Framme i Enköping
Övernattade på Hassela camping som också är ett fantastiskt härligt ställe där det är lugnt och skönt att vistas på.
Träffade på en ung kille från Polen som cyklade inlandsvägen. Han startade i Nynäshamn och skulle ända upp till Nordkap och sedan vidare ner i Finland.
Hans färd skulle ju gå exakt där jag tidigare cyklat så jag gav honom lite tips om bra övernattningsställen m m. Han frågade även hur lätt eller jobbig färden skulle bli också. Denna dag hade han tydligen haft mycket jobbiga uppförsbackar så han misströstade lite grann. Han cyklade ca 13 mil om dagen. Bra gjort. Hoppas det gick bra för honom men det tror jag. Han såg vältränad ut och så var han väldigt ung och hade bra cykel.
Innan vi kom fram till Enköping hörde vi på radion om attentaten i Norge. Jag tänkte: ännu ett steg mot vår undergång. Hatet frodas alltmer i världen. Ondskan tar överhand.
När vi kom fram till min efterlängtade camping strax utanför Enköping som jag har så mycket fina minnen ifrån så visade det sig bli en stor besvikelse. Hade tänkt tälta där hela vår vistelse i Enköping men det kunde vi inte göra. Det var sådant fruktansvärt liv där från det vi kom och hela kvällen och största delen av natten. Nanok var jätteorolig i tältet. Ingen av oss fick mycket sömn den natten.
Många klagar över ungdomars beteende... men jag tycker det är mer bedrövligt att medelålders svenssons inte begriper bättre än att supa sig fulla och gapa och skrika bland tältande människor. Och att de lät barnen vara uppe till över midnatt! Och barnen var lika högljudda som sina fulla föräldrar.
Resten av tiden i Enköping sov vi på golvet i Evelinas och Mickes nya radhus som de höll på att måla och tapetsera i de sista dagarna innan de flyttade in.
Ååååhh... vad jag hade längtat efter att få bada i Mälaren! Kvällen efter vår ankomst åkte vi iväg till Staxhammar och tog ett kvällsdopp. Och så hade vi picknick på klipporna. Tänk så härligt det var! Här ligger mamma och jag i vattnet. Oj oj så skönt det var med varmt vatten. Minst 20 grader.
Mamma och jag är verkligen inga badkrukor. Hur kan man inte vilja bada i så varmt skönt vatten?
Den här flocken av gässlingar blev nyfikna på oss. Antagligen har de lärt sig att man kan tigga mat när det kommer folk. Men vart var mamma och pappa gås? Måste ju vara flera kullar ungar för de var så många.
Ligger och väntar på att mina döttrar ska våga sig ner i vattnet. Båda ville så gärna bada innan vi kom fram till Staxhammar men när de skulle till att hoppa i så blev de tveksamma.
Evelina doppade fötterna men inte mer än så. Jag lyckades inte övertala henne att hoppa i. Evelina som är så tuff i vanliga fall men inte när det gäller att bada. Det var kul hon följde med ändå och njöt av omgivningarna och picknicken. Hon hade stressigt med att hinna måla och tapetsera i radhuset innan de skulle flytta in så det var avkopplande för henne att följa med till Staxhammar där vi förr när barnen bodde hemma tillbringat många sköna dagar och kvällar.
Fanny tyckte det var jättekallt i vattnet men till slut efter stort övervägande så kom hon i och simmade en kort stund. Ser ni hur hon lider? Hon hoppade väl i mycket för att slippa höra mitt tjat. Vad gör man inte för att få tyst på mig?
André och mammas man avstod helt från badande så dom var verkligen de värsta badkrukorna i gänget. Jag tycker André är en riktig fegis! Ursäkta André att jag säger det men du är det!
I Arjeplog har vi nästan aldrig varmt i sjöarna (10-15 gr) så för mig var det rena lyxen att kunna bada i 20 graders vatten.
Kvällen efter det åt vi god middag hos mamma ute på balkongen. Wilmer kom och gjorde oss sällskap. Min minsta lilla unge!
Wilmer har nog gått igenom alla slags frisyrer. När jag flyttade till Arjeplog skaffade han dreads.
