Gallejaur
Nu ska jag gå tillbaks lite i tiden och berätta om en både härlig och märklig dag när jag och André var i Gallejaur gammelskog utanför Arvidsjaur. Den 4 juni.
Det var länsstyrelsen som ordnat en informations- samt exkursions-dag. Lärorikt och intressant. Tänk så roligt och berikande att få kunskaper om naturen.
Det var lugnt och stilla på morgonen när vi åkte iväg med hundarna i bilen.
Men när vi närmade oss Arvidsjaur såg vi omkullblåsta träd lite här och var. Mest vid sidorna av vägen, men även några som låg över vägen. Som tur var hade någon hunnit vara där och sågat itu träden och flyttat dem så det gick att köra förbi. Kändes konstigt... vi hade inte märkt av någon storm eller oväder. Men helt klart var att träden blåst omkull eftersom alla låg med rotvältor uppdragna ur marken.
När vi kom fram till Gallejaur hörde vi att det dragit igenom någon slags tornado genom delar av Norrbotten och orsakat kaos på vägarna. Ingen skadad som tur var.
Efter information och fika inne i det nybyggda härliga infocentret begav vi oss iväg ut i gammelskogen. Nu när vi lärt oss en del om träd, växter och djur och dess betydelse så var det precis som skogen såg annorlunda ut, jag såg en helhet som jag aldrig tidigare sett.
En ståtlig tät gammal tall.
En död Björk... men den stod ändå fortfarande upp.
Mannen från länsstyrelsen som ledde hela exkursionen ut i skogen berättade oändligt mycket om processerna kring de olika träden. Hur de växer upp och åldras och dör... och varför.
Man har tidigare trott att Björk bara blir ca 100 år gamla. Men det är för det tidigare endast forskades om Björken i södra Sverige. Nu vet man att här i Norr lever de längre. Ända upp till 300 år!
Granarna var fantastiska att se. Flera stycken av dem var 300 år gamla! Fullt med skägglav och med tungt hängande grenar. Ju äldre de blir desto mer skägglav och desto tyngre hänger grenarna.
Här har vi vår guide och "guru". Han var både duktig och inspirerande.
Även barken på de olika träden gick han noggrannt igenom... från den lenaste ung-bark till den grovaste gammel-bark.
På den här gamla björken hade barken förändrats i färg och utseende och lossnat från stora delar av stammen. Otroligt grov och tjock. Gick egentligen inte se att det var björkbark.
Ännu ett urgammalt träd med tjock grov bark.
Här är en närbild på en hålig trädstam av ett träd som fallit till marken av ålderdom. Mossan växte nu över trädet. Ser man ett omkullfallet träd där stammen knäckts av och med rötterna kvar i marken så har det fallit av ålderdom. Ser man träd som fallit med rotvältan upp så har det fallit av blåst.
Så här ser det ut i gammelskogen.
Vi fick lära oss olika sorters svampar som växer på de omkullfallna träden. Men nu kommer jag inte ihåg namnen på dem. I alla fall så går svamparnas trådar längs med hela stammarna invändigt så det man ser utvändigt är bara en liten del av svampen.
En annan sorts svamp på en levande tall.
Fantastiskt att få höra hur viktigt det är att vi har kvar de riktiga gammelskogarna. Utan avverkning. Det finns många djur och växter som bara lever i gammelskogarna så om vi avverkar träd där så utrotar vi också djurarter och växtsorter. Det är därför det är så viktigt att länsstyrelsen ser till att det finns naturskyddade områden.
Men många tycker såklart inte det är viktigt. Kan något vara viktigare än att tekniken utvecklas så vi kan leva så bekvämt som möjligt? Eller vad är gammelskog jämfört med shopping i Stockholm London New York m fl storstäder? Eller att varje år flyga till Thailand och gassa sig i 40 gr värme?
Ha och äga mycket... och mer.... och mer... och ännu mer...
