Picknick

Ja synd nog så blev det kallt igen efter värmeböljan. Men att ha 25-30 plusgrader här uppe i början av juni är oerhört sällsynt. Så det är klart att Fanny och Wilmer tyckte det var hemskt när det blev normalväder igen, dvs 12-15 grader och väldigt växlande väder.
Det är antagligen jag som är onormal som vill bo här verkar det som ibland. Har ingen lust att ursäkta mig som hellre bor här än i uppland även om jag också tycker det är lite för kalla somrar. Jag har så mycket rikare liv här och värmen är inte det som avgör för min del.

I Enköping var jag jämt ensam. Inget umgänge alls.

Jag har dessutom varit med om många kalla trista somrar i Enköping så det är verkligen inte alltid varmt där.

Jag tog med mig barnen ut en stund till stugan en eftermiddag för jag ville så gärna visa hur fint jag har där ute. Wilmers gamla teckningar inramade på väggarna och andra fina minnen från barnen. Hoppas han tar upp sitt konstnärsskapande igen.
Tack för att ni följde med till stugan, det betydde jättemycket för mig.
Det var alltför råkallt inne i stugan så jag gjorde iordning fika och så gick vi ut och satte oss utanför bastun och hade picknick.


Wilmer sitter på trappan till stugan.


Så fort vi satte oss med kaffe och kakor... så kom de förbannade myggen. Ja det var bara att hämta myggmedel och kläder till allihop. Jag är lite mer hårdhudad men det har jag alltid varit.
Tröjan som Hampus lånade är en riktig gammal goding som jag köpte i slutet på 70-talet. Hel och snygg fortfarande. Skön att ha ute i stugan när vinden blåser kall.


Wilmer och Fanny med Tiffy mellan sig försöker koncentrera sig på det goda fikat.
Jag var uppe på morgonen och bakade en supergod toscakaka.

Wilmer fick nu tillbaks sin gamla rosa snusnäsduk som jag fick av honom sommaren 2008 när jag gjorde min långcykeltur. Nu blev liksom snusnäsduken som ny igen.


Tre av Hällvikskillarna satte sig och fikade med oss. Sötnosarna.


Här tog jag ett par bilder från stugan strax innan Fanny och Wilmer kom upp. Det var en sån där stilla fin fantastisk kväll. Jag satt på altanen och tittade ut över Hornavan och bara njöt som jag alltid gör av tystnaden och stillheten. Att jag aldrig tröttnar?
Nu när det är ljust dygnet runt vill jag helst vara uppe hela nätterna för det är då det är som vackrast.


Min fina Mårbackapelargon! Favoriten nummer 1. Jag satte dit några plast-ranunkel också så det lyser upp lite.


Fanny tog lite bilder efter picinicken när vi kör 4-hjuling med lilla David. Jag lägger in dem sedan när jag kopierat dem av Fanny.

Det var en fin eftermiddag vi hade därute i Hällvik.

Tack igen för ni följde med. Det värmer i mitt hjärta resten av sommaren.

Älskar er!!!




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0