Mamma och pappa som svärföräldrar
En sak som jag nu senaste tiden har börjat tänka på är hur det var när barnens pappa Leffe levde. Han hade en mycket mycket god egenskap (bland andra naturligtvis), och det var att han tyckte så mycket om mina föräldrar. (Och sina egna också förstås).
Att ha en man som aldrig någonsin tyckte det var jobbigt eller besvärligt med att min mamma eller pappa (de var ju skiljda sedan långt tillbaks) kom och hälsade på, eller att vi åkte till dem. Det uppskattade jag väldigt mycket. Tänkte nog inte så mycket på det då som jag gör nu.
Mamma kom ofta och hälsade på. Barnen var överlyckliga när mormor kom, och jag likaså för jag har aldrig haft många väninnor så min mamma kändes som min bästa väninna. Hon hjälpte oss med barnen men la sig aldrig i hur jag skulle göra eller inte göra med dem. Som tur var. Och Leffe tyckte aldrig illa vara att mamma kom och sov över flera nätter då och då, tvärtom. Hon firade oftast jul med oss, och även andra högtider och vi hade alltid trevligt tillsammans.
Pappa och Leffe kom väldigt bra överens och hade mycket att prata om. De skrattade och skämtade ofta och jag såg verkligen hur de trivdes med varandra. Om pappa var kvar och sov över så satt de på kvällarna och drack whiskey och spelade kort... och skrattade. Det var härligt att se.
Pappa var så snäll och hjälpte till när Leffe byggde vårt hus i Trångsund. Det var ju sånt där hus som man byggde genom något som hette "Småahus" som gick ut på att man fick ritningar och material på plats och sedan fick man bygga hela huset själv! Bara el, avlopp och sånt fick såklart yrkesproffsen göra. Det var ju billigt för t ex småbarnsföräldrar som inte hade råd med nåt annat hus i Stockholmstrakten.
Oj oj vad Leffe slet med detta hus! Och jag var (som vanligt) gravid. Det var helt oplanerat att bli gravid då för jag hade tänkt hjälpa till med lite grann av bygget men det blev svårt hjälpa till med växande mage och med värkande rygg och bäckenuppluckring som är vanliga graviditetsbesvär.
Mamma och jag i somras när vi badade i Mälaren.
Middag på balkongen i Enköping, också från i somras. Mamma jag och Wilmer.
Sevilla i hettan! Fin bild på mamma med den magnifika blomman.
Pappa nu på Evelinas och Mickes bröllop. Han har saknat Leffe jättemycket.
Mamma alltid redo att hjälpa till. Så har det alltid varit.
Tror mamma och pappa kollar på vimmelbingot på bröllopet. Ser i alla fall ut att trivas i sin diskussion.
Jag vill sända en tanke till Leffe uppe i himlen för du var en så bra pappa till våra barn och för att du alltid tog emot mina föräldrar med öppna armar. Det är jag mycket tacksam över.
Önskar jag kunde vrida klockan tillbaka så vi kunde ställt allt tillrätta så vi alla kunde må bättre och slippa den slitsamma saknaden efter dig!
Att ha en man som aldrig någonsin tyckte det var jobbigt eller besvärligt med att min mamma eller pappa (de var ju skiljda sedan långt tillbaks) kom och hälsade på, eller att vi åkte till dem. Det uppskattade jag väldigt mycket. Tänkte nog inte så mycket på det då som jag gör nu.
Mamma kom ofta och hälsade på. Barnen var överlyckliga när mormor kom, och jag likaså för jag har aldrig haft många väninnor så min mamma kändes som min bästa väninna. Hon hjälpte oss med barnen men la sig aldrig i hur jag skulle göra eller inte göra med dem. Som tur var. Och Leffe tyckte aldrig illa vara att mamma kom och sov över flera nätter då och då, tvärtom. Hon firade oftast jul med oss, och även andra högtider och vi hade alltid trevligt tillsammans.
Pappa och Leffe kom väldigt bra överens och hade mycket att prata om. De skrattade och skämtade ofta och jag såg verkligen hur de trivdes med varandra. Om pappa var kvar och sov över så satt de på kvällarna och drack whiskey och spelade kort... och skrattade. Det var härligt att se.
Pappa var så snäll och hjälpte till när Leffe byggde vårt hus i Trångsund. Det var ju sånt där hus som man byggde genom något som hette "Småahus" som gick ut på att man fick ritningar och material på plats och sedan fick man bygga hela huset själv! Bara el, avlopp och sånt fick såklart yrkesproffsen göra. Det var ju billigt för t ex småbarnsföräldrar som inte hade råd med nåt annat hus i Stockholmstrakten.
Oj oj vad Leffe slet med detta hus! Och jag var (som vanligt) gravid. Det var helt oplanerat att bli gravid då för jag hade tänkt hjälpa till med lite grann av bygget men det blev svårt hjälpa till med växande mage och med värkande rygg och bäckenuppluckring som är vanliga graviditetsbesvär.
Mamma och jag i somras när vi badade i Mälaren.
Middag på balkongen i Enköping, också från i somras. Mamma jag och Wilmer.
Sevilla i hettan! Fin bild på mamma med den magnifika blomman.
Pappa nu på Evelinas och Mickes bröllop. Han har saknat Leffe jättemycket.
Mamma alltid redo att hjälpa till. Så har det alltid varit.
Tror mamma och pappa kollar på vimmelbingot på bröllopet. Ser i alla fall ut att trivas i sin diskussion.
Jag vill sända en tanke till Leffe uppe i himlen för du var en så bra pappa till våra barn och för att du alltid tog emot mina föräldrar med öppna armar. Det är jag mycket tacksam över.
Önskar jag kunde vrida klockan tillbaka så vi kunde ställt allt tillrätta så vi alla kunde må bättre och slippa den slitsamma saknaden efter dig!
Kommentarer
Postat av: Den ömma modern
Hej vintertjejen. Blev väldigt glad för det fina som du skrev. Det värmde i mitt hjärta. Visst är det så att man skulle vilja vrida klockan tillbaka i bland men man vet inte om det skulle blivit så mycket bättre. Troligen hade man gjort andra misstag och kanske värre sådana. Ser fram mot att du kommer och jag hoppas då att du har lite tid även för mig. Det blir av naturliga själ att tiden går till barnen, men jag hoppas på någon stund. Kram "den ömma...."
Trackback
