Grannungen
Jag har fantastiska grannar ute på landet. Vi har lärt känna varandra lite successivt med tiden.
De flesta som bor utefter vägen från Arjeplog till Lillön har undrat va det är för männska som cyklar i ur och skur? Och vart cyklar hon?
Likaså tänkte mina grannar men nu vet de va för märklig figur jag är.
I alla fall så är närmsta grannen en familj på mamma, pappa och fyra pojkar, två hundar och en katt. Mamman heter Lisa och vi har börjat umgås alltmer när jag är där ute. Hennes föräldrar har jag också fått den äran att lära känna lite grann.
Yngsta sonen är två år och ett busfrö och riktigt riktigt charmig!
Så här still sitter han nästan aldrig. Nu ville han skärpa till sig för ett foto.
På kvällen va de mer fart må jag säga. Ingenting lämnas ifred. Allt han ser måste testas.
Solbrillor! Va kul!
Jaha, så var det mina glasögon som råkade ligga på bordet. Måste ju också testas förstås!
Sitter väl inte så jättebra på näsan men då får man böja bak huvet lite...
Alltså han är väldans söt den här ungen!
Glasögona gick i alla fall inte sönder. Och kul hade både han och alla vi andra.
Det är så roligt varje gång jag kommer cyklande förbi för jag känner mig så välkommen ut där på landet.
För att komma ut på Lillön till stugan så måste jag cykla förbi båda grannhusen.
I första huset bor en pensionerad man och hans Thailändska fru, alltid glada och vinkar till mig.
Stora huset bor då alltså Lisa och hela familjen. Och deras tomt måste jag åka en bit på för att kunna komma ut på Lillön som egentligen är en liten holme med träd runtomkring.
Nu när vi lärt känna varandra lite mer ordentligt så är det ofta jag mellanlandar hos Lisa och ungarna och dricker en kopp kaffe innan jag cyklar de sista hundra meterna ut på holmen.
Ett par kvällar har jag bjudit ner Lisa till mig när barnen somnat, så vi har umgåtts och druckit gott vin och pratat om livet... stort som smått... har jag uppskattat väldigt mycket.
Även Lisa tycker det är trevligt att ha en granne att träffa.
Tänk så bra jag har det!
Ja, ibland när jag är för mig själv där ute... fixar och donar inne i stugan eller ute runtomkring... går nere vid vattnet... tittar ut över fjällen... tar promenad på grusvägarna... hör vattnet porla... fåglarna kvittra... känner i hela kroppen stillheten sprida sig och tänker att det är förunderligt att jag bor mitt i allt detta fantastiska... vill inte byta ut det mot nåt annat!
De flesta som bor utefter vägen från Arjeplog till Lillön har undrat va det är för männska som cyklar i ur och skur? Och vart cyklar hon?
Likaså tänkte mina grannar men nu vet de va för märklig figur jag är.
I alla fall så är närmsta grannen en familj på mamma, pappa och fyra pojkar, två hundar och en katt. Mamman heter Lisa och vi har börjat umgås alltmer när jag är där ute. Hennes föräldrar har jag också fått den äran att lära känna lite grann.
Yngsta sonen är två år och ett busfrö och riktigt riktigt charmig!
Så här still sitter han nästan aldrig. Nu ville han skärpa till sig för ett foto.
På kvällen va de mer fart må jag säga. Ingenting lämnas ifred. Allt han ser måste testas.
Solbrillor! Va kul!
Jaha, så var det mina glasögon som råkade ligga på bordet. Måste ju också testas förstås!
Sitter väl inte så jättebra på näsan men då får man böja bak huvet lite...
Alltså han är väldans söt den här ungen!
Glasögona gick i alla fall inte sönder. Och kul hade både han och alla vi andra.
Det är så roligt varje gång jag kommer cyklande förbi för jag känner mig så välkommen ut där på landet.
För att komma ut på Lillön till stugan så måste jag cykla förbi båda grannhusen.
I första huset bor en pensionerad man och hans Thailändska fru, alltid glada och vinkar till mig.
Stora huset bor då alltså Lisa och hela familjen. Och deras tomt måste jag åka en bit på för att kunna komma ut på Lillön som egentligen är en liten holme med träd runtomkring.
Nu när vi lärt känna varandra lite mer ordentligt så är det ofta jag mellanlandar hos Lisa och ungarna och dricker en kopp kaffe innan jag cyklar de sista hundra meterna ut på holmen.
Ett par kvällar har jag bjudit ner Lisa till mig när barnen somnat, så vi har umgåtts och druckit gott vin och pratat om livet... stort som smått... har jag uppskattat väldigt mycket.
