Snögubbe!
Sällan som det är kramsnö här på vintern så jag passade på att göra en snögubbe ute i stugan efter jag hade julpyntat där inne.
Har verkligen saknat att inte kunna göra fina och roliga saker ute i snön om vintrarna. Det är mysigt med snögubbar och snölyktor på vintern. Men för det mesta så kommer kylan så snabbt och då är det helt omöjligt att rulla växande snöbollar i snön.
Se sån ståtlig gubbe! Syns lite dåligt men han håller i en liten kvast också.
Ögon och mun är gjorda av gamla ljusstumpar som jag tillfälligtvis sparat. Näsan och knapparna är kottar som jag hade inne som dekoration. Halsduken har jag stickat av garnrester. Mössan köpte jag när jag sist var i Sälen, 2006 eller 2007.
Här ute på "bron" har Nanok fått sin egen lilla plats. Hon sover ju knappt inne längre, vill bara vara ute ute ute ute...
När jag vaknar på nätterna och inte Nanok är inne så tittar jag ut där jag vet att hon brukar ligga, och ja... för det mesta ligger hon där på renskinnsfällen. Ibland kommer hon in när jag frågar men oftast vill hon vara kvar ute. Och kommer hon in så tar det inte lång stund förrän hon vill ut igen.
Hon är så fin och härlig min vita "vildhund".
Igår kväll var det premiäråkning på skidorna i elljusspåret. Oj oj oj så glad Nanok blev när hon förstod att hon skulle få dra mig i spåret! Hon hoppade och skuttade som en galning, kunde inte stå still tills jag fick på mig skidor och alla grejer.
Det första hon gjorde var att dra omkull mig för jag var inte beredd på ett jätteryck! Men sedan gick det bra varvet runt.
Sebastian och André var också med. Vi har alla längtat efter skidåkning... så nu är vi riktigt laddade.
Har verkligen saknat att inte kunna göra fina och roliga saker ute i snön om vintrarna. Det är mysigt med snögubbar och snölyktor på vintern. Men för det mesta så kommer kylan så snabbt och då är det helt omöjligt att rulla växande snöbollar i snön.
Se sån ståtlig gubbe! Syns lite dåligt men han håller i en liten kvast också.
Ögon och mun är gjorda av gamla ljusstumpar som jag tillfälligtvis sparat. Näsan och knapparna är kottar som jag hade inne som dekoration. Halsduken har jag stickat av garnrester. Mössan köpte jag när jag sist var i Sälen, 2006 eller 2007.
Här ute på "bron" har Nanok fått sin egen lilla plats. Hon sover ju knappt inne längre, vill bara vara ute ute ute ute...
När jag vaknar på nätterna och inte Nanok är inne så tittar jag ut där jag vet att hon brukar ligga, och ja... för det mesta ligger hon där på renskinnsfällen. Ibland kommer hon in när jag frågar men oftast vill hon vara kvar ute. Och kommer hon in så tar det inte lång stund förrän hon vill ut igen.
Hon är så fin och härlig min vita "vildhund".
Igår kväll var det premiäråkning på skidorna i elljusspåret. Oj oj oj så glad Nanok blev när hon förstod att hon skulle få dra mig i spåret! Hon hoppade och skuttade som en galning, kunde inte stå still tills jag fick på mig skidor och alla grejer.
Det första hon gjorde var att dra omkull mig för jag var inte beredd på ett jätteryck! Men sedan gick det bra varvet runt.
Sebastian och André var också med. Vi har alla längtat efter skidåkning... så nu är vi riktigt laddade.
Bönestunder
Det som jag uppskattar oerhört mycket ute i stugan är närheten till naturen, stillheten och Gud. En känsla som jag inte upplevt någon annanstans och som är svår att beskriva.
Jag känner mig lugn och totalt avstressad. Tiden står still. Kommer mig själv så nära.
Och som jag tidigare sagt så är jag inte granskad av andra människor och det kanske låter konstigt men för mig är det en oerhörd lättnad.
Hundarna stortrivs med lugnet. Tiffany myser inne i stugan och Nanok är ute mest hela tiden. Hon vill till och med äta sin mat ute. Vi är helt enkelt totalnöjda.
Den här söta keramiktavlan tror jag min mamma har gett barnen någon gång för länge länge sedan. Den hänger med.