För mig har naturen och friluftsliv året runt blivit alltmer viktigt. Det är bara då jag mår riktigt bra. Och jag tror att människan håller på att utplåna sig själv och jorden sakta men säkert. Det är bara att se hur allt blivit i världen. Hur lycklig är människan? Mord och katastrofer duggar tätt tätt.
Nåväl... Den mest ljuvliga lilla orkidé fick vi förmånen att få se denna dag... och som var exkursionens höjdpunkt för oss alla som var med.
Nornan!
Linné skrev i sin Flora Suecia: "själv har jag aldrig lyckats finna den".
Denna lilla späda orkidé är sällsynt. Växer i fuktiga granskogar i norra Sverige.
Nornan blommar strax efter tjällossningen i maj eller i början av juni. Liten och stolt står den där i mossan.
Blomman ser exotisk ut med förförisk vaniljdoft. Men humledrottningarna som besöker blomman blir lurade. Det finns ingen nektar. Den får de hämta hos blåbärsblommorna som finns runt om. En förutsättning för Nornans fortlevnad är därför blåbärsblomman.
Enligt fornnordisk folktro spann Nornan alla levande människors ödestrådar.
Alla var vi glada att få se så många av den här sällsynta orkidén. Men man fick se upp var man satte fötterna för det var lätt att trampa på de små varelserna.
Tänk så mycket vi lärde oss den här dagen. Oförglömligt.
Jaha... nöjda och belåtna så körde vi en annan liten väg hem från Gallejaur. Och vad hände? Jo ett träd låg vräkt över vägen! Inte så lätt att dra undan ett träd när rotvältan sitter kvar. Omöjligt faktiskt!
Men bilen bakom oss som kördes av en äldre kvinna... hon hade yxa med sig i bilen.
Och varför? Jo hon tyckte det var säkrast ifall hon skulle köra på någon ren och skada den... då skulle hon kunna slå ihjäl den! Det ni!!! Så handlingskraftiga är kvinnorna här uppe.
Tack vare henne kunde rotvältan huggas av och trädet flyttas undan.
Det var länsstyrelsen som ordnat en informations- samt exkursions-dag. Lärorikt och intressant. Tänk så roligt och berikande att få kunskaper om naturen.
Det var lugnt och stilla på morgonen när vi åkte iväg med hundarna i bilen.
Men när vi närmade oss Arvidsjaur såg vi omkullblåsta träd lite här och var. Mest vid sidorna av vägen, men även några som låg över vägen. Som tur var hade någon hunnit vara där och sågat itu träden och flyttat dem så det gick att köra förbi. Kändes konstigt... vi hade inte märkt av någon storm eller oväder. Men helt klart var att träden blåst omkull eftersom alla låg med rotvältor uppdragna ur marken.
När vi kom fram till Gallejaur hörde vi att det dragit igenom någon slags tornado genom delar av Norrbotten och orsakat kaos på vägarna. Ingen skadad som tur var.
Efter information och fika inne i det nybyggda härliga infocentret begav vi oss iväg ut i gammelskogen. Nu när vi lärt oss en del om träd, växter och djur och dess betydelse så var det precis som skogen såg annorlunda ut, jag såg en helhet som jag aldrig tidigare sett.
En ståtlig tät gammal tall.
En död Björk... men den stod ändå fortfarande upp.
Mannen från länsstyrelsen som ledde hela exkursionen ut i skogen berättade oändligt mycket om processerna kring de olika träden. Hur de växer upp och åldras och dör... och varför.
Man har tidigare trott att Björk bara blir ca 100 år gamla. Men det är för det tidigare endast forskades om Björken i södra Sverige. Nu vet man att här i Norr lever de längre. Ända upp till 300 år!
Granarna var fantastiska att se. Flera stycken av dem var 300 år gamla! Fullt med skägglav och med tungt hängande grenar. Ju äldre de blir desto mer skägglav och desto tyngre hänger grenarna.
Här har vi vår guide och "guru". Han var både duktig och inspirerande.
Även barken på de olika träden gick han noggrannt igenom... från den lenaste ung-bark till den grovaste gammel-bark.
