Semester
Blev en lite annorlunda semester med lång tur ner till Enköping via Östersund och Höga Kusten. Planerar ju för det mesta någon slags vandrings- eller cykeltur på semestern. Men nu ville jag gärna hälsa på där nere för att se hur mamma och hennes man fått det i nya lägenheten, och så skulle Evelina och Micke flytta in i sitt nya radhus i slutet av juli.
Vi bilade iväg mot Östersund första dagen på semestern, för jag har aldrig varit i Jämtland så ville se lite av landskapet där.
Ja första dagen och natten regnade det oavbrutet. Vi lyckades dock hitta en bra tältplats några mil innan Östersund. Det var bra att vi kunde laga mat och sitta och äta i detta vindskydd. Eller som det heter här uppe: bakval. Har aldrig förstått hur det kommer sig att det heter bakval här uppe?
Hundarna var duktiga hela tiden när vi tältade.
Så här vackra fält med Rallarrosor såg vi utefter hela vägen. Överallt där det blivit kalhyggen hade Rallarrosorna spridit ut sig. Blommorna riktigt lyste så starkt ljuslila och gjorde mig pigg och glad.
Första stoppet och övernattning när vi kommit till Höga Kusten var i Barsta som ligger nere vid vattnet söder om Nordingrå.
Här besökete vi det gamla fantastiska kapellet som ligger på en höjd vid campingen.
Nämen... är det pastor André?
Kapellet känns väldigt varmt och välkomnande. Litet och mysigt. Bänkarna är bara plankor att balansera på. Så det var nog ingen som somnade under predrikningarna på den tiden det begav sig för då ramlade man verkligen omkull.
Morgonen efter åkte vi båt över till fyren Högbonden. Varmt och härligt ute. Man får gå uppför en brant slingrig stig och sista biten en rätt krävande trappa. Hundarna tyckte inte om trappan men följde lite motvilligt med ändå.
Vill man övernatta så finns vandrarhem inne i fyren. Mat, glass och fika finns att köpa i ett ombyggt uthus . Mysigt sitta i trädgården.
Här slog vi oss ner för att njuta av utsikten och mumsa på vårt medhavda fika. Tiffany la sig tillrätta på klippan. Hon är så söt lilla Tiffany. Var vi än är så finner hon sig till rätta och anpassar sig.
Det var många segelbåtar som åkte förbi oss fast de såg pyttesmå ut där uppifrån.
Den gamla linbanan som transporterat upp mat och annat. Nu finns en ny modernare linbana.
Nanok tyckte det var lite obehagligt att stå där på höjden, hon ville ner och inte posera för nån kamera.
Från pastor till fånge! I väntan på båten tillbaks hittade André en stor järnring som var förankrad i berget så han lekte fånge i brist på annat. Kanske Nanok var fångvaktare?
Nästa stopp och övernattning var mitt absoluta favoritställe: Måviken! Strax öster om Mjällom. Hela den här delen har en gång i tiden varit en väldigt levande bygd. Träffade en kvinna och hennes dotter när de var på kvälls-jogging. Kvinnan har levt hela sitt liv där och berättade massor om fabriker m m som funnits.
Så här fint la sig Nanok på kvällarna utanför tältet.
Andrés härliga macka måste fotograferas. Mjälloms tunnbröd med nyrökt sik som han frenetiskt rensat, lagt på skuren potatis, rödlök och sallad. Som en surströmmings-klämma fast med sik istället.
Vi hade en otroligt skön kväll där i Måviken. Tältade för oss själva vid en liten strand. Stillsamt och rofyllt. Finns härliga promenadstigar runtom.
Dagen efter bar det av till Skuleskogen. Både Barsta, Högbonden, Mjällom och Måviken har jag tidigare besökt på en semestertripp 2008. Men Skuleskogen hade jag inte sett. Uppnådde väl inte förväntningar men nu har jag varit där i alla fall. Det var otroligt långt att gå i mörk skog med långa sträckor över stenbumlingar innan vi kom fram till själva kanjon-klyftan.
Kraftiga långa slingriga rötter. Bitvis var det trolskt och skönt där i skogen. Tiffany undrade säkert varför vi skulle gå där bland rötter och stenar när det finns asfalterade vägar att gå på!
Till slut kom vi fram till den berömda Ronja rövardotter-klyftan. Vi satte oss högst upp till vänster om klyftan och vilade och fikade. Var lite läskigt att titta ner! André ville inte gå nära kanten. Han tyckte det var otäckt att jag la mig ner och kröp fram till kanten. Jag själv fick känsla av att klippblocket plötsligt skulle ge vika under mig så jag skulle störta ner och dö!
