Grannungen
Jag har fantastiska grannar ute på landet. Vi har lärt känna varandra lite successivt med tiden.
De flesta som bor utefter vägen från Arjeplog till Lillön har undrat va det är för männska som cyklar i ur och skur? Och vart cyklar hon?
Likaså tänkte mina grannar men nu vet de va för märklig figur jag är.
I alla fall så är närmsta grannen en familj på mamma, pappa och fyra pojkar, två hundar och en katt. Mamman heter Lisa och vi har börjat umgås alltmer när jag är där ute. Hennes föräldrar har jag också fått den äran att lära känna lite grann.
Yngsta sonen är två år och ett busfrö och riktigt riktigt charmig!
Så här still sitter han nästan aldrig. Nu ville han skärpa till sig för ett foto.
På kvällen va de mer fart må jag säga. Ingenting lämnas ifred. Allt han ser måste testas.
Solbrillor! Va kul!
Jaha, så var det mina glasögon som råkade ligga på bordet. Måste ju också testas förstås!
Sitter väl inte så jättebra på näsan men då får man böja bak huvet lite...
Alltså han är väldans söt den här ungen!
Glasögona gick i alla fall inte sönder. Och kul hade både han och alla vi andra.
Det är så roligt varje gång jag kommer cyklande förbi för jag känner mig så välkommen ut där på landet.
För att komma ut på Lillön till stugan så måste jag cykla förbi båda grannhusen.
I första huset bor en pensionerad man och hans Thailändska fru, alltid glada och vinkar till mig.
Stora huset bor då alltså Lisa och hela familjen. Och deras tomt måste jag åka en bit på för att kunna komma ut på Lillön som egentligen är en liten holme med träd runtomkring.
Nu när vi lärt känna varandra lite mer ordentligt så är det ofta jag mellanlandar hos Lisa och ungarna och dricker en kopp kaffe innan jag cyklar de sista hundra meterna ut på holmen.
Ett par kvällar har jag bjudit ner Lisa till mig när barnen somnat, så vi har umgåtts och druckit gott vin och pratat om livet... stort som smått... har jag uppskattat väldigt mycket.
Även Lisa tycker det är trevligt att ha en granne att träffa.
Tänk så bra jag har det!
Ja, ibland när jag är för mig själv där ute... fixar och donar inne i stugan eller ute runtomkring... går nere vid vattnet... tittar ut över fjällen... tar promenad på grusvägarna... hör vattnet porla... fåglarna kvittra... känner i hela kroppen stillheten sprida sig och tänker att det är förunderligt att jag bor mitt i allt detta fantastiska... vill inte byta ut det mot nåt annat!
De flesta som bor utefter vägen från Arjeplog till Lillön har undrat va det är för männska som cyklar i ur och skur? Och vart cyklar hon?
Likaså tänkte mina grannar men nu vet de va för märklig figur jag är.
I alla fall så är närmsta grannen en familj på mamma, pappa och fyra pojkar, två hundar och en katt. Mamman heter Lisa och vi har börjat umgås alltmer när jag är där ute. Hennes föräldrar har jag också fått den äran att lära känna lite grann.
Yngsta sonen är två år och ett busfrö och riktigt riktigt charmig!
Så här still sitter han nästan aldrig. Nu ville han skärpa till sig för ett foto.
På kvällen va de mer fart må jag säga. Ingenting lämnas ifred. Allt han ser måste testas.
Solbrillor! Va kul!
Jaha, så var det mina glasögon som råkade ligga på bordet. Måste ju också testas förstås!
Sitter väl inte så jättebra på näsan men då får man böja bak huvet lite...
Alltså han är väldans söt den här ungen!
Glasögona gick i alla fall inte sönder. Och kul hade både han och alla vi andra.
Det är så roligt varje gång jag kommer cyklande förbi för jag känner mig så välkommen ut där på landet.
För att komma ut på Lillön till stugan så måste jag cykla förbi båda grannhusen.
I första huset bor en pensionerad man och hans Thailändska fru, alltid glada och vinkar till mig.
Stora huset bor då alltså Lisa och hela familjen. Och deras tomt måste jag åka en bit på för att kunna komma ut på Lillön som egentligen är en liten holme med träd runtomkring.
Nu när vi lärt känna varandra lite mer ordentligt så är det ofta jag mellanlandar hos Lisa och ungarna och dricker en kopp kaffe innan jag cyklar de sista hundra meterna ut på holmen.
Ett par kvällar har jag bjudit ner Lisa till mig när barnen somnat, så vi har umgåtts och druckit gott vin och pratat om livet... stort som smått... har jag uppskattat väldigt mycket.
Även Lisa tycker det är trevligt att ha en granne att träffa.
Tänk så bra jag har det!
Ja, ibland när jag är för mig själv där ute... fixar och donar inne i stugan eller ute runtomkring... går nere vid vattnet... tittar ut över fjällen... tar promenad på grusvägarna... hör vattnet porla... fåglarna kvittra... känner i hela kroppen stillheten sprida sig och tänker att det är förunderligt att jag bor mitt i allt detta fantastiska... vill inte byta ut det mot nåt annat!
Kommentarer
Postat av: Den ömma ......
Du är verkligen värd allt detta för i bland har det varit tuffa tag så det räcker och blir över. Ser fram mot när du kommer ner till oss även om det inte blir så mycket som jag skulle vilja. Ses snart. Den ömma.....
Trackback
