Nelly´s kafé
Många av oss här i Arjeplog är glada över att vi har fått ett "riktigt" kafé. Tidigare har väl ungdomarna samlats på Kalles kiosk eller Shell och druckit lite kaffe och käkat godis. Och gubbarna samlats på Järnaffärn och snackat jakt och annat över en kopp kaffe. De har ju såna där kaffeautomater på de ställena så då har vissa grupper samlats för att träffas lite grann.
Men nu har vi ett kafé med alla sorters kaffe och bakverk och goda mackor. Härligt!
Den här dagen var jag och Hampus på Nelly´s och fikade. Hampus fick posera vid den här soffan.
Och jag poserar i min favorithörna.
Här är fönstret som är till vänster om "min" hörna. Trevligt att det är ett långt fönster så man ser ut ordentligt.
Här blev en bra bild på den bortersta delen av kaféet. Alla fåtöljer och soffor är jättesköna att sitta i vilket jag tycker brukar vara ovanligt på kaféer. Oftast är det hårda stolar. Inredningen går helt i svart, rött och vitt. Belysningen effektfull och lagom med tavlor på väggarna.
Här ser man från "min" hörna ut mot utgången. Det är liksom två sektioner eller rum att välja på. Personalen är jättetrevliga och kommer ofta fram med kaffepannan och frågar om man vill ha påtår.
Det är en Tysk man som byggt om en gammal byggnad tvärsöver parkeringen till Silvermuséet och öppnat detta kafé. Tänk att det ska behövas en Tysk som förstår att Arjeplog behöver nåt nytt?
Som jag sagt tidigare så är Arjeplogarna väldigt trevliga med härlig mentalitet men ibland otrooooligt tröga när det gäller något nytt.
Nu hoppas jag och många med mig att det kommer att gå bra för kaféet så det får finnas kvar!
Men nu har vi ett kafé med alla sorters kaffe och bakverk och goda mackor. Härligt!
Den här dagen var jag och Hampus på Nelly´s och fikade. Hampus fick posera vid den här soffan.
Och jag poserar i min favorithörna.
Här är fönstret som är till vänster om "min" hörna. Trevligt att det är ett långt fönster så man ser ut ordentligt.
Här blev en bra bild på den bortersta delen av kaféet. Alla fåtöljer och soffor är jättesköna att sitta i vilket jag tycker brukar vara ovanligt på kaféer. Oftast är det hårda stolar. Inredningen går helt i svart, rött och vitt. Belysningen effektfull och lagom med tavlor på väggarna.
Här ser man från "min" hörna ut mot utgången. Det är liksom två sektioner eller rum att välja på. Personalen är jättetrevliga och kommer ofta fram med kaffepannan och frågar om man vill ha påtår.
Det är en Tysk man som byggt om en gammal byggnad tvärsöver parkeringen till Silvermuséet och öppnat detta kafé. Tänk att det ska behövas en Tysk som förstår att Arjeplog behöver nåt nytt?
Som jag sagt tidigare så är Arjeplogarna väldigt trevliga med härlig mentalitet men ibland otrooooligt tröga när det gäller något nytt.
Nu hoppas jag och många med mig att det kommer att gå bra för kaféet så det får finnas kvar!
En liten blick tillbaks: 4:e advent
Kanske är det så att nu i januari börjar många rikta in sig på våren och hoppas på att vintern fort går över. Inte jag för jag tycker bäst om vintern. Men längtar ändå till vårvintern för den är som jag sagt många gånger tidigare den allra bästa årstiden här uppe. Redan i februari kan man börja ana den och då och då få så pass soliga dagar att man kan sätta sig lite i lä i snön och solens strålar värmer skönt. Mars-april är obeskrivligt ljuvligt som jag också skrivit många gånger tidigare. Då lever hela norrland upp med långtursåkare både på skidor och skotrar.
Men nu ska jag ändå blicka lite tillbaks för jag visade inte de här bilderna tidigare så det får bli nu.
Jag cyklade ut i snöyran den dryga milen ut till stugan direkt efter jobbet på morgonen 4:e advent. 12 grader varmt i stugan när jag kom fram, perfekt att sova i så jag sov skönt några timmar. Sedan gjorde jag upp eld i kaminen och så lagade jag mat och efterrätt.
Vid 5-tiden på eftermiddagen kom Sebastian, Hampus och André ut och åt middag med mig därute. Jag är till 90-95 % av året ensam i stugan så ibland längtar jag hemskt mycket efter sällskap så nu fick jag ut killarna och fick fira 4:e advent med dem.
Jag julpyntar varje år i min stuga och det känns så ledsamt när ingen annan än jag ser hur mysigt jag har det med alla mina julsaker som jag haft sedan barnen bodde hemma. Nu var jag glad att pojkarna kom.
Förra året var Fanny och sov över en natt i stugan kring jultiden då hon hälsade på i Arjeplog.
Hampus och Tiffany myser i soffan. Jag har lagt en matta i soffan som min mormor gjort för länge sedan. Den passar bra att ha i skinnsoffan för den blir såklart väldigt kall i stugan. Här uppe i Norrbotten passar det nog bäst med tygsoffor. Vem vill komma utifrån kylan och in och sätta sig i en kall skinnsoffa?
Och så fick de sällskap av Nanok. Hon och Tiffany är så avundsjuka på varandra så klappar man den ena kommer den andra springande direkt för att också bli klappad.
Innan vi åkte därifrån såg jag att Lisa och Krister satt upp en adventsstjärna i fönstret på boden. Såg så himla gulligt ut så jag tog kort på det. Jag tror boden blev glad av att få bli lite pyntad.
Men nu ska jag ändå blicka lite tillbaks för jag visade inte de här bilderna tidigare så det får bli nu.
Jag cyklade ut i snöyran den dryga milen ut till stugan direkt efter jobbet på morgonen 4:e advent. 12 grader varmt i stugan när jag kom fram, perfekt att sova i så jag sov skönt några timmar. Sedan gjorde jag upp eld i kaminen och så lagade jag mat och efterrätt.
Vid 5-tiden på eftermiddagen kom Sebastian, Hampus och André ut och åt middag med mig därute. Jag är till 90-95 % av året ensam i stugan så ibland längtar jag hemskt mycket efter sällskap så nu fick jag ut killarna och fick fira 4:e advent med dem.
Jag julpyntar varje år i min stuga och det känns så ledsamt när ingen annan än jag ser hur mysigt jag har det med alla mina julsaker som jag haft sedan barnen bodde hemma. Nu var jag glad att pojkarna kom.
Förra året var Fanny och sov över en natt i stugan kring jultiden då hon hälsade på i Arjeplog.
Hampus och Tiffany myser i soffan. Jag har lagt en matta i soffan som min mormor gjort för länge sedan. Den passar bra att ha i skinnsoffan för den blir såklart väldigt kall i stugan. Här uppe i Norrbotten passar det nog bäst med tygsoffor. Vem vill komma utifrån kylan och in och sätta sig i en kall skinnsoffa?
Och så fick de sällskap av Nanok. Hon och Tiffany är så avundsjuka på varandra så klappar man den ena kommer den andra springande direkt för att också bli klappad.
Innan vi åkte därifrån såg jag att Lisa och Krister satt upp en adventsstjärna i fönstret på boden. Såg så himla gulligt ut så jag tog kort på det. Jag tror boden blev glad av att få bli lite pyntad.
Dans och fest
Bort med alla bord och stolar och så blev det bröllopsvals. Evelina och Mike gled över dansgolvet. Så söta så söta.
Alla beundrade dem. Valsstegen var kanske inte perfekta men fint och i takt i alla fall.
Se så glada de är. Herr och Fru Pihl.
Ja det där klarade ni ju galant!
Nu fortsätter lite annan dans och gästerna är välkomna upp på dansgolvet.
Här blev det fart minsann på Lillemor och Danne!
Micke kör vidare med att skaka loss på dansgolvet.
Heja Marie! Vad kul att du också kom med upp på dansgolvet. Det är ju så roligt att dansa!
Camilla gick inte av för hackor heller. Tror hon hade Daniels dotter Lisa med sig på dansgolvet?
Ursäkta att jag inte har koll ens på vilka barn som tillhörde vem : (
Den här dansen var nästan roligast av allt. Vem som kom på den vet jag inte. Kallas i alla fall för "Fuldansen". Alla försökte dansa så fult de kunde. Jättekul!!!
Jag och min moster försökte dansa så fult som möjligt och hade väldigt skoj.
Danne vill också gärna dansa fuldans. Och så är det kanske hans dotter som syns tillsammans med honom.
Tjejerna hade mycket roligt tillsammans under hela bröllopsfesten.
Och sedan blev det findans minsann. Här visar Camilla upp sina buggkunskaper och fick med sig Fanny. Såg mycket bra ut måste jag säga.
Det var kanske inte så lätt för Evelina att hoppa runt på dansgolvet med sin gravida mage men hon höll igång så mycket hon kunde ändå.
Efter några öl innanför västen på Hampus så bjöd han upp mig på lite dans. Han var ju duktig på att bugga när han var i 10-års åldern då han dansade med i Ena bugg och swing i Enköping.
Gick inte hela tiden så bra men vi gjorde så gott vi kunde och hade i alla fall roligt som ni ser.
Här lyckas vi lite bättre. Tack för dansen Hampus.
Sebastian bjöd upp sin lillasyster och de såg så rara ut när de dansade.
Jag och Micke försöker oss på en foxtrot. Gällde hålla reda på stegen så därför ser vi verkligen koncentrerade ut.
Här har vi ännu ett par som tycker om att bugga.
Här har vi brudparet igen som dansar... kanske till Carolas låt "Mickey" som jag vet att Micke gillar.
Min moster och min Fanny dansade in i det sista. Moster var den bästa på att dansa twist när det spelades tidiga 60-tals låtar.
Ja stämningen var hög under festligheterna och dansen som ni ser.
Lillebror Leif och jag dansade också men här var det avklarat och vi tar väl igen oss lite.
Här ser vi lite gladare ut. Det är inte så ofta vi träffas nuför tiden. Det skiljer ju nästan 100 mil mellan oss. Jag har inte ens varit hos honom och familjen sedan de köpte radhuset i Vendelsö för flera år sedan.
Så här kan man göra när man behöver vila lite mitt i all dans och lek med de andra barnen.
Jonas och Micke verkar ha djupa diskussioner.
Mmmm... vilken härligt fin och ömsint bild på Camilla och hennes man. De ser nykära ut.
Systrarna släcker törsten med lite olika dryck. Fannys lite starkare än Evelinas antar jag.
Vad är det vi fnissar åt? Kommer jag inte ihåg.
Hampus håller om sin sin storasyster. Gulligt.
Hej tjejer! Skål... tror inte jag såg er på dansgolvet men jag kanske bara var upptagen med min egen dans.
Äldsta och mellan-brorsorna. Tyvärr missade ju minsta brorsan bröllopet för han försov sig hos en kompis.
Här är fyra av mina fem barn... Hampus, Evelina, Fanny, Sebastian. Det skiljer 2,5 år mellan varje barn. Wilmer som är yngst och som olyckligtvis inte var med... är 3,5 år yngre än Hampus.
Under småbarnstiden tyckte jag inte själv att det var så betungande att få barn så tätt men andra människor omkring mig ojade sig så väldigt mycket. Så kom jag ihåg en gång när alla fem barnen klättrade upp i en rutchkana i en lekpark, och jag stod där och tittade på dem och tänkte: "Det ser väl inte ut att vara så många barn". De flesta jag kände hade ju tre barn och jag hade alltså två fler än dem, det var väl inte så mycket mer? tänkte jag.
Fyra generationer... om man räknar med Lillprinsen i magen också.
Glad mamma, mormor och blivande gammelmormor, glad dotter, dotterdotter och blivande mamma, glad dotter, mamma och blivande mormor. Hängde ni med?
En gång till... bara för vi är så fina tillsammans.
Nu är bröllopsfirandet slut!
Tack tack Henrik för din insats och såg till att allt förflöt som det skulle. Här är han mer passande klädd för ett bröllop. Det var bra du bytte om. Tack alla andra underbara människor som var med och gjorde Evelinas och Mickes stora dag till ett fint minne för dem resten av deras liv!
Om någon vill se det jag spelade in med videokameran kan höra av sig till Micke och Evelina för de har fått kopia på filmen.
Tusen kramar till er alla!!!
Alla beundrade dem. Valsstegen var kanske inte perfekta men fint och i takt i alla fall.
Se så glada de är. Herr och Fru Pihl.
Ja det där klarade ni ju galant!
Nu fortsätter lite annan dans och gästerna är välkomna upp på dansgolvet.
Här blev det fart minsann på Lillemor och Danne!
Micke kör vidare med att skaka loss på dansgolvet.
Heja Marie! Vad kul att du också kom med upp på dansgolvet. Det är ju så roligt att dansa!
Camilla gick inte av för hackor heller. Tror hon hade Daniels dotter Lisa med sig på dansgolvet?
Ursäkta att jag inte har koll ens på vilka barn som tillhörde vem : (
Den här dansen var nästan roligast av allt. Vem som kom på den vet jag inte. Kallas i alla fall för "Fuldansen". Alla försökte dansa så fult de kunde. Jättekul!!!
Jag och min moster försökte dansa så fult som möjligt och hade väldigt skoj.
Danne vill också gärna dansa fuldans. Och så är det kanske hans dotter som syns tillsammans med honom.
Tjejerna hade mycket roligt tillsammans under hela bröllopsfesten.
Och sedan blev det findans minsann. Här visar Camilla upp sina buggkunskaper och fick med sig Fanny. Såg mycket bra ut måste jag säga.
Det var kanske inte så lätt för Evelina att hoppa runt på dansgolvet med sin gravida mage men hon höll igång så mycket hon kunde ändå.
Efter några öl innanför västen på Hampus så bjöd han upp mig på lite dans. Han var ju duktig på att bugga när han var i 10-års åldern då han dansade med i Ena bugg och swing i Enköping.
Gick inte hela tiden så bra men vi gjorde så gott vi kunde och hade i alla fall roligt som ni ser.
Här lyckas vi lite bättre. Tack för dansen Hampus.
Sebastian bjöd upp sin lillasyster och de såg så rara ut när de dansade.
Jag och Micke försöker oss på en foxtrot. Gällde hålla reda på stegen så därför ser vi verkligen koncentrerade ut.
Här har vi ännu ett par som tycker om att bugga.
Här har vi brudparet igen som dansar... kanske till Carolas låt "Mickey" som jag vet att Micke gillar.
Min moster och min Fanny dansade in i det sista. Moster var den bästa på att dansa twist när det spelades tidiga 60-tals låtar.
