Westernridning och Surströmmingsskiva
Låg och drog mig i sängen. Älskar att ligga i sängen och dricka kaffe och läsa tidning länge.
Tog cykeln och cyklade iväg till Malin för vi skulle iväg och rida på Westernhästar men det var lite osäkert vilken tid. Jag fick vägbeskrivning och tittade på kartan... men ändå cyklade jag fel. Typiskt mig. Men det gjorde inte så mycket för det var så skönt att cykla. Träffade på en trevlig man som var ute med sin hund. Frågade efter vägen och det visade sig att jag skulle vända tillbaks några kilometer. Mannen var däruppe över sommaren och så länge han kunde in på hösten, bor annars i Uppsala. Hans pappa var född i Stockfors dit jag skulle cykla.
Vände om och passade på att kliva av cykeln för jag såg en spång som ledde till en plats där jag fick fin utsikt över Piteälven. En praktisk hemsnickrad trappa ledde ner till vattnet.
Kom så småningom fram till Stockfors. Malin och jag gick iväg glada i hågen att få rida vilket var flera år sedan för oss båda. Det var en skön dag och vi såg fram emot att få sitta upp på hästryggen. Vi fick noga instruktioner av mannen som ägde hästarna och som naturligtvis red ut med oss. Red iväg i den härliga skogen och det var mycket njutbart. Tog lite tid innan samspelet med hästen kändes bra. Blev en alldeles lagom ridtur. Jag tappade stigbyglarna några gånger när vi galopperade men westernsadeln var stadig att sitta i så det gick bra ändå. Malins häst stegrade sig och bråkade med henne i första galoppen men det gick som tur var bra och Malin lyckades få sin häst lugn efter det. Resten av ridturen gick utmärkt bra med tanke på att vi inte ridit på flera år. Gav mersmak.
Sedan blev det stressigt. Surströmmingsskiva kl 18 i Byagården. Jag är van vid att det alltid finns en akademisk kvart, men tydligen inte i Korsträsk! Kände att jag blev lite irriterad över att stressa så hemskt. I Norrland stressar man väl inte? Ja, vi kom kanske 5-10 minuter för sent och ALLA andra satt redan och åt surströmming! De måste ha varit där minst en kvart innan utsatt tid... annars får man inte ihop en surströmmingsklämma och redan sitter och tuggar i sig den några minuter över 18. Nej, jag får nog lära byborna att en akademisk kvart är nödvändigt även däruppe. Hursom helst så har jag bara ätit surströmming en enda gång tidigare och kan väl inte påstå att det var gott precis, men gick att äta. Vi gick dit mest för gemenskapens skull. MEN till min stora förvåning tyckte jag det var riktigt gott! Så jag åt dubbelt så mycket än jag tänkt från början. Det var mycket trevligt anordnat. Ingen lukt faktiskt. Spelmän och allsång. Många historier och vitsar drogs under de timmar vi var där.
Tog cykeln och cyklade iväg till Malin för vi skulle iväg och rida på Westernhästar men det var lite osäkert vilken tid. Jag fick vägbeskrivning och tittade på kartan... men ändå cyklade jag fel. Typiskt mig. Men det gjorde inte så mycket för det var så skönt att cykla. Träffade på en trevlig man som var ute med sin hund. Frågade efter vägen och det visade sig att jag skulle vända tillbaks några kilometer. Mannen var däruppe över sommaren och så länge han kunde in på hösten, bor annars i Uppsala. Hans pappa var född i Stockfors dit jag skulle cykla.
Vände om och passade på att kliva av cykeln för jag såg en spång som ledde till en plats där jag fick fin utsikt över Piteälven. En praktisk hemsnickrad trappa ledde ner till vattnet.
Kom så småningom fram till Stockfors. Malin och jag gick iväg glada i hågen att få rida vilket var flera år sedan för oss båda. Det var en skön dag och vi såg fram emot att få sitta upp på hästryggen. Vi fick noga instruktioner av mannen som ägde hästarna och som naturligtvis red ut med oss. Red iväg i den härliga skogen och det var mycket njutbart. Tog lite tid innan samspelet med hästen kändes bra. Blev en alldeles lagom ridtur. Jag tappade stigbyglarna några gånger när vi galopperade men westernsadeln var stadig att sitta i så det gick bra ändå. Malins häst stegrade sig och bråkade med henne i första galoppen men det gick som tur var bra och Malin lyckades få sin häst lugn efter det. Resten av ridturen gick utmärkt bra med tanke på att vi inte ridit på flera år. Gav mersmak.
Sedan blev det stressigt. Surströmmingsskiva kl 18 i Byagården. Jag är van vid att det alltid finns en akademisk kvart, men tydligen inte i Korsträsk! Kände att jag blev lite irriterad över att stressa så hemskt. I Norrland stressar man väl inte? Ja, vi kom kanske 5-10 minuter för sent och ALLA andra satt redan och åt surströmming! De måste ha varit där minst en kvart innan utsatt tid... annars får man inte ihop en surströmmingsklämma och redan sitter och tuggar i sig den några minuter över 18. Nej, jag får nog lära byborna att en akademisk kvart är nödvändigt även däruppe. Hursom helst så har jag bara ätit surströmming en enda gång tidigare och kan väl inte påstå att det var gott precis, men gick att äta. Vi gick dit mest för gemenskapens skull. MEN till min stora förvåning tyckte jag det var riktigt gott! Så jag åt dubbelt så mycket än jag tänkt från början. Det var mycket trevligt anordnat. Ingen lukt faktiskt. Spelmän och allsång. Många historier och vitsar drogs under de timmar vi var där.
Kommentarer
Trackback
