Midnattssol
En kväll första veckan Fanny var här så packade vi ryggsäckarna och åkte iväg på Silvervägen till Peljekaise för att bege oss upp på toppen.
Vädret hade varit soligt hela dagen och molnen på himlen var inte hotfulla på något sätt.
Istället för att gå Kungsleden upp som är lite längre så bestämde vi att gå uppför där skidbackarna är.
Vi åkte iväg från Arjeplog vid 21.30. Ställde bilen vid liftanläggningen.
Det kändes kallt när vi startade längst ner i backen. Men det tog inte lång tid förrän vi alla tre blev varma. Det är brantare än man tror att gå uppför en skidbacke. Lite snårigt och obekvämt att gå så det var ingen njutning direkt. Men varje gång vi vände oss om och tittade ner så märktes stigningen väldigt väl.
Det tog exakt en timme att gå uppför. Fast vi gick inte riktigt ända högst upp. Det fanns en värmestuga strax nedanför toppen så vi kände att det var rätt skönt att stanna där och fika och sitta lutande mot väggen och titta på midnattssolen.
När vi väl kom upp så blev det lite mer moln än det tidigare hade varit. Typiskt. Men solen var mest molnfri och det var för en gångs skull inte blåsigt.
André hade ställt sin kamera nedanför oss och så hade han en liten fjärrkontroll att trycka på när han tog kort. Jag förstod inte det så jag satt där och stirrade på kameran och undrade...
Vi hade gott fika och varma kläder så det var riktigt härligt att sitta där med den magnifika utsikten. Både Sveriges och Norges mäktiga berg bredde ut sig en bit bort.
Tyst och stilla ute i den sena kvällen. Det enda vi hörde var en Ljungpipare som förföljde oss.
Ett kort på Fanny med midnattssolen som skymtar bakom henne. Solen försökte verkligen sträcka sina strålar ovanför de envisa molnen som så väldigt olägligt la sig över himlen.
Där ser vi solen strax innan midnatt. Men den ser ju likadan ut hela natten om det inte kommer några moln.
Ja det var en trevlig liten tur.
Innan vi började gå nerför igen så dök det upp en stor vit fågel med breda vingar som seglade alldeles intill Peljekaisetoppen. Vi hade kikare med oss och försökte se vad det var. Den lät ingenting. Efter vi hade tittat i fågelboken kom vi fram till att det var en fjälluggla.
Klockan hann bli halv 2 innan vi kom iväg med bilen hem igen. Temperaturen utomhus sjönk till bara +4.
Vädret hade varit soligt hela dagen och molnen på himlen var inte hotfulla på något sätt.
Istället för att gå Kungsleden upp som är lite längre så bestämde vi att gå uppför där skidbackarna är.
Vi åkte iväg från Arjeplog vid 21.30. Ställde bilen vid liftanläggningen.
Det kändes kallt när vi startade längst ner i backen. Men det tog inte lång tid förrän vi alla tre blev varma. Det är brantare än man tror att gå uppför en skidbacke. Lite snårigt och obekvämt att gå så det var ingen njutning direkt. Men varje gång vi vände oss om och tittade ner så märktes stigningen väldigt väl.
Det tog exakt en timme att gå uppför. Fast vi gick inte riktigt ända högst upp. Det fanns en värmestuga strax nedanför toppen så vi kände att det var rätt skönt att stanna där och fika och sitta lutande mot väggen och titta på midnattssolen.
När vi väl kom upp så blev det lite mer moln än det tidigare hade varit. Typiskt. Men solen var mest molnfri och det var för en gångs skull inte blåsigt.
André hade ställt sin kamera nedanför oss och så hade han en liten fjärrkontroll att trycka på när han tog kort. Jag förstod inte det så jag satt där och stirrade på kameran och undrade...
Vi hade gott fika och varma kläder så det var riktigt härligt att sitta där med den magnifika utsikten. Både Sveriges och Norges mäktiga berg bredde ut sig en bit bort.
Tyst och stilla ute i den sena kvällen. Det enda vi hörde var en Ljungpipare som förföljde oss.
Ett kort på Fanny med midnattssolen som skymtar bakom henne. Solen försökte verkligen sträcka sina strålar ovanför de envisa molnen som så väldigt olägligt la sig över himlen.
Där ser vi solen strax innan midnatt. Men den ser ju likadan ut hela natten om det inte kommer några moln.
Ja det var en trevlig liten tur.
Innan vi började gå nerför igen så dök det upp en stor vit fågel med breda vingar som seglade alldeles intill Peljekaisetoppen. Vi hade kikare med oss och försökte se vad det var. Den lät ingenting. Efter vi hade tittat i fågelboken kom vi fram till att det var en fjälluggla.
Klockan hann bli halv 2 innan vi kom iväg med bilen hem igen. Temperaturen utomhus sjönk till bara +4.
Kommentarer
Postat av: Den ömma modern
Hej Vintertjejen. Avundsjuk är ordet!! I övrigt är allt bara bra. Kram "den ömma...."
Trackback
