Bönestunder
Det som jag uppskattar oerhört mycket ute i stugan är närheten till naturen, stillheten och Gud. En känsla som jag inte upplevt någon annanstans och som är svår att beskriva.
Jag känner mig lugn och totalt avstressad. Tiden står still. Kommer mig själv så nära.
Och som jag tidigare sagt så är jag inte granskad av andra människor och det kanske låter konstigt men för mig är det en oerhörd lättnad.
Hundarna stortrivs med lugnet. Tiffany myser inne i stugan och Nanok är ute mest hela tiden. Hon vill till och med äta sin mat ute. Vi är helt enkelt totalnöjda.
Den här söta keramiktavlan tror jag min mamma har gett barnen någon gång för länge länge sedan. Den hänger med.
Varje dag tar jag lång tid på mig när jag sätter mig och läser Bibeln och ber. Närheten till Gud är glasklar. Han finns i mig... och mitt lilla "hem" är fyllt av hans välsignelse. Han lättar mina bördor från axlarna när jag ber.
Igår tog jag fram krubban som jag alltid gör inför julen. Och det blev en lång och skön bibelstund och samtal med Herren. Jag läser alltid ur den här Bibeln som jag fick från Filadelfiaförsamlingen i Skogås/Trångsund när vi fortfarande bodde kvar där.
Här syns en liten skymt av den fantastiska tjocka familjebibeln jag fått av mamma. Och hon fick den av sin pappa innan han dog. Erik som han hette avled i tuberkulos när mamma fortfarande var barn. Hon var hans enda barn. Han ville att bibeln skulle föras vidare till äldsta dottern.
Om ni undrar så lever min mamma men jag fick Bibeln ett X antal år i förtid. Den har alltid en hedersplats.
Erik ingår i mina böner. Jag ber alltid för min familj, både de som finns kvar här på jorden och de som finns i himmelen.
Kortet ovanpå bibeln är jag när jag var i 10-års åldern. Fotot påminner mig om barnet i mig och det är en fin påminnelse.
Miniboken bredvid är en sång-bönbok jag köpte i Sevilla när jag var där första gången och besökte Katedralen.
Det finns mycket att vara tacksam över... det är lätt att glömma det...
Jag känner mig lugn och totalt avstressad. Tiden står still. Kommer mig själv så nära.
Och som jag tidigare sagt så är jag inte granskad av andra människor och det kanske låter konstigt men för mig är det en oerhörd lättnad.
Hundarna stortrivs med lugnet. Tiffany myser inne i stugan och Nanok är ute mest hela tiden. Hon vill till och med äta sin mat ute. Vi är helt enkelt totalnöjda.
Den här söta keramiktavlan tror jag min mamma har gett barnen någon gång för länge länge sedan. Den hänger med.
Varje dag tar jag lång tid på mig när jag sätter mig och läser Bibeln och ber. Närheten till Gud är glasklar. Han finns i mig... och mitt lilla "hem" är fyllt av hans välsignelse. Han lättar mina bördor från axlarna när jag ber.
Igår tog jag fram krubban som jag alltid gör inför julen. Och det blev en lång och skön bibelstund och samtal med Herren. Jag läser alltid ur den här Bibeln som jag fick från Filadelfiaförsamlingen i Skogås/Trångsund när vi fortfarande bodde kvar där.
Här syns en liten skymt av den fantastiska tjocka familjebibeln jag fått av mamma. Och hon fick den av sin pappa innan han dog. Erik som han hette avled i tuberkulos när mamma fortfarande var barn. Hon var hans enda barn. Han ville att bibeln skulle föras vidare till äldsta dottern.
Om ni undrar så lever min mamma men jag fick Bibeln ett X antal år i förtid. Den har alltid en hedersplats.
Erik ingår i mina böner. Jag ber alltid för min familj, både de som finns kvar här på jorden och de som finns i himmelen.
Kortet ovanpå bibeln är jag när jag var i 10-års åldern. Fotot påminner mig om barnet i mig och det är en fin påminnelse.
Miniboken bredvid är en sång-bönbok jag köpte i Sevilla när jag var där första gången och besökte Katedralen.
Det finns mycket att vara tacksam över... det är lätt att glömma det...
Kommentarer
Trackback
