mat.
Vilken otroligt god buffé! Den godaste buffé jag någonsin ätit! Mycket vilt och vegetariskt, så jag kunde riktigt frossa i alla go´saker! Eller... som vanligt vill jag äta mer än jag orkar. Skulle vara bra om man kunde få ta med sig lite hem... det är väl rättvist eftersom jag aldrig orkar äta så mycket som de flesta andra? Alla var vi nöjda med buffén.
Miljön är så rofylld och annorlunda inrett. Inredningen är sparsam och väldigt genomtänkt. De som äger restaurangen är ett par där han är kock och hon är arkitekt så det märks att de har slagit sina kloka huvuden ihop.
Överst på den här hyll"grejen" är ett svartmålat horn som gjorts till en ljusstake.
Se så stämningsfullt med ljusen i "skåpet". Svårt att hitta ord för vad de är för inredningsgrejer.
Så här ser det ut på andra sidan. Små bord och stolar med mjuka fällar i.
I bakgrunden ser man att fönstren går ända ner till golvet så det är en härlig utsikt över sjön.
Efter den goda efterrättsbuffén åkte vi hem till Arjeplog igen. 10 mil. Som sagt... avstånden här uppe är inte som man är van vid. Men restaurangerna inne i Arjeplog ligger ljusår ifrån den standarden och smakupplevelsen man får i Vouggatjålme.
Jaha, dagen efter det var det soligt och härligt så då tog vi fram alla längdåkningsskidor vi hade och så åkte vi på en tur i långspåret, nästan en mil tror jag det blev.
Nanok fick vara med och dra oss en åt gången. Man blir lätt bortskämd med att hon drar eftersom hon gör det största jobbet. Så när jag åker utan henne är det bra mycket jobbigare!
Du är så söt i mina kläder lilla Fannygumman. Både du och Henrik var tappra skidåkare både i Jäkkviksbackarna och i långspåret.
Ja, jag filmade såklart med videokameran även på denna tur.
Å så skönt det var att vi hann med att komma till Hampus jobb på Silverhattens hotell... för där har de nämligen en mycket skön spa-avdelning!
Mmmm så mysigt det är även där man kommer in i rummet där man hämtar badhanddukar.
Träd med små lysdioder. Effektfullt.
Nej Fanny är inte så rädd som hon ser ut att vara. I det där s k förrummet på spa-avdelningen har de två massagefåtöljer. Så Fanny ligger och känner efter hur stolen knådar och roterar under henne på olika ställen. Jag provade den inte men både Fanny och Henrik tyckte de var sköna.
Här har vi ångbastun. Vi var in där en liten sväng, och även i den vanliga bastun.
Det vi alla tyckte var det allra allra skönaste det var bubbelpoolen som var utomhus. Där låg vi länge och njöt i det varma sköna vattnet. Det var lite Norrsken på himlen också då. Inte så starkt men ändå kul få se det där ute i poolen.
Det var skönt att sitta i varsin relaxstol och bara slappa också. Sedan kom det in så mycket utländska högljudda testförare så då gick vi därifrån. Men vi hade hela spa-avdelningen för oss själva länge nog ändå så vi var väldigt nöjda allihop.
Hampus och jag satte oss i den trivsamma baren en stund medan vi väntade på att Fanny och Henrik blev färdiga.
Dagen efter det så åkte våra kära gäster hem. Det jag inte tog kort på var när vi var på och fikade på Nelly´s. Och så drog jag med mig Fanny och Henrik till kyrkan en sväng också bara för jag tycker den är så fin.
Det var synd att vi inte hann gå på Silvermuséet och se den fantastiska filmen eller om det är bildspel som handlar om Arjeplog. Mycket sevärd. Fanny har sett den förut men jag ville så gärna visa Henrik den men det får bli en annan gång.
På torsdag kommer Wilmer upp så nu ser jag fram emot det. Då blir det skid- och snowboardåkning igen antingen på Galtis eller i Jäkkvik.
Gravida kvinnor
Blev glad när Evelina skickade de här bilderna till mig på min mail! Finns det något vackrare än gravida kvinnor? (Såvida man inte går upp 30 kg förstås) Men annars tycker jag det är underbart att se gravida kvinnor som stolta visar upp sin runda mage.
Det skimrar liksom något fridfullt över gravida kvinnor tycker jag. Man är i sin lilla lyckliga bubbla och har så mycket förväntningar och undringar.
