Cyketur i Laisdalen
På min förra 10-nätters-ledighet (som jag har var tredje vecka på mitt schema)... så var det sådär soligt och varmt ute. Så först tänkte jag cykla ut till stugan med hundarna och vara där. Men så ångrade jag mig och tänkte att jag vill ju se så mycket annat här runt omkring.
Så då bestämde jag mig för att ta med bara Tiffany i cykelkorgen och ta en tur längs med Laisälven. Jag har åkt buss där tidigare på en kunskapsresa som Silvermuséet anordnade. Så nu ville jag tuffa fram på min cykel och njuta av den härliga naturen på en smal grusväg och även fiska lite grann.
Här tog jag en bild på en informationstavla. Det är såhär jag vill njuta av livet framöver. Jag blir så imponerad när jag ser kvinnor som helt koncentrerat står och flugfiskar. Och känns bra att det finns fler än jag som värdesätter det lugna frilufslivet framför "shopping" i storstäder. Flugfiske är verkligen både spännande och rogivande. Jag är inte så duktig än precis men övning ger färdighet. När Sebastian kommer tillbaks från Holland ska vi iväg och flugfiska. Han är så duktig att förklara och lära ut.
Oj oj oj så skönt det var när vi hade kommit så här långt första dagen! Vi startade rätt sent på eftermiddagen så jag och lilla Tiffy slog inte upp tältet förrän 9 på kvällen.
Och inte sjutton kom jag ihåg att det var som en enda berg-och-dalbana hela Dainak-vägen. Fick gå med den fullpackade cykeln halva vägen där, alltså ca 5 km av 10.
Bara någon kilometer efter den här lustiga stolpen hittade jag ett perfekt ställe vid en liten sandstrand nere vid Laisan. Oj så härligt det var alldeles ensamna där, jag och Tiffy!!!
Tiffany utanför tältet.
Det var så härlig kväll så Tiffy och jag var uppe länge och bara satt och njöt av tystnaden. Lite fåglar som flög över vattnet såg vi. Och fisk som hoppade upp och tog insekter vid ytan.
Morgonen efter tog vi det lugnt. Vi hade inte bråttom iväg. Fint väder skulle det vara hela tiden så det kändes bra att inte behöva oroa sig för regn och rusk.
Hittade en finfin sten att ha mina morgontoalettsaker på. Det var iskallt i vattnet men jag badade och plaskade ändå. Det är bland det bästa jag vet att få vara ensam på en strand och gå omkring naken i lugn och ro och känna mig som Eva i paradiset. Det är en sån obeskrivlig frihetskänsla.
Gick omkring länge och väl och fixade med min packning, tände en eld och kokade kaffe och åt frukost m m. Och så badade jag lite däremellan. Mmmmm.... Tack Gud för allt vackert och underbart som naturen ger!
Hi hi... Här är min skugga ner i vattnet. Blev så full i skratt åt mig själv när jag stod och poserade och tog kort.
Hej då stranden. Tack för besöket. Det var trevligt att jag hittade dig...
Ja så cyklade vi vidare på lilla grusvägen i solens hetta. Svettigt var det, och massor med mygg och broms! Men nu är jag så van vid de hemska krypen här uppe så jag kan ta det mer lugnt nu än första sommaren. Varför ska det vara mer av den varan här uppe?
Träffade på renar lite då och då som stirrade på oss när vi kom cyklandes. Det är ju gulligt med renar och ofarligt. Men när en älgko med kalv stod nere i diket och betade så var det obehagligt. Och inte ville de flytta på sig heller. Jag fick tjoa och stampa flera gånger om innan de behagade springa in i skogen. När man är alldeles ensam ute sådär så är man inte så tuff när man står öga mot öga med en stor älg. Hellre vill jag skrämma iväg älgarna än försöka cykla förbi när de är så himla nära som bara ett par meter.
Här var det en hel del bilar parkerade. Superbra fiskeställe. Man kan nämligen gå iväg på många olika stigar och hitta bra ställen att fiska på utefter forsen.
