Nya snöskor!
Kom hem till André en kväll för några veckor sedan och åt middag med honom. Det var trevligt som vanligt. Extra glad blev jag då han sa att han köpt en present åt mig... ett par snöskor!
De gamla snöskorna jag har ute i stugan duger utmärkt till att trampa upp gångar mellan huset och dasset och ner till sjön osv, men inte går jag så gärna några promenader med de där otympliga "tennisracken".
Men jag hade ju sett Andrés snygga snöskor som han haft och gått med förra vintern, och ville gärna ha likadana själv. Så nu fick jag ett par av honom i present... antagligen för han ville ha sällskap när han själv ska ut och gå. André är verkligen en genomsnäll person. Och så himla trevligt att ha sällskap av en man som är minst lika aktiv som jag!
Så dagen efter åkte vi iväg och gick i snön uppför ett berg som heter Akkilis.
Snygga va? Lätta att sätta på kängorna och lätta att gå med. Man kan antingen ha bindningen och skon fast, eller så kan man ta lös hälen, t ex i brant uppförsbacke. Ungefär som när man åker Telemarksskidor. Funkade alldeles utmärkt bra. Och så himla kul att kunna vandra på lederna även på vintern!
André går före och "banar väg". Det var inte särskilt kallt den här dagen så snön var rätt tung.
Ja här har André satt upp kameran så vi båda skulle vara med på en bild. Men jag hann inte riktigt med att sätta mig ner. Var ju meningen att snöskorna skulle vara med på bilden också.
Ja nu kom vi med båda två. Men skulle nog ha försökt sträcka upp benen lite mer i luften för att visa upp snöskorna. Ja ja det får bli bättre en annan gång.
Skönt och trevligt var det i alla fall att gå uppför berget. Men jag skulle iväg och jobba på natten så vi hann inte hela vägen upp på Akkilis.
Dagen efter gick vi iväg på snöskorna igen fast upp på Renberget inne i Arjeplog. Vi gick och gick och gick och gick... men inte kom vi fram till Renbergstugan som vi tänkt. Så vi var tvungna att vända och gå tillbaks i mörkret.
Trötta och hungriga gick vi då till Pizzerian och åt. Det var mycket gott efter ca 1 mils vandring i tung snö.
De gamla snöskorna jag har ute i stugan duger utmärkt till att trampa upp gångar mellan huset och dasset och ner till sjön osv, men inte går jag så gärna några promenader med de där otympliga "tennisracken".
Men jag hade ju sett Andrés snygga snöskor som han haft och gått med förra vintern, och ville gärna ha likadana själv. Så nu fick jag ett par av honom i present... antagligen för han ville ha sällskap när han själv ska ut och gå. André är verkligen en genomsnäll person. Och så himla trevligt att ha sällskap av en man som är minst lika aktiv som jag!
Så dagen efter åkte vi iväg och gick i snön uppför ett berg som heter Akkilis.
Snygga va? Lätta att sätta på kängorna och lätta att gå med. Man kan antingen ha bindningen och skon fast, eller så kan man ta lös hälen, t ex i brant uppförsbacke. Ungefär som när man åker Telemarksskidor. Funkade alldeles utmärkt bra. Och så himla kul att kunna vandra på lederna även på vintern!
André går före och "banar väg". Det var inte särskilt kallt den här dagen så snön var rätt tung.
Ja här har André satt upp kameran så vi båda skulle vara med på en bild. Men jag hann inte riktigt med att sätta mig ner. Var ju meningen att snöskorna skulle vara med på bilden också.
Ja nu kom vi med båda två. Men skulle nog ha försökt sträcka upp benen lite mer i luften för att visa upp snöskorna. Ja ja det får bli bättre en annan gång.
Skönt och trevligt var det i alla fall att gå uppför berget. Men jag skulle iväg och jobba på natten så vi hann inte hela vägen upp på Akkilis.
Dagen efter gick vi iväg på snöskorna igen fast upp på Renberget inne i Arjeplog. Vi gick och gick och gick och gick... men inte kom vi fram till Renbergstugan som vi tänkt. Så vi var tvungna att vända och gå tillbaks i mörkret.
Trötta och hungriga gick vi då till Pizzerian och åt. Det var mycket gott efter ca 1 mils vandring i tung snö.
Kommentarer
Trackback
