Slutirutan

Hampus kom och hälsade på mig ute i stugan några dagar i oktober. En av de dagarna var fantastiskt vacker. Isen hade lagt sig sådär spegelblank och helt genomskinlig. Kunde se botten på sjön var jag än åkte skridskor. Lite läskigt men så himla härligt. Inne i viken var isen 3-5 cm och var perfekt att åka på. Men det är rätt strömt i vattnet utanför mig så det var bara inne i viken som det gick att åka skridskor, sedan var sjön helt öppen.
Hampus agerade mästerfotograf den dagen och tog en massa kort på mig.


Här kommer jag åkande!





Det blir ett helt potpurri av bilder från både skridskor, skidor och snöskor som jag provade och hade kul med flera timmar denna dag.


Så här nära det öppna vattnet gick det att åka. Isen var så kompakt och bra.


Galtispouda ser ni i bakgrunden. Det var där vi åkte utför i backarna förra vintern. Och nu har jag nära dit ifrån stugan. Ska bli härligt åka där igen.






Galtispouda igen.


Hampus leker med kameran. Jag sitter på en sten bakom roddbåten och tar av skridskorna. Båten har jag för övrigt varit ute och rott med och fiskat lite. Så stilla och skönt att ro ut en sväng när jag kommer från jobbet på mornarna innan jag lägger mig. Alltså inte nu när det är vinter utan i september när det var många sköna vackra mornar i blek sol och stilla vatten.


Ja där sitter jag. Hampus har tripplat mig tydligen.


De här gamla skidorna hittade jag inne i ett av utrymmena i boden. Och de måste jag förstås prova åka med.

Ser väl inbjudande ut. Inte som skidor är gjorda idag precis men säkert bra ändå. En vän till mig har lovat att han ska tjära dem åt mig som man gör med sådana här träskidor.


Ja, det var väl inte så världsamycket snö ute men det gick att åka i alla fall. Så jag började från bryggan.

Fortsatte sedan förbi min stuga och vidare upp till närmsta grannen. Jag skulle ändå prata med dem om en sak så det passade bra att åka den lilla biten på skidorna för att få provåka dem. Gick faktiskt mycket lättare än jag trodde. Kommer åka mer på dem i vinter runtomkring där jag bor. Jag tillhör ju de där som tycker att all prylhets är stressande och jobbigt. Jag har inte lust att kasta ut tusenlappar efter tusenlappar på modernaste utrustningar med alla möjliga finesser på. Jag älskar att använda gamla grejer som ändå funkar riktigt riktgt bra till mina ändamål.
Har nog många gånger sett människor glänsa med utrustningar men som inte åker skidor ett dugg bättre än andra som har gamla utrustningar från 70-80 talet. Jag har fått för mig att man ska ha kul när man åker skidor både utför och på tur. Är det inte det som är poängen? Eller är det att få visa upp hur dyra snygga kläder och skidutrustning man har?

Jag ska i o för sig köpa nya turskidor för jag och min goda och speciella vän André planerar en långtur fram i Mars. Då ska vi åka skidor samma sträcka som jag och Claes vandrade i somras! Alltså från Abisko till Kebnekaise och förmodligen (istället för helikopter) ända fram till Nikkaluokta. Vi tänkte ta dubbla sträckor då så det inte blir så många dagars åkande. Så nu gäller det att ligga i träning! André har mycket erfarenhet av det mesta gällande friluftsliv och det är bra så jag känner mig fullt trygg med honom. Vi gör mycket roligt tillsammans han och jag.
 

Ja så avslutade jag denna härliga dag med att prova de gamla snöskorna som jag också hittat inne i boden. Gamla rackare det här. Var jättekul att gå med.
Nästa gång jag kom ut till stugan så hade det snöat 3 dm och då visade det sig att snöskorna var helt perfekta att använda för att gå upp lite gångar runt stugan. Som till dasset och boden t ex. Och ner till sjön där jag ska hämta vatten, och till Kåtan där jag ska ha eventuella gäster i vinter.
Visst behövde jag skotta en hel del också, men snöskorna var till mycket stor användning och hjälp att gå med och platta till snön.
Så tack snälla den person som lämnat både ett par bra och användbara skidor och snöskor kvar i boden!


Här står min häxa Zinkadus och vaktar min stuga! Jag köpte henne på återvinningsstationen för 75 kr och jag föll direkt för henne! Tycker hon passar utmärkt härutanför stugan. En lykta att lysa upp i mörkret på kvällarna har hon också i handen.

Vi ses imorgon Zinkadus!