Varje dag tar jag lång tid på mig när jag sätter mig och läser Bibeln och ber. Närheten till Gud är glasklar. Han finns i mig... och mitt lilla "hem" är fyllt av hans välsignelse. Han lättar mina bördor från axlarna när jag ber.
Igår tog jag fram krubban som jag alltid gör inför julen. Och det blev en lång och skön bibelstund och samtal med Herren. Jag läser alltid ur den här Bibeln som jag fick från Filadelfiaförsamlingen i Skogås/Trångsund när vi fortfarande bodde kvar där.
Här syns en liten skymt av den fantastiska tjocka familjebibeln jag fått av mamma. Och hon fick den av sin pappa innan han dog. Erik som han hette avled i tuberkulos när mamma fortfarande var barn. Hon var hans enda barn. Han ville att bibeln skulle föras vidare till äldsta dottern.
Om ni undrar så lever min mamma men jag fick Bibeln ett X antal år i förtid. Den har alltid en hedersplats.
Erik ingår i mina böner. Jag ber alltid för min familj, både de som finns kvar här på jorden och de som finns i himmelen.
Kortet ovanpå bibeln är jag när jag var i 10-års åldern. Fotot påminner mig om barnet i mig och det är en fin påminnelse.
Miniboken bredvid är en sång-bönbok jag köpte i Sevilla när jag var där första gången och besökte Katedralen.
Det finns mycket att vara tacksam över... det är lätt att glömma det...
Jag känner mig lugn och totalt avstressad. Tiden står still. Kommer mig själv så nära.
Och som jag tidigare sagt så är jag inte granskad av andra människor och det kanske låter konstigt men för mig är det en oerhörd lättnad.
Hundarna stortrivs med lugnet. Tiffany myser inne i stugan och Nanok är ute mest hela tiden. Hon vill till och med äta sin mat ute. Vi är helt enkelt totalnöjda.
Den här söta keramiktavlan tror jag min mamma har gett barnen någon gång för länge länge sedan. Den hänger med.
Varje dag tar jag lång tid på mig när jag sätter mig och läser Bibeln och ber. Närheten till Gud är glasklar. Han finns i mig... och mitt lilla "hem" är fyllt av hans välsignelse. Han lättar mina bördor från axlarna när jag ber.
Igår tog jag fram krubban som jag alltid gör inför julen. Och det blev en lång och skön bibelstund och samtal med Herren. Jag läser alltid ur den här Bibeln som jag fick från Filadelfiaförsamlingen i Skogås/Trångsund när vi fortfarande bodde kvar där.
Här syns en liten skymt av den fantastiska tjocka familjebibeln jag fått av mamma. Och hon fick den av sin pappa innan han dog. Erik som han hette avled i tuberkulos när mamma fortfarande var barn. Hon var hans enda barn. Han ville att bibeln skulle föras vidare till äldsta dottern.
Om ni undrar så lever min mamma men jag fick Bibeln ett X antal år i förtid. Den har alltid en hedersplats.
Erik ingår i mina böner. Jag ber alltid för min familj, både de som finns kvar här på jorden och de som finns i himmelen.
Kortet ovanpå bibeln är jag när jag var i 10-års åldern. Fotot påminner mig om barnet i mig och det är en fin påminnelse.
Miniboken bredvid är en sång-bönbok jag köpte i Sevilla när jag var där första gången och besökte Katedralen.
Det finns mycket att vara tacksam över... det är lätt att glömma det...
En grillkväll
Ja det var ett tag sedan vi hade den här mysiga grillkvällen. Drygt en månad sedan. Det är en härlig livsstil här uppe att man grillar året runt... utomhus alltså. Grillkulturen går inte att mäta sig någon annanstans i Sverige med norrland. Och då menar jag inte sånt där fjantigt att man ska ha värsta dyraste exklusiva grillen på en stor altan med utsikt över poolen.
Nä, rätt och slätt att grilla ute i en tunna, cementrör, lagda stenar, tegelplattor där man nästan alltid grillar med hederlig ved. Inte så vanligt med grillkol, bara om man grillar i såna där klotgrillar o dy vilket man också nyttjar alla årstider om man vill grilla lite snabbt.
Det är så stämningsfullt att ha en ordentlig brasa som får brinna ner och sedan grilla mat på glöden. Så det tar sin lilla tid, men det är det värt.
Det är så härligt att folk här uppe pratar om att grilla med sån entusiasm och slickar sig om munnen. Man tröttnar aldrig på det. Och som sagt... året om, oavsett hur kallt det är så tänder man grillen när man blir sugen på grillmat.
