Slutirutan

Så här härligt var det en morgon när jag cyklade från jobbet och ut till stugan på Lillön.



Vädret har minst sagt varit växlande här uppe sedan början på oktober. Ena dagen vinter och snö, och sedan har det töat och slaskat. Men snön har inte töat bort helt och hållet sedan den föll i början på oktober utan det har legat åtminstone 5 centimeter hela tiden. Däremot har isen tinat upp ett par gånger och sedan lagt sig igen.


Det var en härlig dag och lika skönt som vanligt att komma ut här och få vara helt för mig själv.

Det här har blivit en favoritvy att fotografera. Är så härligt att mötas av den här utsikten varje gång jag kliver ut på trappan utanför dörrn.


Jag har satt upp lite fågelmat utanför fönstret där jag sitter och äter. Känns så himla trivsamt när fåglarna kommer och äter. Tar fram min fågelbok som jag fick av mamma när jag fyllde år och har konstaterat att mina fågelgäster mestadels är Talgoxar, Talltitor och Nötskrikor.


Ja, här är mitt "köksfönster". Alltså en liten del av rummet för jag har ju liksom allt i ett i stugan. Förutom två stycken små små sovalkover där det bara får rum de smalast möjliga sängar och inget annat. Men väldigt mysigt har jag det i alla fall.
Är väl lite dystert med enbart furu precis överallt, men jag har vant mig vid så det känns inte så mörkt och dystert längre. Helst skulle jag vilja vitlasera så det blev lite ljusare så klart.


När jag tänder eld i kaminen behöver jag inte ha någon värme på elementen, blir snabbt 20-25 grader i hela stugan. Och jag tycker t o m det blir för varmt. Trivs bäst i 15 grader och sover så skönt då.


Här ser ni soffhörnan. Krukorna i fönstren har numera blommor i sig. Gardinkappan är ett avklippt gammalt lakan från min mormor. Tyckte det var lite fiffigt att ha det sådär. Ett tips från min mamma.


Att ha tända ljus på kvällarna är oförklarligt en helt annan stämning i min lilla stuga. Går verkligen inte att jämföra med en lägenhet. Det är något speciellt som känns inuti mig när jag sitter därute ensam med brasan i kaminen och tända ljus omkring mig. Det är exakt så här jag vill leva mitt liv. Stilla och avskiljt. (Stavas det så?)


Här har vi då det fönstret som vetter mot soluppgången. Den lilla gubben som står i fönstret är "Jesus"... Sebastian gjorde den när han gick på Kyrkans barntimmar när han var 4 år. Den har hängt med i alla flyttar och har med åren bleknat och tappat formen men den gör mig glad och påminner om den fina tiden då barnen var små.
Den gröna vävda lilla duken som jag placerat på väggen har Hampus gjort någon gång i lågstadiet.

Ja, det kanske inte ser så märkvärdigt ut inne i mitt lilla hem, men för mig är det helt underbart. Och så är det såklart svårt att få fram den härliga stämningen med en mobilkamera. Den sinnesron jag känner när jag är därute går inte heller att beskriva.
Lite tråkigt bara att mina söner som bor här uppe inte uppskattar det på samma sätt. Om jag haft bil skulle de nog komma hit lite mer.
Haft en hel del andra trevliga besök och middagar som jag uppskattat mycket, bl a André har varit en flitig besökare.
Grann"gubbarna" kom också över en kväll mitt i älgjakten och tog sig ett par groggar och pratade och skrattade och var nyfikna på vem jag var och hur i all sin dar jag skulle klara av bo så omodernt och dessutom utan bil!
Men jag är en envis liten person...