Treriksröset
Förra veckan fick jag tillfälle att åka upp till Kilpisjärvi. Blev jätteglad att jag kunde få åka med upp dit. Har aldrig varit så högt upp i Sverige tidigare. Ju längre upp i landet vi kom desto mäktigare blev naturen med sina enorma berg. Tänkte förstås passa på att ta en vandring till Treriksröset under den tiden som de jag fick åka med utförde sitt jobb/uppdrag en bit utanför Kilpisjärvi.
Packade ryggsäcken med bara det nödvändigaste... och det blev 21 kg!!! Det var tungt att bära kan jag säga. Men det gick. Orkade gå ca en timme åt gången och sedan vila ryggen. I början värkte ryggen hemskt så jag tänkte att det här kommer aldrig att gå. Och hur ska det bli i Abisko då??? Men ryggen vande sig snabbt och slutade värka. Spände om lite remmar på ryggan och så blev det genast bättre.
Vädret var perfekt. Mest soligt men lite sköna moln som gav skugga var inte helt fel. Svettigt var det så kläderna åkte av efter vandringens gång. Det var bara en liten kort bit i början och slutet av leden som det var buskigt och "skogigt", alltså gick leden mestadels på kalfjället. Det var en härlig ensamvandring.
Bestämde mig för att ta båten från Kilpisjärvi på ditvägen och sedan gå 3 km till röset och så fortsätta vandra genom Malla naturreservat på finska sidan. Tyvärr var båtresan inte mycket att jubla över. Och dyrt var det också. Hade varit bättre att vandra leden på svenska sidan på ditvägen och sedan finska Malla på tillbakavägen. Men det är inte lätt att veta i förväg. Båten var dyr, packad med folk och ingen vidare upplevelse alls.
Båten till Koltajaur.
Avstigning.
Den 3 km långa leden till Treriksröset. Var en enkel och behaglig vandring.
Ett av de gamla rösena. Varför finns det fyra stycken sådana här? Har de haft svårt att bestämma sig var de tre rikena möts? De gamla rösena är hursom helst mycket mer sevärda än den nya betongklumpen.
Eller vad säger ni om den moderna betongklumpen? Visserligen lite kul att kunna springa runt den och i samma minut vara i tre länder!
De norska fjällen är mäkta imponerande må jag säga!
Nämen... det finns faktiskt skyltar - ibland - häruppe! Men de är sällsynta. I norrland är det inte så noga med skyltning för de tycks tro att alla är födda och uppväxta här så då hittar man ju ändå. Så vi som är "invandrare" får klara oss bäst det går ändå. Ja, jag satte kursen mot Malla och Kilpisjärvi.
Jag njöt av den fantastiska vyn under hela vandringen.
Klurigt ta sig över här med den tunga ryggsäcken. Lätt att få slagsida om jag tappa balansen. Gick bra.
Vilket fantastiskt vattenfall! En kort bit ifrån högsta delen av leden kan man njuta av detta.
Ja då var jag framme vid högsta punkten av leden. Satte mig och vila en stund och bara njöt.
Två små gulliga sjöar nån kilometer efter "toppen". Och det finns fisk där! I de där små sjöarna? Måste va inplanterade från början. Eller?
Vid den större av sjöarna slog jag upp mitt tält. Gud så skönt att få lasta av packningen från ryggen efter 9 -10 km vandring. Och klockan va rätt mycket. Började inte vandringen förrän på eftermiddan. Hungrig som sjutton var jag också. Satt där vid sjön och åt min mat och kände mig väldigt väldigt nöjd. Och renarna hade jag haft omkring mig lite då och då under vandringen. Och även nu när jag satt där vid sjön så kom det renar och tittade på mig och såg undrande ut. Vilka vackra djur!
Fors i slutet av Malla.
Kilpisjärvi från den Finska sidan.
När jag kom fram till slutet av Malla så fortsatte jag över vägen och följde leden vidare mot Kilpisjärvi. Hade i o för sig kunnat fortsatt vandrat nån dag och några mil till fram till huset där vi bodde under veckan. Men det känns liksom inte så kul att vandra bara genom skog och snår efter att ha varit uppe på fjället och haft så skön upplevelse och njutit av natur och härliga vyer. Så jag blev hämtad och skjutsad tillbaks till huset. Det var snällt och generöst.