Tiffany och jag gick ner till en rastplats och vilade oss och fikade. Skrev några rader i blocket som låg i raststugan. Och läste även vad andra hade skrivit. Det är så roligt att läsa andras upplevelser och var de kommer ifrån.
Hängbron över till Delliknäs.
Ja så här heter den här delen av Laisan.
Vi cyklade vidare efter välbehövlig vila. Såg många fina ställen. Det går ner små traktorvägar ner till älven lite här och var. Skulle helst vilja tälta på alla de fina ställena men då skulle det ta minst en vecka. Och jag ville gärna hinna umgås med Fanny och Hampus på min ledighet också.
Undrade lite grann var någonstans barnens pappa Leffe och min bror fiskade när de var här uppe. Jag vet att bror Klas sagt att de fiskade utefter Laisälven bl a. Önskar att Leffe kunde uppleva allt här uppe genom mig. När jag är iväg ensam såhär så tänker jag ofta på honom. Och pratar med honom också. Säger att han missat så mycket här på jorden. Undrar också hur allt hade varit om vi hade flyttat till Arjeplog när barnen var små. Vi var ju båda två intresserade av både fiske, vandring, skidåkning... synd att vi inte tog oss tid att stanna upp och prata igenom hur vi egentligen ville leva våra liv med barnen. Vi gjorde så många onödiga misstag. Och lyssnade alldeles för mycket på andra istället för vad vi själva ville. Vi skulle varit starkare och stått emot strömmen.
Barn här uppe har verkligen inte tråkigt som säkert många tror. Tvärtom. Och när de börjar gymnasiet blir det ofta någon annan stad och då bor de borta där i veckorna och kommer till Arjeplog på helgerna. Inte så tokigt. De flesta ungdomar jag pratar med här genom jobbet när de kommer på jourtid för diverse åkommor så är det kul att höra att de vill vara kvar här om de kan få jobb.
Efter ett litet besök i Björkligen så cyklade vi ner till Sadeforsen. Ännu en fantastisk kväll. Synd nog hade vattnet stigit så högt så den lilla sandstranden låg helt under vatten. Och så var det ett fruktansvärt mygghål! Men det visste jag redan innan så det var bara att smörja in mig från topp till tå med djungelolja.
Gick lite uppåt och neråt forsen och fiskade. Såg hur fisken "vakade" ute i vattnet men inte sjutton fick jag någon fisk. Härligt var det hursomhelst att fiska. Jag har fiskat alldeles för lite både förra och denna sommar så jag får skylla mig själv. Man måste ha många timmars fiske bakom sig för att få in rätta känslan, särskilt flugfiske.
Lite fåglar seglade över vattnet då och då men jag hann aldrig med att se vad det var för några.
Och så fick jag naturligtvis besök av Lavskrikor igen. Lite då och då under hela cykelturen kom det Lavskrikor. De är så otroligt sällskapliga. Det är egentligen en sällsynt fågel men jag ser dem ständigt när jag är ute och cyklar. De trivs bäst i riktiga "gammelskogar" där människan inte varit och röjt och huggit ner träd. Men jag har sett Lavskrika ute i stugan och även när jag cyklat utefter Silvervägen. Söta är de. Och jag blir liksom så glad när de följer med mig en bit här och var när jag cyklar.
Tiffany la sig tillrätta på mitt liggunderlag. Vi satt där nere vid vattnet och åt lite gott och mös.
På natten kom en rejäl regnskur. Luften var så skön när vi klev upp på morgonen. Gjorde iordning en brasa och kokade kaffe. Och som vanligt gick jag där naken och badade och fixade med packningen. Det är verkligen skönt att vara iväg ensam ibland och bara ta allting i min egen takt.
Ja, sedan så cyklade vi i sakta mak mot Arjeplog. Stannade och rastade lite här och var där det såg fint ut.
När jag kom cyklandes på Silvervägen alldeles bara några kilometer utanför Arjeplog så träffade jag på två Uppsala-killar som jag träffade dagen innan när jag precis hade kommit ner till Sadeforsen. Både dagen innan och den här dagen ville de ha tips om bra fiskevatten. Det är alltid trevligt att prata med fisketurister. Man ger varandra lite olika tips och utbyter erfarenheter.
