BamseÖring
Familjen i Hällvik fiskar mycket. Och tänk att kunna ha egenhändigt fiskad fisk i frysen året om. Här uppe lägger väldigt många ut nät både sommar som vinter. Alla hjälps åt. Barnen blir infödda i det här med fiske och jakt.
Och det är inget konstigt med att man varje höst styckar älg och ren och förpackar in i frysen. Så viltkött finns också i var mans hem så gott som året om beroende på hur jaktlyckan varit och hur många som ska dela på älgen. Ren kan man köpa av samerna om man har sådana kontakter. Det krävs stora kök och bra redskap för sådana aktiviteter.
Inga "Linas matkasse" här inte.
Nåväl jag tänkte visa en präktig Öring som Hällviksfamiljen fångat in.
4 kilo! Gabriel håller stolt upp firren. Mycket mat bara på den. Och Öring finns det gott om på den här delen av Hornavan. En hel del Sik och Abborre också. Inte Harr synd nog.
Perfekt för trollingfiske.
Nanok ligger ofta på den här platsen utanför stugan. Bakom henne har vi slagit upp ett tält. Vi väntade besök från Uppsala och då kunde ju jag bo i tältet och besökarnna i stugan.
Men till min stora besvikelse så kom de inte. Jag blev jätteledsen. Hade planerat med mat och förberett utflyktsmål och var mentalt inställd över att få besök.
Barnen i Hällvik tyckte det var spännande med tält så de sov där i rätt ofta fram till skolan började. Så det känns bra att kunna glädja dem i alla fall.
Vi lagade mat i murikkan och hade det skönt. (varför ser du så sur ut André? Jo, jag klarar av att ta kort med din kamera) Lånade bastun också. Det är verkligen fantastiskt härligt att bada i en vedeldad bastu och så sitta och bli sådär riktigt kokhet... och sedan slänga sig naken ut i det kalla vattnet. Det är inte mycket annat som slår det... hälsovälgörande... blir som en ny människa efteråt.
Gott var det med suovas och grönsaker. Och kall öl till det.
Nu de senaste två veckorna har det funnits massor av svamp i Hällvik. Goda "Soppar", Karl Johan, Stensopp, Sandsopp, Björksopp, Tegelröd...
Inga Kantareller växer här uppe men desto mer soppar.
Och det är inget konstigt med att man varje höst styckar älg och ren och förpackar in i frysen. Så viltkött finns också i var mans hem så gott som året om beroende på hur jaktlyckan varit och hur många som ska dela på älgen. Ren kan man köpa av samerna om man har sådana kontakter. Det krävs stora kök och bra redskap för sådana aktiviteter.
Inga "Linas matkasse" här inte.
Nåväl jag tänkte visa en präktig Öring som Hällviksfamiljen fångat in.
4 kilo! Gabriel håller stolt upp firren. Mycket mat bara på den. Och Öring finns det gott om på den här delen av Hornavan. En hel del Sik och Abborre också. Inte Harr synd nog.
Perfekt för trollingfiske.
Nanok ligger ofta på den här platsen utanför stugan. Bakom henne har vi slagit upp ett tält. Vi väntade besök från Uppsala och då kunde ju jag bo i tältet och besökarnna i stugan.
Men till min stora besvikelse så kom de inte. Jag blev jätteledsen. Hade planerat med mat och förberett utflyktsmål och var mentalt inställd över att få besök.
Barnen i Hällvik tyckte det var spännande med tält så de sov där i rätt ofta fram till skolan började. Så det känns bra att kunna glädja dem i alla fall.
Vi lagade mat i murikkan och hade det skönt. (varför ser du så sur ut André? Jo, jag klarar av att ta kort med din kamera) Lånade bastun också. Det är verkligen fantastiskt härligt att bada i en vedeldad bastu och så sitta och bli sådär riktigt kokhet... och sedan slänga sig naken ut i det kalla vattnet. Det är inte mycket annat som slår det... hälsovälgörande... blir som en ny människa efteråt.
Gott var det med suovas och grönsaker. Och kall öl till det.
Nu de senaste två veckorna har det funnits massor av svamp i Hällvik. Goda "Soppar", Karl Johan, Stensopp, Sandsopp, Björksopp, Tegelröd...
Inga Kantareller växer här uppe men desto mer soppar.
Guijaur och Rånekjokk 13-14 augusti
Förra inlägget blev lite fel egentligen för bilderna var tagna innan jag var iväg ner till Höga Kusten och Enköping. Tänkte lite tokigt... men det spelar egentligen inte så stor roll för det ser ut på samma vis ute i stugan på sommaren. Och lika skönt är det varje gång jag är därute också.
Nåväl...
Plötsligt så var sommaren slut här uppe!!!
Jag förstår inte hur vädret kan slå om så drastiskt. Sommaren har varit fantastisk, varm och solig, sådär lagom som jag vill ha det. Inte vrålhett för det är bara en plåga utan det var sådär 20-25 grader och lagom soligt och molnigt om vartannat.
Men så från den en dagen till den andra blev det höst! 23 grader varmt ena dagen och 15 grader nästa dag... Konstigt. Och sedan dess har vi bara haft mellan 10 och 15 grader ute, med regn och blåst.
Lite tur hade vi ändock att vi sista helgen på semestern fick en liten glimt av sommaren igen. Och då passade vi på att gå en vandringsled på 37 km.
Åkte Silvervägen mot Norge ca 10 mil. Parkerade och gav oss iväg till fots glada i hågen. Var fantastiskt skönt att gå leden mot Guijaur. Allting var perfekt. Vädret, lättvandrad led, vackra omgivningar. Mmmm vad jag njöt. Och André och hundarna också.
Ett av många små vattendrag. Vi hade gott om fjällvatten att dricka på vägen.
Första dagen gick vi 15 km.
Trodde inte det fanns någon blommande orkidé kvar. De blommar vanligtvis i juni och en bit in i juli. Men nu fick vi se Kung Karls spira fast lite blek förstås.
Ja... som sagt lite blek. Vad kan man begära mitten av augusti? Annars är den väldigt guldgul och purpurröd.
Rätt som det var hörde vi någon fågel som skrek som ett varningsrop. Det var en stor stor fågel som svävade ovanför oss. Och så kom en till... och en till...
Tog fram kikaren och ja... det var det jag trodde... Kungsörnar!
Stod länge och väl och studerade dessa mäktiga väsen som helt klart var störda över att vi gick där. Gång på gång kom de svävande över oss och skrek. På bilden ser man såklart inte alls vad det är för fågel men jag såg klart och tydligt att åtminstone två av Örnarna var ung-Örnar för de var vita på stjärtfjädrarna och längst ut ett svart band, även vingarna hade vitt fält såsom ungörnarna har. ("Unga Örnar" he he he)
Efter 15 km kom vi så fram till Guijar. Där träffade vi ett par medelålders män som var där och provade fiskelyckan. Det är så trevligt att träffa på andra frilufsare när man är på vandring.
Vi hittade ett perfekt ställe att slå upp tältet på. Med utsikt över sjön och bakom oss jokken som strömmade starkt.
Guijaur ligger otroligt vackert mellan två höga berg.
Det såg liksom arrangerat ut för det var så perfekt! Tänk att naturen själv bara kan va sådär perfekt?!?
Kvällssolen låg och smekte den ena klippväggen så det glittrade och glänste.
Dramatiska moln tornade upp sig över himlen emellanåt. Solen höll sig kvar på himlen länge och tittade leende fram bakom molnen när de drog förbi.
Vi satt som på första parkett och såg ett enastående natur-skådespel!
Såhär såg det ut på stigen vi kom ifrån. Man ser bergskedjan som går mot Nasafjäll.
Solen dröjer sig kvar ännu en liten liten stund. Molnens färg skiftade mellan gult och rosa fram och tillbaks ju längre ner solen sjönk.
Guijaur låg där mellan bergsväggarna så lugn och trygg.
Läggdags. Molnen lägger sig allt tyngre över bergen. Och tänk att klockan var över tio på kvällen och ändå inte mörkt ännu. Härligt att ljuset dröjer sig kvar så länge här uppe i Norr.
Alla tror nog inte på mig när jag berättar om ljuset här uppe. Men här är bildbevis.
Jag vaknar oftast 4 på mornarna och till min glädje är det fortfarande ljust så tidigt här uppe, fast det snart är september.
Dagen efter var det mest solsken hela dagen. Varmt och svettigt men härligt med vackert väder. Vandringen mot Rånekjokk var inte lika njutbar som vandringen till Guijaur.
Det var vått och geggigt på marken. Väldigt snårigt långa sträckor. Märktes tydligt att det inte är lika många människor per säsong som går den här delen av leden. Antagligen går man närmsta leden till Guijaur för att fiska och sedan samma väg tillbaks.
Denna led tillbaks till Silvervägen via Rånekjokk är ca 22 km. Men vi knatade på och hittade några fina ställen att vila och rasta på.