Så här såg han ut sommaren 2008 innan jag flyttade från Enköping. Det är tre år mellan bilderna. Lite skillnad?
Vem sitter min mamma och lyssnar på?
Och vad gör grannarna tvärs över gården? Måste ju ha koll så hon inte missar något!
Vi hade en jättetrevlig middag allihop. Har ett par till riktigt fina bilder på resten av gänget jag gärna hade visat men som jag tidigare sagt så vill inte mammas man vara med på bild här på bloggen så tyvärr...
Vet inte vad han tror ska hända?
Kändisar av alla de slag och toppolitiker bloggar själva och har facebooksidor, och vad jag vet har det inte hänt dem någonting fast en del av dem visar kort på familjen hemma i sina hus och lägenheter.
Någon dag senare gjorde vi en härlig utflykt till Ängsö utanför Västerås. Jag blev glad att Wilmer ville följa med. Det var en fantastiskt avkopplande och skön dag.
Jag njöt av att få umgås med Wilmer!
Vi gick den mycket sköna vägen förbi slottet och ner mot klipporna vid en annan del av Mälaren. Ännu ett underbart ställe där jag och barnen njutit många härliga dagar både med bad, sol, picknick och kvälls-grillning.
Det var som att gå inomhus i den här allén som gjorts med bågar där träden trätts in medan de växt och med åren blivit allt tjockare och tätare. Nanok är ute efter något litet djur att få döda som vanligt.
Wilmer var sannerligen ingen badkruka. Vi njöt båda två av det suuuuper-duuuuper härliga ljumna vattnet. Jag gömmer mig lite grann bakom Wilmer för jag kände mig så tjock.
På den här tiden kände jag mig inte tjock! Jag förstår varför. Även den bilden är från ett dopp i Mälaren. Hampus tog kortet kom jag ihåg. År 2000.
Nanok var uttråkad när hon fick lov att vara bunden och alldeles stilla så länge. Till slut gjorde hon det bekvämt åt sig genom att bädda i jorden och bita av rötter så hon kunde ligga skönt.
Tiffany fick springa lös eftersom hon inte rymmer iväg och jagar djur som Nanok gör.
Efter det välgörande badet gick vi tillbaks till slottet. Åt pannkakor m sylt och grädde där. Mums. Sedan betalade vi inträde och guidade oss runt med hjälp tryckta pappersinstruktioner. Mest var det målade tavlor i de olika rummen främst porträtter på personer som haft olika betydelse i slottets historia. Wilmer som är lite konstnärligt lagd var intresserad av hur tavlorna var målade.
Det var en perfekt avslutning på en perfekt dag med min lilla Wilmer.
Ett besök i Stockholm blev det också. Wilmer tog hand om Nanok och mamma tog hand om Tiffany. Tycker inte hundar ska behöva vara i allt vimmel och trafik i Stockholm.
Efter lite handlande i friluftsaffärer så tog vi bussen ut till min pappa. Det blev visserligen bara en snabbvisit med lite fika hos honom men det kändes bra att vi tog oss tid för en liten träff.
Hade gärna stannat hos pappa lite längre men det är svårt få tiden att räcka till ibland. Det var en mycket varm och solig dag så visst hade det varit skönt gå och bada även där. Finns ju många fina badställen därute i Fagerdala som ligger på Värmdö.
När barnen var små var vi hos pappa och åt kräftor på höstarna. Det var mysigt och gott.
Pappas nya hund Nisse! Vilket energiknippe!
Det känns bra att min pappa har sällskap av en söt liten hund. Det behöver han.
Jaha... sist av allt innan vi åkte hem till Arjeplog igen var att hjälpa Evelina och Micke flytta in i radhuset. Inga bilder därifrån tyvärr. Hann inte tänka på det.
Det gick bra men visst var det tungt och svettigt. Som det alltid är när man bär kartonger och möbler.
Ska bli kul hälsa på framöver i deras fina radhus. Det bästa området i Enköping tycker jag att det är så det är bara att gratulera!