Efter en angenäm och skön vecka åkte vi hem till Arjeplog igen. Stannade en stund i Karesuando där de hade marknad under helgen. Kändes jättekul att få besöka Karesuando.
När jag flyttade upp till Arjeplog visste jag inte ens att det fanns nåt som hette Karesuando. Jag kom ihåg att jag lyssnade på Norrbottensnytt på radion en morgon innan jul och då var det en kvinna som sa "Det växer inga granar i Karesuando". (det lottades nämligen ut en julgran till bäst behövande i Norrbotten). Jag glömmer inte det uppvaknandet... jag satte mig upp i sängen och tänkte: finns det nåt som heter Karesuando?... fram med kartan, och ja... jag hittade Karesuando. Så nu när jag var där uppe så tittade jag så klart speciellt efter granar. Och det växer faktiskt inga granar i Karesuando! Vid Övre Sopporo går grangränsen.
Nu har jag läst och lärt en hel del om Karesuando och särskilt om tvångsförflyttningen av Samerna under andra världskriget. Tänk att jag inte visste nåt om det förut?
Älskar allt Samiskt hantverk. Har köpt material till en väska som jag ska sy själv. Men behöver såklart hjälp. Och det får jag av min Samiska jobbarkompis. Det är bara upp till mig när jag ska sätta igång. Får bli efter semestern.
Nu är det bara några dagar kvar till vandringen i Abisko. Största bekymret är vädret. Det är verkligen avskyvärt att vandra eller cykla långa sträckor i regn. Och för att inte tala om att tälta i regn. Men det sägs ju att Abisko är bland de soligaste ställena i Sverige. Så det bådar ju gott!
Få se när jag kan få in mina egna bilder från vandringen Treriksröset och Malla. Har nu bara tagit med bilder jag hittat på internet.
Ha det bra alla! Och flera av er träffar jag snart. Är bjuden på bröllop. Min kära lilla Mona från förra jobbet ska gifta sig. Blir ett kärt återseende.
Tar flyget från Kiruna till Stockholm direkt efter Abiskovandringen och stannar där nere augusti ut.
Packade ryggsäcken med bara det nödvändigaste... och det blev 21 kg!!! Det var tungt att bära kan jag säga. Men det gick. Orkade gå ca en timme åt gången och sedan vila ryggen. I början värkte ryggen hemskt så jag tänkte att det här kommer aldrig att gå. Och hur ska det bli i Abisko då??? Men ryggen vande sig snabbt och slutade värka. Spände om lite remmar på ryggan och så blev det genast bättre.
Vädret var perfekt. Mest soligt men lite sköna moln som gav skugga var inte helt fel. Svettigt var det så kläderna åkte av efter vandringens gång. Det var bara en liten kort bit i början och slutet av leden som det var buskigt och "skogigt", alltså gick leden mestadels på kalfjället. Det var en härlig ensamvandring.
Bestämde mig för att ta båten från Kilpisjärvi på ditvägen och sedan gå 3 km till röset och så fortsätta vandra genom Malla naturreservat på finska sidan. Tyvärr var båtresan inte mycket att jubla över. Och dyrt var det också. Hade varit bättre att vandra leden på svenska sidan på ditvägen och sedan finska Malla på tillbakavägen. Men det är inte lätt att veta i förväg. Båten var dyr, packad med folk och ingen vidare upplevelse alls.
Båten till Koltajaur.
Avstigning.
Den 3 km långa leden till Treriksröset. Var en enkel och behaglig vandring.
Ett av de gamla rösena. Varför finns det fyra stycken sådana här? Har de haft svårt att bestämma sig var de tre rikena möts? De gamla rösena är hursom helst mycket mer sevärda än den nya betongklumpen.
Eller vad säger ni om den moderna betongklumpen? Visserligen lite kul att kunna springa runt den och i samma minut vara i tre länder!
De norska fjällen är mäkta imponerande må jag säga!