Och till slut kom vi fram till den mäktiga Rånekjokk!!!
Vilka vattenfall det finns utefter jokken! Här borde man spela in någon slags film. Jag fantiserade om alla möjliga scener.
Förra året på Andrés 50-års dag var vi här vid Rånekjokk och tältade. Då var det mulet, grått och kallt. Tänk så mycket vackrare och mer njutbart när det är vackert väder!
Tror det är den vackraste jokken jag sett. Gör en utflykt hit vet jag!!! Alla!
Ljungen lös så starkt lila-rosa överallt. Syns inte lika tydligt på bild som i verklighet.
Nanok var lika galen som vanligt och tänkte bara på att få döda Lämlar och möss. Hon lyckades bita ihjäl minst 10 st den här dagen.
Tiffany åt upp bara en eller två stycken av dem som Nanok dödade. Det var ju duktigt!?
Äntligen framme! 22 km denna dag kändes i benen kan jag säga. De sista 5 km gick med tunga steg.
När hundarna såg bilen slog de frivolter i luften av glädje! Det var härligt att se deras glädje.
Tiffany är 12,½ år så hon är fantastiskt duktig att hänga med när vi är ute och vandrar.
Nu gick hon 37 km på två dagar med oss.
I bilen på vägen hem sov båda hundarna gott.
Nåväl...
Plötsligt så var sommaren slut här uppe!!!
Jag förstår inte hur vädret kan slå om så drastiskt. Sommaren har varit fantastisk, varm och solig, sådär lagom som jag vill ha det. Inte vrålhett för det är bara en plåga utan det var sådär 20-25 grader och lagom soligt och molnigt om vartannat.
Men så från den en dagen till den andra blev det höst! 23 grader varmt ena dagen och 15 grader nästa dag... Konstigt. Och sedan dess har vi bara haft mellan 10 och 15 grader ute, med regn och blåst.
Lite tur hade vi ändock att vi sista helgen på semestern fick en liten glimt av sommaren igen. Och då passade vi på att gå en vandringsled på 37 km.
Åkte Silvervägen mot Norge ca 10 mil. Parkerade och gav oss iväg till fots glada i hågen. Var fantastiskt skönt att gå leden mot Guijaur. Allting var perfekt. Vädret, lättvandrad led, vackra omgivningar. Mmmm vad jag njöt. Och André och hundarna också.
Ett av många små vattendrag. Vi hade gott om fjällvatten att dricka på vägen.
Första dagen gick vi 15 km.
Trodde inte det fanns någon blommande orkidé kvar. De blommar vanligtvis i juni och en bit in i juli. Men nu fick vi se Kung Karls spira fast lite blek förstås.
Ja... som sagt lite blek. Vad kan man begära mitten av augusti? Annars är den väldigt guldgul och purpurröd.
Rätt som det var hörde vi någon fågel som skrek som ett varningsrop. Det var en stor stor fågel som svävade ovanför oss. Och så kom en till... och en till...
Tog fram kikaren och ja... det var det jag trodde... Kungsörnar!
Stod länge och väl och studerade dessa mäktiga väsen som helt klart var störda över att vi gick där. Gång på gång kom de svävande över oss och skrek. På bilden ser man såklart inte alls vad det är för fågel men jag såg klart och tydligt att åtminstone två av Örnarna var ung-Örnar för de var vita på stjärtfjädrarna och längst ut ett svart band, även vingarna hade vitt fält såsom ungörnarna har. ("Unga Örnar" he he he)
Efter 15 km kom vi så fram till Guijar. Där träffade vi ett par medelålders män som var där och provade fiskelyckan. Det är så trevligt att träffa på andra frilufsare när man är på vandring.
Vi hittade ett perfekt ställe att slå upp tältet på. Med utsikt över sjön och bakom oss jokken som strömmade starkt.
Guijaur ligger otroligt vackert mellan två höga berg.
Det såg liksom arrangerat ut för det var så perfekt! Tänk att naturen själv bara kan va sådär perfekt?!?
Kvällssolen låg och smekte den ena klippväggen så det glittrade och glänste.
Dramatiska moln tornade upp sig över himlen emellanåt. Solen höll sig kvar på himlen länge och tittade leende fram bakom molnen när de drog förbi.
Vi satt som på första parkett och såg ett enastående natur-skådespel!
Såhär såg det ut på stigen vi kom ifrån. Man ser bergskedjan som går mot Nasafjäll.
Solen dröjer sig kvar ännu en liten liten stund. Molnens färg skiftade mellan gult och rosa fram och tillbaks ju längre ner solen sjönk.
Guijaur låg där mellan bergsväggarna så lugn och trygg.
Läggdags. Molnen lägger sig allt tyngre över bergen. Och tänk att klockan var över tio på kvällen och ändå inte mörkt ännu. Härligt att ljuset dröjer sig kvar så länge här uppe i Norr.
Alla tror nog inte på mig när jag berättar om ljuset här uppe. Men här är bildbevis.
Jag vaknar oftast 4 på mornarna och till min glädje är det fortfarande ljust så tidigt här uppe, fast det snart är september.
Dagen efter var det mest solsken hela dagen. Varmt och svettigt men härligt med vackert väder. Vandringen mot Rånekjokk var inte lika njutbar som vandringen till Guijaur.
Det var vått och geggigt på marken. Väldigt snårigt långa sträckor. Märktes tydligt att det inte är lika många människor per säsong som går den här delen av leden. Antagligen går man närmsta leden till Guijaur för att fiska och sedan samma väg tillbaks.
Denna led tillbaks till Silvervägen via Rånekjokk är ca 22 km. Men vi knatade på och hittade några fina ställen att vila och rasta på.
Och till slut kom vi fram till den mäktiga Rånekjokk!!!
Vilka vattenfall det finns utefter jokken! Här borde man spela in någon slags film. Jag fantiserade om alla möjliga scener.
Förra året på Andrés 50-års dag var vi här vid Rånekjokk och tältade. Då var det mulet, grått och kallt. Tänk så mycket vackrare och mer njutbart när det är vackert väder!
Tror det är den vackraste jokken jag sett. Gör en utflykt hit vet jag!!! Alla!
Ljungen lös så starkt lila-rosa överallt. Syns inte lika tydligt på bild som i verklighet.
Nanok var lika galen som vanligt och tänkte bara på att få döda Lämlar och möss. Hon lyckades bita ihjäl minst 10 st den här dagen.
Tiffany åt upp bara en eller två stycken av dem som Nanok dödade. Det var ju duktigt!?
Äntligen framme! 22 km denna dag kändes i benen kan jag säga. De sista 5 km gick med tunga steg.
När hundarna såg bilen slog de frivolter i luften av glädje! Det var härligt att se deras glädje.
Tiffany är 12,½ år så hon är fantastiskt duktig att hänga med när vi är ute och vandrar.
Nu gick hon 37 km på två dagar med oss.
I bilen på vägen hem sov båda hundarna gott.
Stugtajm igen
Ett par dagar efter vi kom hem från Enköping tog jag hundarna med mig ut till stugan.
Såååå himla skönt komma bort från civilisationen!!!
Himla mysigt sitta på lilla altanen! Tiffany brukar ligga i stolen bredvid... det är ju ingen annan som vill hålla mig sällskap därute...
Gick en liten runda sent på kvällen och konstaterade att det var lika ljuvligt och vackert som vanligt i Hällvik. Båten låg och guppade vid bryggan.
Tänk så ljust det fortfarande var 12 juli fast klockan var midnatt!
Här tar jag en bild från bryggan och upp mot min stuga.
Från bryggan och vy upp mot bodarna.
Gräslöken blommar så fint. Jag visste inte förrän nu att gräslök är så här dekorativ.
Vilken tur att jag har min lilla stuga att åka ut till. När jag är där får aldrig min hjärna kortslutning. Det är min innersta önskan att kunna få bo så på heltid. Med hundarna. Och med höns... och kanske andra djur om det funkar.
Har en jobbarkompis som bor i stuga utanför Arjeplog som har haft höns i flera år så jag kan lära mig av henne hur man ska gå tillväga den dagen det blir aktuellt.
Har kollat på diverse bloggar här uppe i Norrland och har konstaterat att det inte bara är jag som är annorlunda. Blev väldigt glad när jag läste att det faktiskt är flera yngre personer från storstäder som brytit upp helt och flyttat ut på landsbygden i Norrland och bor halvt eller helt omodernt.
Har även lyssnat på Karlavagnen på kvällarna där jag också hört flertalet personer som valt att bo omodernt ute på landet och som mår mycket bättre så än i städer.
Det känns skönt eftersom jag ibland får trista kommentarer från en del i omgivningen.
Ska jag verkligen behöva be om ursäkt för mina värderingar?
Såååå himla skönt komma bort från civilisationen!!!
Himla mysigt sitta på lilla altanen! Tiffany brukar ligga i stolen bredvid... det är ju ingen annan som vill hålla mig sällskap därute...