Det här var det enda kortet som togs denna grillkväll. När grillmästarna Sebastian och André fixade med kött och min vegetariska biff så hade jag och Hampus fullt upp med resten av maten och dukningen inomhus.
När jag sedan tittade ut i skymningen såg balkongen så fin ut så jag tog ett kort på den. Såg så mysigt ut på marschallen på räcket, och så tände jag ett ljus i lilla lyktan ovanpå furuskåpet och så den gröna batterilyktan vid hyllan. Tyvärr tar blixten bort lite av stämningen. Det var så härlig skymningsbild som jag inte riktigt lyckades fånga. Mycket fint var det!
André tog den här bilden utan blixt så här ser man kanske lite bättre.
För ett litet tag sedan köpte jag en videokamera så nu har jag mest filmat med den när vi varit ute på diverse turer.
Förra lördagen var vi i Gimegolts, jag, Sebastian och André. Det var lika vackert och mäktigt som vanligt. Fjärde gången jag var där.
Filmade en hel del men måste såklart radera lite av det. Och så vet jag aldrig om jag ska vara helt tyst eller om jag ska berätta lite medan jag filmar.
På söndagen var vi och åkte långfärdsskridskor på Ullaksjön strax innan Akkilis. Fick härliga filmsekvenser därifrån också. Men det syns vem som behärskar skriskorna bäst... Sebastian utan tvekan. Han spelade hockey flera år när han var yngre och takterna på isen sitter i.
Så när jag och André kommer åkande ser vi ut som småbarn som försiktigt och trevande gungar iväg på skridskorna! Ha ha... tror jag tar bort en hel del på den filmen...
Nä, rätt och slätt att grilla ute i en tunna, cementrör, lagda stenar, tegelplattor där man nästan alltid grillar med hederlig ved. Inte så vanligt med grillkol, bara om man grillar i såna där klotgrillar o dy vilket man också nyttjar alla årstider om man vill grilla lite snabbt.
Det är så stämningsfullt att ha en ordentlig brasa som får brinna ner och sedan grilla mat på glöden. Så det tar sin lilla tid, men det är det värt.
Det är så härligt att folk här uppe pratar om att grilla med sån entusiasm och slickar sig om munnen. Man tröttnar aldrig på det. Och som sagt... året om, oavsett hur kallt det är så tänder man grillen när man blir sugen på grillmat.
Det här var det enda kortet som togs denna grillkväll. När grillmästarna Sebastian och André fixade med kött och min vegetariska biff så hade jag och Hampus fullt upp med resten av maten och dukningen inomhus.
När jag sedan tittade ut i skymningen såg balkongen så fin ut så jag tog ett kort på den. Såg så mysigt ut på marschallen på räcket, och så tände jag ett ljus i lilla lyktan ovanpå furuskåpet och så den gröna batterilyktan vid hyllan. Tyvärr tar blixten bort lite av stämningen. Det var så härlig skymningsbild som jag inte riktigt lyckades fånga. Mycket fint var det!
André tog den här bilden utan blixt så här ser man kanske lite bättre.
För ett litet tag sedan köpte jag en videokamera så nu har jag mest filmat med den när vi varit ute på diverse turer.
Förra lördagen var vi i Gimegolts, jag, Sebastian och André. Det var lika vackert och mäktigt som vanligt. Fjärde gången jag var där.
Filmade en hel del men måste såklart radera lite av det. Och så vet jag aldrig om jag ska vara helt tyst eller om jag ska berätta lite medan jag filmar.
På söndagen var vi och åkte långfärdsskridskor på Ullaksjön strax innan Akkilis. Fick härliga filmsekvenser därifrån också. Men det syns vem som behärskar skriskorna bäst... Sebastian utan tvekan. Han spelade hockey flera år när han var yngre och takterna på isen sitter i.
Så när jag och André kommer åkande ser vi ut som småbarn som försiktigt och trevande gungar iväg på skridskorna! Ha ha... tror jag tar bort en hel del på den filmen...
Kolla brudklänningen!
Kollade nyss på blocket efter lite 50-tals inspirerade kläder, ffa kappa. Men så såg jag även lite andra fina kläder och skor också som jag absolut inte ska ha eller behöver.