Ja stämningen var hög under festligheterna och dansen som ni ser.
Lillebror Leif och jag dansade också men här var det avklarat och vi tar väl igen oss lite.
Här ser vi lite gladare ut. Det är inte så ofta vi träffas nuför tiden. Det skiljer ju nästan 100 mil mellan oss. Jag har inte ens varit hos honom och familjen sedan de köpte radhuset i Vendelsö för flera år sedan.
Så här kan man göra när man behöver vila lite mitt i all dans och lek med de andra barnen.
Jonas och Micke verkar ha djupa diskussioner.
Mmmm... vilken härligt fin och ömsint bild på Camilla och hennes man. De ser nykära ut.
Systrarna släcker törsten med lite olika dryck. Fannys lite starkare än Evelinas antar jag.
Vad är det vi fnissar åt? Kommer jag inte ihåg.
Hampus håller om sin sin storasyster. Gulligt.
Hej tjejer! Skål... tror inte jag såg er på dansgolvet men jag kanske bara var upptagen med min egen dans.
Äldsta och mellan-brorsorna. Tyvärr missade ju minsta brorsan bröllopet för han försov sig hos en kompis.
Här är fyra av mina fem barn... Hampus, Evelina, Fanny, Sebastian. Det skiljer 2,5 år mellan varje barn. Wilmer som är yngst och som olyckligtvis inte var med... är 3,5 år yngre än Hampus.
Under småbarnstiden tyckte jag inte själv att det var så betungande att få barn så tätt men andra människor omkring mig ojade sig så väldigt mycket. Så kom jag ihåg en gång när alla fem barnen klättrade upp i en rutchkana i en lekpark, och jag stod där och tittade på dem och tänkte: "Det ser väl inte ut att vara så många barn". De flesta jag kände hade ju tre barn och jag hade alltså två fler än dem, det var väl inte så mycket mer? tänkte jag.
Fyra generationer... om man räknar med Lillprinsen i magen också.
Glad mamma, mormor och blivande gammelmormor, glad dotter, dotterdotter och blivande mamma, glad dotter, mamma och blivande mormor. Hängde ni med?
En gång till... bara för vi är så fina tillsammans.
Nu är bröllopsfirandet slut!
Tack tack Henrik för din insats och såg till att allt förflöt som det skulle. Här är han mer passande klädd för ett bröllop. Det var bra du bytte om. Tack alla andra underbara människor som var med och gjorde Evelinas och Mickes stora dag till ett fint minne för dem resten av deras liv!
Om någon vill se det jag spelade in med videokameran kan höra av sig till Micke och Evelina för de har fått kopia på filmen.
Tusen kramar till er alla!!!
Renskiljning och utbildning!
Snart ska jag iväg på renskiljning! Älskar det verkligen. Vilken fart det är och så många renar det är! Känslan att vara mitt bland hundratals renar är obeskrivligt. Som en saga eller en annan värld. Och alla renskötarna som springer med lasso och skickligt fångar in de kalvar som ska märkas. Och barnen är med sina föräldrar ända från de kan stå och gå själva, alltså från 1-års åldern! När de bara är några år gamla får de lära sig att märka öronen på kalvarna. Här är ungarna vana att få hantera kniv mycket tidigt i livet.
Ska visa bilder på detta sedan. Men jag ska mest filma med videokameran.
Så ska jag berätta att jag ska ta jägarexamen, börjar den 4 februari. Teori under vintern och sedan skjutprovet i vår. Sedan kan jag ut och skjuta min egen mat! DEt ni!
Hej så länge... nu åker jag iväg till renarna i Rävudden!
Ska visa bilder på detta sedan. Men jag ska mest filma med videokameran.
Så ska jag berätta att jag ska ta jägarexamen, börjar den 4 februari. Teori under vintern och sedan skjutprovet i vår. Sedan kan jag ut och skjuta min egen mat! DEt ni!
Hej så länge... nu åker jag iväg till renarna i Rävudden!
Vigseln och middagen
Vet inte om jag tidigare varit på något bröllop där så många stått och snyftat och torkat tårarna när brudparet trätt in i kyrkan och stegat gången fram till altaret. Det var rart, fint, rörande, känslosamt.
Första bilden blev suddig, kanske för alla reste sig samtidigt och kyrkgången är rätt kort så det gäller att snabba sig på för att få ett kort.
Här står de... beredda att ingå äktenskap. Det är så rörande och högtidligt, tiden står still och ingenting i världen känns viktigare just då. Evelinas hår är slående vackert! Klänningen likaså fast man ser bara en liten bit i ryggen av den. Mickes smoking hade ett tyg som var vävt mycket elegant.
Och de sa båda JA!!! Nygifta och vända mot skaran av familj, släkt och vänner. Så underbart romantiskt och glädjefullt! Man anar den lilla gravidmagen under klänningen bakom brudbuketten.
En vacker sång som heter "Utan dina andetag" sjöngs av en tjej som heter Cecilia. Fantastiskt vackert! Organisten heter Per Lind och både jag och min bror Klas känner honom sedan långt tillbaks. Klas och Per spelade tillsammans i ett band när de var yngre.
Nästan likadan bild men visar den ändå. Må den här ögonblicksstunden alltid finnas i deras hjärtan.
Måste bara berätta en liten rolig sak som hände som vi andra inte riktigt tänkte på... När Evelina skulle sätta ringen på Mickes finger så satte hon den på fel hand! Det var lite trögt att få på ringen sa Evelina efteråt eftersom högra handens fingrar brukar vara aningen större... men hon tog i lite extra och så ringen kom på... på högra ringfingret... Micke upptäckte det rätt snart och bytte till vänster. Ja, ja, det ska ju alltid vara något lite roligt som händer. Kunde varit värre... t ex att tappa ringen och den rullade iväg under några bänkar eller annat.
Mycket fin krubba värd att ta en bild på.
Nu kommer de ut ur kyrkporten... och blir överfallna av risgrynsregn.
Jag skötte ju videokameran och filmade så mycket jag bara kunde och jag filmade även den söta lilla tärnan som var Evelinas lillasyster Fanny och som läste en fin dikt i kyrkan. Något kort togs alltså inte av någon anledning på henne. Likaså marskalken som var Mickes bror Daniel. Lite synd men kanske någon annan tog kort på dem. Filmen är de med på i alla fall.
Så stiliga de är!
Ja det gäller att försöka ducka så inte grynen kommer innanför kläderna för det är inte så skönt.
Ursäkta fotografen... men en helbild på Evelinas klänning hade inte varit fel att få se.
Verkar vara svårt ta steget ut från valvet för alla kastade ris och tycks aldrig sluta.
Jag och mamma hade köpt glitter i olika färger som vi kastade över dem.
KYSSEN!!! Perfekt. Kärlek så det slår gnistror om dem! Och se så fint Evelinas lockar ligger ner över ryggen.
Nu ville alla ta kort såklart så det blev lite trängsel fram till brudparet som synes.
Alla jublade när de kysstes... så glada och fnissiga blev de som synes.
Stora grattiskramar följde sedan av alla som gladdes åt deras lycka.
Ja det syns verkligen inte men jag och Evelina kramas bakom mannen i grått.
Då var det dags att gå ner till bygdegården där middagen skulle äga rum. Sebastian, jag, mamma, Fanny och Hampus syns lite svagt i mörkret och diset från lyktorna.
Nämen... oj och wow!!! Här trodde jag att mamma och hennes man skulle träda fram på väg ner till bygdegården! Men var verkligen George Clooney där???
Nä men han fick vara med på bild både för att han är så förbaskat manligt snygg och så för att mammas man inte vill vara med på bild... ja så kan det gå. Hade George varit där på riktigt så hade jag snabbt som sjutton snott åt mig en kyss innan han hann reagera!
Brudparet med följe kommer nu från kyrkan genom portalen som är in till själva kyrkogården och kyrkan.
Kyrkan reser sig bakom muren och brudparet stod nyss därinne och sa JA till varandra.
Tur med vädret hade vi, det var några minusgrader och lite pudersnö på marken.
En till likadan bild fast lite suddigare. Man får visserligen se hela Evelinas klänning men jag ville ha närbild på den för då skulle man verkligen se detaljer och hur vacker den var.
Champagneskål för de nygifta tu! Än en gång måste jag nämna Evelinas hårsvall lik bilden ur Bauersagan.
SKÅL! Hipp hipp Hurra... Hurra... Hurra... Hurra!!!
Mmmm... det var gott tyckte alla. Både den alkoholfria och den äkta.
Skål skål var´e här också från de här unga damerna.
Min lilla lillebror Leif. Så himla kul att du och din familj kom!
Och min stora lillebror Klas. Tack för att du och din lilla dotter Molly kom! Klas och Mollys mamma gifte sig i samma kyrka -98 eller -99, nu är de nyskilda vilket jag har svårt att förlika mig med. Men det är ju deras val.
Evelina och Laura. Hoppas ni resten av era liv kommer hålla ihop som väninnor! Ni har gått igenom mycket tillsammans. Tänk er själva vilken lycka att få sitta på ålderns höst och prata om allt ni varit med om i livet! Önskar själv jag hade en så god väninna att hålla kontakt med. Lauras lilla son Wilmer syns lite grann också. Han fick sitt namn efter min son Wilmer. Det tycker jag är jätteroligt och hedrande.
Ja här står då jag och pratar med Fanny och Leif.
Ja ni får ursäkta men jag vet inte vad den här unga söta tjejen och charmiga killen heter.
Men jag får skylla på att jag alltid har haft problem med namn och känna igen ansikten. Förlåt. Hoppas ni hade kul och trevligt i alla fall.
Nä nu får jag skämmas ännu mer! Ni är väldigt söta och lika trevliga som alla andra jag träffade på bröllopet. Men vet tyvärr inte vad ni heter. Huvudsaken ni själva vet det... och att Evelina och Micke vet det eftersom det är de som bjudit in er.
Hej Elin! Lilla lillebror Leifs dotter. Jag tycker mycket om dig! Tror du tyckte det var roligt på festen för du hittade någon/några kompisar att umgås och ha kul tillsammans med. Å va det skulle vara roligt om du och lillebror och mamma och pappa kunde komma och hälsa på mig i Arjeplog. Vet att ni är duktiga att åka skidor och det finns en jättebra skidanläggning bara en liten liten bit ifrån migl
Mattias, Elins lillebror. Han var inte stor när han föddes! Under ett kilo! Nånstans mellan 500 och 700 gram. Normalt är en graviditet mellan 38-42 veckor lång, och Mattias var född i vecka 23-24... så då kan ni tänka er hur mycket för tidigt född han var! Men den här starka lille mannen han kämpade på och är idag lika fullt utvecklad som alla andra i hans ålder. Tror han är 7 år nu. Heja Mattias!
Ja då var vi där igen! Kära nån jag vet ju precis vem han är! Har träffat honom X antal gånger. Men vad heter han? Ja kul att se dig hur som helst och kul att du var med på bröllopet.
Skulle behövt ha Sebastian bredvid mig nu när jag bloggar för han vet vad alla heter.
Ja här har vi den duktiga toastmastern igen. Väldigt vad han bytte kläder under den här festen. Men han är väl fåfäng och vill visa upp lite olika stilar av sig själv... eller vad tror ni?
Han höll ordning på hur tågordningen skulle vara under middag och fest. När talen skulle hållas, när vi fick äta, och lite roligheter och överraskningar.
Tärnan Fanny! Du var så jätteduktig när du läste upp dikten i kyrkan! Högt och tydligt och med känsla! Urvacker i din klänning också! Även ditt tal under middagen var fantastiskt.
Stora lillebrors dotter Molly! Vet ni??? Hon var så modig så hon gick till toastmastern och sa till om att hon ville hålla tal! Och det gjorde hon med bravur... kära nån... hon överraskade oss allihop!
Stålig herre. Det är Mickes mammas särbo. Trevligt att träffas.
PAPPA! Du kom en stund fast du inte mådde riktigt bra. Tyvärr fick du åka iväg rätt tidigt. Tack för jag hann träffa dig en stund i alla fall. Hoppas du kryade på dig snabbt.
Jaha ja, nu har vi kommit till utomhus-tipsrundan. Jag gillar när det är lite anordnade aktiviteter så inte alla bara sitter stilla. Lite klurigt att hitta alla lapparna med frågorna men lyckades till slut.
Fler tipspromenanter!
Jaahaaa, hmmm, vad ska ni gissa på den här frågan då, Daniel och Hilma?
Här blev det lite folkstockning. Vilken fråga kan det månne varit?
Kan väl skryta lite och säga att jag kom bland de tre bästa på tipspromenaden. Och när det blev utslagsfråga så vann jag! Fick ett litet fint pris i form av en musmatta med Evelina och Micke på. Fiffigt.
Micke Micke Micke... se så snygg du är! Lova ta hand om min dotter och barnbarn!?! I nöd och lust! Glöm aldrig det...
Mickes söta och vackra syster Camilla och hennes man tycktes trivas på tillställningen.
Här är ännu en favorit bland mina barns kompisar, Jonas. Han och Sebastian har kännt varandra sedan i 6:e klass när Sebastian flyttade från sin pappa och hem till mig i Enköping. Jonas mamma är pianolärare och har lärt Evelina spela lite grann. Vi hade inte just då något piano hemma så Evelina kunde inte öva något mellan pianolektionerna så hon tröttnade och slutade pga det. Jonas pappa är fiollärare och har lärt Fanny spela fiol. Eftersom det fanns fiol att låna från musikskolan så gick det lite lättare för Fanny att lära sig så hon blev såpass duktig att hon fick spela på en skolavslutning.
Se så elegant frisyr Fanny fixade till. Fanny är så gracil i kroppen och sina rörelser så hon skulle verkligen passa att spela fiol. Jag kan riktigt se henne spela klassiska stycken stående på scen i tjusig klänning.
Fanny och jag har för länge sedan varit både på operett, och balett på Operan i Stockholm (då var hennes mormor ochså med). Hon var ett tag intresserad av allt sådant där. När vi var på baletten tittade både jag och Fanny lika mycket på orkestern som på baletten, främst violinisterna. Jag har ju också spelat lite fiol till och från.
Ååå... min lilla Pernilla. Ännu en av Evelinas själsfränder. Det är så fantastiskt roligt att jag fått lära känna några av Evelinas närmaste väninnor. Jag verkligen älskar Pernilla, Ann-Kristin och Laura. De har betytt mycket för Evelina genom åren. Måste kännas underbart. Sådana väninnor har jag aldrig haft men saknat det ofta.
Pernillas kille! Heter? Ja inte vet jag (som vanligt).