Gick en liten runda sent på kvällen och konstaterade att det var lika ljuvligt och vackert som vanligt i Hällvik. Båten låg och guppade vid bryggan.
Tänk så ljust det fortfarande var 12 juli fast klockan var midnatt!
Här tar jag en bild från bryggan och upp mot min stuga.
Från bryggan och vy upp mot bodarna.
Gräslöken blommar så fint. Jag visste inte förrän nu att gräslök är så här dekorativ.
Vilken tur att jag har min lilla stuga att åka ut till. När jag är där får aldrig min hjärna kortslutning. Det är min innersta önskan att kunna få bo så på heltid. Med hundarna. Och med höns... och kanske andra djur om det funkar.
Har en jobbarkompis som bor i stuga utanför Arjeplog som har haft höns i flera år så jag kan lära mig av henne hur man ska gå tillväga den dagen det blir aktuellt.
Har kollat på diverse bloggar här uppe i Norrland och har konstaterat att det inte bara är jag som är annorlunda. Blev väldigt glad när jag läste att det faktiskt är flera yngre personer från storstäder som brytit upp helt och flyttat ut på landsbygden i Norrland och bor halvt eller helt omodernt.
Har även lyssnat på Karlavagnen på kvällarna där jag också hört flertalet personer som valt att bo omodernt ute på landet och som mår mycket bättre så än i städer.
Det känns skönt eftersom jag ibland får trista kommentarer från en del i omgivningen.
Ska jag verkligen behöva be om ursäkt för mina värderingar?
Framme i Enköping
Övernattade på Hassela camping som också är ett fantastiskt härligt ställe där det är lugnt och skönt att vistas på.
Träffade på en ung kille från Polen som cyklade inlandsvägen. Han startade i Nynäshamn och skulle ända upp till Nordkap och sedan vidare ner i Finland.
Hans färd skulle ju gå exakt där jag tidigare cyklat så jag gav honom lite tips om bra övernattningsställen m m. Han frågade även hur lätt eller jobbig färden skulle bli också. Denna dag hade han tydligen haft mycket jobbiga uppförsbackar så han misströstade lite grann. Han cyklade ca 13 mil om dagen. Bra gjort. Hoppas det gick bra för honom men det tror jag. Han såg vältränad ut och så var han väldigt ung och hade bra cykel.
Innan vi kom fram till Enköping hörde vi på radion om attentaten i Norge. Jag tänkte: ännu ett steg mot vår undergång. Hatet frodas alltmer i världen. Ondskan tar överhand.
När vi kom fram till min efterlängtade camping strax utanför Enköping som jag har så mycket fina minnen ifrån så visade det sig bli en stor besvikelse. Hade tänkt tälta där hela vår vistelse i Enköping men det kunde vi inte göra. Det var sådant fruktansvärt liv där från det vi kom och hela kvällen och största delen av natten. Nanok var jätteorolig i tältet. Ingen av oss fick mycket sömn den natten.
Många klagar över ungdomars beteende... men jag tycker det är mer bedrövligt att medelålders svenssons inte begriper bättre än att supa sig fulla och gapa och skrika bland tältande människor. Och att de lät barnen vara uppe till över midnatt! Och barnen var lika högljudda som sina fulla föräldrar.
Resten av tiden i Enköping sov vi på golvet i Evelinas och Mickes nya radhus som de höll på att måla och tapetsera i de sista dagarna innan de flyttade in.
Ååååhh... vad jag hade längtat efter att få bada i Mälaren! Kvällen efter vår ankomst åkte vi iväg till Staxhammar och tog ett kvällsdopp. Och så hade vi picknick på klipporna. Tänk så härligt det var! Här ligger mamma och jag i vattnet. Oj oj så skönt det var med varmt vatten. Minst 20 grader.
Mamma och jag är verkligen inga badkrukor. Hur kan man inte vilja bada i så varmt skönt vatten?
Den här flocken av gässlingar blev nyfikna på oss. Antagligen har de lärt sig att man kan tigga mat när det kommer folk. Men vart var mamma och pappa gås? Måste ju vara flera kullar ungar för de var så många.
Ligger och väntar på att mina döttrar ska våga sig ner i vattnet. Båda ville så gärna bada innan vi kom fram till Staxhammar men när de skulle till att hoppa i så blev de tveksamma.
Evelina doppade fötterna men inte mer än så. Jag lyckades inte övertala henne att hoppa i. Evelina som är så tuff i vanliga fall men inte när det gäller att bada. Det var kul hon följde med ändå och njöt av omgivningarna och picknicken. Hon hade stressigt med att hinna måla och tapetsera i radhuset innan de skulle flytta in så det var avkopplande för henne att följa med till Staxhammar där vi förr när barnen bodde hemma tillbringat många sköna dagar och kvällar.
Fanny tyckte det var jättekallt i vattnet men till slut efter stort övervägande så kom hon i och simmade en kort stund. Ser ni hur hon lider? Hon hoppade väl i mycket för att slippa höra mitt tjat. Vad gör man inte för att få tyst på mig?
André och mammas man avstod helt från badande så dom var verkligen de värsta badkrukorna i gänget. Jag tycker André är en riktig fegis! Ursäkta André att jag säger det men du är det!
I Arjeplog har vi nästan aldrig varmt i sjöarna (10-15 gr) så för mig var det rena lyxen att kunna bada i 20 graders vatten.
Kvällen efter det åt vi god middag hos mamma ute på balkongen. Wilmer kom och gjorde oss sällskap. Min minsta lilla unge!
Wilmer har nog gått igenom alla slags frisyrer. När jag flyttade till Arjeplog skaffade han dreads.
Så här såg han ut sommaren 2008 innan jag flyttade från Enköping. Det är tre år mellan bilderna. Lite skillnad?
Vem sitter min mamma och lyssnar på?
Och vad gör grannarna tvärs över gården? Måste ju ha koll så hon inte missar något!
Vi hade en jättetrevlig middag allihop. Har ett par till riktigt fina bilder på resten av gänget jag gärna hade visat men som jag tidigare sagt så vill inte mammas man vara med på bild här på bloggen så tyvärr...
Vet inte vad han tror ska hända?
Kändisar av alla de slag och toppolitiker bloggar själva och har facebooksidor, och vad jag vet har det inte hänt dem någonting fast en del av dem visar kort på familjen hemma i sina hus och lägenheter.
Någon dag senare gjorde vi en härlig utflykt till Ängsö utanför Västerås. Jag blev glad att Wilmer ville följa med. Det var en fantastiskt avkopplande och skön dag.
Jag njöt av att få umgås med Wilmer!
Vi gick den mycket sköna vägen förbi slottet och ner mot klipporna vid en annan del av Mälaren. Ännu ett underbart ställe där jag och barnen njutit många härliga dagar både med bad, sol, picknick och kvälls-grillning.
Det var som att gå inomhus i den här allén som gjorts med bågar där träden trätts in medan de växt och med åren blivit allt tjockare och tätare. Nanok är ute efter något litet djur att få döda som vanligt.
Wilmer var sannerligen ingen badkruka. Vi njöt båda två av det suuuuper-duuuuper härliga ljumna vattnet. Jag gömmer mig lite grann bakom Wilmer för jag kände mig så tjock.
På den här tiden kände jag mig inte tjock! Jag förstår varför. Även den bilden är från ett dopp i Mälaren. Hampus tog kortet kom jag ihåg. År 2000.
Nanok var uttråkad när hon fick lov att vara bunden och alldeles stilla så länge. Till slut gjorde hon det bekvämt åt sig genom att bädda i jorden och bita av rötter så hon kunde ligga skönt.
Tiffany fick springa lös eftersom hon inte rymmer iväg och jagar djur som Nanok gör.
Efter det välgörande badet gick vi tillbaks till slottet. Åt pannkakor m sylt och grädde där. Mums. Sedan betalade vi inträde och guidade oss runt med hjälp tryckta pappersinstruktioner. Mest var det målade tavlor i de olika rummen främst porträtter på personer som haft olika betydelse i slottets historia. Wilmer som är lite konstnärligt lagd var intresserad av hur tavlorna var målade.
Det var en perfekt avslutning på en perfekt dag med min lilla Wilmer.
Ett besök i Stockholm blev det också. Wilmer tog hand om Nanok och mamma tog hand om Tiffany. Tycker inte hundar ska behöva vara i allt vimmel och trafik i Stockholm.
Efter lite handlande i friluftsaffärer så tog vi bussen ut till min pappa. Det blev visserligen bara en snabbvisit med lite fika hos honom men det kändes bra att vi tog oss tid för en liten träff.
Hade gärna stannat hos pappa lite längre men det är svårt få tiden att räcka till ibland. Det var en mycket varm och solig dag så visst hade det varit skönt gå och bada även där. Finns ju många fina badställen därute i Fagerdala som ligger på Värmdö.
När barnen var små var vi hos pappa och åt kräftor på höstarna. Det var mysigt och gott.
Pappas nya hund Nisse! Vilket energiknippe!