Nämen... det finns faktiskt skyltar - ibland - häruppe! Men de är sällsynta. I norrland är det inte så noga med skyltning för de tycks tro att alla är födda och uppväxta här så då hittar man ju ändå. Så vi som är "invandrare" får klara oss bäst det går ändå. Ja, jag satte kursen mot Malla och Kilpisjärvi.
Jag njöt av den fantastiska vyn under hela vandringen.
Klurigt ta sig över här med den tunga ryggsäcken. Lätt att få slagsida om jag tappa balansen. Gick bra.
Vilket fantastiskt vattenfall! En kort bit ifrån högsta delen av leden kan man njuta av detta.
Ja då var jag framme vid högsta punkten av leden. Satte mig och vila en stund och bara njöt.
Två små gulliga sjöar nån kilometer efter "toppen". Och det finns fisk där! I de där små sjöarna? Måste va inplanterade från början. Eller?
Vid den större av sjöarna slog jag upp mitt tält. Gud så skönt att få lasta av packningen från ryggen efter 9 -10 km vandring. Och klockan va rätt mycket. Började inte vandringen förrän på eftermiddan. Hungrig som sjutton var jag också. Satt där vid sjön och åt min mat och kände mig väldigt väldigt nöjd. Och renarna hade jag haft omkring mig lite då och då under vandringen. Och även nu när jag satt där vid sjön så kom det renar och tittade på mig och såg undrande ut. Vilka vackra djur!
Fors i slutet av Malla.
Kilpisjärvi från den Finska sidan.
När jag kom fram till slutet av Malla så fortsatte jag över vägen och följde leden vidare mot Kilpisjärvi. Hade i o för sig kunnat fortsatt vandrat nån dag och några mil till fram till huset där vi bodde under veckan. Men det känns liksom inte så kul att vandra bara genom skog och snår efter att ha varit uppe på fjället och haft så skön upplevelse och njutit av natur och härliga vyer. Så jag blev hämtad och skjutsad tillbaks till huset. Det var snällt och generöst.
Efter en angenäm och skön vecka åkte vi hem till Arjeplog igen. Stannade en stund i Karesuando där de hade marknad under helgen. Kändes jättekul att få besöka Karesuando.
När jag flyttade upp till Arjeplog visste jag inte ens att det fanns nåt som hette Karesuando. Jag kom ihåg att jag lyssnade på Norrbottensnytt på radion en morgon innan jul och då var det en kvinna som sa "Det växer inga granar i Karesuando". (det lottades nämligen ut en julgran till bäst behövande i Norrbotten). Jag glömmer inte det uppvaknandet... jag satte mig upp i sängen och tänkte: finns det nåt som heter Karesuando?... fram med kartan, och ja... jag hittade Karesuando. Så nu när jag var där uppe så tittade jag så klart speciellt efter granar. Och det växer faktiskt inga granar i Karesuando! Vid Övre Sopporo går grangränsen.
Nu har jag läst och lärt en hel del om Karesuando och särskilt om tvångsförflyttningen av Samerna under andra världskriget. Tänk att jag inte visste nåt om det förut?
Älskar allt Samiskt hantverk. Har köpt material till en väska som jag ska sy själv. Men behöver såklart hjälp. Och det får jag av min Samiska jobbarkompis. Det är bara upp till mig när jag ska sätta igång. Får bli efter semestern.
Nu är det bara några dagar kvar till vandringen i Abisko. Största bekymret är vädret. Det är verkligen avskyvärt att vandra eller cykla långa sträckor i regn. Och för att inte tala om att tälta i regn. Men det sägs ju att Abisko är bland de soligaste ställena i Sverige. Så det bådar ju gott!
Få se när jag kan få in mina egna bilder från vandringen Treriksröset och Malla. Har nu bara tagit med bilder jag hittat på internet.
Ha det bra alla! Och flera av er träffar jag snart. Är bjuden på bröllop. Min kära lilla Mona från förra jobbet ska gifta sig. Blir ett kärt återseende.
Tar flyget från Kiruna till Stockholm direkt efter Abiskovandringen och stannar där nere augusti ut.