Det var roligt att få träffa mina nära och kära. Fint väder hade vi hela tiden också vilket underlättar.
Träffade på en ung kille från Polen som cyklade inlandsvägen. Han startade i Nynäshamn och skulle ända upp till Nordkap och sedan vidare ner i Finland.
Hans färd skulle ju gå exakt där jag tidigare cyklat så jag gav honom lite tips om bra övernattningsställen m m. Han frågade även hur lätt eller jobbig färden skulle bli också. Denna dag hade han tydligen haft mycket jobbiga uppförsbackar så han misströstade lite grann. Han cyklade ca 13 mil om dagen. Bra gjort. Hoppas det gick bra för honom men det tror jag. Han såg vältränad ut och så var han väldigt ung och hade bra cykel.
Innan vi kom fram till Enköping hörde vi på radion om attentaten i Norge. Jag tänkte: ännu ett steg mot vår undergång. Hatet frodas alltmer i världen. Ondskan tar överhand.
När vi kom fram till min efterlängtade camping strax utanför Enköping som jag har så mycket fina minnen ifrån så visade det sig bli en stor besvikelse. Hade tänkt tälta där hela vår vistelse i Enköping men det kunde vi inte göra. Det var sådant fruktansvärt liv där från det vi kom och hela kvällen och största delen av natten. Nanok var jätteorolig i tältet. Ingen av oss fick mycket sömn den natten.
Många klagar över ungdomars beteende... men jag tycker det är mer bedrövligt att medelålders svenssons inte begriper bättre än att supa sig fulla och gapa och skrika bland tältande människor. Och att de lät barnen vara uppe till över midnatt! Och barnen var lika högljudda som sina fulla föräldrar.
Resten av tiden i Enköping sov vi på golvet i Evelinas och Mickes nya radhus som de höll på att måla och tapetsera i de sista dagarna innan de flyttade in.
Ååååhh... vad jag hade längtat efter att få bada i Mälaren! Kvällen efter vår ankomst åkte vi iväg till Staxhammar och tog ett kvällsdopp. Och så hade vi picknick på klipporna. Tänk så härligt det var! Här ligger mamma och jag i vattnet. Oj oj så skönt det var med varmt vatten. Minst 20 grader.
Mamma och jag är verkligen inga badkrukor. Hur kan man inte vilja bada i så varmt skönt vatten?
Den här flocken av gässlingar blev nyfikna på oss. Antagligen har de lärt sig att man kan tigga mat när det kommer folk. Men vart var mamma och pappa gås? Måste ju vara flera kullar ungar för de var så många.
Ligger och väntar på att mina döttrar ska våga sig ner i vattnet. Båda ville så gärna bada innan vi kom fram till Staxhammar men när de skulle till att hoppa i så blev de tveksamma.
Evelina doppade fötterna men inte mer än så. Jag lyckades inte övertala henne att hoppa i. Evelina som är så tuff i vanliga fall men inte när det gäller att bada. Det var kul hon följde med ändå och njöt av omgivningarna och picknicken. Hon hade stressigt med att hinna måla och tapetsera i radhuset innan de skulle flytta in så det var avkopplande för henne att följa med till Staxhammar där vi förr när barnen bodde hemma tillbringat många sköna dagar och kvällar.
Fanny tyckte det var jättekallt i vattnet men till slut efter stort övervägande så kom hon i och simmade en kort stund. Ser ni hur hon lider? Hon hoppade väl i mycket för att slippa höra mitt tjat. Vad gör man inte för att få tyst på mig?
André och mammas man avstod helt från badande så dom var verkligen de värsta badkrukorna i gänget. Jag tycker André är en riktig fegis! Ursäkta André att jag säger det men du är det!
I Arjeplog har vi nästan aldrig varmt i sjöarna (10-15 gr) så för mig var det rena lyxen att kunna bada i 20 graders vatten.
Kvällen efter det åt vi god middag hos mamma ute på balkongen. Wilmer kom och gjorde oss sällskap. Min minsta lilla unge!
Wilmer har nog gått igenom alla slags frisyrer. När jag flyttade till Arjeplog skaffade han dreads.