Det känns bra att min pappa har sällskap av en söt liten hund. Det behöver han.
Jaha... sist av allt innan vi åkte hem till Arjeplog igen var att hjälpa Evelina och Micke flytta in i radhuset. Inga bilder därifrån tyvärr. Hann inte tänka på det.
Det gick bra men visst var det tungt och svettigt. Som det alltid är när man bär kartonger och möbler.
Ska bli kul hälsa på framöver i deras fina radhus. Det bästa området i Enköping tycker jag att det är så det är bara att gratulera!
Det var roligt att få träffa mina nära och kära. Fint väder hade vi hela tiden också vilket underlättar.
Träffade på en ung kille från Polen som cyklade inlandsvägen. Han startade i Nynäshamn och skulle ända upp till Nordkap och sedan vidare ner i Finland.
Hans färd skulle ju gå exakt där jag tidigare cyklat så jag gav honom lite tips om bra övernattningsställen m m. Han frågade även hur lätt eller jobbig färden skulle bli också. Denna dag hade han tydligen haft mycket jobbiga uppförsbackar så han misströstade lite grann. Han cyklade ca 13 mil om dagen. Bra gjort. Hoppas det gick bra för honom men det tror jag. Han såg vältränad ut och så var han väldigt ung och hade bra cykel.
Innan vi kom fram till Enköping hörde vi på radion om attentaten i Norge. Jag tänkte: ännu ett steg mot vår undergång. Hatet frodas alltmer i världen. Ondskan tar överhand.
När vi kom fram till min efterlängtade camping strax utanför Enköping som jag har så mycket fina minnen ifrån så visade det sig bli en stor besvikelse. Hade tänkt tälta där hela vår vistelse i Enköping men det kunde vi inte göra. Det var sådant fruktansvärt liv där från det vi kom och hela kvällen och största delen av natten. Nanok var jätteorolig i tältet. Ingen av oss fick mycket sömn den natten.
Många klagar över ungdomars beteende... men jag tycker det är mer bedrövligt att medelålders svenssons inte begriper bättre än att supa sig fulla och gapa och skrika bland tältande människor. Och att de lät barnen vara uppe till över midnatt! Och barnen var lika högljudda som sina fulla föräldrar.
Resten av tiden i Enköping sov vi på golvet i Evelinas och Mickes nya radhus som de höll på att måla och tapetsera i de sista dagarna innan de flyttade in.
Ååååhh... vad jag hade längtat efter att få bada i Mälaren! Kvällen efter vår ankomst åkte vi iväg till Staxhammar och tog ett kvällsdopp. Och så hade vi picknick på klipporna. Tänk så härligt det var! Här ligger mamma och jag i vattnet. Oj oj så skönt det var med varmt vatten. Minst 20 grader.
Mamma och jag är verkligen inga badkrukor. Hur kan man inte vilja bada i så varmt skönt vatten?
Den här flocken av gässlingar blev nyfikna på oss. Antagligen har de lärt sig att man kan tigga mat när det kommer folk. Men vart var mamma och pappa gås? Måste ju vara flera kullar ungar för de var så många.
Ligger och väntar på att mina döttrar ska våga sig ner i vattnet. Båda ville så gärna bada innan vi kom fram till Staxhammar men när de skulle till att hoppa i så blev de tveksamma.
Evelina doppade fötterna men inte mer än så. Jag lyckades inte övertala henne att hoppa i. Evelina som är så tuff i vanliga fall men inte när det gäller att bada. Det var kul hon följde med ändå och njöt av omgivningarna och picknicken. Hon hade stressigt med att hinna måla och tapetsera i radhuset innan de skulle flytta in så det var avkopplande för henne att följa med till Staxhammar där vi förr när barnen bodde hemma tillbringat många sköna dagar och kvällar.
Fanny tyckte det var jättekallt i vattnet men till slut efter stort övervägande så kom hon i och simmade en kort stund. Ser ni hur hon lider? Hon hoppade väl i mycket för att slippa höra mitt tjat. Vad gör man inte för att få tyst på mig?
André och mammas man avstod helt från badande så dom var verkligen de värsta badkrukorna i gänget. Jag tycker André är en riktig fegis! Ursäkta André att jag säger det men du är det!
I Arjeplog har vi nästan aldrig varmt i sjöarna (10-15 gr) så för mig var det rena lyxen att kunna bada i 20 graders vatten.
Kvällen efter det åt vi god middag hos mamma ute på balkongen. Wilmer kom och gjorde oss sällskap. Min minsta lilla unge!
Wilmer har nog gått igenom alla slags frisyrer. När jag flyttade till Arjeplog skaffade han dreads.
Så här såg han ut sommaren 2008 innan jag flyttade från Enköping. Det är tre år mellan bilderna. Lite skillnad?
Vem sitter min mamma och lyssnar på?
Och vad gör grannarna tvärs över gården? Måste ju ha koll så hon inte missar något!
Vi hade en jättetrevlig middag allihop. Har ett par till riktigt fina bilder på resten av gänget jag gärna hade visat men som jag tidigare sagt så vill inte mammas man vara med på bild här på bloggen så tyvärr...
Vet inte vad han tror ska hända?
Kändisar av alla de slag och toppolitiker bloggar själva och har facebooksidor, och vad jag vet har det inte hänt dem någonting fast en del av dem visar kort på familjen hemma i sina hus och lägenheter.
Någon dag senare gjorde vi en härlig utflykt till Ängsö utanför Västerås. Jag blev glad att Wilmer ville följa med. Det var en fantastiskt avkopplande och skön dag.
Jag njöt av att få umgås med Wilmer!
Vi gick den mycket sköna vägen förbi slottet och ner mot klipporna vid en annan del av Mälaren. Ännu ett underbart ställe där jag och barnen njutit många härliga dagar både med bad, sol, picknick och kvälls-grillning.
Det var som att gå inomhus i den här allén som gjorts med bågar där träden trätts in medan de växt och med åren blivit allt tjockare och tätare. Nanok är ute efter något litet djur att få döda som vanligt.
Wilmer var sannerligen ingen badkruka. Vi njöt båda två av det suuuuper-duuuuper härliga ljumna vattnet. Jag gömmer mig lite grann bakom Wilmer för jag kände mig så tjock.
På den här tiden kände jag mig inte tjock! Jag förstår varför. Även den bilden är från ett dopp i Mälaren. Hampus tog kortet kom jag ihåg. År 2000.
Nanok var uttråkad när hon fick lov att vara bunden och alldeles stilla så länge. Till slut gjorde hon det bekvämt åt sig genom att bädda i jorden och bita av rötter så hon kunde ligga skönt.
Tiffany fick springa lös eftersom hon inte rymmer iväg och jagar djur som Nanok gör.
Efter det välgörande badet gick vi tillbaks till slottet. Åt pannkakor m sylt och grädde där. Mums. Sedan betalade vi inträde och guidade oss runt med hjälp tryckta pappersinstruktioner. Mest var det målade tavlor i de olika rummen främst porträtter på personer som haft olika betydelse i slottets historia. Wilmer som är lite konstnärligt lagd var intresserad av hur tavlorna var målade.
Det var en perfekt avslutning på en perfekt dag med min lilla Wilmer.
Ett besök i Stockholm blev det också. Wilmer tog hand om Nanok och mamma tog hand om Tiffany. Tycker inte hundar ska behöva vara i allt vimmel och trafik i Stockholm.
Efter lite handlande i friluftsaffärer så tog vi bussen ut till min pappa. Det blev visserligen bara en snabbvisit med lite fika hos honom men det kändes bra att vi tog oss tid för en liten träff.
Hade gärna stannat hos pappa lite längre men det är svårt få tiden att räcka till ibland. Det var en mycket varm och solig dag så visst hade det varit skönt gå och bada även där. Finns ju många fina badställen därute i Fagerdala som ligger på Värmdö.
När barnen var små var vi hos pappa och åt kräftor på höstarna. Det var mysigt och gott.
Pappas nya hund Nisse! Vilket energiknippe!
Det känns bra att min pappa har sällskap av en söt liten hund. Det behöver han.
Jaha... sist av allt innan vi åkte hem till Arjeplog igen var att hjälpa Evelina och Micke flytta in i radhuset. Inga bilder därifrån tyvärr. Hann inte tänka på det.
Det gick bra men visst var det tungt och svettigt. Som det alltid är när man bär kartonger och möbler.
Ska bli kul hälsa på framöver i deras fina radhus. Det bästa området i Enköping tycker jag att det är så det är bara att gratulera!
Det var roligt att få träffa mina nära och kära. Fint väder hade vi hela tiden också vilket underlättar.
Semester
Blev en lite annorlunda semester med lång tur ner till Enköping via Östersund och Höga Kusten. Planerar ju för det mesta någon slags vandrings- eller cykeltur på semestern. Men nu ville jag gärna hälsa på där nere för att se hur mamma och hennes man fått det i nya lägenheten, och så skulle Evelina och Micke flytta in i sitt nya radhus i slutet av juli.