Vet att han blev lite förolämpad när jag gick omkring och frågade ut folk om diverse saker för det anordnades en Vimmelbingo som gick ut på att man skulle leta rätt på olika personer där det kunde stå t ex: "leta efter den som har cyklat från Kiruna till Hudiksvall", vilket i det fallet är jag. Så när jag läste listan och kom till "leta efter den som har ett finskt efternamn". Och för mig är det så att jag gillar verkligen de flesta Finska människors utseende, så jag frågade honom om han hade finskt efternamn... och han såg lite förnärmad ut och frågade "ser jag ut som en Finne"? Jag förstod då att det var fel, men det var verkligen inte meningen att förolämpa en snygging som han. Tvärtom. Jag gillar ju Finnar och t o m finska språket.
Micke vimlar med vänner.
Här står vi antagligen och ska ta för oss lite mat. Det var urgod Italiensk buffé. Rätt skönt att man fick gå och ta mat själv som man ville. Visst är det lite "fint" med att bli serverad vid bordet, men jag föredrar nog detta självplockeri.
Evelina plockar också av den goda maten ner på sin tallrik. Hungriga var vi allihopa!
Nygifta och hungriga... men snart mätta.
Toastmastern igen. Det var väl tur att han i verkligheten inte hade den här utstyrseln på bröllopet. Snyggt och sexigt tycker jag ändå att Depp är med hatten, glasögonen och halsduken. Men tack Henrik för att du inte hade det på dig. Vid ett annat tillfälle kanske?
Micke och hans mamma Marie. Det beror inte på Marie att Micke ser sammanbiten ut för han älskar sin mamma. Vad kan det då vara Micke?
Minstingen på bröllopet heter Ingrid. Urgulligt namn tycker jag. Det är Mickes brorsdotter.
Mamma och Pappa. Tänk att ni var kära i varandra en gång i tiden. Ni var bara tonåringar då. Och fortfarande tonåringar när ni fick mig och Klas! Nu ska ni snart bli "gammelmormor och gammelmorfar"! Konstigt på nåt sätt...
Ann-Kristin verkar imponera på min pappa. Ja hon är både söt rolig och charmig så det kan jag förstå.
Molly och jag... vi har längtat efter varann! Jag frågade när hon skulle hälsa på mig... då sa hon att pappa tyckte hon kunde ta flyget ensam upp men det vågade hon inte för hon var för liten tyckte hon. Så... ja Molly hinner väl bli vuxen innan hon kommer upp till mig synd nog. Vi skulle hitta på en hel massa kul tillsammans om hon kom. T ex åka och titta på renskiljning och få klappa renkalvarna, kanske sova i en kåta och göra upp eld och äta frukost med renarna betande utanför, bada i vår härliga uppvärmda poolbad på sommaren där alla Arjeplogsungar håller till, åka till Pite havsbad, rida, leka med Hällviksbarnen ute i min stuga och få köra fyrhjuling, eller snöskoter om det är på vintern. Ja det finns en del saker här uppe att uppleva som inte finns i södra Sverige.
Moster! Jag är så glad att du kom till bröllopet! Snygga kläder, den mörkblå färgen klär dig. Tänk så roligt vi hade när vi dansade! Du var klart bäst när det var Twist-låtar!
Här poserar jag i min nya 50-talsklänning. Var tvungen att gå på diet för att minska midjemåttet 12 cm så jag kunde komma i klänningen. Fy sjutton... vad gör man inte för fåfängan?
Och så ville jag ha en bild på mamma, moster och mig också. Jag har haft en till moster men hon gick bort 2002 tror jag, även min älskade mormor gick bort då. Mina två morbröder har inte Evelina så mycket kontakt med så de var inte med nu.
Evelina och Micke ville så gärna gifta sig innan barnet kommer så det blev lite kort om tid att spara ihop pengar så därför bestämde de att det fick bli ett mindre bröllop med bara de allra närmsta familjemedlemmarna och de släktingar som de har kontinuerlig kontakt med, samt vänner som stått dem nära under åren. Ibland måste man begränsa sig. Och mer lyckat än så här kunde det knappast bli.
Evelinas farmor kunde inte komma för hon var så sjuk.
Om jag inte nämnt det i detta blogginlägg så vet väl ändå de flesta att Evelinas pappa inte finns i livet, men vi hoppas han såg oss från himlen eller var andligt närvarande. Men oj så saknad han är, speciellt i sådana här sammanhang.
En av de underbara tårtorna! Det var tre eller fyra tårtor som var placerade på en ställning som är lite svår att beskriva men de var liksom bredvid varanda fast ändå nivåer upåt. Jag som hade dieterat så länge tog två bitar. Mums så gott. Jag verkligen älskar tårtor, särskilt när det är marsipan.
Ja här ser man lite bättre. Det var tydligen fyra tårtor. Killen här skar så försiktigt upp tårtbitarna för det var rättså lätt att ställningen vickade om man tog i för mycket.
Här har vi tårt- och mat-mästarna! Tack för ni gjort ett så bra jobb!
Och en till som såg till att allt med mat och disk fungerade. Stor applåd till dem!
Här har vi Mickes pappa som satt till vänster om mig. Och hans sambo.
Klas och Evelina har lite att prata om ser det ut som.
Sebastian håller om sin lillasyster... och Klas ser nästan barsk ut?
Mickes pappa och bror har också en del att prata om.
Vad ville du Micke? Något att invända?
Nähä, nu fortsätter Vimmelbingot tror jag. Eller så rättar han bingoraderna.
Dags för brudparet att skära första tårtbiten. Kul kort när vi alla andra står med kameror av alla de slag.
Ja det gäller att tillsammans skära försiktigt. Koncentration!
Av ansiktsuttrycken att döma gick det bra med samarbetet...
Efter att ha sedvanligt matat varandra så blev det även en kärlekskyss!
Glada och nöjda ser de ut efter den kyssen!
Mickes mamma får en bit tårta uppskuren.
Fokus på den här bilden är Evelinas brudbukett. Hon ville att både buketten och bordsdekorationerna skulle gå i grönt och vitt.
Här håller Sebastian ett mycket mycket fint tal till brudparet. Jag tänkte innan bröllopet att han inte skulle träna ordentligt på talet och att det skulle bli lite halvhjärtat framfört. Men jag blev otroligt överraskad och väldigt imponerad över att han höll talet så helhjärtligt och välbalanserat. Lite rörd blev han emellanåt och fick göra några pauser för att hämta andan. Så himla gulligt och fint!
Flera av oss andra höll också tal förstås. Men tankspridd som jag är så blev det lite miss i kommunikationen mellan mig och André. Han tog hand om min videokamera och filmade mig när jag höll tal. Så inget kort blev taget då. Och sedan fortsatte han ha kvar videokameran och filmade nästan alla andra tal. Men inga foton på fler tal. Hade jag tänkt lite grann så hade jag väl kunnat ta hans kamera och fotat medan han filmade. Men nu blev det inte så. Sebastians tal blev i allla fall både fotat och filmat.
Här har vi Mickes syster igen tillsammans med sin dotter tror jag.
Fanny i sin supersnygga klänning och ett glas rött vin.
Som ni förstår har det tagit oändligt lång tid att blogga vigseln och middagen. Så nu måste jag göra en paus här...
Festen och dansen får jag blogga om imorgon eller så fort jag har tid.
Så fortsättning följer... Bröllopsvalsen kvarstår ju...
Första bilden blev suddig, kanske för alla reste sig samtidigt och kyrkgången är rätt kort så det gäller att snabba sig på för att få ett kort.
Här står de... beredda att ingå äktenskap. Det är så rörande och högtidligt, tiden står still och ingenting i världen känns viktigare just då. Evelinas hår är slående vackert! Klänningen likaså fast man ser bara en liten bit i ryggen av den. Mickes smoking hade ett tyg som var vävt mycket elegant.
Och de sa båda JA!!! Nygifta och vända mot skaran av familj, släkt och vänner. Så underbart romantiskt och glädjefullt! Man anar den lilla gravidmagen under klänningen bakom brudbuketten.
En vacker sång som heter "Utan dina andetag" sjöngs av en tjej som heter Cecilia. Fantastiskt vackert! Organisten heter Per Lind och både jag och min bror Klas känner honom sedan långt tillbaks. Klas och Per spelade tillsammans i ett band när de var yngre.
Nästan likadan bild men visar den ändå. Må den här ögonblicksstunden alltid finnas i deras hjärtan.
Måste bara berätta en liten rolig sak som hände som vi andra inte riktigt tänkte på... När Evelina skulle sätta ringen på Mickes finger så satte hon den på fel hand! Det var lite trögt att få på ringen sa Evelina efteråt eftersom högra handens fingrar brukar vara aningen större... men hon tog i lite extra och så ringen kom på... på högra ringfingret... Micke upptäckte det rätt snart och bytte till vänster. Ja, ja, det ska ju alltid vara något lite roligt som händer. Kunde varit värre... t ex att tappa ringen och den rullade iväg under några bänkar eller annat.
Mycket fin krubba värd att ta en bild på.
Nu kommer de ut ur kyrkporten... och blir överfallna av risgrynsregn.
Jag skötte ju videokameran och filmade så mycket jag bara kunde och jag filmade även den söta lilla tärnan som var Evelinas lillasyster Fanny och som läste en fin dikt i kyrkan. Något kort togs alltså inte av någon anledning på henne. Likaså marskalken som var Mickes bror Daniel. Lite synd men kanske någon annan tog kort på dem. Filmen är de med på i alla fall.
Så stiliga de är!
Ja det gäller att försöka ducka så inte grynen kommer innanför kläderna för det är inte så skönt.
Ursäkta fotografen... men en helbild på Evelinas klänning hade inte varit fel att få se.
Verkar vara svårt ta steget ut från valvet för alla kastade ris och tycks aldrig sluta.
Jag och mamma hade köpt glitter i olika färger som vi kastade över dem.
KYSSEN!!! Perfekt. Kärlek så det slår gnistror om dem! Och se så fint Evelinas lockar ligger ner över ryggen.
Nu ville alla ta kort såklart så det blev lite trängsel fram till brudparet som synes.
Alla jublade när de kysstes... så glada och fnissiga blev de som synes.
Stora grattiskramar följde sedan av alla som gladdes åt deras lycka.
Ja det syns verkligen inte men jag och Evelina kramas bakom mannen i grått.
Då var det dags att gå ner till bygdegården där middagen skulle äga rum. Sebastian, jag, mamma, Fanny och Hampus syns lite svagt i mörkret och diset från lyktorna.
Nämen... oj och wow!!! Här trodde jag att mamma och hennes man skulle träda fram på väg ner till bygdegården! Men var verkligen George Clooney där???
Nä men han fick vara med på bild både för att han är så förbaskat manligt snygg och så för att mammas man inte vill vara med på bild... ja så kan det gå. Hade George varit där på riktigt så hade jag snabbt som sjutton snott åt mig en kyss innan han hann reagera!
Brudparet med följe kommer nu från kyrkan genom portalen som är in till själva kyrkogården och kyrkan.
Kyrkan reser sig bakom muren och brudparet stod nyss därinne och sa JA till varandra.
Tur med vädret hade vi, det var några minusgrader och lite pudersnö på marken.
En till likadan bild fast lite suddigare. Man får visserligen se hela Evelinas klänning men jag ville ha närbild på den för då skulle man verkligen se detaljer och hur vacker den var.
Champagneskål för de nygifta tu! Än en gång måste jag nämna Evelinas hårsvall lik bilden ur Bauersagan.
SKÅL! Hipp hipp Hurra... Hurra... Hurra... Hurra!!!
Mmmm... det var gott tyckte alla. Både den alkoholfria och den äkta.
Skål skål var´e här också från de här unga damerna.
Min lilla lillebror Leif. Så himla kul att du och din familj kom!
Och min stora lillebror Klas. Tack för att du och din lilla dotter Molly kom! Klas och Mollys mamma gifte sig i samma kyrka -98 eller -99, nu är de nyskilda vilket jag har svårt att förlika mig med. Men det är ju deras val.
Evelina och Laura. Hoppas ni resten av era liv kommer hålla ihop som väninnor! Ni har gått igenom mycket tillsammans. Tänk er själva vilken lycka att få sitta på ålderns höst och prata om allt ni varit med om i livet! Önskar själv jag hade en så god väninna att hålla kontakt med. Lauras lilla son Wilmer syns lite grann också. Han fick sitt namn efter min son Wilmer. Det tycker jag är jätteroligt och hedrande.
Ja här står då jag och pratar med Fanny och Leif.
Ja ni får ursäkta men jag vet inte vad den här unga söta tjejen och charmiga killen heter.
Men jag får skylla på att jag alltid har haft problem med namn och känna igen ansikten. Förlåt. Hoppas ni hade kul och trevligt i alla fall.
Nä nu får jag skämmas ännu mer! Ni är väldigt söta och lika trevliga som alla andra jag träffade på bröllopet. Men vet tyvärr inte vad ni heter. Huvudsaken ni själva vet det... och att Evelina och Micke vet det eftersom det är de som bjudit in er.
Hej Elin! Lilla lillebror Leifs dotter. Jag tycker mycket om dig! Tror du tyckte det var roligt på festen för du hittade någon/några kompisar att umgås och ha kul tillsammans med. Å va det skulle vara roligt om du och lillebror och mamma och pappa kunde komma och hälsa på mig i Arjeplog. Vet att ni är duktiga att åka skidor och det finns en jättebra skidanläggning bara en liten liten bit ifrån migl
Mattias, Elins lillebror. Han var inte stor när han föddes! Under ett kilo! Nånstans mellan 500 och 700 gram. Normalt är en graviditet mellan 38-42 veckor lång, och Mattias var född i vecka 23-24... så då kan ni tänka er hur mycket för tidigt född han var! Men den här starka lille mannen han kämpade på och är idag lika fullt utvecklad som alla andra i hans ålder. Tror han är 7 år nu. Heja Mattias!
Ja då var vi där igen! Kära nån jag vet ju precis vem han är! Har träffat honom X antal gånger. Men vad heter han? Ja kul att se dig hur som helst och kul att du var med på bröllopet.
Skulle behövt ha Sebastian bredvid mig nu när jag bloggar för han vet vad alla heter.
Ja här har vi den duktiga toastmastern igen. Väldigt vad han bytte kläder under den här festen. Men han är väl fåfäng och vill visa upp lite olika stilar av sig själv... eller vad tror ni?
Han höll ordning på hur tågordningen skulle vara under middag och fest. När talen skulle hållas, när vi fick äta, och lite roligheter och överraskningar.
Tärnan Fanny! Du var så jätteduktig när du läste upp dikten i kyrkan! Högt och tydligt och med känsla! Urvacker i din klänning också! Även ditt tal under middagen var fantastiskt.