Likadant när man är nybliven förälder då finns ingenting annat i hela världen utom det lilla undret man just fått som en skänk från ovan. Man känner sig så priviligierad som fått just det där barnet som är det mest perfekta i hela världen. Och tänk att just jag/vi har fått det allra vackraste och märkvärdigaste barnet av alla!?!
Evelina fick i present av sina väninnor och Fanny när de ordnade möhippa för henne att få gå till en fotograf och ta kort på sin fina gravida mage.
Det var en mycket bra present att ge eftersom det kostar en del att fotografera sig i studio.
När jag själv väntade mitt fjärde barn, alltså Hampus så var jag till fotograf för att fotografera mina tre barn. Då kom jag ihåg att fotografen sa att han gärna skulle fotografera mig för han tyckte jag var så vackert gravid. Men jag tyckte det lät helt absurt! Jag kände mig ju jättetjock.
Men sedan när jag väntade femte barnet, alltså Wilmer... då hade det där liksom grott ett frö i min hjärna. Och eftersom jag bara gick upp 4-5 kg med Wilmer så kände jag mig inte särskilt tjock. Så när jag bara hade en vecka kvar till förlosningen så bokade jag tid till fotograf. Och så här såg jag ut då:
Den fotografen tyckte jag skulle vara helt naken och så bara drapera med ett lakan. Älskar mina de här fotona. Fick ett helt album.
Lite svårt ta kort på hela tavlan som jag satt in de två bilderna jag tyckte bäst om.
Här var jag alltså i vecka 39! Verkligen höggravid.
När sedan Wilmer var född så fick vi alla bilderna gratis av fotografen i present för han var en vän till Wilmers pappa.
Snällt va?
Jag kan verkligen rekommendera att gå till fotograf och ta bilder när man är gravid för det blir
såååå himla mycket finare bilder än alla bilder man själv tar även om man har en bra kamera.
Jag ler varje gång jag ser dessa gravidbilder. Och nu ler jag lika mycket när jag ser Evelinas fina bilder.
Ja nu bara räknar jag dagarna tills jag ska komma ner och få se och hålla den lille prinsen när han kommer till världen!
Det skimrar liksom något fridfullt över gravida kvinnor tycker jag. Man är i sin lilla lyckliga bubbla och har så mycket förväntningar och undringar.
Likadant när man är nybliven förälder då finns ingenting annat i hela världen utom det lilla undret man just fått som en skänk från ovan. Man känner sig så priviligierad som fått just det där barnet som är det mest perfekta i hela världen. Och tänk att just jag/vi har fått det allra vackraste och märkvärdigaste barnet av alla!?!
Evelina fick i present av sina väninnor och Fanny när de ordnade möhippa för henne att få gå till en fotograf och ta kort på sin fina gravida mage.
Det var en mycket bra present att ge eftersom det kostar en del att fotografera sig i studio.
När jag själv väntade mitt fjärde barn, alltså Hampus så var jag till fotograf för att fotografera mina tre barn. Då kom jag ihåg att fotografen sa att han gärna skulle fotografera mig för han tyckte jag var så vackert gravid. Men jag tyckte det lät helt absurt! Jag kände mig ju jättetjock.
Men sedan när jag väntade femte barnet, alltså Wilmer... då hade det där liksom grott ett frö i min hjärna. Och eftersom jag bara gick upp 4-5 kg med Wilmer så kände jag mig inte särskilt tjock. Så när jag bara hade en vecka kvar till förlosningen så bokade jag tid till fotograf. Och så här såg jag ut då:
Den fotografen tyckte jag skulle vara helt naken och så bara drapera med ett lakan. Älskar mina de här fotona. Fick ett helt album.
Lite svårt ta kort på hela tavlan som jag satt in de två bilderna jag tyckte bäst om.
Här var jag alltså i vecka 39! Verkligen höggravid.
När sedan Wilmer var född så fick vi alla bilderna gratis av fotografen i present för han var en vän till Wilmers pappa.
Snällt va?
Jag kan verkligen rekommendera att gå till fotograf och ta bilder när man är gravid för det blir
såååå himla mycket finare bilder än alla bilder man själv tar även om man har en bra kamera.
Jag ler varje gång jag ser dessa gravidbilder. Och nu ler jag lika mycket när jag ser Evelinas fina bilder.
Ja nu bara räknar jag dagarna tills jag ska komma ner och få se och hålla den lille prinsen när han kommer till världen!