Vi bilade iväg mot Östersund första dagen på semestern, för jag har aldrig varit i Jämtland så ville se lite av landskapet där.
Ja första dagen och natten regnade det oavbrutet. Vi lyckades dock hitta en bra tältplats några mil innan Östersund. Det var bra att vi kunde laga mat och sitta och äta i detta vindskydd. Eller som det heter här uppe: bakval. Har aldrig förstått hur det kommer sig att det heter bakval här uppe?
Hundarna var duktiga hela tiden när vi tältade.
Så här vackra fält med Rallarrosor såg vi utefter hela vägen. Överallt där det blivit kalhyggen hade Rallarrosorna spridit ut sig. Blommorna riktigt lyste så starkt ljuslila och gjorde mig pigg och glad.
Första stoppet och övernattning när vi kommit till Höga Kusten var i Barsta som ligger nere vid vattnet söder om Nordingrå.
Här besökete vi det gamla fantastiska kapellet som ligger på en höjd vid campingen.
Nämen... är det pastor André?
Kapellet känns väldigt varmt och välkomnande. Litet och mysigt. Bänkarna är bara plankor att balansera på. Så det var nog ingen som somnade under predrikningarna på den tiden det begav sig för då ramlade man verkligen omkull.
Morgonen efter åkte vi båt över till fyren Högbonden. Varmt och härligt ute. Man får gå uppför en brant slingrig stig och sista biten en rätt krävande trappa. Hundarna tyckte inte om trappan men följde lite motvilligt med ändå.
Vill man övernatta så finns vandrarhem inne i fyren. Mat, glass och fika finns att köpa i ett ombyggt uthus . Mysigt sitta i trädgården.
Här slog vi oss ner för att njuta av utsikten och mumsa på vårt medhavda fika. Tiffany la sig tillrätta på klippan. Hon är så söt lilla Tiffany. Var vi än är så finner hon sig till rätta och anpassar sig.
Det var många segelbåtar som åkte förbi oss fast de såg pyttesmå ut där uppifrån.
Den gamla linbanan som transporterat upp mat och annat. Nu finns en ny modernare linbana.
Nanok tyckte det var lite obehagligt att stå där på höjden, hon ville ner och inte posera för nån kamera.
Från pastor till fånge! I väntan på båten tillbaks hittade André en stor järnring som var förankrad i berget så han lekte fånge i brist på annat. Kanske Nanok var fångvaktare?
Nästa stopp och övernattning var mitt absoluta favoritställe: Måviken! Strax öster om Mjällom. Hela den här delen har en gång i tiden varit en väldigt levande bygd. Träffade en kvinna och hennes dotter när de var på kvälls-jogging. Kvinnan har levt hela sitt liv där och berättade massor om fabriker m m som funnits.
Så här fint la sig Nanok på kvällarna utanför tältet.
Andrés härliga macka måste fotograferas. Mjälloms tunnbröd med nyrökt sik som han frenetiskt rensat, lagt på skuren potatis, rödlök och sallad. Som en surströmmings-klämma fast med sik istället.
Vi hade en otroligt skön kväll där i Måviken. Tältade för oss själva vid en liten strand. Stillsamt och rofyllt. Finns härliga promenadstigar runtom.
Dagen efter bar det av till Skuleskogen. Både Barsta, Högbonden, Mjällom och Måviken har jag tidigare besökt på en semestertripp 2008. Men Skuleskogen hade jag inte sett. Uppnådde väl inte förväntningar men nu har jag varit där i alla fall. Det var otroligt långt att gå i mörk skog med långa sträckor över stenbumlingar innan vi kom fram till själva kanjon-klyftan.
Kraftiga långa slingriga rötter. Bitvis var det trolskt och skönt där i skogen. Tiffany undrade säkert varför vi skulle gå där bland rötter och stenar när det finns asfalterade vägar att gå på!
Till slut kom vi fram till den berömda Ronja rövardotter-klyftan. Vi satte oss högst upp till vänster om klyftan och vilade och fikade. Var lite läskigt att titta ner! André ville inte gå nära kanten. Han tyckte det var otäckt att jag la mig ner och kröp fram till kanten. Jag själv fick känsla av att klippblocket plötsligt skulle ge vika under mig så jag skulle störta ner och dö!
Efter det styrde vi kosan mot Uppland.
Mer om det imorgon...
Vi bilade iväg mot Östersund första dagen på semestern, för jag har aldrig varit i Jämtland så ville se lite av landskapet där.
Ja första dagen och natten regnade det oavbrutet. Vi lyckades dock hitta en bra tältplats några mil innan Östersund. Det var bra att vi kunde laga mat och sitta och äta i detta vindskydd. Eller som det heter här uppe: bakval. Har aldrig förstått hur det kommer sig att det heter bakval här uppe?
Hundarna var duktiga hela tiden när vi tältade.
Så här vackra fält med Rallarrosor såg vi utefter hela vägen. Överallt där det blivit kalhyggen hade Rallarrosorna spridit ut sig. Blommorna riktigt lyste så starkt ljuslila och gjorde mig pigg och glad.
Första stoppet och övernattning när vi kommit till Höga Kusten var i Barsta som ligger nere vid vattnet söder om Nordingrå.
Här besökete vi det gamla fantastiska kapellet som ligger på en höjd vid campingen.
Nämen... är det pastor André?
Kapellet känns väldigt varmt och välkomnande. Litet och mysigt. Bänkarna är bara plankor att balansera på. Så det var nog ingen som somnade under predrikningarna på den tiden det begav sig för då ramlade man verkligen omkull.
Morgonen efter åkte vi båt över till fyren Högbonden. Varmt och härligt ute. Man får gå uppför en brant slingrig stig och sista biten en rätt krävande trappa. Hundarna tyckte inte om trappan men följde lite motvilligt med ändå.
Vill man övernatta så finns vandrarhem inne i fyren. Mat, glass och fika finns att köpa i ett ombyggt uthus . Mysigt sitta i trädgården.
Här slog vi oss ner för att njuta av utsikten och mumsa på vårt medhavda fika. Tiffany la sig tillrätta på klippan. Hon är så söt lilla Tiffany. Var vi än är så finner hon sig till rätta och anpassar sig.
Det var många segelbåtar som åkte förbi oss fast de såg pyttesmå ut där uppifrån.
Den gamla linbanan som transporterat upp mat och annat. Nu finns en ny modernare linbana.
Nanok tyckte det var lite obehagligt att stå där på höjden, hon ville ner och inte posera för nån kamera.
Från pastor till fånge! I väntan på båten tillbaks hittade André en stor järnring som var förankrad i berget så han lekte fånge i brist på annat. Kanske Nanok var fångvaktare?
Nästa stopp och övernattning var mitt absoluta favoritställe: Måviken! Strax öster om Mjällom. Hela den här delen har en gång i tiden varit en väldigt levande bygd. Träffade en kvinna och hennes dotter när de var på kvälls-jogging. Kvinnan har levt hela sitt liv där och berättade massor om fabriker m m som funnits.
Så här fint la sig Nanok på kvällarna utanför tältet.
Andrés härliga macka måste fotograferas. Mjälloms tunnbröd med nyrökt sik som han frenetiskt rensat, lagt på skuren potatis, rödlök och sallad. Som en surströmmings-klämma fast med sik istället.
Vi hade en otroligt skön kväll där i Måviken. Tältade för oss själva vid en liten strand. Stillsamt och rofyllt. Finns härliga promenadstigar runtom.
Dagen efter bar det av till Skuleskogen. Både Barsta, Högbonden, Mjällom och Måviken har jag tidigare besökt på en semestertripp 2008. Men Skuleskogen hade jag inte sett. Uppnådde väl inte förväntningar men nu har jag varit där i alla fall. Det var otroligt långt att gå i mörk skog med långa sträckor över stenbumlingar innan vi kom fram till själva kanjon-klyftan.
Kraftiga långa slingriga rötter. Bitvis var det trolskt och skönt där i skogen. Tiffany undrade säkert varför vi skulle gå där bland rötter och stenar när det finns asfalterade vägar att gå på!
Till slut kom vi fram till den berömda Ronja rövardotter-klyftan. Vi satte oss högst upp till vänster om klyftan och vilade och fikade. Var lite läskigt att titta ner! André ville inte gå nära kanten. Han tyckte det var otäckt att jag la mig ner och kröp fram till kanten. Jag själv fick känsla av att klippblocket plötsligt skulle ge vika under mig så jag skulle störta ner och dö!
Efter det styrde vi kosan mot Uppland.
Mer om det imorgon...
Sevilla
Nu backar vi ännu längre tillbaks.
Fanny fyllde 25 år i maj och då åkte jag, Sebastian, mamma och min moster ner och hälsade på.
På väg i planet. Moster har musik i öronen och blicken fäst vid korsordet.
Sebastian läser nyinköpt bok.