Stora lillebrors dotter Molly! Vet ni??? Hon var så modig så hon gick till toastmastern och sa till om att hon ville hålla tal! Och det gjorde hon med bravur... kära nån... hon överraskade oss allihop!
Stålig herre. Det är Mickes mammas särbo. Trevligt att träffas.
PAPPA! Du kom en stund fast du inte mådde riktigt bra. Tyvärr fick du åka iväg rätt tidigt. Tack för jag hann träffa dig en stund i alla fall. Hoppas du kryade på dig snabbt.
Jaha ja, nu har vi kommit till utomhus-tipsrundan. Jag gillar när det är lite anordnade aktiviteter så inte alla bara sitter stilla. Lite klurigt att hitta alla lapparna med frågorna men lyckades till slut.
Fler tipspromenanter!
Jaahaaa, hmmm, vad ska ni gissa på den här frågan då, Daniel och Hilma?
Här blev det lite folkstockning. Vilken fråga kan det månne varit?
Kan väl skryta lite och säga att jag kom bland de tre bästa på tipspromenaden. Och när det blev utslagsfråga så vann jag! Fick ett litet fint pris i form av en musmatta med Evelina och Micke på. Fiffigt.
Micke Micke Micke... se så snygg du är! Lova ta hand om min dotter och barnbarn!?! I nöd och lust! Glöm aldrig det...
Mickes söta och vackra syster Camilla och hennes man tycktes trivas på tillställningen.
Här är ännu en favorit bland mina barns kompisar, Jonas. Han och Sebastian har kännt varandra sedan i 6:e klass när Sebastian flyttade från sin pappa och hem till mig i Enköping. Jonas mamma är pianolärare och har lärt Evelina spela lite grann. Vi hade inte just då något piano hemma så Evelina kunde inte öva något mellan pianolektionerna så hon tröttnade och slutade pga det. Jonas pappa är fiollärare och har lärt Fanny spela fiol. Eftersom det fanns fiol att låna från musikskolan så gick det lite lättare för Fanny att lära sig så hon blev såpass duktig att hon fick spela på en skolavslutning.
Se så elegant frisyr Fanny fixade till. Fanny är så gracil i kroppen och sina rörelser så hon skulle verkligen passa att spela fiol. Jag kan riktigt se henne spela klassiska stycken stående på scen i tjusig klänning.
Fanny och jag har för länge sedan varit både på operett, och balett på Operan i Stockholm (då var hennes mormor ochså med). Hon var ett tag intresserad av allt sådant där. När vi var på baletten tittade både jag och Fanny lika mycket på orkestern som på baletten, främst violinisterna. Jag har ju också spelat lite fiol till och från.
Ååå... min lilla Pernilla. Ännu en av Evelinas själsfränder. Det är så fantastiskt roligt att jag fått lära känna några av Evelinas närmaste väninnor. Jag verkligen älskar Pernilla, Ann-Kristin och Laura. De har betytt mycket för Evelina genom åren. Måste kännas underbart. Sådana väninnor har jag aldrig haft men saknat det ofta.
Pernillas kille! Heter? Ja inte vet jag (som vanligt).
Vet att han blev lite förolämpad när jag gick omkring och frågade ut folk om diverse saker för det anordnades en Vimmelbingo som gick ut på att man skulle leta rätt på olika personer där det kunde stå t ex: "leta efter den som har cyklat från Kiruna till Hudiksvall", vilket i det fallet är jag. Så när jag läste listan och kom till "leta efter den som har ett finskt efternamn". Och för mig är det så att jag gillar verkligen de flesta Finska människors utseende, så jag frågade honom om han hade finskt efternamn... och han såg lite förnärmad ut och frågade "ser jag ut som en Finne"? Jag förstod då att det var fel, men det var verkligen inte meningen att förolämpa en snygging som han. Tvärtom. Jag gillar ju Finnar och t o m finska språket.
Micke vimlar med vänner.
Här står vi antagligen och ska ta för oss lite mat. Det var urgod Italiensk buffé. Rätt skönt att man fick gå och ta mat själv som man ville. Visst är det lite "fint" med att bli serverad vid bordet, men jag föredrar nog detta självplockeri.
Evelina plockar också av den goda maten ner på sin tallrik. Hungriga var vi allihopa!
Nygifta och hungriga... men snart mätta.
Toastmastern igen. Det var väl tur att han i verkligheten inte hade den här utstyrseln på bröllopet. Snyggt och sexigt tycker jag ändå att Depp är med hatten, glasögonen och halsduken. Men tack Henrik för att du inte hade det på dig. Vid ett annat tillfälle kanske?
Micke och hans mamma Marie. Det beror inte på Marie att Micke ser sammanbiten ut för han älskar sin mamma. Vad kan det då vara Micke?
Minstingen på bröllopet heter Ingrid. Urgulligt namn tycker jag. Det är Mickes brorsdotter.
Mamma och Pappa. Tänk att ni var kära i varandra en gång i tiden. Ni var bara tonåringar då. Och fortfarande tonåringar när ni fick mig och Klas! Nu ska ni snart bli "gammelmormor och gammelmorfar"! Konstigt på nåt sätt...
Ann-Kristin verkar imponera på min pappa. Ja hon är både söt rolig och charmig så det kan jag förstå.
Molly och jag... vi har längtat efter varann! Jag frågade när hon skulle hälsa på mig... då sa hon att pappa tyckte hon kunde ta flyget ensam upp men det vågade hon inte för hon var för liten tyckte hon. Så... ja Molly hinner väl bli vuxen innan hon kommer upp till mig synd nog. Vi skulle hitta på en hel massa kul tillsammans om hon kom. T ex åka och titta på renskiljning och få klappa renkalvarna, kanske sova i en kåta och göra upp eld och äta frukost med renarna betande utanför, bada i vår härliga uppvärmda poolbad på sommaren där alla Arjeplogsungar håller till, åka till Pite havsbad, rida, leka med Hällviksbarnen ute i min stuga och få köra fyrhjuling, eller snöskoter om det är på vintern. Ja det finns en del saker här uppe att uppleva som inte finns i södra Sverige.
Moster! Jag är så glad att du kom till bröllopet! Snygga kläder, den mörkblå färgen klär dig. Tänk så roligt vi hade när vi dansade! Du var klart bäst när det var Twist-låtar!
Här poserar jag i min nya 50-talsklänning. Var tvungen att gå på diet för att minska midjemåttet 12 cm så jag kunde komma i klänningen. Fy sjutton... vad gör man inte för fåfängan?
Och så ville jag ha en bild på mamma, moster och mig också. Jag har haft en till moster men hon gick bort 2002 tror jag, även min älskade mormor gick bort då. Mina två morbröder har inte Evelina så mycket kontakt med så de var inte med nu.
Evelina och Micke ville så gärna gifta sig innan barnet kommer så det blev lite kort om tid att spara ihop pengar så därför bestämde de att det fick bli ett mindre bröllop med bara de allra närmsta familjemedlemmarna och de släktingar som de har kontinuerlig kontakt med, samt vänner som stått dem nära under åren. Ibland måste man begränsa sig. Och mer lyckat än så här kunde det knappast bli.
Evelinas farmor kunde inte komma för hon var så sjuk.
Om jag inte nämnt det i detta blogginlägg så vet väl ändå de flesta att Evelinas pappa inte finns i livet, men vi hoppas han såg oss från himlen eller var andligt närvarande. Men oj så saknad han är, speciellt i sådana här sammanhang.
En av de underbara tårtorna! Det var tre eller fyra tårtor som var placerade på en ställning som är lite svår att beskriva men de var liksom bredvid varanda fast ändå nivåer upåt. Jag som hade dieterat så länge tog två bitar. Mums så gott. Jag verkligen älskar tårtor, särskilt när det är marsipan.
Ja här ser man lite bättre. Det var tydligen fyra tårtor. Killen här skar så försiktigt upp tårtbitarna för det var rättså lätt att ställningen vickade om man tog i för mycket.
Här har vi tårt- och mat-mästarna! Tack för ni gjort ett så bra jobb!
Och en till som såg till att allt med mat och disk fungerade. Stor applåd till dem!
Här har vi Mickes pappa som satt till vänster om mig. Och hans sambo.
Klas och Evelina har lite att prata om ser det ut som.
Sebastian håller om sin lillasyster... och Klas ser nästan barsk ut?
Mickes pappa och bror har också en del att prata om.
Vad ville du Micke? Något att invända?
Nähä, nu fortsätter Vimmelbingot tror jag. Eller så rättar han bingoraderna.
Dags för brudparet att skära första tårtbiten. Kul kort när vi alla andra står med kameror av alla de slag.
Ja det gäller att tillsammans skära försiktigt. Koncentration!
Av ansiktsuttrycken att döma gick det bra med samarbetet...
Efter att ha sedvanligt matat varandra så blev det även en kärlekskyss!
Glada och nöjda ser de ut efter den kyssen!
Mickes mamma får en bit tårta uppskuren.
Fokus på den här bilden är Evelinas brudbukett. Hon ville att både buketten och bordsdekorationerna skulle gå i grönt och vitt.
Här håller Sebastian ett mycket mycket fint tal till brudparet. Jag tänkte innan bröllopet att han inte skulle träna ordentligt på talet och att det skulle bli lite halvhjärtat framfört. Men jag blev otroligt överraskad och väldigt imponerad över att han höll talet så helhjärtligt och välbalanserat. Lite rörd blev han emellanåt och fick göra några pauser för att hämta andan. Så himla gulligt och fint!
Flera av oss andra höll också tal förstås. Men tankspridd som jag är så blev det lite miss i kommunikationen mellan mig och André. Han tog hand om min videokamera och filmade mig när jag höll tal. Så inget kort blev taget då. Och sedan fortsatte han ha kvar videokameran och filmade nästan alla andra tal. Men inga foton på fler tal. Hade jag tänkt lite grann så hade jag väl kunnat ta hans kamera och fotat medan han filmade. Men nu blev det inte så. Sebastians tal blev i allla fall både fotat och filmat.
Här har vi Mickes syster igen tillsammans med sin dotter tror jag.
Fanny i sin supersnygga klänning och ett glas rött vin.
Som ni förstår har det tagit oändligt lång tid att blogga vigseln och middagen. Så nu måste jag göra en paus här...
Festen och dansen får jag blogga om imorgon eller så fort jag har tid.
Så fortsättning följer... Bröllopsvalsen kvarstår ju...
Bröllop... förberedelserna
Min lilla Evelina och Micke som varit tillsammans i nästan 7 år och som ska få barn i mars... gifte sig nu den 7 januari.
Jag är glad att de valde att gifta sig i min favoritkyrka i Härkeberga som ligger ett par mil utanför Enköping.
Kyrkan är byggd på 1300-talet och ligger väldigt naturskönt. Små slingriga vägar ut på landet.
På 1480-talet utsmyckades kyrkan med kalkmålningar av Albertus Pictor.
Kyrkan är så väldigt mysig och det känns så härligt välkomnande att stiga in där.
Här är Kaplansgården som ligger intill. Där (och 5 ställen till) var jag och mitt folkdanslag och dansade midsommaraftonen 2008 innan jag flyttade hit uup. Åååå vad jag längtar efter att få dansa igen! Men jag kommer ner till Enköping mitten av mars till mitten av april, och då tänkte jag komma och dansa med folkdanslaget igen! Superkul!
Men nu börjar vi vid förberedelserna dagen innan bröllopet.
Så här såg det ut då!
Evelina höll i många trådar samtidigt...
Micke kan konsten att se lugn och cool ut fast han är döstressad... Jag är glad att han finns i Evelinas liv. En riktig svärmorsdröm.
Lilla katten Majvor hon tar det alltid lugnt. Utom när hon vill ha mat för då jamar hon och pockar på uppmärksamhet minsann. Hon är lite rund om magen men hon är världsasöt och go ändå!
Bröllopsmiddagen hölls bygdegården som ligger bara en liten bit från kyrkan så alla kunde promenera dit. Här har vi en av Evelinas allra bästa väninnor sedan många år tillbaks, Ann-Kristin. Hon langar över en back läsk till Micke.
Och här kommer Fanny med en låda vin. Dagen efter på självaste bröllopet var ho tärna.
Här har vi Henrik som är Mickes mycket goda vän sedan många år tillbaks. Han var toastmaster under kvällen. Fast jag tycker han ser ut som Jonny Depp! Henrik är även god vän till mina barn. Han är en sån där riktig klippa som ställer upp i vått och torrt. Alltid trevlig. Även han en svärmorsdröm helt enkelt. (Blir det kyrkan för dig och Fanny nästa gång eller?) Fniss...
Henrik förklarade på ett mycket diplomatiskt och ödmjukt sätt varför han helst inte vill vara med på bild. Jamen då tar jag bort bilderna om du vill sa jag... och han log sådär fint som han alltid gör och sa "ja tack det vore snällt".
Det var Fanny som valde att jag skulle ha Jonny Depp med istället för han har alltid varit en stor favorit för Fanny bland alla skådisar.
Hungriga blev vi också. Evelina hugger in på en hamburgare.
Ann-Kristin och Fanny funderar över upplägget och dukningen.
Många stolar staplades och flyttades undan.
Fler stolar måste bäras iväg. Snygg tröja du har Micke!
Hmmm... och sen då?
Grejer ska packas in i kylen. Evelina ordnade med det.
"Väverskan" Ann-Kristin tog sig en liten paus. På övervåningen hittade vi två rum med vävstolar. Ett par andra rum användes nog mest till att förvara gamla saker. Jag hittade ett litet slagbord som jag gärna hade tagit med mig ut till stugan. Exakt ett sådant gammalt slagbord har jag försökt hitta på blocket och tradera... utan resultat. Och så stod det ett sånt just där! Kunde jag inte få tagit det då?
Ännu en god vän till Evelina som ställde upp med förberedelserna. Hon strök vita dukar för brinnande livet! Jag avlöste av henne efter ett tag för det var ju ett riktigt slavgöra. Efter ytterligare ett antal dukar blev även jag avlöst av mammas man. Skönt. Det var nog det tristaste av alla göromål den kvällen.
Fanny är nöjd med arbetet. Allt under kontroll.
Blivande gammelmormor tillika min mor kom bärandes på grejer i full fart. Alltid redo att hjälpa till.
Här ser vi Evelinas lilla runda mage med Lillprinsen i.
Fanny är glad för snart är allt klart. (och kanske lite kär?)
Ja då så.... Henrik och Micke har klätt på sig inför hemfärden.
Så här blev dukningen. Det är honnörsbordet som går utefter väggen och så tre "flyglar" utifrån det.
