Slutirutan

Fy så hemskt när väckarklockan ringde kl 5! Tur att jag fick kaffe serverat i sängen. Mycket lättare att vakna efter en kopp kaffe direkt när jag slagit upp ögonen.
Vi kom iväg i god tid. Tar ju en stund att åka till Arjeplog. Jag var för första gången i mitt liv nervös inför en anställningsintervju. Inte bara för jobbets skull utan för att det började kännas lite närmare just det där att ta beslutet om och när jag ska flytta upp. Vågar jag eller inte? Är det realistiskt över huvud taget?
Jag har redan ett bra jobb där jag trivs jättebra med mina arbetskamrater och har ett så bra arbetsschema så jag vet att det kommer jag inte få någon annastans. Har en fin lägenhet också. Men jag är så in i bomben trött på Enköping har varit i många år. Usch, usch, usch. Nu är barnen stora och jag kan börja tänka mer på mig själv och då blir behoven annorlunda också.

Det var tidigt på morgonen och så Gudomligt vackert ute. Solen blek och skön, fortfarande lite kallt efter nattens frost. Luften hög och klar. Såg någon enstaka ren men inga älgar. Dimman låg som ett täcke över sjöar, slätter och skogar. Stillsamt och en lisa för själen. När jag ser sådär skir dimma som ligger lite lätt som en slöja över marken så tänker jag alltid på när jag var liten för då trodde jag det var älvorna som dansade. Tycker fortfarande det är en vacker tanke och kommer ihåg känslan som barn.

Kom fram till Arjeplog i god tid. Och jag bara suckade och blev helt överväldigad av landskapet där. Mmmm... så bildskönt med bergstoppar och mycket sjöar.
Intervjun kändes hur bra som helst. Blev rundvisad överallt... och det var mycket större än jag trodde. Kändes lite förvirrande att gå genom olika byggnader och få information inmatad hela tiden. Svårt hålla isär allt. Men jag fick ett gott intryck både av arbetsplatsen och de personal jag mötte och hälsade på. Mycket känslor som vällde upp. Så mycket nya intryck på så kort stund. Käne mig glad när jag gick därifrån.

Åkte iväg väldigt nöjd. Men också väldigt väldigt mycket att fundera på. Skräck blandat med glädje. Vågar jag om jag blir erbjuden? Hur ödsligt är det i Arjeplog egentligen? Blir jag lappsjuk och deprimerad? Är jag tillräckligt stark?
Innan vi åkte tillbaks till Korsträsk så besökte vi fjälltoppen Galtispouda som ligger 800 m överhavet. Vilken storslagen utsikt! Såg ut över alla sjöar, bland annat Hornavan som är Sveriges djupaste sjö där trollingfiske är vanligt.  Hotell Silverhatten åkte vi upp till där det också var en fantastisk utsikt. Silverhatten är navet i den internationella biltestverksamheten som är där största delen av vintern. Stugbyn Kraja besökte vi också som är en väldigt stor stugby... Arjeplog är välbesökt av turister året runt. 

                                           Högst upp på Galtispouda