Vi kom fram vid midnatt så det hände inte så mycket mer den kvällen. La oss och sov.
Så här vackert blommade det över hela Sevilla.
En liten flicka satt och kollade på mammas fot som gungade. Allt annat var ointressant, fängslad av mammas gungande fot. Var det månne det färggranna nagellacket? Länge länge satt flickan med blicken fäst vid foten. Väldigt söt var hon.
La Ferian hade pågått hela veckan. Vi besökte den dess sista dag. Det var kul att ha fått se den.
Två män språkar medan hästarna får vila. Hästarna var klädda i stora färggranna kreationer på huvudena.
Fanny har berättat mer om Ferian på sin blogg och facebook om man vill kolla mer.
Mamma och Fanny på balkongen efter besöket på Ferian.
Fannys katt Lukas trivdes med att ha oss som sällskap hela veckan. Vacker och kelig.
Fanny går före oss och visar vägen. Så elegant och behagfull i sin vackra långa klänning.
Sevillas mest fotograferade trädgård. Jag förstår varför.
En bild genom gallerdörren. En låst gallerdörr håller bort besökarna så inte trädgården blir nedtrampad eller nedskräpad. Förståeligt.
Så kom vi fram till den här förunderliga parken. Vilka sagoträd! Besökte denna park även 2008 när jag var här. Man kan gå in i stammarnas håligheter. Mycket fascinerande.
Gick så vidare genom en park som jag glömt namnet på. Blommorna var fantastiska överallt!
Aloe vera. Vilka praktexemplar! Jag har ett par stycken hemma som krukväxter. Dessa giganter skulle inte få rum i någon kruka, inte heller ha i ett fönster.
Min moster poserar i parken i sin nya fina klänning. Hon var den enda av oss som ekiperade sig ordentligt i Sevillas affärer. Ärligt talat hade vi andra inte råd... den enkla sanningen.
En tunnelbanestation. Lustigt hur många platser och saker som heter Sebastian här och var.
Innergården där Fanny och Raúl bor. Fina växter och några bänkar. Behagfull gård.
Fanny med sin svärmor. De trivs bra med varandra. Det var angenämt att för första gången få träffa Raúls mamma.
Lilla söta Raúl med sin mamma.
Min mamma och Raúl ser glada ut.
Sebastian och Raúl är lika gamla och trivs väldigt bra tillsammans. Här går de i förväg och planerar en fotbollskväll. Båda är fotbollsfantaster. Lustigt nog så har Raúls favoritlag i Sevilla samma färger som Sebastians favvolag i Sverige... grön-vitt. Sebastian är en hard-core Hammarbyare! Har han efter sin far.
Tillbaks i lägenheten. Söta systrar! Och Lukas.
Utsikt från Fannys och Raúls balkong. Inte annat än bilparkering, affärshus och massor massor massor med trafik. Man vänjer sig säkert med allt ljud från trafiken men jag tyckte det var en ren plåga. Sömnen blev inte bra på hela veckan för all trafik, varenda natt var det någon tjutande siren från utryckningsfordon. Men Fanny och Raúl är nöjda med att bo där och det är huvudsaken. Snällt att de lånade ut lägenheten åt oss så vi slapp betala hotell eller vandrarhem.
Jaha... denna dag besökte vi Alcázar-palatset. Det finns en lång historia om detta palats precis som det finns om Katedralen men jag blandar ihop historier väldigt lätt så jag visar bara lite bilder.
Katedralen var vi in i lite grann också, på gratisdelen. Men den är så ofantlig stor så vi struntade i att se den delen där man måste betala inträde för att se, bl a gå upp i tornet. Jag har tidigare sett stor del av Katedralen och gått högst upp i tornet. Mamma och moster insåg rätt fort att de inte skulle orka gå upp i tornet. Så vi koncentrerade oss på en tur i Alcázar-palatset och påfågelsparken, vilket jag tyckte var bra mycket mer sevärt än Katedralen.
Lite synd i o för sig att inte Sebastian fick se den magnifika utsikten från tornet.
Snygg trio i början av den långa turen genom alla byggnader, gångar, parker.
Sebastian hyrde en informationstelefon. Vi andra gick efter honom. Han berättade lite grann om de olika rummen överallt. Det var verkligen en gigantisk byggnad. Mycket estetisk.
Vacker spännande trappa.
Som ledde upp hit. Nästan allt i byggnaderna var speciellt och varierat. Ingenting gick igen... allt var unikt.
Jag hade bara min mobilkamera (som vanligt) under veckan och tog därför begränsat med bilder. Fanny har på sin blogg (www.fannyboren.blogspot.com) skrivit och visat mycket fina bilder från hela vår vistelse hos henne. Läs och kolla gärna där.
Efter den långa turen i palatset och i påfågelparken gick vi så vidare genom stan.
Här poserar Sebastian och moster som matador och flamencodansös! Snyggt par!
Vi fortsatte längs kanalen. Det är väldigt skönt att gå längs vattnet. Bort från all trängsel och trafikbuller. Nog för man hörde trafiken men ändå avlägset.
Ett av mina favoritställen nära Katedralen. Otroligt gott apelsinvin! Lagom starkt, lagom sött. Här häller han i ordentligt i glasen må jag säga. När jag var i Sevilla januari 2008 var det kallt ute, ca +10, då värmde apelsinvinet gott.
Sebastian fick i försenad födelsedagspresent av Fanny och Raúl, en stunds Spa alldeles för sig själv i lugn och ro. Tog lite bilder medan vi väntade på att han skulle komma ut.
Miljön var sådär härligt rofylld som man kan tänka sig ett spa ska erbjuda. Jag var på en spa-anläggning utanför Tallin för några år sedan, men miljön på detta spa i Sevilla höll en helt annan klass.
Det var avkopplande att bara få insupa miljön medan vi väntade. Dofterna från ljus och oljor kändes välgörande.
Sebastian var väldigt nöjd med sin Spa-stund.
På kvällen gick vi alla iväg på fin restaurang nere vid kanalen för att fira Fannys 25-års dag. Hon fyllde egentligen år dagen efter men då var det vår hemflygartur på eftermiddagen. Så vi sjöng för Fanny och gav henne lite presenter där på restaurangen.
Hon fick pengar till nya träningsskor av oss. Hade egentligen tänkt att köpa ett par skor och ge henne på kvällen men det var svårt hitta något som jag var säker på hon ville ha. Därför blev det pengar istället. Och så hade jag gjort ett scrap-album med bilder på Fanny från det hon var liten till vuxen.
Efter middag och födelsedagsfirande så ville Fanny ut och festa med Raúl och Sebastian. Så vi "gamlingar" tog taxi hem. Lustigt nog togs detta kort på mig och Sebastian nästan exakt på minuten på dygnet då Fanny föddes för 25 år sedan. Egentligen synd att det inte var på mig och Fanny. Men just då tänkte jag inte alls på vad klockan var.
Sista bilden innan vi åkte till flyget.
Tyvärr blev det mest kaos sista timmarna innan vi åkte iväg...
Senare samma kväll kom Evelina ner och hälsade på Fanny. Det var bra för jag förstörde nog rätt mycket av Fannys riktiga födelsedag.
Det har jag bett om ursäkt för.
Hettan, allt storstadsmyller och den hemska trafiken plus bo med mamma och Sebastian i en trång lgh blev till slut för mycket för mig. Inte en enda pol eller strand att bada i. Min hjärna fick kortslutning. Ville hem hem hem!!!! Va ensam och ha tyst!
Fanny och Raúl på Ferian tidigare i veckan innan vi kom dit.
Hej då båda två!
Fanny fyllde 25 år i maj och då åkte jag, Sebastian, mamma och min moster ner och hälsade på.
På väg i planet. Moster har musik i öronen och blicken fäst vid korsordet.
Sebastian läser nyinköpt bok.
Vi kom fram vid midnatt så det hände inte så mycket mer den kvällen. La oss och sov.
Så här vackert blommade det över hela Sevilla.
En liten flicka satt och kollade på mammas fot som gungade. Allt annat var ointressant, fängslad av mammas gungande fot. Var det månne det färggranna nagellacket? Länge länge satt flickan med blicken fäst vid foten. Väldigt söt var hon.
La Ferian hade pågått hela veckan. Vi besökte den dess sista dag. Det var kul att ha fått se den.
Två män språkar medan hästarna får vila. Hästarna var klädda i stora färggranna kreationer på huvudena.
Fanny har berättat mer om Ferian på sin blogg och facebook om man vill kolla mer.
Mamma och Fanny på balkongen efter besöket på Ferian.
Fannys katt Lukas trivdes med att ha oss som sällskap hela veckan. Vacker och kelig.
Fanny går före oss och visar vägen. Så elegant och behagfull i sin vackra långa klänning.
Sevillas mest fotograferade trädgård. Jag förstår varför.
En bild genom gallerdörren. En låst gallerdörr håller bort besökarna så inte trädgården blir nedtrampad eller nedskräpad. Förståeligt.