Ser stilrent och fint ut. Med små medel kan man fixa till rätt bra middag och fest.
Mamma plockade massor av blåbärsris ute i skogen några dagar innan och så köpte hon tulpaner... och vips så blev det eleganta buketter. Mycket fint och väldigt fiffigt. Servetterna som Evelina vek så snyggt var i vitt och grönt. Gröna ljus stod på borden också. Evelina tycker nämligen mycket om grönt.
Närbild på en av buketterna. Extra fint blev det med att knyta vita band runt vasen.
Ja, så sänkte sig lugnet äntligen över bygdegården, pyntad både inuti och utanpå.
Utanför hade vi hängt upp en ljusslinga runt dörren som lös i mörkret när alla gästerna kom för att äta och festa. En eldkorg ställdes utanför huset och vedelden sprakade och flammade så mysigt. Två lagom stora granar ställdes upp på varsin sida om dörren, skulle blivit sprayade med snöspray men hittade inget så det fick bli vanlig vitfärg på burk istället. Blev inte lika bra men vad gör man? Och så fanns det två flaggor att sätta upp vid ingången så det är klart de sattes upp på självaste stora dagen!
Mycket trötta la vi våra huvuden på kudden sent omsider och sov sött och längtade efter att få dela Evelinas och Mickes stora dag!
Fortsättning följer...
Jag är glad att de valde att gifta sig i min favoritkyrka i Härkeberga som ligger ett par mil utanför Enköping.
Kyrkan är byggd på 1300-talet och ligger väldigt naturskönt. Små slingriga vägar ut på landet.
På 1480-talet utsmyckades kyrkan med kalkmålningar av Albertus Pictor.
Kyrkan är så väldigt mysig och det känns så härligt välkomnande att stiga in där.
Här är Kaplansgården som ligger intill. Där (och 5 ställen till) var jag och mitt folkdanslag och dansade midsommaraftonen 2008 innan jag flyttade hit uup. Åååå vad jag längtar efter att få dansa igen! Men jag kommer ner till Enköping mitten av mars till mitten av april, och då tänkte jag komma och dansa med folkdanslaget igen! Superkul!
Men nu börjar vi vid förberedelserna dagen innan bröllopet.
Så här såg det ut då!
Evelina höll i många trådar samtidigt...
Micke kan konsten att se lugn och cool ut fast han är döstressad... Jag är glad att han finns i Evelinas liv. En riktig svärmorsdröm.
Lilla katten Majvor hon tar det alltid lugnt. Utom när hon vill ha mat för då jamar hon och pockar på uppmärksamhet minsann. Hon är lite rund om magen men hon är världsasöt och go ändå!
Bröllopsmiddagen hölls bygdegården som ligger bara en liten bit från kyrkan så alla kunde promenera dit. Här har vi en av Evelinas allra bästa väninnor sedan många år tillbaks, Ann-Kristin. Hon langar över en back läsk till Micke.
Och här kommer Fanny med en låda vin. Dagen efter på självaste bröllopet var ho tärna.
Här har vi Henrik som är Mickes mycket goda vän sedan många år tillbaks. Han var toastmaster under kvällen. Fast jag tycker han ser ut som Jonny Depp! Henrik är även god vän till mina barn. Han är en sån där riktig klippa som ställer upp i vått och torrt. Alltid trevlig. Även han en svärmorsdröm helt enkelt. (Blir det kyrkan för dig och Fanny nästa gång eller?) Fniss...
Henrik förklarade på ett mycket diplomatiskt och ödmjukt sätt varför han helst inte vill vara med på bild. Jamen då tar jag bort bilderna om du vill sa jag... och han log sådär fint som han alltid gör och sa "ja tack det vore snällt".
Det var Fanny som valde att jag skulle ha Jonny Depp med istället för han har alltid varit en stor favorit för Fanny bland alla skådisar.
Hungriga blev vi också. Evelina hugger in på en hamburgare.
Ann-Kristin och Fanny funderar över upplägget och dukningen.
Många stolar staplades och flyttades undan.
Fler stolar måste bäras iväg. Snygg tröja du har Micke!
Hmmm... och sen då?
Grejer ska packas in i kylen. Evelina ordnade med det.
"Väverskan" Ann-Kristin tog sig en liten paus. På övervåningen hittade vi två rum med vävstolar. Ett par andra rum användes nog mest till att förvara gamla saker. Jag hittade ett litet slagbord som jag gärna hade tagit med mig ut till stugan. Exakt ett sådant gammalt slagbord har jag försökt hitta på blocket och tradera... utan resultat. Och så stod det ett sånt just där! Kunde jag inte få tagit det då?
Ännu en god vän till Evelina som ställde upp med förberedelserna. Hon strök vita dukar för brinnande livet! Jag avlöste av henne efter ett tag för det var ju ett riktigt slavgöra. Efter ytterligare ett antal dukar blev även jag avlöst av mammas man. Skönt. Det var nog det tristaste av alla göromål den kvällen.
Fanny är nöjd med arbetet. Allt under kontroll.
Blivande gammelmormor tillika min mor kom bärandes på grejer i full fart. Alltid redo att hjälpa till.
Här ser vi Evelinas lilla runda mage med Lillprinsen i.
Fanny är glad för snart är allt klart. (och kanske lite kär?)
Ja då så.... Henrik och Micke har klätt på sig inför hemfärden.
Så här blev dukningen. Det är honnörsbordet som går utefter väggen och så tre "flyglar" utifrån det.
Ser stilrent och fint ut. Med små medel kan man fixa till rätt bra middag och fest.
Mamma plockade massor av blåbärsris ute i skogen några dagar innan och så köpte hon tulpaner... och vips så blev det eleganta buketter. Mycket fint och väldigt fiffigt. Servetterna som Evelina vek så snyggt var i vitt och grönt. Gröna ljus stod på borden också. Evelina tycker nämligen mycket om grönt.
Närbild på en av buketterna. Extra fint blev det med att knyta vita band runt vasen.
Ja, så sänkte sig lugnet äntligen över bygdegården, pyntad både inuti och utanpå.
Utanför hade vi hängt upp en ljusslinga runt dörren som lös i mörkret när alla gästerna kom för att äta och festa. En eldkorg ställdes utanför huset och vedelden sprakade och flammade så mysigt. Två lagom stora granar ställdes upp på varsin sida om dörren, skulle blivit sprayade med snöspray men hittade inget så det fick bli vanlig vitfärg på burk istället. Blev inte lika bra men vad gör man? Och så fanns det två flaggor att sätta upp vid ingången så det är klart de sattes upp på självaste stora dagen!
Mycket trötta la vi våra huvuden på kudden sent omsider och sov sött och längtade efter att få dela Evelinas och Mickes stora dag!
Fortsättning följer...
Gimegolts... för ett par månader sedan
Sebastian hade ju aldrig varit i Gimegolts tidigare. Och det är ju en fantastisk kanjon att skåda! Det är ett sånt där perfekt turistmål. Men tänk att det är så många Arjeplogare som aldrig varit där!!! Blir så himla förvånad många gånger när jag varit och sett otroligt vackra och orginella platser här omkring och så har infödda Arjeplogsbor som bott här hela sina liv inte varit där!?! Konstigt. Jag är nyfiken och otålig hela tiden att få se och upptäcka nya platser både här runt Arjeplog och hela Norrbotten. Vet inte hur jag ska hinna med allt! Finns ju hur många ställen som helst jag vill se...
Ja hur som helst tog jag och André med oss Sebastian till Gimegolts en höstdag. Vi har tidigare under andra årstider tagit med oss Fanny, Mamma, Trygve och Hampus dit.
Ser ni! Jag ryser fortfarande när jag ser bilder därifrån. Så mäktigt och... och... och.... allt möjligt!
Klyftan stupar ner till vänster. Jag och Sebastian står vid vindskyddet (bakvalen som det heter här) och försöker göra upp en eld för vi skulle grilla och koka kaffe.
Vi gick alla tre och hundarna på den här smala kanten. Det var jätteläskigt! Om man skulle ta ett snedsteg så hamnade man antingen i det iskalla vattnet eller ner nån meter i berggolvet. (föredrar det senare) Att ta sig upp ur vattnet är svårt både pga kylan och svårt få tag i nåt att hålla sig i och dra sig upp innan man blir för kall och fryser ihjäl.
Vädret var inte som det brukar vara när vi tidigare varit där. Lite mer dramatiskt ser det ut nu. Det var några minusgrader, och snö och blåst var i antågande, men vi hade tur som slapp det just då. Det var tyst och stilla. Sådär som jag vill ha det.
Lilla Nanok fick stå bunden en stund vid ett träd för jag hade videokameram med mig och filmade och hon röck i kopplet lite för mycket så det var svårt att filma ordentligt. Tiffany fick vi vara noga med att hålla reda på för hon springer ju i full fart fram till kanten och stupet utan att fatta att hon kan ramla ner. En del tycker väl förstås att hon borde vara kopplad men det tycker inte jag. För det mesta går stigen en bra bit innanför stupet men när vi ville ta kort och filma gick vi av från stigen och fram så vi fick bra bilder från själva kanjonen.
Om det inte syns så kan jag tala om att det är jag och Sebastian och lilla Tiffy som sitter där på den läskiga kanten. Jag vågade inte stå upp med Sebastian för då trodde jag vi skulle vingla till och falla. Så det fick bli en sittande bild.
Jag filmade närbild på mossan där det bildats snökristaller som var som underbaraste konstverk!
Ja här tror jag André försöker visa att det liksom är sprickor lite överallt utefter hela kanjonen. Och de där "kammarna" är speciella att se.
Lite längre ifrån.
Wow!!! Den här bilden blev jättebra tycker jag! Vet inte vad andra tycker. Kanske det är annorlunda och tråkigt att se bilderna när man aldrig varit där. Jag är ju så väldigt fascinerad över naturen här uppe så jag blir väl lite tjatig ibland.
I somras när vi var vid "Höga kusten" så gick vi och kollade i skogen och på den stora skrevan där Ronja Rövardotter delvis spelades in. Och jag vet att jag och André kanske är ensamma om att tycka att Gimegolts faktiskt är flera gånger häftigare än Skuleskogens klyfta. (förlåt att jag tycker så)
Men stora Skuleskogen och den vidunderliga skrevan där är såklart lättare spela in Ronja Rövardotter på. Gimegolts är lite för litet för så många scener.
Däremot var det en vidunderlig utsikt när vi gick över det långa och flata berget högst upp i Skuleskogen. Vi valde att gå den vägen tillbaks istället för bara genom skogen, för genom skogen var det verkligen bara som vilken skog som helst.
Här är på vägen hem från Gimegolts. Solnedgången var så vacker.
Jag filmade den med videokameran och det blev otrooooligt bra. Måste lära mig att lägga ut lite klipp från den.
Ja det var det för denna gång.... på återseende
Ja hur som helst tog jag och André med oss Sebastian till Gimegolts en höstdag. Vi har tidigare under andra årstider tagit med oss Fanny, Mamma, Trygve och Hampus dit.
Ser ni! Jag ryser fortfarande när jag ser bilder därifrån. Så mäktigt och... och... och.... allt möjligt!
Klyftan stupar ner till vänster. Jag och Sebastian står vid vindskyddet (bakvalen som det heter här) och försöker göra upp en eld för vi skulle grilla och koka kaffe.
Vi gick alla tre och hundarna på den här smala kanten. Det var jätteläskigt! Om man skulle ta ett snedsteg så hamnade man antingen i det iskalla vattnet eller ner nån meter i berggolvet. (föredrar det senare) Att ta sig upp ur vattnet är svårt både pga kylan och svårt få tag i nåt att hålla sig i och dra sig upp innan man blir för kall och fryser ihjäl.
Vädret var inte som det brukar vara när vi tidigare varit där. Lite mer dramatiskt ser det ut nu. Det var några minusgrader, och snö och blåst var i antågande, men vi hade tur som slapp det just då. Det var tyst och stilla. Sådär som jag vill ha det.
Lilla Nanok fick stå bunden en stund vid ett träd för jag hade videokameram med mig och filmade och hon röck i kopplet lite för mycket så det var svårt att filma ordentligt. Tiffany fick vi vara noga med att hålla reda på för hon springer ju i full fart fram till kanten och stupet utan att fatta att hon kan ramla ner. En del tycker väl förstås att hon borde vara kopplad men det tycker inte jag. För det mesta går stigen en bra bit innanför stupet men när vi ville ta kort och filma gick vi av från stigen och fram så vi fick bra bilder från själva kanjonen.
Om det inte syns så kan jag tala om att det är jag och Sebastian och lilla Tiffy som sitter där på den läskiga kanten. Jag vågade inte stå upp med Sebastian för då trodde jag vi skulle vingla till och falla. Så det fick bli en sittande bild.
Jag filmade närbild på mossan där det bildats snökristaller som var som underbaraste konstverk!
Ja här tror jag André försöker visa att det liksom är sprickor lite överallt utefter hela kanjonen. Och de där "kammarna" är speciella att se.
Lite längre ifrån.
Wow!!! Den här bilden blev jättebra tycker jag! Vet inte vad andra tycker. Kanske det är annorlunda och tråkigt att se bilderna när man aldrig varit där. Jag är ju så väldigt fascinerad över naturen här uppe så jag blir väl lite tjatig ibland.
I somras när vi var vid "Höga kusten" så gick vi och kollade i skogen och på den stora skrevan där Ronja Rövardotter delvis spelades in. Och jag vet att jag och André kanske är ensamma om att tycka att Gimegolts faktiskt är flera gånger häftigare än Skuleskogens klyfta. (förlåt att jag tycker så)
Men stora Skuleskogen och den vidunderliga skrevan där är såklart lättare spela in Ronja Rövardotter på. Gimegolts är lite för litet för så många scener.
Däremot var det en vidunderlig utsikt när vi gick över det långa och flata berget högst upp i Skuleskogen. Vi valde att gå den vägen tillbaks istället för bara genom skogen, för genom skogen var det verkligen bara som vilken skog som helst.
Här är på vägen hem från Gimegolts. Solnedgången var så vacker.
Jag filmade den med videokameran och det blev otrooooligt bra. Måste lära mig att lägga ut lite klipp från den.
Ja det var det för denna gång.... på återseende
GOTT NYTT ÅR!
Vi hade en god och trevlig nyårsmiddag i Arjeplog. Gjorde iordning en liten förrätt med räkor och sallad, och så drack vi pommac till det. Sebastian, Hampus, Tim (Hampus gamla kompis från Enköping som flyttade hit några månader efter Hampus), och så jag och Anré.