Även Lisa tycker det är trevligt att ha en granne att träffa.
Tänk så bra jag har det!
Ja, ibland när jag är för mig själv där ute... fixar och donar inne i stugan eller ute runtomkring... går nere vid vattnet... tittar ut över fjällen... tar promenad på grusvägarna... hör vattnet porla... fåglarna kvittra... känner i hela kroppen stillheten sprida sig och tänker att det är förunderligt att jag bor mitt i allt detta fantastiska... vill inte byta ut det mot nåt annat!
Takdropp
Oj oj oj så fort det går här uppe nu. Jag har så svårt för att årstiderna kommer så hastigt här. Är mer van vid att vintern övergår till vår lite sakta så jag kan hänga med i växlingarna. Och likadant att hösten är långdragen och blir kyligare och kyligare innn slutligen vintern kommer. (Om det ens blir vinter).
Vintern kom med buller o bång redan första helgen i oktober förra året. Och nu kom våren och värmen lika hastigt. Känns så märkligt att ena dagen ha kängor och överdragskläder, mössa o vantar, skidåkning på isen. Och så nästa dag kan man ta fram sommargarderoben!
Så här såg det ut för ett par veckor sedan ute i stugan. Och det gör det definitivt inte nu.
Väldigt väldigt vackert var det denna dag. Mycket snö hade redan smält men hemskt mycket snö var ändå kvar som skulle smälta bort.
Istapparna var som kristaller. Ville så gärna få bra bilder på dem.
En vecka senare började jag kunna se lite barmark. Härligt. Och nu finns inte en snögnutta kvar på tomten eller gångvägen upp till stugan.
För exakt en vecka sedan var jag ute på isen och åkte en flera timmar lång tur på skidorna med hunden Joey. Och nu känns det nästan som en dröm.
Hur kan det gå så fort?
Sorsele
Jag har nu varit sugen på att skaffa draghund ända sedan jag flyttade hit upp. Men jag har försökt intala mig att jag inte ska ha hund för jag blir uppbunden alldeles för mycket.
Fast nu går det inte längre....
Skidturen uppe i Nikka-Abisko blev avgörande. När jag såg alla 2-4-och 6-spann och även hundar som sprang tillsammans med matte eller husse och drog pulka med packning... så var det kört. Alla hundar såg ut att må så bra och jobbade helt fokuserade på sin uppgift. Helt underbart.
Så nu har André och jag på allvar sökt hund på blocket. Vi har ringt och mailat några stycken som verkar passa oss. Måste vara en hund som orkar och vill dra pulka eller vagn med packning långa sträckor. Priset är lite avgörande också i alla fall för min del. Inte mer än 4000kr. Helst en redan vuxen hund för att slippa allt småbarnsjobb. Och helst en hanhund för vi har en del tikar bland vänner och grannar runtom oss och det funkar alltid bra med tikar och hannar tillsammans.
Jag har förstås längtat ihjäl mig efter min lilla Tiffany som numera bor hos älskningsungen Molly. Tiffany kan också hänga med ut på vandringar och skid- och cykelturer har jag tänkt eftersom det är enkelt att stoppa henne i ryggsäck eller cykelkorg när hon inte orkar springa. Hon är ju liten och behändig. Så när jag pratade med Gabi häromdagen och frågade om jag kunde få låna Tiffany ett tag här uppe så sa hon att det var en utmärkt idé.
Jag blev jätteglad! Så när vi flyger hem från Stockholm i juni så tar jag med Tiffy som handbagage på planet.
Lilla Tiffany bland löven i Enköping innan vi flyttade.
Tiffany och jag på promenad i skoterspåret några veckor innan hon flyttade tillbaks ner till "södern". Men jag tror Tiffany kommer bli jätteglad att komma tillbaks till Arjeplog. Och att få vara med sin gamla kära matte igen.
I alla fall så var det väldigt trist väder i söndags och då tyckte jag att om det fanns någon intressant hund hyggligt nära Arjeplog så kunde vi väl åka och titta.
Och jag hittade en väldigt intressant hund utanför Sorsele.
André har väl inte varit sådär jätteintresserad av Huskyhundar tidigare så jag hade gett upp hoppet om sådan hund (måste ju kompromissa när vi ska ha en gemensam hund) och var mer inriktad på Setter, Schäfer eller blandrashund med Golden inblandad. André har tidigare haft Golden och gillar den rasen.