Så här såg han ut sommaren 2008 innan jag flyttade från Enköping. Det är tre år mellan bilderna. Lite skillnad?
Vem sitter min mamma och lyssnar på?
Och vad gör grannarna tvärs över gården? Måste ju ha koll så hon inte missar något!
Vi hade en jättetrevlig middag allihop. Har ett par till riktigt fina bilder på resten av gänget jag gärna hade visat men som jag tidigare sagt så vill inte mammas man vara med på bild här på bloggen så tyvärr...
Vet inte vad han tror ska hända?
Kändisar av alla de slag och toppolitiker bloggar själva och har facebooksidor, och vad jag vet har det inte hänt dem någonting fast en del av dem visar kort på familjen hemma i sina hus och lägenheter.
Någon dag senare gjorde vi en härlig utflykt till Ängsö utanför Västerås. Jag blev glad att Wilmer ville följa med. Det var en fantastiskt avkopplande och skön dag.
Jag njöt av att få umgås med Wilmer!
Vi gick den mycket sköna vägen förbi slottet och ner mot klipporna vid en annan del av Mälaren. Ännu ett underbart ställe där jag och barnen njutit många härliga dagar både med bad, sol, picknick och kvälls-grillning.
Det var som att gå inomhus i den här allén som gjorts med bågar där träden trätts in medan de växt och med åren blivit allt tjockare och tätare. Nanok är ute efter något litet djur att få döda som vanligt.
Wilmer var sannerligen ingen badkruka. Vi njöt båda två av det suuuuper-duuuuper härliga ljumna vattnet. Jag gömmer mig lite grann bakom Wilmer för jag kände mig så tjock.
På den här tiden kände jag mig inte tjock! Jag förstår varför. Även den bilden är från ett dopp i Mälaren. Hampus tog kortet kom jag ihåg. År 2000.
Nanok var uttråkad när hon fick lov att vara bunden och alldeles stilla så länge. Till slut gjorde hon det bekvämt åt sig genom att bädda i jorden och bita av rötter så hon kunde ligga skönt.
Tiffany fick springa lös eftersom hon inte rymmer iväg och jagar djur som Nanok gör.
Efter det välgörande badet gick vi tillbaks till slottet. Åt pannkakor m sylt och grädde där. Mums. Sedan betalade vi inträde och guidade oss runt med hjälp tryckta pappersinstruktioner. Mest var det målade tavlor i de olika rummen främst porträtter på personer som haft olika betydelse i slottets historia. Wilmer som är lite konstnärligt lagd var intresserad av hur tavlorna var målade.
Det var en perfekt avslutning på en perfekt dag med min lilla Wilmer.
Ett besök i Stockholm blev det också. Wilmer tog hand om Nanok och mamma tog hand om Tiffany. Tycker inte hundar ska behöva vara i allt vimmel och trafik i Stockholm.
Efter lite handlande i friluftsaffärer så tog vi bussen ut till min pappa. Det blev visserligen bara en snabbvisit med lite fika hos honom men det kändes bra att vi tog oss tid för en liten träff.
Hade gärna stannat hos pappa lite längre men det är svårt få tiden att räcka till ibland. Det var en mycket varm och solig dag så visst hade det varit skönt gå och bada även där. Finns ju många fina badställen därute i Fagerdala som ligger på Värmdö.
När barnen var små var vi hos pappa och åt kräftor på höstarna. Det var mysigt och gott.
Pappas nya hund Nisse! Vilket energiknippe!
Det känns bra att min pappa har sällskap av en söt liten hund. Det behöver han.
Jaha... sist av allt innan vi åkte hem till Arjeplog igen var att hjälpa Evelina och Micke flytta in i radhuset. Inga bilder därifrån tyvärr. Hann inte tänka på det.
Det gick bra men visst var det tungt och svettigt. Som det alltid är när man bär kartonger och möbler.
Ska bli kul hälsa på framöver i deras fina radhus. Det bästa området i Enköping tycker jag att det är så det är bara att gratulera!
Det var roligt att få träffa mina nära och kära. Fint väder hade vi hela tiden också vilket underlättar.
Kommentarer
Trackback