Varmrätten var en härlig stek och potatisgratäng för köttätarna... jag åt en laxbit... fast ärligt talat hade jag hellre ätit annat än det jag äter 100 andra dagar om året men eftersom jag var envis och skulle vara ute i stugan sista dagarna innan nyår och inte hann handla nåt annat så får jag väl skylla mig själv. Gott ändå för jag var superhungrig, hade bara ätit ett ägg och en smoothie på hela dagen. Och så blev det öl till det, i olika smaker och styrkor.
Mor och äldsta sonen... vi ser lite rara ut faktiskt. Mätta och belåtna. Vi hade laddat min videokamera och spelade in när vi stod upp och skålade, men av någon okänd anledning kom bara ljudet med och ingenting annat... helt svart... fast linslocket var öppnat!?! Fasiken också!
Här har vi resten av nyårsgänget! Tim, Hampus, André.
Sedan gick vi ut och sköt raketer som Tim hade köpt. Skålade i vitt mousserande vin. Filmade så gott det gick, men det var inte lätt få med raketerna kan jag säga. Vi hade i alla fall en mycket trevlig nyårsafton och det är huvudsaken!
GOTT NYTT ÅR!!!!!!!! önskar vi er alla härifrån kalla snöiga vackra ARJEPLOG!
Varmrätten var en härlig stek och potatisgratäng för köttätarna... jag åt en laxbit... fast ärligt talat hade jag hellre ätit annat än det jag äter 100 andra dagar om året men eftersom jag var envis och skulle vara ute i stugan sista dagarna innan nyår och inte hann handla nåt annat så får jag väl skylla mig själv. Gott ändå för jag var superhungrig, hade bara ätit ett ägg och en smoothie på hela dagen. Och så blev det öl till det, i olika smaker och styrkor.
Mor och äldsta sonen... vi ser lite rara ut faktiskt. Mätta och belåtna. Vi hade laddat min videokamera och spelade in när vi stod upp och skålade, men av någon okänd anledning kom bara ljudet med och ingenting annat... helt svart... fast linslocket var öppnat!?! Fasiken också!
Här har vi resten av nyårsgänget! Tim, Hampus, André.
Sedan gick vi ut och sköt raketer som Tim hade köpt. Skålade i vitt mousserande vin. Filmade så gott det gick, men det var inte lätt få med raketerna kan jag säga. Vi hade i alla fall en mycket trevlig nyårsafton och det är huvudsaken!
GOTT NYTT ÅR!!!!!!!! önskar vi er alla härifrån kalla snöiga vackra ARJEPLOG!
GOD JUL
TILL ER ALLA FRÅN OSS ALLA!... EN RIKTIGT GOD OCH GLAD OCH FRIDFULL JUL!!!!
Tomtemor på besök...
Glada fina pepparkakor....
Se så glada tomtarna och snögubben är nu när det är jul!!!
Granen står så fin... har jag själv huggit ute i stugan... lite tanig men ändå fin just för jag har huggit den själv... och klapparna väntar på att öppnas.... det blir efter Kalle Ankas jul och julmaten...
GOD JUUUUUL PÅ ER ALLA!!!!
Tomtemor på besök...
Glada fina pepparkakor....
Se så glada tomtarna och snögubben är nu när det är jul!!!
Granen står så fin... har jag själv huggit ute i stugan... lite tanig men ändå fin just för jag har huggit den själv... och klapparna väntar på att öppnas.... det blir efter Kalle Ankas jul och julmaten...
GOD JUUUUUL PÅ ER ALLA!!!!
Ljus i mörkret
Äntligen har kylan kommit hit! Igår på Hampus födelsedag var det 22 minusgrader. Vitt och härligt överallt. Knarr under kängorna... ljuv musik.
Och så nu i adventstider och julen som står för dörren har de flesta här i Arjeplog en massa belysning. Det är lite amerikanskt över det hela men ändå så mysigt.
Den här diodbelysningen har André satt upp på sin balkong. När man går utanför ser det så fint och inbjudande ut med det blå runtom balkongöppningen. Det blev en massa meter över så därför hängde han även lite blå "stjärnor" på väggen.
Jag köpte flerfärgad belysning. När det är riktigt mörkt på kvällen lyser det väldigt starkt.
Min gamla tomte står där på trappan också. Snögubben som jag var så stolt över har naturligtvis smält och ramlat itu. Det var synd att inte den kunde få stå där hela vintern och hälsat mig välkommen varje gång jag kommer dit. Någon mer kramsnö tror jag inte det blir förrän framåt våren.
Nu ser jag fram emot en kall och snörik vinter! Nanok och jag trivs bäst då...
Och så nu i adventstider och julen som står för dörren har de flesta här i Arjeplog en massa belysning. Det är lite amerikanskt över det hela men ändå så mysigt.
Den här diodbelysningen har André satt upp på sin balkong. När man går utanför ser det så fint och inbjudande ut med det blå runtom balkongöppningen. Det blev en massa meter över så därför hängde han även lite blå "stjärnor" på väggen.
Jag köpte flerfärgad belysning. När det är riktigt mörkt på kvällen lyser det väldigt starkt.
Min gamla tomte står där på trappan också. Snögubben som jag var så stolt över har naturligtvis smält och ramlat itu. Det var synd att inte den kunde få stå där hela vintern och hälsat mig välkommen varje gång jag kommer dit. Någon mer kramsnö tror jag inte det blir förrän framåt våren.
Nu ser jag fram emot en kall och snörik vinter! Nanok och jag trivs bäst då...
1:a advent
På första advent hade vi en härlig dag. Sebastian och Hampus kom över och fikade. Jag hade gjort knäck och pepparkaksgubbar med kristyr på, och André hade bakat supergoda saffransbullar. Det kändes sådär härligt familjärt. Jag är så väldigt glad att ha Sebastian och Hampus här så jag kan få vara sådär familjär ibland.
Innan jag skulle iväg och jobba på natten så ville jag vara med på Pingstkyrkans musikcafé som brukar anordnas varje år.
Förvånande nog så följde både André och Sebastian med fast de visste att det skulle bli en massa "Jesus-sånger". André är i det närmaste ateist och Sebastians läggning lutar nog åt det hållet också.
Det var fint ordnat och det var allsång med de vanligaste julsångerna och lite psalmer.
Och så var det en ung Romsk kvinna inbjuden som berättade lite om sin historia och hur hon upplevde det att komma till Arjeplog. Och i samband med hennes berättelse så var det en manlig Arjeplogsprofil som visade bilder och berättade om hur Romerna hade det i Bosnien när han var där för några år sedan.
Här har vi krubban med Jesusbarnet och så Josef och Maria.
Det är väldigt fint över huvud taget där på hotell Lyktan och nu var det verkligen stämningsfullt iordninggjort.
Här är det lerfigurer med samma tema.
Efter allt sjungande och prat så tog Sebastian en bild på mig bland renfällar och tända ljus.
Ja det var en småtrevlig stund.
Hotell Lyktan innefattar både (som sagt) hotell, STF vandrarhem, Pingstkyrkan och så är det ofta utställningar och andra arrangemang såsom föredrag av en massa olika slag.
Jag var där för ett par år sedan och lyssnade på Ola Skinnarmo som var mycket intressant
Innan jag skulle iväg och jobba på natten så ville jag vara med på Pingstkyrkans musikcafé som brukar anordnas varje år.
Förvånande nog så följde både André och Sebastian med fast de visste att det skulle bli en massa "Jesus-sånger". André är i det närmaste ateist och Sebastians läggning lutar nog åt det hållet också.
Det var fint ordnat och det var allsång med de vanligaste julsångerna och lite psalmer.
Och så var det en ung Romsk kvinna inbjuden som berättade lite om sin historia och hur hon upplevde det att komma till Arjeplog. Och i samband med hennes berättelse så var det en manlig Arjeplogsprofil som visade bilder och berättade om hur Romerna hade det i Bosnien när han var där för några år sedan.
Här har vi krubban med Jesusbarnet och så Josef och Maria.
Det är väldigt fint över huvud taget där på hotell Lyktan och nu var det verkligen stämningsfullt iordninggjort.
Här är det lerfigurer med samma tema.
Efter allt sjungande och prat så tog Sebastian en bild på mig bland renfällar och tända ljus.
Ja det var en småtrevlig stund.
Hotell Lyktan innefattar både (som sagt) hotell, STF vandrarhem, Pingstkyrkan och så är det ofta utställningar och andra arrangemang såsom föredrag av en massa olika slag.
Jag var där för ett par år sedan och lyssnade på Ola Skinnarmo som var mycket intressant
Snögubbe!
Sällan som det är kramsnö här på vintern så jag passade på att göra en snögubbe ute i stugan efter jag hade julpyntat där inne.
Har verkligen saknat att inte kunna göra fina och roliga saker ute i snön om vintrarna. Det är mysigt med snögubbar och snölyktor på vintern. Men för det mesta så kommer kylan så snabbt och då är det helt omöjligt att rulla växande snöbollar i snön.
Se sån ståtlig gubbe! Syns lite dåligt men han håller i en liten kvast också.
Ögon och mun är gjorda av gamla ljusstumpar som jag tillfälligtvis sparat. Näsan och knapparna är kottar som jag hade inne som dekoration. Halsduken har jag stickat av garnrester. Mössan köpte jag när jag sist var i Sälen, 2006 eller 2007.
Här ute på "bron" har Nanok fått sin egen lilla plats. Hon sover ju knappt inne längre, vill bara vara ute ute ute ute...
När jag vaknar på nätterna och inte Nanok är inne så tittar jag ut där jag vet att hon brukar ligga, och ja... för det mesta ligger hon där på renskinnsfällen. Ibland kommer hon in när jag frågar men oftast vill hon vara kvar ute. Och kommer hon in så tar det inte lång stund förrän hon vill ut igen.
Hon är så fin och härlig min vita "vildhund".
Igår kväll var det premiäråkning på skidorna i elljusspåret. Oj oj oj så glad Nanok blev när hon förstod att hon skulle få dra mig i spåret! Hon hoppade och skuttade som en galning, kunde inte stå still tills jag fick på mig skidor och alla grejer.
Det första hon gjorde var att dra omkull mig för jag var inte beredd på ett jätteryck! Men sedan gick det bra varvet runt.
Sebastian och André var också med. Vi har alla längtat efter skidåkning... så nu är vi riktigt laddade.
Har verkligen saknat att inte kunna göra fina och roliga saker ute i snön om vintrarna. Det är mysigt med snögubbar och snölyktor på vintern. Men för det mesta så kommer kylan så snabbt och då är det helt omöjligt att rulla växande snöbollar i snön.
Se sån ståtlig gubbe! Syns lite dåligt men han håller i en liten kvast också.
Ögon och mun är gjorda av gamla ljusstumpar som jag tillfälligtvis sparat. Näsan och knapparna är kottar som jag hade inne som dekoration. Halsduken har jag stickat av garnrester. Mössan köpte jag när jag sist var i Sälen, 2006 eller 2007.
Här ute på "bron" har Nanok fått sin egen lilla plats. Hon sover ju knappt inne längre, vill bara vara ute ute ute ute...
När jag vaknar på nätterna och inte Nanok är inne så tittar jag ut där jag vet att hon brukar ligga, och ja... för det mesta ligger hon där på renskinnsfällen. Ibland kommer hon in när jag frågar men oftast vill hon vara kvar ute. Och kommer hon in så tar det inte lång stund förrän hon vill ut igen.
Hon är så fin och härlig min vita "vildhund".
Igår kväll var det premiäråkning på skidorna i elljusspåret. Oj oj oj så glad Nanok blev när hon förstod att hon skulle få dra mig i spåret! Hon hoppade och skuttade som en galning, kunde inte stå still tills jag fick på mig skidor och alla grejer.
Det första hon gjorde var att dra omkull mig för jag var inte beredd på ett jätteryck! Men sedan gick det bra varvet runt.
Sebastian och André var också med. Vi har alla längtat efter skidåkning... så nu är vi riktigt laddade.
Bönestunder
Det som jag uppskattar oerhört mycket ute i stugan är närheten till naturen, stillheten och Gud. En känsla som jag inte upplevt någon annanstans och som är svår att beskriva.
Jag känner mig lugn och totalt avstressad. Tiden står still. Kommer mig själv så nära.
Och som jag tidigare sagt så är jag inte granskad av andra människor och det kanske låter konstigt men för mig är det en oerhörd lättnad.
Hundarna stortrivs med lugnet. Tiffany myser inne i stugan och Nanok är ute mest hela tiden. Hon vill till och med äta sin mat ute. Vi är helt enkelt totalnöjda.
Den här söta keramiktavlan tror jag min mamma har gett barnen någon gång för länge länge sedan. Den hänger med.
Varje dag tar jag lång tid på mig när jag sätter mig och läser Bibeln och ber. Närheten till Gud är glasklar. Han finns i mig... och mitt lilla "hem" är fyllt av hans välsignelse. Han lättar mina bördor från axlarna när jag ber.
Igår tog jag fram krubban som jag alltid gör inför julen. Och det blev en lång och skön bibelstund och samtal med Herren. Jag läser alltid ur den här Bibeln som jag fick från Filadelfiaförsamlingen i Skogås/Trångsund när vi fortfarande bodde kvar där.
Här syns en liten skymt av den fantastiska tjocka familjebibeln jag fått av mamma. Och hon fick den av sin pappa innan han dog. Erik som han hette avled i tuberkulos när mamma fortfarande var barn. Hon var hans enda barn. Han ville att bibeln skulle föras vidare till äldsta dottern.
Om ni undrar så lever min mamma men jag fick Bibeln ett X antal år i förtid. Den har alltid en hedersplats.
Erik ingår i mina böner. Jag ber alltid för min familj, både de som finns kvar här på jorden och de som finns i himmelen.
Kortet ovanpå bibeln är jag när jag var i 10-års åldern. Fotot påminner mig om barnet i mig och det är en fin påminnelse.
Miniboken bredvid är en sång-bönbok jag köpte i Sevilla när jag var där första gången och besökte Katedralen.
Det finns mycket att vara tacksam över... det är lätt att glömma det...
Jag känner mig lugn och totalt avstressad. Tiden står still. Kommer mig själv så nära.
Och som jag tidigare sagt så är jag inte granskad av andra människor och det kanske låter konstigt men för mig är det en oerhörd lättnad.
Hundarna stortrivs med lugnet. Tiffany myser inne i stugan och Nanok är ute mest hela tiden. Hon vill till och med äta sin mat ute. Vi är helt enkelt totalnöjda.
Den här söta keramiktavlan tror jag min mamma har gett barnen någon gång för länge länge sedan. Den hänger med.
Varje dag tar jag lång tid på mig när jag sätter mig och läser Bibeln och ber. Närheten till Gud är glasklar. Han finns i mig... och mitt lilla "hem" är fyllt av hans välsignelse. Han lättar mina bördor från axlarna när jag ber.