Men nu hittade jag på Blocket en Siberian Husky-hanne på 4 år som såg väldigt väldigt trevlig ut och som var beskriven på ett sätt som tilltalade mig. Bara 15 mil från Arjeplog. Och till min förvåning så var André positiv till att åka och titta.
På väg till hunden. André ser nöjd ut. Kanske för han har sin nya Haglöfs-BeppeWolgers-hatt på sig? Som jag ville han skulle köpa. Och kanske för han har snygg "Scarf"/halsduk på sig? som jag köpt åt honom.
Det var spännande åka iväg. Jag var nästan beredd att ta hunden med hem på en gång. Men så kom jag på att det är bättre vänta tills jag är långledig om en vecka.
Ser ni vilken snygging? Joey heter han.
Anledningen att de skulle sälja honom var att han inte drog fullt ut när han gick med i större spann. Joey blev allt oftare ofokuserad och kunde rätt va de va hitta på nåt som störde spannet, t ex ställa sig och kissa när alla andra hundar koncentrerade sig på att springa.
Det här stället utanför Sorsele hade ca 35 Siberian Husky som de använde till hundspann och körde turister hela vintersäsongen. Och om de lämnade Joey hemma för att han inte sprang som han skulle så blev han såklart jätteolycklig och stod och ylade när kompisarna drog iväg.
Så nu tyckte ägarna att det är bättre sälja Joey innan han blir för gammal för då vill ingen ha honom.
Han uppförde sig mycket bra de timmarna vi träffade honom. Social, busig, gosig och verkade vara en trygg hund.
Ägarna var helt nöjda med oss när vi berättade vad vi skulle ha honom till.
Så på söndag ska vi hämta Joey och ha honom på prov fram tills vi ska till Stockholm 1 juni. Och det som är bra är att om/när vi ska resa bort framöver så kan han få vara i sitt gamla hem under tiden. Perfekt.
Tiffany och Joey kommer bli ett urgulligt och lite udda par!
Ja, så nu har vi redan hunnit skicka efter Jogging-sele och cykelfäste för kopplet. Så himla roligt det ska bli att vara ute och jogga och gå långpromenader och cykla med honom.
Jag gör ju det ändå varje dag, men nu blir det extra roligt med Joey-sällskap!
Och i sommar ska vi cykla 60 mil med bägge hundarna. Så då ska vi ha en täckt vagn som hundarna får sitta i när de inte orkar springa.
Åååå vad jag er fram emot långcykelturen och tälta med voffsingarna!
Fast nu går det inte längre....
Skidturen uppe i Nikka-Abisko blev avgörande. När jag såg alla 2-4-och 6-spann och även hundar som sprang tillsammans med matte eller husse och drog pulka med packning... så var det kört. Alla hundar såg ut att må så bra och jobbade helt fokuserade på sin uppgift. Helt underbart.
Så nu har André och jag på allvar sökt hund på blocket. Vi har ringt och mailat några stycken som verkar passa oss. Måste vara en hund som orkar och vill dra pulka eller vagn med packning långa sträckor. Priset är lite avgörande också i alla fall för min del. Inte mer än 4000kr. Helst en redan vuxen hund för att slippa allt småbarnsjobb. Och helst en hanhund för vi har en del tikar bland vänner och grannar runtom oss och det funkar alltid bra med tikar och hannar tillsammans.
Jag har förstås längtat ihjäl mig efter min lilla Tiffany som numera bor hos älskningsungen Molly. Tiffany kan också hänga med ut på vandringar och skid- och cykelturer har jag tänkt eftersom det är enkelt att stoppa henne i ryggsäck eller cykelkorg när hon inte orkar springa. Hon är ju liten och behändig. Så när jag pratade med Gabi häromdagen och frågade om jag kunde få låna Tiffany ett tag här uppe så sa hon att det var en utmärkt idé.
Jag blev jätteglad! Så när vi flyger hem från Stockholm i juni så tar jag med Tiffy som handbagage på planet.
Lilla Tiffany bland löven i Enköping innan vi flyttade.
Tiffany och jag på promenad i skoterspåret några veckor innan hon flyttade tillbaks ner till "södern". Men jag tror Tiffany kommer bli jätteglad att komma tillbaks till Arjeplog. Och att få vara med sin gamla kära matte igen.
I alla fall så var det väldigt trist väder i söndags och då tyckte jag att om det fanns någon intressant hund hyggligt nära Arjeplog så kunde vi väl åka och titta.
Och jag hittade en väldigt intressant hund utanför Sorsele.