När jag är ute såhär på mina ensamturer så känner jag alltid likadant: Gud vad livet är härligt!!!
Så då bestämde jag mig för att ta med bara Tiffany i cykelkorgen och ta en tur längs med Laisälven. Jag har åkt buss där tidigare på en kunskapsresa som Silvermuséet anordnade. Så nu ville jag tuffa fram på min cykel och njuta av den härliga naturen på en smal grusväg och även fiska lite grann.
Här tog jag en bild på en informationstavla. Det är såhär jag vill njuta av livet framöver. Jag blir så imponerad när jag ser kvinnor som helt koncentrerat står och flugfiskar. Och känns bra att det finns fler än jag som värdesätter det lugna frilufslivet framför "shopping" i storstäder. Flugfiske är verkligen både spännande och rogivande. Jag är inte så duktig än precis men övning ger färdighet. När Sebastian kommer tillbaks från Holland ska vi iväg och flugfiska. Han är så duktig att förklara och lära ut.
Oj oj oj så skönt det var när vi hade kommit så här långt första dagen! Vi startade rätt sent på eftermiddagen så jag och lilla Tiffy slog inte upp tältet förrän 9 på kvällen.
Och inte sjutton kom jag ihåg att det var som en enda berg-och-dalbana hela Dainak-vägen. Fick gå med den fullpackade cykeln halva vägen där, alltså ca 5 km av 10.
Bara någon kilometer efter den här lustiga stolpen hittade jag ett perfekt ställe vid en liten sandstrand nere vid Laisan. Oj så härligt det var alldeles ensamna där, jag och Tiffy!!!
Tiffany utanför tältet.
Det var så härlig kväll så Tiffy och jag var uppe länge och bara satt och njöt av tystnaden. Lite fåglar som flög över vattnet såg vi. Och fisk som hoppade upp och tog insekter vid ytan.
Morgonen efter tog vi det lugnt. Vi hade inte bråttom iväg. Fint väder skulle det vara hela tiden så det kändes bra att inte behöva oroa sig för regn och rusk.
Hittade en finfin sten att ha mina morgontoalettsaker på. Det var iskallt i vattnet men jag badade och plaskade ändå. Det är bland det bästa jag vet att få vara ensam på en strand och gå omkring naken i lugn och ro och känna mig som Eva i paradiset. Det är en sån obeskrivlig frihetskänsla.
Gick omkring länge och väl och fixade med min packning, tände en eld och kokade kaffe och åt frukost m m. Och så badade jag lite däremellan. Mmmmm.... Tack Gud för allt vackert och underbart som naturen ger!
Hi hi... Här är min skugga ner i vattnet. Blev så full i skratt åt mig själv när jag stod och poserade och tog kort.
Hej då stranden. Tack för besöket. Det var trevligt att jag hittade dig...
Ja så cyklade vi vidare på lilla grusvägen i solens hetta. Svettigt var det, och massor med mygg och broms! Men nu är jag så van vid de hemska krypen här uppe så jag kan ta det mer lugnt nu än första sommaren. Varför ska det vara mer av den varan här uppe?
Träffade på renar lite då och då som stirrade på oss när vi kom cyklandes. Det är ju gulligt med renar och ofarligt. Men när en älgko med kalv stod nere i diket och betade så var det obehagligt. Och inte ville de flytta på sig heller. Jag fick tjoa och stampa flera gånger om innan de behagade springa in i skogen. När man är alldeles ensam ute sådär så är man inte så tuff när man står öga mot öga med en stor älg. Hellre vill jag skrämma iväg älgarna än försöka cykla förbi när de är så himla nära som bara ett par meter.
Här var det en hel del bilar parkerade. Superbra fiskeställe. Man kan nämligen gå iväg på många olika stigar och hitta bra ställen att fiska på utefter forsen.
Tiffany och jag gick ner till en rastplats och vilade oss och fikade. Skrev några rader i blocket som låg i raststugan. Och läste även vad andra hade skrivit. Det är så roligt att läsa andras upplevelser och var de kommer ifrån.
Hängbron över till Delliknäs.