Igår tog jag fram krubban som jag alltid gör inför julen. Och det blev en lång och skön bibelstund och samtal med Herren. Jag läser alltid ur den här Bibeln som jag fick från Filadelfiaförsamlingen i Skogås/Trångsund när vi fortfarande bodde kvar där.
Här syns en liten skymt av den fantastiska tjocka familjebibeln jag fått av mamma. Och hon fick den av sin pappa innan han dog. Erik som han hette avled i tuberkulos när mamma fortfarande var barn. Hon var hans enda barn. Han ville att bibeln skulle föras vidare till äldsta dottern.
Om ni undrar så lever min mamma men jag fick Bibeln ett X antal år i förtid. Den har alltid en hedersplats.
Erik ingår i mina böner. Jag ber alltid för min familj, både de som finns kvar här på jorden och de som finns i himmelen.
Kortet ovanpå bibeln är jag när jag var i 10-års åldern. Fotot påminner mig om barnet i mig och det är en fin påminnelse.
Miniboken bredvid är en sång-bönbok jag köpte i Sevilla när jag var där första gången och besökte Katedralen.
Det finns mycket att vara tacksam över... det är lätt att glömma det...
En grillkväll
Ja det var ett tag sedan vi hade den här mysiga grillkvällen. Drygt en månad sedan. Det är en härlig livsstil här uppe att man grillar året runt... utomhus alltså. Grillkulturen går inte att mäta sig någon annanstans i Sverige med norrland. Och då menar jag inte sånt där fjantigt att man ska ha värsta dyraste exklusiva grillen på en stor altan med utsikt över poolen.
Nä, rätt och slätt att grilla ute i en tunna, cementrör, lagda stenar, tegelplattor där man nästan alltid grillar med hederlig ved. Inte så vanligt med grillkol, bara om man grillar i såna där klotgrillar o dy vilket man också nyttjar alla årstider om man vill grilla lite snabbt.
Det är så stämningsfullt att ha en ordentlig brasa som får brinna ner och sedan grilla mat på glöden. Så det tar sin lilla tid, men det är det värt.
Det är så härligt att folk här uppe pratar om att grilla med sån entusiasm och slickar sig om munnen. Man tröttnar aldrig på det. Och som sagt... året om, oavsett hur kallt det är så tänder man grillen när man blir sugen på grillmat.
Det här var det enda kortet som togs denna grillkväll. När grillmästarna Sebastian och André fixade med kött och min vegetariska biff så hade jag och Hampus fullt upp med resten av maten och dukningen inomhus.
När jag sedan tittade ut i skymningen såg balkongen så fin ut så jag tog ett kort på den. Såg så mysigt ut på marschallen på räcket, och så tände jag ett ljus i lilla lyktan ovanpå furuskåpet och så den gröna batterilyktan vid hyllan. Tyvärr tar blixten bort lite av stämningen. Det var så härlig skymningsbild som jag inte riktigt lyckades fånga. Mycket fint var det!
André tog den här bilden utan blixt så här ser man kanske lite bättre.
För ett litet tag sedan köpte jag en videokamera så nu har jag mest filmat med den när vi varit ute på diverse turer.
Förra lördagen var vi i Gimegolts, jag, Sebastian och André. Det var lika vackert och mäktigt som vanligt. Fjärde gången jag var där.
Filmade en hel del men måste såklart radera lite av det. Och så vet jag aldrig om jag ska vara helt tyst eller om jag ska berätta lite medan jag filmar.
På söndagen var vi och åkte långfärdsskridskor på Ullaksjön strax innan Akkilis. Fick härliga filmsekvenser därifrån också. Men det syns vem som behärskar skriskorna bäst... Sebastian utan tvekan. Han spelade hockey flera år när han var yngre och takterna på isen sitter i.
Så när jag och André kommer åkande ser vi ut som småbarn som försiktigt och trevande gungar iväg på skridskorna! Ha ha... tror jag tar bort en hel del på den filmen...
Nä, rätt och slätt att grilla ute i en tunna, cementrör, lagda stenar, tegelplattor där man nästan alltid grillar med hederlig ved. Inte så vanligt med grillkol, bara om man grillar i såna där klotgrillar o dy vilket man också nyttjar alla årstider om man vill grilla lite snabbt.
Det är så stämningsfullt att ha en ordentlig brasa som får brinna ner och sedan grilla mat på glöden. Så det tar sin lilla tid, men det är det värt.
Det är så härligt att folk här uppe pratar om att grilla med sån entusiasm och slickar sig om munnen. Man tröttnar aldrig på det. Och som sagt... året om, oavsett hur kallt det är så tänder man grillen när man blir sugen på grillmat.
Det här var det enda kortet som togs denna grillkväll. När grillmästarna Sebastian och André fixade med kött och min vegetariska biff så hade jag och Hampus fullt upp med resten av maten och dukningen inomhus.
När jag sedan tittade ut i skymningen såg balkongen så fin ut så jag tog ett kort på den. Såg så mysigt ut på marschallen på räcket, och så tände jag ett ljus i lilla lyktan ovanpå furuskåpet och så den gröna batterilyktan vid hyllan. Tyvärr tar blixten bort lite av stämningen. Det var så härlig skymningsbild som jag inte riktigt lyckades fånga. Mycket fint var det!
André tog den här bilden utan blixt så här ser man kanske lite bättre.
För ett litet tag sedan köpte jag en videokamera så nu har jag mest filmat med den när vi varit ute på diverse turer.
Förra lördagen var vi i Gimegolts, jag, Sebastian och André. Det var lika vackert och mäktigt som vanligt. Fjärde gången jag var där.
Filmade en hel del men måste såklart radera lite av det. Och så vet jag aldrig om jag ska vara helt tyst eller om jag ska berätta lite medan jag filmar.
På söndagen var vi och åkte långfärdsskridskor på Ullaksjön strax innan Akkilis. Fick härliga filmsekvenser därifrån också. Men det syns vem som behärskar skriskorna bäst... Sebastian utan tvekan. Han spelade hockey flera år när han var yngre och takterna på isen sitter i.
Så när jag och André kommer åkande ser vi ut som småbarn som försiktigt och trevande gungar iväg på skridskorna! Ha ha... tror jag tar bort en hel del på den filmen...
Kolla brudklänningen!
Kollade nyss på blocket efter lite 50-tals inspirerade kläder, ffa kappa. Men så såg jag även lite andra fina kläder och skor också som jag absolut inte ska ha eller behöver.
Jag har alltid tyckt om att titta på brudklänningar, vet inte varför men det är bara så. Inte för jag själv tänkt att gifta mig igen och definitivt inte i vit lång klänning men det är bara så härligt att se de vackra skapelserna. Lite som konst på nåt vis.
Den här klänningen tilltalade mig väldigt mycket måste jag säga!
Vacker klänning och vacker brud...
Jag har alltid tyckt om att titta på brudklänningar, vet inte varför men det är bara så. Inte för jag själv tänkt att gifta mig igen och definitivt inte i vit lång klänning men det är bara så härligt att se de vackra skapelserna. Lite som konst på nåt vis.
Den här klänningen tilltalade mig väldigt mycket måste jag säga!
Vacker klänning och vacker brud...
Höst i stugan
Se så högt vattnet står! Det är inte klokt så mycket vatten vi har. Det här är i Rapatjärn där vi var på fiskepremiären i midsomras.
Följande bilder har jag tagit mest för att visa min mamma. Hon liksom jag tycker om saker med en massa minnen inknutna, som har en historia. Annars förstår jag att det blir lite tjatigt om min stuga.
Gjorde för några veckor sedan iordning i stugan inför den stundande vintern. Och som vanligt tycker jag att jag har det särdeles mysigt och fint i min lilla stuga. Det är bara därute jag känner att jag är mig själv så det är liksom en befrielse att vara där. Inga kritiska blickar eller ord från omgivningen. Bara jag och hundarna, och de tycker alltid om mig och är alltid glada när de är med mig.
Pelargonerna planterade jag om från balkonglådor till vanliga krukor och ställde in dem i fönstren. Bytte gardiner i ena fönstret i köket. De här spetsgardinerna har hängt med sedan 1980, jag hittade dem på vinden när Leffe och jag hyrde hus utanför Kristianstad. Kommer nog ha kvar dem tills jag dör.
Den mittersta krukan fick jag av barnens pappa på Mors dag 1989. Dalahästarna köpte han någon gång till barnen när han varit iväg uppåt landet för att fiska. Fönsterbrädan fixade jag till själv. Hittade en så perfekt brädbit i mellanrummet under stugan och så köpte jag konsoller... och vips så fick jag en fin fönsterbräda. Känner mig så nöjd när jag håller på därute och donar.
Här i dörröppningen satte jag upp en liten virkad sak som jag fått av mamma. Kommer inte ihåg om det är mormor som gjort den en gång i tiden? Fin tycker jag den är i alla fall.
Såhär ser det ut utanför fönstret. Lite ljung lyser alltid upp i höstmörkret.
Såhär blev det utan blixt. Ser inbjudande ut när man ser in genom köksfönstret tycker jag.
Se så fin toalettstol jag och André gjorde iordning i somras när jag väntade besök men det är bara jag som använt den. Nu flyttade jag den in mot väggen innan snön kommer. Riktigt skön och behaglig dass-stol. Men man får bara kissa där. Större saker får man gå upp till Lisa och Krister för att göra, de bor ju bara någrra meter bort.
Nanok ville att jag skulle klappa henne. Hon är ute 90% av tiden vi är i stugan så när hon väl kommer in är hon rättså trött. Är en ren fröjd att ha hundarna därute för de njuter för fullt var och en på sitt sätt.
Här har Krister hängt upp några Tjädrar som han skjutit. Förutom dessa så lyckades han fälla en älg också.
Den här dagen var det några minusgrader ute och vindstilla så sjön började så sakteliga få en liten ishinna. Men det blev typiskt nog varmgrader dagen efter igen så nej det har inte blivit någon is ännu. VAR ÄR VINTERN? Den är nästan en månad försenad här hos oss. Jag längtar efter vintern!
Nere vid bastun. Kvällen innan badade Hällviksfamiljen både bastu och i sjön! Jag blev inbjuden att bada jag också men avstod. Vill gärna bada bastu i vinter och antingen rulla i snön eller ännu hellre ha en uppsågad vak att hoppa i.
Fanny! Kolla! Det här är första stenen man går på nedanför bastun när man ska hoppa i och bada i sjön. Förstår du att det finns ingen strand alls kvar nu när det regnat så mycket.
Men till nästa sommar är det fin liten strand där igen. Men konstigt känns det när vattnet kryper upp mer och mer på land.
Nu ska jag och hundarna packa iordning oss och sticka ut till stugan igen. Vilken lättnad att stänga ute omvärlden!
Saknar bara att ha höns och en gris och en katt. Men det ska bli så småningom...
Liten Laisdalentur
En av de sällsynt oregniga dagarna nu på hösten så tog vi en liten tur med hundarna till Laisdalen. Hade väl tänkt vi skulle gå till Delliknäs men vi vände efter halva vägen för ingen av oss kände för att gå hela vägen.
Jag cyklade denna väg i somras, men nu åkte vi bil med hundarna.
Hängbron över till stigen mot Delliknäs. Jag och Tiffany rastade här i somras när det var sådär vrålhett. Då tvingade jag Tiffany att bada så hon inte fick värmeslag. Hundar kan nämligen få det för vissa verkar inte fatta att de måste svalka sig.
Den här dagen var en alldeles lagom varm dag så Tiffy slapp bada. Nanok tyckte som vanligt det var spännande att komma ut i naturen. Och så fanns det knappt några lämlar så då var det rätt lugnt.
Undrar vem som lämnade dessa skor här? Och varför?
Hi hi... nu har han fått kläder på sig! Cyklade förbi den här trägubben i somras men då utan kläder. Vem har klätt på den?
Männskan som klädde på gubben... tog han/hon sina egna kläder eller vad? Kul är det i alla fall.
Ja det blev en fin liten tur även fast vi var lite lata och inte gick ända fram till Dellik, men det kan vi göra en annan gång.
Jag cyklade denna väg i somras, men nu åkte vi bil med hundarna.
Hängbron över till stigen mot Delliknäs. Jag och Tiffany rastade här i somras när det var sådär vrålhett. Då tvingade jag Tiffany att bada så hon inte fick värmeslag. Hundar kan nämligen få det för vissa verkar inte fatta att de måste svalka sig.
Den här dagen var en alldeles lagom varm dag så Tiffy slapp bada. Nanok tyckte som vanligt det var spännande att komma ut i naturen. Och så fanns det knappt några lämlar så då var det rätt lugnt.
Undrar vem som lämnade dessa skor här? Och varför?
Hi hi... nu har han fått kläder på sig! Cyklade förbi den här trägubben i somras men då utan kläder. Vem har klätt på den?
Männskan som klädde på gubben... tog han/hon sina egna kläder eller vad? Kul är det i alla fall.
Ja det blev en fin liten tur även fast vi var lite lata och inte gick ända fram till Dellik, men det kan vi göra en annan gång.
Bröllop i januari och bebis i mars
När jag var ner till Enköping i somras och hjälpte Evelina och Micke att flytta in i nya radhuset så tänkte jag att ja nu är det väl snart läge för dem att bilda familj.
I det läget visste ingen att faktiskt Evelina nyss blivit gravid!
Så när Evelina ringde mig för ett tag sedan så tänkte jag direkt när jag hörde hennes röst i telefonen... nu är det dags... nu är hon gravid... och mycket riktigt så berättade hon den glada nyheten. I Mars ska det ske. Så jag och drottning Silvia är med i samma klubb. Vi ska båda bli mormor för första gången i mars. Fast mitt barnbarn är mycket märkvärdigare förstås! Eller hur?
Den här bilden är så fin på de blivande föräldrarna. De är så glada över sitt lilla pyre i magen.
Här var i somras. Då fanns ett litet pyre i magen redan, alldeles färskt.
Ser ni den pyttelilla krabaten där i livmodern? Evelina kostade på sig ett tidigt ultraljud (som inte är obligatorisk) för hon ville vara säker på att hon verkligen var gravid. Hon har nämligen inte känt några typiska symtom över huvud taget. Inte mått illa, inte varit trött, inte haft ömma bröst. Nej, hon har varit helt som vanligt. Så därför gjorde hon det här tidiga ultraljudet.
Här är det obligatoriska ultraljudet man gör i vecka 18. Och nyfikna som de var så tog de reda på vad det skulle bli. Så här är han Lillprinsen!!! "Om du visste vad många vi är som väntar på dig! Och längtar få hålla dig och känna din underbara doft." Det finns inget som doftar så gott som nyfödda bebisar.