André har väl inte varit sådär jätteintresserad av Huskyhundar tidigare så jag hade gett upp hoppet om sådan hund (måste ju kompromissa när vi ska ha en gemensam hund) och var mer inriktad på Setter, Schäfer eller blandrashund med Golden inblandad. André har tidigare haft Golden och gillar den rasen.
Men nu hittade jag på Blocket en Siberian Husky-hanne på 4 år som såg väldigt väldigt trevlig ut och som var beskriven på ett sätt som tilltalade mig. Bara 15 mil från Arjeplog. Och till min förvåning så var André positiv till att åka och titta.
På väg till hunden. André ser nöjd ut. Kanske för han har sin nya Haglöfs-BeppeWolgers-hatt på sig? Som jag ville han skulle köpa. Och kanske för han har snygg "Scarf"/halsduk på sig? som jag köpt åt honom.
Det var spännande åka iväg. Jag var nästan beredd att ta hunden med hem på en gång. Men så kom jag på att det är bättre vänta tills jag är långledig om en vecka.
Ser ni vilken snygging? Joey heter han.
Anledningen att de skulle sälja honom var att han inte drog fullt ut när han gick med i större spann. Joey blev allt oftare ofokuserad och kunde rätt va de va hitta på nåt som störde spannet, t ex ställa sig och kissa när alla andra hundar koncentrerade sig på att springa.
Det här stället utanför Sorsele hade ca 35 Siberian Husky som de använde till hundspann och körde turister hela vintersäsongen. Och om de lämnade Joey hemma för att han inte sprang som han skulle så blev han såklart jätteolycklig och stod och ylade när kompisarna drog iväg.
Så nu tyckte ägarna att det är bättre sälja Joey innan han blir för gammal för då vill ingen ha honom.
Han uppförde sig mycket bra de timmarna vi träffade honom. Social, busig, gosig och verkade vara en trygg hund.
Ägarna var helt nöjda med oss när vi berättade vad vi skulle ha honom till.
Så på söndag ska vi hämta Joey och ha honom på prov fram tills vi ska till Stockholm 1 juni. Och det som är bra är att om/när vi ska resa bort framöver så kan han få vara i sitt gamla hem under tiden. Perfekt.
Tiffany och Joey kommer bli ett urgulligt och lite udda par!
Ja, så nu har vi redan hunnit skicka efter Jogging-sele och cykelfäste för kopplet. Så himla roligt det ska bli att vara ute och jogga och gå långpromenader och cykla med honom.
Jag gör ju det ändå varje dag, men nu blir det extra roligt med Joey-sällskap!
Och i sommar ska vi cykla 60 mil med bägge hundarna. Så då ska vi ha en täckt vagn som hundarna får sitta i när de inte orkar springa.
Åååå vad jag er fram emot långcykelturen och tälta med voffsingarna!
Piteå-tur
Några dagar efter vi kom hem från skidäventyret åkte vi tidigt en morgon till Piteå.
Känns som en storstad att få komma till Piteå nu när jag är van vid Arjeplog. Oj så många affärer! Mest intressant var ju sportaffärerna, och det finns det faktiskt tre stycken i Piteå.
Så jag hittade billiga snygga löparbyxor som även funkar som cykelbyxor när jag inte ska cykla mer än några mil då och då. En tunn typ vindjacka för joggingturerna som fanns på extrapris blev jag glad för. Och en knallrosa tunn t-shirt för samma ändamål.
Dock inga lämpliga joggingskor. Men det var för att jag är ute efter terrängskor och det fanns alldeles för lite att välja mellan. Jag har kollat i Utemagasinets test och visste därför vad jag var ute efter och det fanns inga sådana skor. Men vi ska åka ner till Uppsala och Stockholm snart så då räknar jag med att hitta sådana skor. Så jag får nöja mig med att jogga i mina gamla Nikeskor så länge men det går bra just nu.
Köpte även snygg blå craft-t-shirt i tunnt härligt material till Sebastian och även en ett fynd i form av Adidas-huvtröja i snabbtorkande material som var rätt skarp blå färg med röda revärer på ärmarna. Sebastian var nöjd med de presenterna från mig. Han fyllde nämligen 29 år den här dagen. André köpte en bra termosmugg åt honom som också var uppskattad.
Jag var på riktigt shoppinghumör den här dagen så det blev mer: hittade snygga och gulliga joggingbrallor och tröja i blått och av märket Nike till Andrés barnbarn. Jag såg fram emot att träffa den lilla parveln som nu hunnit bli 8 månader. Så på vägen hem från Piteå åkte vi och hälsade på honom.
Hej va fin du är lilla gubben!