Så kom vi fram till den här förunderliga parken. Vilka sagoträd! Besökte denna park även 2008 när jag var här. Man kan gå in i stammarnas håligheter. Mycket fascinerande.
Gick så vidare genom en park som jag glömt namnet på. Blommorna var fantastiska överallt!
Aloe vera. Vilka praktexemplar! Jag har ett par stycken hemma som krukväxter. Dessa giganter skulle inte få rum i någon kruka, inte heller ha i ett fönster.
Min moster poserar i parken i sin nya fina klänning. Hon var den enda av oss som ekiperade sig ordentligt i Sevillas affärer. Ärligt talat hade vi andra inte råd... den enkla sanningen.
En tunnelbanestation. Lustigt hur många platser och saker som heter Sebastian här och var.
Innergården där Fanny och Raúl bor. Fina växter och några bänkar. Behagfull gård.
Fanny med sin svärmor. De trivs bra med varandra. Det var angenämt att för första gången få träffa Raúls mamma.
Lilla söta Raúl med sin mamma.
Min mamma och Raúl ser glada ut.
Sebastian och Raúl är lika gamla och trivs väldigt bra tillsammans. Här går de i förväg och planerar en fotbollskväll. Båda är fotbollsfantaster. Lustigt nog så har Raúls favoritlag i Sevilla samma färger som Sebastians favvolag i Sverige... grön-vitt. Sebastian är en hard-core Hammarbyare! Har han efter sin far.
Tillbaks i lägenheten. Söta systrar! Och Lukas.
Utsikt från Fannys och Raúls balkong. Inte annat än bilparkering, affärshus och massor massor massor med trafik. Man vänjer sig säkert med allt ljud från trafiken men jag tyckte det var en ren plåga. Sömnen blev inte bra på hela veckan för all trafik, varenda natt var det någon tjutande siren från utryckningsfordon. Men Fanny och Raúl är nöjda med att bo där och det är huvudsaken. Snällt att de lånade ut lägenheten åt oss så vi slapp betala hotell eller vandrarhem.
Jaha... denna dag besökte vi Alcázar-palatset. Det finns en lång historia om detta palats precis som det finns om Katedralen men jag blandar ihop historier väldigt lätt så jag visar bara lite bilder.
Katedralen var vi in i lite grann också, på gratisdelen. Men den är så ofantlig stor så vi struntade i att se den delen där man måste betala inträde för att se, bl a gå upp i tornet. Jag har tidigare sett stor del av Katedralen och gått högst upp i tornet. Mamma och moster insåg rätt fort att de inte skulle orka gå upp i tornet. Så vi koncentrerade oss på en tur i Alcázar-palatset och påfågelsparken, vilket jag tyckte var bra mycket mer sevärt än Katedralen.
Lite synd i o för sig att inte Sebastian fick se den magnifika utsikten från tornet.
Snygg trio i början av den långa turen genom alla byggnader, gångar, parker.
Sebastian hyrde en informationstelefon. Vi andra gick efter honom. Han berättade lite grann om de olika rummen överallt. Det var verkligen en gigantisk byggnad. Mycket estetisk.
Vacker spännande trappa.
Som ledde upp hit. Nästan allt i byggnaderna var speciellt och varierat. Ingenting gick igen... allt var unikt.
Jag hade bara min mobilkamera (som vanligt) under veckan och tog därför begränsat med bilder. Fanny har på sin blogg (www.fannyboren.blogspot.com) skrivit och visat mycket fina bilder från hela vår vistelse hos henne. Läs och kolla gärna där.
Efter den långa turen i palatset och i påfågelparken gick vi så vidare genom stan.
Här poserar Sebastian och moster som matador och flamencodansös! Snyggt par!
Vi fortsatte längs kanalen. Det är väldigt skönt att gå längs vattnet. Bort från all trängsel och trafikbuller. Nog för man hörde trafiken men ändå avlägset.
Ett av mina favoritställen nära Katedralen. Otroligt gott apelsinvin! Lagom starkt, lagom sött. Här häller han i ordentligt i glasen må jag säga. När jag var i Sevilla januari 2008 var det kallt ute, ca +10, då värmde apelsinvinet gott.
Sebastian fick i försenad födelsedagspresent av Fanny och Raúl, en stunds Spa alldeles för sig själv i lugn och ro. Tog lite bilder medan vi väntade på att han skulle komma ut.
Miljön var sådär härligt rofylld som man kan tänka sig ett spa ska erbjuda. Jag var på en spa-anläggning utanför Tallin för några år sedan, men miljön på detta spa i Sevilla höll en helt annan klass.
Det var avkopplande att bara få insupa miljön medan vi väntade. Dofterna från ljus och oljor kändes välgörande.
Sebastian var väldigt nöjd med sin Spa-stund.
På kvällen gick vi alla iväg på fin restaurang nere vid kanalen för att fira Fannys 25-års dag. Hon fyllde egentligen år dagen efter men då var det vår hemflygartur på eftermiddagen. Så vi sjöng för Fanny och gav henne lite presenter där på restaurangen.
Hon fick pengar till nya träningsskor av oss. Hade egentligen tänkt att köpa ett par skor och ge henne på kvällen men det var svårt hitta något som jag var säker på hon ville ha. Därför blev det pengar istället. Och så hade jag gjort ett scrap-album med bilder på Fanny från det hon var liten till vuxen.
Efter middag och födelsedagsfirande så ville Fanny ut och festa med Raúl och Sebastian. Så vi "gamlingar" tog taxi hem. Lustigt nog togs detta kort på mig och Sebastian nästan exakt på minuten på dygnet då Fanny föddes för 25 år sedan. Egentligen synd att det inte var på mig och Fanny. Men just då tänkte jag inte alls på vad klockan var.
Sista bilden innan vi åkte till flyget.
Tyvärr blev det mest kaos sista timmarna innan vi åkte iväg...
Senare samma kväll kom Evelina ner och hälsade på Fanny. Det var bra för jag förstörde nog rätt mycket av Fannys riktiga födelsedag.
Det har jag bett om ursäkt för.
Hettan, allt storstadsmyller och den hemska trafiken plus bo med mamma och Sebastian i en trång lgh blev till slut för mycket för mig. Inte en enda pol eller strand att bada i. Min hjärna fick kortslutning. Ville hem hem hem!!!! Va ensam och ha tyst!
Fanny och Raúl på Ferian tidigare i veckan innan vi kom dit.
Hej då båda två!
Gallejaur
Nu ska jag gå tillbaks lite i tiden och berätta om en både härlig och märklig dag när jag och André var i Gallejaur gammelskog utanför Arvidsjaur. Den 4 juni.
Det var länsstyrelsen som ordnat en informations- samt exkursions-dag. Lärorikt och intressant. Tänk så roligt och berikande att få kunskaper om naturen.
Det var lugnt och stilla på morgonen när vi åkte iväg med hundarna i bilen.
Men när vi närmade oss Arvidsjaur såg vi omkullblåsta träd lite här och var. Mest vid sidorna av vägen, men även några som låg över vägen. Som tur var hade någon hunnit vara där och sågat itu träden och flyttat dem så det gick att köra förbi. Kändes konstigt... vi hade inte märkt av någon storm eller oväder. Men helt klart var att träden blåst omkull eftersom alla låg med rotvältor uppdragna ur marken.
När vi kom fram till Gallejaur hörde vi att det dragit igenom någon slags tornado genom delar av Norrbotten och orsakat kaos på vägarna. Ingen skadad som tur var.
Efter information och fika inne i det nybyggda härliga infocentret begav vi oss iväg ut i gammelskogen. Nu när vi lärt oss en del om träd, växter och djur och dess betydelse så var det precis som skogen såg annorlunda ut, jag såg en helhet som jag aldrig tidigare sett.
En ståtlig tät gammal tall.
En död Björk... men den stod ändå fortfarande upp.
Mannen från länsstyrelsen som ledde hela exkursionen ut i skogen berättade oändligt mycket om processerna kring de olika träden. Hur de växer upp och åldras och dör... och varför.
Man har tidigare trott att Björk bara blir ca 100 år gamla. Men det är för det tidigare endast forskades om Björken i södra Sverige. Nu vet man att här i Norr lever de längre. Ända upp till 300 år!
Granarna var fantastiska att se. Flera stycken av dem var 300 år gamla! Fullt med skägglav och med tungt hängande grenar. Ju äldre de blir desto mer skägglav och desto tyngre hänger grenarna.
Här har vi vår guide och "guru". Han var både duktig och inspirerande.
Även barken på de olika träden gick han noggrannt igenom... från den lenaste ung-bark till den grovaste gammel-bark.
På den här gamla björken hade barken förändrats i färg och utseende och lossnat från stora delar av stammen. Otroligt grov och tjock. Gick egentligen inte se att det var björkbark.
Ännu ett urgammalt träd med tjock grov bark.