Efter det styrde vi kosan mot Uppland.
Mer om det imorgon...
Vi bilade iväg mot Östersund första dagen på semestern, för jag har aldrig varit i Jämtland så ville se lite av landskapet där.
Ja första dagen och natten regnade det oavbrutet. Vi lyckades dock hitta en bra tältplats några mil innan Östersund. Det var bra att vi kunde laga mat och sitta och äta i detta vindskydd. Eller som det heter här uppe: bakval. Har aldrig förstått hur det kommer sig att det heter bakval här uppe?
Hundarna var duktiga hela tiden när vi tältade.
Så här vackra fält med Rallarrosor såg vi utefter hela vägen. Överallt där det blivit kalhyggen hade Rallarrosorna spridit ut sig. Blommorna riktigt lyste så starkt ljuslila och gjorde mig pigg och glad.
Första stoppet och övernattning när vi kommit till Höga Kusten var i Barsta som ligger nere vid vattnet söder om Nordingrå.
Här besökete vi det gamla fantastiska kapellet som ligger på en höjd vid campingen.
Nämen... är det pastor André?
Kapellet känns väldigt varmt och välkomnande. Litet och mysigt. Bänkarna är bara plankor att balansera på. Så det var nog ingen som somnade under predrikningarna på den tiden det begav sig för då ramlade man verkligen omkull.
Morgonen efter åkte vi båt över till fyren Högbonden. Varmt och härligt ute. Man får gå uppför en brant slingrig stig och sista biten en rätt krävande trappa. Hundarna tyckte inte om trappan men följde lite motvilligt med ändå.
Vill man övernatta så finns vandrarhem inne i fyren. Mat, glass och fika finns att köpa i ett ombyggt uthus . Mysigt sitta i trädgården.
Här slog vi oss ner för att njuta av utsikten och mumsa på vårt medhavda fika. Tiffany la sig tillrätta på klippan. Hon är så söt lilla Tiffany. Var vi än är så finner hon sig till rätta och anpassar sig.
Det var många segelbåtar som åkte förbi oss fast de såg pyttesmå ut där uppifrån.
Den gamla linbanan som transporterat upp mat och annat. Nu finns en ny modernare linbana.
Nanok tyckte det var lite obehagligt att stå där på höjden, hon ville ner och inte posera för nån kamera.
Från pastor till fånge! I väntan på båten tillbaks hittade André en stor järnring som var förankrad i berget så han lekte fånge i brist på annat. Kanske Nanok var fångvaktare?
Nästa stopp och övernattning var mitt absoluta favoritställe: Måviken! Strax öster om Mjällom. Hela den här delen har en gång i tiden varit en väldigt levande bygd. Träffade en kvinna och hennes dotter när de var på kvälls-jogging. Kvinnan har levt hela sitt liv där och berättade massor om fabriker m m som funnits.
Så här fint la sig Nanok på kvällarna utanför tältet.
Andrés härliga macka måste fotograferas. Mjälloms tunnbröd med nyrökt sik som han frenetiskt rensat, lagt på skuren potatis, rödlök och sallad. Som en surströmmings-klämma fast med sik istället.
Vi hade en otroligt skön kväll där i Måviken. Tältade för oss själva vid en liten strand. Stillsamt och rofyllt. Finns härliga promenadstigar runtom.
Dagen efter bar det av till Skuleskogen. Både Barsta, Högbonden, Mjällom och Måviken har jag tidigare besökt på en semestertripp 2008. Men Skuleskogen hade jag inte sett. Uppnådde väl inte förväntningar men nu har jag varit där i alla fall. Det var otroligt långt att gå i mörk skog med långa sträckor över stenbumlingar innan vi kom fram till själva kanjon-klyftan.
Kraftiga långa slingriga rötter. Bitvis var det trolskt och skönt där i skogen. Tiffany undrade säkert varför vi skulle gå där bland rötter och stenar när det finns asfalterade vägar att gå på!
Till slut kom vi fram till den berömda Ronja rövardotter-klyftan. Vi satte oss högst upp till vänster om klyftan och vilade och fikade. Var lite läskigt att titta ner! André ville inte gå nära kanten. Han tyckte det var otäckt att jag la mig ner och kröp fram till kanten. Jag själv fick känsla av att klippblocket plötsligt skulle ge vika under mig så jag skulle störta ner och dö!
Efter det styrde vi kosan mot Uppland.
Mer om det imorgon...
Kommentarer
Trackback