Ja så här heter den här delen av Laisan.
Vi cyklade vidare efter välbehövlig vila. Såg många fina ställen. Det går ner små traktorvägar ner till älven lite här och var. Skulle helst vilja tälta på alla de fina ställena men då skulle det ta minst en vecka. Och jag ville gärna hinna umgås med Fanny och Hampus på min ledighet också.
Undrade lite grann var någonstans barnens pappa Leffe och min bror fiskade när de var här uppe. Jag vet att bror Klas sagt att de fiskade utefter Laisälven bl a. Önskar att Leffe kunde uppleva allt här uppe genom mig. När jag är iväg ensam såhär så tänker jag ofta på honom. Och pratar med honom också. Säger att han missat så mycket här på jorden. Undrar också hur allt hade varit om vi hade flyttat till Arjeplog när barnen var små. Vi var ju båda två intresserade av både fiske, vandring, skidåkning... synd att vi inte tog oss tid att stanna upp och prata igenom hur vi egentligen ville leva våra liv med barnen. Vi gjorde så många onödiga misstag. Och lyssnade alldeles för mycket på andra istället för vad vi själva ville. Vi skulle varit starkare och stått emot strömmen.
Barn här uppe har verkligen inte tråkigt som säkert många tror. Tvärtom. Och när de börjar gymnasiet blir det ofta någon annan stad och då bor de borta där i veckorna och kommer till Arjeplog på helgerna. Inte så tokigt. De flesta ungdomar jag pratar med här genom jobbet när de kommer på jourtid för diverse åkommor så är det kul att höra att de vill vara kvar här om de kan få jobb.
Efter ett litet besök i Björkligen så cyklade vi ner till Sadeforsen. Ännu en fantastisk kväll. Synd nog hade vattnet stigit så högt så den lilla sandstranden låg helt under vatten. Och så var det ett fruktansvärt mygghål! Men det visste jag redan innan så det var bara att smörja in mig från topp till tå med djungelolja.
Gick lite uppåt och neråt forsen och fiskade. Såg hur fisken "vakade" ute i vattnet men inte sjutton fick jag någon fisk. Härligt var det hursomhelst att fiska. Jag har fiskat alldeles för lite både förra och denna sommar så jag får skylla mig själv. Man måste ha många timmars fiske bakom sig för att få in rätta känslan, särskilt flugfiske.
Lite fåglar seglade över vattnet då och då men jag hann aldrig med att se vad det var för några.
Och så fick jag naturligtvis besök av Lavskrikor igen. Lite då och då under hela cykelturen kom det Lavskrikor. De är så otroligt sällskapliga. Det är egentligen en sällsynt fågel men jag ser dem ständigt när jag är ute och cyklar. De trivs bäst i riktiga "gammelskogar" där människan inte varit och röjt och huggit ner träd. Men jag har sett Lavskrika ute i stugan och även när jag cyklat utefter Silvervägen. Söta är de. Och jag blir liksom så glad när de följer med mig en bit här och var när jag cyklar.
Tiffany la sig tillrätta på mitt liggunderlag. Vi satt där nere vid vattnet och åt lite gott och mös.
På natten kom en rejäl regnskur. Luften var så skön när vi klev upp på morgonen. Gjorde iordning en brasa och kokade kaffe. Och som vanligt gick jag där naken och badade och fixade med packningen. Det är verkligen skönt att vara iväg ensam ibland och bara ta allting i min egen takt.
Ja, sedan så cyklade vi i sakta mak mot Arjeplog. Stannade och rastade lite här och var där det såg fint ut.
När jag kom cyklandes på Silvervägen alldeles bara några kilometer utanför Arjeplog så träffade jag på två Uppsala-killar som jag träffade dagen innan när jag precis hade kommit ner till Sadeforsen. Både dagen innan och den här dagen ville de ha tips om bra fiskevatten. Det är alltid trevligt att prata med fisketurister. Man ger varandra lite olika tips och utbyter erfarenheter.
När jag är ute såhär på mina ensamturer så känner jag alltid likadant: Gud vad livet är härligt!!!
Kommentarer
Trackback