På den här gamla björken hade barken förändrats i färg och utseende och lossnat från stora delar av stammen. Otroligt grov och tjock. Gick egentligen inte se att det var björkbark.
Ännu ett urgammalt träd med tjock grov bark.
Här är en närbild på en hålig trädstam av ett träd som fallit till marken av ålderdom. Mossan växte nu över trädet. Ser man ett omkullfallet träd där stammen knäckts av och med rötterna kvar i marken så har det fallit av ålderdom. Ser man träd som fallit med rotvältan upp så har det fallit av blåst.
Så här ser det ut i gammelskogen.
Vi fick lära oss olika sorters svampar som växer på de omkullfallna träden. Men nu kommer jag inte ihåg namnen på dem. I alla fall så går svamparnas trådar längs med hela stammarna invändigt så det man ser utvändigt är bara en liten del av svampen.
En annan sorts svamp på en levande tall.
Fantastiskt att få höra hur viktigt det är att vi har kvar de riktiga gammelskogarna. Utan avverkning. Det finns många djur och växter som bara lever i gammelskogarna så om vi avverkar träd där så utrotar vi också djurarter och växtsorter. Det är därför det är så viktigt att länsstyrelsen ser till att det finns naturskyddade områden.
Men många tycker såklart inte det är viktigt. Kan något vara viktigare än att tekniken utvecklas så vi kan leva så bekvämt som möjligt? Eller vad är gammelskog jämfört med shopping i Stockholm London New York m fl storstäder? Eller att varje år flyga till Thailand och gassa sig i 40 gr värme?
Ha och äga mycket... och mer.... och mer... och ännu mer...
För mig har naturen och friluftsliv året runt blivit alltmer viktigt. Det är bara då jag mår riktigt bra. Och jag tror att människan håller på att utplåna sig själv och jorden sakta men säkert. Det är bara att se hur allt blivit i världen. Hur lycklig är människan? Mord och katastrofer duggar tätt tätt.
Nåväl... Den mest ljuvliga lilla orkidé fick vi förmånen att få se denna dag... och som var exkursionens höjdpunkt för oss alla som var med.
Nornan!
Linné skrev i sin Flora Suecia: "själv har jag aldrig lyckats finna den".
Denna lilla späda orkidé är sällsynt. Växer i fuktiga granskogar i norra Sverige.
Nornan blommar strax efter tjällossningen i maj eller i början av juni. Liten och stolt står den där i mossan.
Blomman ser exotisk ut med förförisk vaniljdoft. Men humledrottningarna som besöker blomman blir lurade. Det finns ingen nektar. Den får de hämta hos blåbärsblommorna som finns runt om. En förutsättning för Nornans fortlevnad är därför blåbärsblomman.
Enligt fornnordisk folktro spann Nornan alla levande människors ödestrådar.
Alla var vi glada att få se så många av den här sällsynta orkidén. Men man fick se upp var man satte fötterna för det var lätt att trampa på de små varelserna.
Tänk så mycket vi lärde oss den här dagen. Oförglömligt.
Jaha... nöjda och belåtna så körde vi en annan liten väg hem från Gallejaur. Och vad hände? Jo ett träd låg vräkt över vägen! Inte så lätt att dra undan ett träd när rotvältan sitter kvar. Omöjligt faktiskt!
Men bilen bakom oss som kördes av en äldre kvinna... hon hade yxa med sig i bilen.
Och varför? Jo hon tyckte det var säkrast ifall hon skulle köra på någon ren och skada den... då skulle hon kunna slå ihjäl den! Det ni!!! Så handlingskraftiga är kvinnorna här uppe.
Tack vare henne kunde rotvältan huggas av och trädet flyttas undan.
Kommentarer
Postat av: Den ömma modern
Hej Naturtjejen. Roligt att du upptäcker så mycket om den "vanliga naturen". Jag har ofta känt mig lite udda i mitt naturintresse nu när jag inte har min mamma att prata med om växter, fåglar och andra djur. Roligt. Kram "den ömma...."
Trackback