Här är en närbild på en hålig trädstam av ett träd som fallit till marken av ålderdom. Mossan växte nu över trädet. Ser man ett omkullfallet träd där stammen knäckts av och med rötterna kvar i marken så har det fallit av ålderdom. Ser man träd som fallit med rotvältan upp så har det fallit av blåst.
Så här ser det ut i gammelskogen.
Vi fick lära oss olika sorters svampar som växer på de omkullfallna träden. Men nu kommer jag inte ihåg namnen på dem. I alla fall så går svamparnas trådar längs med hela stammarna invändigt så det man ser utvändigt är bara en liten del av svampen.
En annan sorts svamp på en levande tall.
Fantastiskt att få höra hur viktigt det är att vi har kvar de riktiga gammelskogarna. Utan avverkning. Det finns många djur och växter som bara lever i gammelskogarna så om vi avverkar träd där så utrotar vi också djurarter och växtsorter. Det är därför det är så viktigt att länsstyrelsen ser till att det finns naturskyddade områden.
Men många tycker såklart inte det är viktigt. Kan något vara viktigare än att tekniken utvecklas så vi kan leva så bekvämt som möjligt? Eller vad är gammelskog jämfört med shopping i Stockholm London New York m fl storstäder? Eller att varje år flyga till Thailand och gassa sig i 40 gr värme?
Ha och äga mycket... och mer.... och mer... och ännu mer...
För mig har naturen och friluftsliv året runt blivit alltmer viktigt. Det är bara då jag mår riktigt bra. Och jag tror att människan håller på att utplåna sig själv och jorden sakta men säkert. Det är bara att se hur allt blivit i världen. Hur lycklig är människan? Mord och katastrofer duggar tätt tätt.
Nåväl... Den mest ljuvliga lilla orkidé fick vi förmånen att få se denna dag... och som var exkursionens höjdpunkt för oss alla som var med.
Nornan!
Linné skrev i sin Flora Suecia: "själv har jag aldrig lyckats finna den".
Denna lilla späda orkidé är sällsynt. Växer i fuktiga granskogar i norra Sverige.
Nornan blommar strax efter tjällossningen i maj eller i början av juni. Liten och stolt står den där i mossan.
Blomman ser exotisk ut med förförisk vaniljdoft. Men humledrottningarna som besöker blomman blir lurade. Det finns ingen nektar. Den får de hämta hos blåbärsblommorna som finns runt om. En förutsättning för Nornans fortlevnad är därför blåbärsblomman.
Enligt fornnordisk folktro spann Nornan alla levande människors ödestrådar.
Alla var vi glada att få se så många av den här sällsynta orkidén. Men man fick se upp var man satte fötterna för det var lätt att trampa på de små varelserna.
Tänk så mycket vi lärde oss den här dagen. Oförglömligt.
Jaha... nöjda och belåtna så körde vi en annan liten väg hem från Gallejaur. Och vad hände? Jo ett träd låg vräkt över vägen! Inte så lätt att dra undan ett träd när rotvältan sitter kvar. Omöjligt faktiskt!
Men bilen bakom oss som kördes av en äldre kvinna... hon hade yxa med sig i bilen.
Och varför? Jo hon tyckte det var säkrast ifall hon skulle köra på någon ren och skada den... då skulle hon kunna slå ihjäl den! Det ni!!! Så handlingskraftiga är kvinnorna här uppe.
Tack vare henne kunde rotvältan huggas av och trädet flyttas undan.
Det var länsstyrelsen som ordnat en informations- samt exkursions-dag. Lärorikt och intressant. Tänk så roligt och berikande att få kunskaper om naturen.
Det var lugnt och stilla på morgonen när vi åkte iväg med hundarna i bilen.
Men när vi närmade oss Arvidsjaur såg vi omkullblåsta träd lite här och var. Mest vid sidorna av vägen, men även några som låg över vägen. Som tur var hade någon hunnit vara där och sågat itu träden och flyttat dem så det gick att köra förbi. Kändes konstigt... vi hade inte märkt av någon storm eller oväder. Men helt klart var att träden blåst omkull eftersom alla låg med rotvältor uppdragna ur marken.
När vi kom fram till Gallejaur hörde vi att det dragit igenom någon slags tornado genom delar av Norrbotten och orsakat kaos på vägarna. Ingen skadad som tur var.
Efter information och fika inne i det nybyggda härliga infocentret begav vi oss iväg ut i gammelskogen. Nu när vi lärt oss en del om träd, växter och djur och dess betydelse så var det precis som skogen såg annorlunda ut, jag såg en helhet som jag aldrig tidigare sett.
En ståtlig tät gammal tall.
En död Björk... men den stod ändå fortfarande upp.
Mannen från länsstyrelsen som ledde hela exkursionen ut i skogen berättade oändligt mycket om processerna kring de olika träden. Hur de växer upp och åldras och dör... och varför.
Man har tidigare trott att Björk bara blir ca 100 år gamla. Men det är för det tidigare endast forskades om Björken i södra Sverige. Nu vet man att här i Norr lever de längre. Ända upp till 300 år!
Granarna var fantastiska att se. Flera stycken av dem var 300 år gamla! Fullt med skägglav och med tungt hängande grenar. Ju äldre de blir desto mer skägglav och desto tyngre hänger grenarna.
Här har vi vår guide och "guru". Han var både duktig och inspirerande.
Även barken på de olika träden gick han noggrannt igenom... från den lenaste ung-bark till den grovaste gammel-bark.
På den här gamla björken hade barken förändrats i färg och utseende och lossnat från stora delar av stammen. Otroligt grov och tjock. Gick egentligen inte se att det var björkbark.
Ännu ett urgammalt träd med tjock grov bark.
Här är en närbild på en hålig trädstam av ett träd som fallit till marken av ålderdom. Mossan växte nu över trädet. Ser man ett omkullfallet träd där stammen knäckts av och med rötterna kvar i marken så har det fallit av ålderdom. Ser man träd som fallit med rotvältan upp så har det fallit av blåst.
Så här ser det ut i gammelskogen.
Vi fick lära oss olika sorters svampar som växer på de omkullfallna träden. Men nu kommer jag inte ihåg namnen på dem. I alla fall så går svamparnas trådar längs med hela stammarna invändigt så det man ser utvändigt är bara en liten del av svampen.
En annan sorts svamp på en levande tall.
Fantastiskt att få höra hur viktigt det är att vi har kvar de riktiga gammelskogarna. Utan avverkning. Det finns många djur och växter som bara lever i gammelskogarna så om vi avverkar träd där så utrotar vi också djurarter och växtsorter. Det är därför det är så viktigt att länsstyrelsen ser till att det finns naturskyddade områden.
Men många tycker såklart inte det är viktigt. Kan något vara viktigare än att tekniken utvecklas så vi kan leva så bekvämt som möjligt? Eller vad är gammelskog jämfört med shopping i Stockholm London New York m fl storstäder? Eller att varje år flyga till Thailand och gassa sig i 40 gr värme?
Ha och äga mycket... och mer.... och mer... och ännu mer...
För mig har naturen och friluftsliv året runt blivit alltmer viktigt. Det är bara då jag mår riktigt bra. Och jag tror att människan håller på att utplåna sig själv och jorden sakta men säkert. Det är bara att se hur allt blivit i världen. Hur lycklig är människan? Mord och katastrofer duggar tätt tätt.
Nåväl... Den mest ljuvliga lilla orkidé fick vi förmånen att få se denna dag... och som var exkursionens höjdpunkt för oss alla som var med.
Nornan!
Linné skrev i sin Flora Suecia: "själv har jag aldrig lyckats finna den".
Denna lilla späda orkidé är sällsynt. Växer i fuktiga granskogar i norra Sverige.
Nornan blommar strax efter tjällossningen i maj eller i början av juni. Liten och stolt står den där i mossan.
Blomman ser exotisk ut med förförisk vaniljdoft. Men humledrottningarna som besöker blomman blir lurade. Det finns ingen nektar. Den får de hämta hos blåbärsblommorna som finns runt om. En förutsättning för Nornans fortlevnad är därför blåbärsblomman.
Enligt fornnordisk folktro spann Nornan alla levande människors ödestrådar.
Alla var vi glada att få se så många av den här sällsynta orkidén. Men man fick se upp var man satte fötterna för det var lätt att trampa på de små varelserna.
Tänk så mycket vi lärde oss den här dagen. Oförglömligt.
Jaha... nöjda och belåtna så körde vi en annan liten väg hem från Gallejaur. Och vad hände? Jo ett träd låg vräkt över vägen! Inte så lätt att dra undan ett träd när rotvältan sitter kvar. Omöjligt faktiskt!
Men bilen bakom oss som kördes av en äldre kvinna... hon hade yxa med sig i bilen.
Och varför? Jo hon tyckte det var säkrast ifall hon skulle köra på någon ren och skada den... då skulle hon kunna slå ihjäl den! Det ni!!! Så handlingskraftiga är kvinnorna här uppe.
Tack vare henne kunde rotvältan huggas av och trädet flyttas undan.