Ja va ere för konstig tant som sitter där och försöker få uppmärksamhet?!?
Ja tugga på leksakerna funkar ju i alla lägen. Både farfar och den där tanten pockade på uppmärksamhet hela tiden! Så är det när man är en liten söt kille.
Sedan bar jag omkring på gullungen länge och väl. Är ju så underbart med bebisar tycker jag. Jag har redan börjat planera allt möjligt vi ska ta med lillkillen på när han blivit lite större. Ska bli så kul så kul få ta med honom ut i skog och mark så småningom.
Vid vägen strax utanför Piteå finns ett träd som förr hade funktionen att folk som åkte och dansade brukade stanna vid just det här trädet och ta sig en sup.... Oj oj oj... det är Norrlänningar det!
De är ju verkligen roliga här uppe.
Ja här närmar vi oss trädet som är en Tall. Vägräcket har de satt upp så man kan stå vid trädet utan att bli påkörd när man tar sin sup. Bra va?
Supträdet lite närmare. Jag hade solen rakt in i kameran så jag såg egentligen ingenting när jag tog korten. Så de fick duga så här men det blev ju rätt bra ändå.
Ja sen tog det sin lilla tid innan vi var hemma i Arjeplog igen. Då åkte vi direkt och firade Sebastian och sjöng för honom och gav presenter. God tårta hade han och flickvännen Ellenor gjort.
Tack för oss... Sen somna jag gott den kvällen.
Känns som en storstad att få komma till Piteå nu när jag är van vid Arjeplog. Oj så många affärer! Mest intressant var ju sportaffärerna, och det finns det faktiskt tre stycken i Piteå.
Så jag hittade billiga snygga löparbyxor som även funkar som cykelbyxor när jag inte ska cykla mer än några mil då och då. En tunn typ vindjacka för joggingturerna som fanns på extrapris blev jag glad för. Och en knallrosa tunn t-shirt för samma ändamål.
Dock inga lämpliga joggingskor. Men det var för att jag är ute efter terrängskor och det fanns alldeles för lite att välja mellan. Jag har kollat i Utemagasinets test och visste därför vad jag var ute efter och det fanns inga sådana skor. Men vi ska åka ner till Uppsala och Stockholm snart så då räknar jag med att hitta sådana skor. Så jag får nöja mig med att jogga i mina gamla Nikeskor så länge men det går bra just nu.
Köpte även snygg blå craft-t-shirt i tunnt härligt material till Sebastian och även en ett fynd i form av Adidas-huvtröja i snabbtorkande material som var rätt skarp blå färg med röda revärer på ärmarna. Sebastian var nöjd med de presenterna från mig. Han fyllde nämligen 29 år den här dagen. André köpte en bra termosmugg åt honom som också var uppskattad.
Jag var på riktigt shoppinghumör den här dagen så det blev mer: hittade snygga och gulliga joggingbrallor och tröja i blått och av märket Nike till Andrés barnbarn. Jag såg fram emot att träffa den lilla parveln som nu hunnit bli 8 månader. Så på vägen hem från Piteå åkte vi och hälsade på honom.
Hej va fin du är lilla gubben!
Ja va ere för konstig tant som sitter där och försöker få uppmärksamhet?!?
Ja tugga på leksakerna funkar ju i alla lägen. Både farfar och den där tanten pockade på uppmärksamhet hela tiden! Så är det när man är en liten söt kille.
Sedan bar jag omkring på gullungen länge och väl. Är ju så underbart med bebisar tycker jag. Jag har redan börjat planera allt möjligt vi ska ta med lillkillen på när han blivit lite större. Ska bli så kul så kul få ta med honom ut i skog och mark så småningom.
Vid vägen strax utanför Piteå finns ett träd som förr hade funktionen att folk som åkte och dansade brukade stanna vid just det här trädet och ta sig en sup.... Oj oj oj... det är Norrlänningar det!
De är ju verkligen roliga här uppe.
Ja här närmar vi oss trädet som är en Tall. Vägräcket har de satt upp så man kan stå vid trädet utan att bli påkörd när man tar sin sup. Bra va?
Supträdet lite närmare. Jag hade solen rakt in i kameran så jag såg egentligen ingenting när jag tog korten. Så de fick duga så här men det blev ju rätt bra ändå.
Ja sen tog det sin lilla tid innan vi var hemma i Arjeplog igen. Då åkte vi direkt och firade Sebastian och sjöng för honom och gav presenter. God tårta hade han och flickvännen Ellenor gjort.
Tack för oss... Sen somna jag gott den kvällen.