Jag har alltid tyckt om att titta på brudklänningar, vet inte varför men det är bara så. Inte för jag själv tänkt att gifta mig igen och definitivt inte i vit lång klänning men det är bara så härligt att se de vackra skapelserna. Lite som konst på nåt vis.
Den här klänningen tilltalade mig väldigt mycket måste jag säga!
Vacker klänning och vacker brud...
Jag har alltid tyckt om att titta på brudklänningar, vet inte varför men det är bara så. Inte för jag själv tänkt att gifta mig igen och definitivt inte i vit lång klänning men det är bara så härligt att se de vackra skapelserna. Lite som konst på nåt vis.
Den här klänningen tilltalade mig väldigt mycket måste jag säga!
Vacker klänning och vacker brud...
Höst i stugan
Se så högt vattnet står! Det är inte klokt så mycket vatten vi har. Det här är i Rapatjärn där vi var på fiskepremiären i midsomras.
Följande bilder har jag tagit mest för att visa min mamma. Hon liksom jag tycker om saker med en massa minnen inknutna, som har en historia. Annars förstår jag att det blir lite tjatigt om min stuga.
Gjorde för några veckor sedan iordning i stugan inför den stundande vintern. Och som vanligt tycker jag att jag har det särdeles mysigt och fint i min lilla stuga. Det är bara därute jag känner att jag är mig själv så det är liksom en befrielse att vara där. Inga kritiska blickar eller ord från omgivningen. Bara jag och hundarna, och de tycker alltid om mig och är alltid glada när de är med mig.
Pelargonerna planterade jag om från balkonglådor till vanliga krukor och ställde in dem i fönstren. Bytte gardiner i ena fönstret i köket. De här spetsgardinerna har hängt med sedan 1980, jag hittade dem på vinden när Leffe och jag hyrde hus utanför Kristianstad. Kommer nog ha kvar dem tills jag dör.
Den mittersta krukan fick jag av barnens pappa på Mors dag 1989. Dalahästarna köpte han någon gång till barnen när han varit iväg uppåt landet för att fiska. Fönsterbrädan fixade jag till själv. Hittade en så perfekt brädbit i mellanrummet under stugan och så köpte jag konsoller... och vips så fick jag en fin fönsterbräda. Känner mig så nöjd när jag håller på därute och donar.
Här i dörröppningen satte jag upp en liten virkad sak som jag fått av mamma. Kommer inte ihåg om det är mormor som gjort den en gång i tiden? Fin tycker jag den är i alla fall.
Såhär ser det ut utanför fönstret. Lite ljung lyser alltid upp i höstmörkret.
Såhär blev det utan blixt. Ser inbjudande ut när man ser in genom köksfönstret tycker jag.
Se så fin toalettstol jag och André gjorde iordning i somras när jag väntade besök men det är bara jag som använt den. Nu flyttade jag den in mot väggen innan snön kommer. Riktigt skön och behaglig dass-stol. Men man får bara kissa där. Större saker får man gå upp till Lisa och Krister för att göra, de bor ju bara någrra meter bort.
Nanok ville att jag skulle klappa henne. Hon är ute 90% av tiden vi är i stugan så när hon väl kommer in är hon rättså trött. Är en ren fröjd att ha hundarna därute för de njuter för fullt var och en på sitt sätt.
Här har Krister hängt upp några Tjädrar som han skjutit. Förutom dessa så lyckades han fälla en älg också.
Den här dagen var det några minusgrader ute och vindstilla så sjön började så sakteliga få en liten ishinna. Men det blev typiskt nog varmgrader dagen efter igen så nej det har inte blivit någon is ännu. VAR ÄR VINTERN? Den är nästan en månad försenad här hos oss. Jag längtar efter vintern!
Nere vid bastun. Kvällen innan badade Hällviksfamiljen både bastu och i sjön! Jag blev inbjuden att bada jag också men avstod. Vill gärna bada bastu i vinter och antingen rulla i snön eller ännu hellre ha en uppsågad vak att hoppa i.
Fanny! Kolla! Det här är första stenen man går på nedanför bastun när man ska hoppa i och bada i sjön. Förstår du att det finns ingen strand alls kvar nu när det regnat så mycket.
Men till nästa sommar är det fin liten strand där igen. Men konstigt känns det när vattnet kryper upp mer och mer på land.
Nu ska jag och hundarna packa iordning oss och sticka ut till stugan igen. Vilken lättnad att stänga ute omvärlden!
Saknar bara att ha höns och en gris och en katt. Men det ska bli så småningom...