Evelina tog kort med sin mobil för att visa sin mage för mig. Inte är hon särskilt tjock precis. Jättefin tycker jag!
Och här är den blivande mormodern. Det var inte så lätt att hitta någon vettig bild på mig. Mest vinterbilder förstås.
En lite nyare bild. Aldrig kan jag se normal ut. Suck...
Och så har Evelina och Micke bestämt sig för att gifta sig innan Lillprinsen kommer. Så det blir bröllop i den mycket vackra och speciella Härkebärgakyrkan i januari! Ska bli jättekul.
I det läget visste ingen att faktiskt Evelina nyss blivit gravid!
Så när Evelina ringde mig för ett tag sedan så tänkte jag direkt när jag hörde hennes röst i telefonen... nu är det dags... nu är hon gravid... och mycket riktigt så berättade hon den glada nyheten. I Mars ska det ske. Så jag och drottning Silvia är med i samma klubb. Vi ska båda bli mormor för första gången i mars. Fast mitt barnbarn är mycket märkvärdigare förstås! Eller hur?
Den här bilden är så fin på de blivande föräldrarna. De är så glada över sitt lilla pyre i magen.
Här var i somras. Då fanns ett litet pyre i magen redan, alldeles färskt.
Ser ni den pyttelilla krabaten där i livmodern? Evelina kostade på sig ett tidigt ultraljud (som inte är obligatorisk) för hon ville vara säker på att hon verkligen var gravid. Hon har nämligen inte känt några typiska symtom över huvud taget. Inte mått illa, inte varit trött, inte haft ömma bröst. Nej, hon har varit helt som vanligt. Så därför gjorde hon det här tidiga ultraljudet.
Här är det obligatoriska ultraljudet man gör i vecka 18. Och nyfikna som de var så tog de reda på vad det skulle bli. Så här är han Lillprinsen!!! "Om du visste vad många vi är som väntar på dig! Och längtar få hålla dig och känna din underbara doft." Det finns inget som doftar så gott som nyfödda bebisar.
Evelina tog kort med sin mobil för att visa sin mage för mig. Inte är hon särskilt tjock precis. Jättefin tycker jag!
Och här är den blivande mormodern. Det var inte så lätt att hitta någon vettig bild på mig. Mest vinterbilder förstås.
En lite nyare bild. Aldrig kan jag se normal ut. Suck...
Och så har Evelina och Micke bestämt sig för att gifta sig innan Lillprinsen kommer. Så det blir bröllop i den mycket vackra och speciella Härkebärgakyrkan i januari! Ska bli jättekul.
Eget konstverk
Ibland när jag läser i efterhand på min egen blogg så blir jag lite full i skratt åt hur jag uttrycker mig.
Som i förra inlägget då jag skrev att jag inte skulle ha någon putande mage på bröllopet... nämen bruden är det som ska ha putande mage eftersom hon är gravid.
Jamen nu återgår vi till våra konstverk.
Både André och jag tycker om att vara ute och plocka fina saker i naturen. Så fort vi ser en sliten fin gammal träbit eller trärot så släpar vi hem den/dem. Och någon gammal kedja, rostig spik, kruka, och t o m en gammal husbils/husvagns-trappsteg i metall som var i slängd i diket.
Jag älskar att återvinna saker, gör gärna om sakerna så de passar ändamålet.
Här ska ni få se några fina saker som vi gjort, mest André som gör sakerna men mest jag kommer med idéerna till design.
André hade redan den fina ljushållaren med spegel så då sattes den fast på den gamla träbiten hittad i sjökanten i Skeut. De utomordentligt passande smidesspikarna finns att köpa på Silvermuséet.
En till bild där jag stoppade i ett ljus. Och så syns konstverket bättre. Måste nu hitta något bra ställe att hänga upp den på bara.
Det är bra att André bytt lägenhet och har nytapetserat överallt för då är man mer noga och försiktig med vad man sätter upp på väggarna.
Den här gamla emaljerade tvålkoppen hittade André hos sin morbror John när John flyttade in på äldreboende från sitt stora hus i Jäkkvik där han bott hela sitt liv. Ni vet hur mycket grejer som blir liggande i uthus m m efter gamlingar. Väldigt kul gå och leta och få ta det man vill ha.
Jag ville gärna få upp tvålkoppen på väggen och då kom vi på... visst vi har ju våra fina träbitar från strandkanterna, vi tar en sån. Och vips... med lite fina smidesspikar så blev den ett konstverk.
På Arjeplogs höstmarknad hittade vi en matchande emaljerad grej att ha disksvamp m m i. Det blir så hemtrevligt och mysigt med sånt här. Älskar marknader och loppisar. Har gjort mycket fynd.
Jaha... jag saknade en klocka att ha i köket. Ja direkt började André leta i sina gömmor och vips fann han en gammal fungerande klocka, och jag hittade den här träbiten och en liten söt fågel. Och så påtade vi ihop den här skapelsen. Passade perfekt i köket.
Jag avskyr verkligen den här tidsandan då man ska köpa nya dyra saker att glänsa med. Nä tacka vet jag återvinning och lite fantasi.
Känner mig stolt över att vi gör så fina saker av sådant vi hittar ute i skogen och vid sjöarna.
Badrummet ska helrenoveras senare i vår men vi får göra vad vi kan för att piffa upp det hela. Ännu en hittad träbit, ovh då köpte vi den här ståtliga älg-hängaren på Viltaffären, och fjärilen på Silvermuséet, och så ljushållaren fanns redan. Ska försöka hitta någon mer fiffig passande grej att sätta fast på träbiten, en blomma eller fågel eller annat, vi får se. Men en mycket fin handdukshängare fick vi i badrummet tycker vi båda.
När jag tagit min morgonjoggingrunda eller skidrunda så är det härligt med ett bad, och då släcka lampan och istället tända ljus och så lyssna på skön musik.
Ännu härligare sedan när badrummet är renoverat.
Ja nu har vi kommit ut på balkongen. Här är lite fynd från både Skeut och Rapasundet och Märkforsen. Både rötter, en del av en båt och rostig grov kedja. Gör sig så bra tillsammans.
Här ser ni den på lite håll. André hade de passande konsollerna hemma. Blev en fantastisk hylla från en gammal båt som låg gisten och trasig i Märkforsen.
Hängde dit vår lykta som vi hade i tältet i somras. Jag tänder den nu på kvällarna där på balkongen.
Äntligen har det blivit lite ordning på balkongen. Riktigt snyggt blev det därute. Gamla skåpet från förrådet blev superbra ha på balkongen. Där har vi stoppat in alla ytterkrukor, grillkol, tändvätska, lampolja m m.
Och det där lilla svarta miniväxthuset är ännu en grej som André fixat. Han tog bort glaset på takdelen och så la han vita fina stenar på botten som vi plockade ute i Rapatjärn i våras, och så har han stoppat ner en behållare som fylls med rödsprit, och när man tänder eld så blir det såna där fina flammor som dansar därinne i växthuset. Tips från något tv-program.
Här är inget eget konstverk men ville bara visa hur fint det ändå var med ljungen jag planterat. Och så kan man få en liten glimt av utsikten över viken som ligger alldeles nedanför, det är en liten del av Hornavan som sträcker sig in här. Och i bakgrunden till vänser ser man lite av Renberget där vi brukar åka skidor på vintrarna.
Till sist vill jag visa ett par bilder när jag cyklade hem från jobbet igår morse. Tycker alltid det är så vackert på mornarna så jag skulle kunna visa morgonbilder varje dag.
Alltid när jag cyklar över broarna och över Kyrkholmen häpnar jag av skönheten. Kan aldrig sluta förundras över hur vacker naturen är. Och hur mycket jag påverkas och har förändrats av att bo nära naturen som jag nu gör. Det lugnet jag känner nu har jag aldrig funnits tidigare. Jag har nått mitt innersta djup, tack vare naturen, fri.
Märker även att människor här uppe har en annan sundare mentalitet i mångt och mycket. Träffar aldrig på stressade människor, inte ens i matköerna.
Bara jag själv som blir irriterad i köer m m. Fast kommer på mig själv och tänker då: vad sjutton har jag bråttom till? Ingenting.
Så när turisterna invaderar mataffärerna och blir otåliga i kön så brukar jag le och säga till dem att gå före mig för jag har inte bråttom.
Jag har så länge jag minns alltid älskat Stockholms stad. Men senaste året då jag besökt staden i olika sammanhang så har jag märkt att jag ändrats. Har ingen längtan till Stockholm över huvud taget längre.
Som i förra inlägget då jag skrev att jag inte skulle ha någon putande mage på bröllopet... nämen bruden är det som ska ha putande mage eftersom hon är gravid.
Jamen nu återgår vi till våra konstverk.
Både André och jag tycker om att vara ute och plocka fina saker i naturen. Så fort vi ser en sliten fin gammal träbit eller trärot så släpar vi hem den/dem. Och någon gammal kedja, rostig spik, kruka, och t o m en gammal husbils/husvagns-trappsteg i metall som var i slängd i diket.
Jag älskar att återvinna saker, gör gärna om sakerna så de passar ändamålet.
Här ska ni få se några fina saker som vi gjort, mest André som gör sakerna men mest jag kommer med idéerna till design.
André hade redan den fina ljushållaren med spegel så då sattes den fast på den gamla träbiten hittad i sjökanten i Skeut. De utomordentligt passande smidesspikarna finns att köpa på Silvermuséet.
En till bild där jag stoppade i ett ljus. Och så syns konstverket bättre. Måste nu hitta något bra ställe att hänga upp den på bara.
Det är bra att André bytt lägenhet och har nytapetserat överallt för då är man mer noga och försiktig med vad man sätter upp på väggarna.
Den här gamla emaljerade tvålkoppen hittade André hos sin morbror John när John flyttade in på äldreboende från sitt stora hus i Jäkkvik där han bott hela sitt liv. Ni vet hur mycket grejer som blir liggande i uthus m m efter gamlingar. Väldigt kul gå och leta och få ta det man vill ha.
Jag ville gärna få upp tvålkoppen på väggen och då kom vi på... visst vi har ju våra fina träbitar från strandkanterna, vi tar en sån. Och vips... med lite fina smidesspikar så blev den ett konstverk.
På Arjeplogs höstmarknad hittade vi en matchande emaljerad grej att ha disksvamp m m i. Det blir så hemtrevligt och mysigt med sånt här. Älskar marknader och loppisar. Har gjort mycket fynd.
Jaha... jag saknade en klocka att ha i köket. Ja direkt började André leta i sina gömmor och vips fann han en gammal fungerande klocka, och jag hittade den här träbiten och en liten söt fågel. Och så påtade vi ihop den här skapelsen. Passade perfekt i köket.
Jag avskyr verkligen den här tidsandan då man ska köpa nya dyra saker att glänsa med. Nä tacka vet jag återvinning och lite fantasi.
Känner mig stolt över att vi gör så fina saker av sådant vi hittar ute i skogen och vid sjöarna.
Badrummet ska helrenoveras senare i vår men vi får göra vad vi kan för att piffa upp det hela. Ännu en hittad träbit, ovh då köpte vi den här ståtliga älg-hängaren på Viltaffären, och fjärilen på Silvermuséet, och så ljushållaren fanns redan. Ska försöka hitta någon mer fiffig passande grej att sätta fast på träbiten, en blomma eller fågel eller annat, vi får se. Men en mycket fin handdukshängare fick vi i badrummet tycker vi båda.
När jag tagit min morgonjoggingrunda eller skidrunda så är det härligt med ett bad, och då släcka lampan och istället tända ljus och så lyssna på skön musik.
Ännu härligare sedan när badrummet är renoverat.
Ja nu har vi kommit ut på balkongen. Här är lite fynd från både Skeut och Rapasundet och Märkforsen. Både rötter, en del av en båt och rostig grov kedja. Gör sig så bra tillsammans.
Här ser ni den på lite håll. André hade de passande konsollerna hemma. Blev en fantastisk hylla från en gammal båt som låg gisten och trasig i Märkforsen.
Hängde dit vår lykta som vi hade i tältet i somras. Jag tänder den nu på kvällarna där på balkongen.
Äntligen har det blivit lite ordning på balkongen. Riktigt snyggt blev det därute. Gamla skåpet från förrådet blev superbra ha på balkongen. Där har vi stoppat in alla ytterkrukor, grillkol, tändvätska, lampolja m m.
Och det där lilla svarta miniväxthuset är ännu en grej som André fixat. Han tog bort glaset på takdelen och så la han vita fina stenar på botten som vi plockade ute i Rapatjärn i våras, och så har han stoppat ner en behållare som fylls med rödsprit, och när man tänder eld så blir det såna där fina flammor som dansar därinne i växthuset. Tips från något tv-program.
Här är inget eget konstverk men ville bara visa hur fint det ändå var med ljungen jag planterat. Och så kan man få en liten glimt av utsikten över viken som ligger alldeles nedanför, det är en liten del av Hornavan som sträcker sig in här. Och i bakgrunden till vänser ser man lite av Renberget där vi brukar åka skidor på vintrarna.
Till sist vill jag visa ett par bilder när jag cyklade hem från jobbet igår morse. Tycker alltid det är så vackert på mornarna så jag skulle kunna visa morgonbilder varje dag.
Alltid när jag cyklar över broarna och över Kyrkholmen häpnar jag av skönheten. Kan aldrig sluta förundras över hur vacker naturen är. Och hur mycket jag påverkas och har förändrats av att bo nära naturen som jag nu gör. Det lugnet jag känner nu har jag aldrig funnits tidigare. Jag har nått mitt innersta djup, tack vare naturen, fri.
Märker även att människor här uppe har en annan sundare mentalitet i mångt och mycket. Träffar aldrig på stressade människor, inte ens i matköerna.
Bara jag själv som blir irriterad i köer m m. Fast kommer på mig själv och tänker då: vad sjutton har jag bråttom till? Ingenting.
Så när turisterna invaderar mataffärerna och blir otåliga i kön så brukar jag le och säga till dem att gå före mig för jag har inte bråttom.
Jag har så länge jag minns alltid älskat Stockholms stad. Men senaste året då jag besökt staden i olika sammanhang så har jag märkt att jag ändrats. Har ingen längtan till Stockholm över huvud taget längre.
Sovrumstapet
André har bytt lägenhet. Tvärsöver gården. En lika stor men annorlunda trevligare planerad lgh. Och så blev läget mycket bättre. Egen ingång, och uteplatsen i söderläge.
Här uppe blir det aldrig sådär stekhett på somrarna (förutom några enstaka dagar då och då) som det blir i södra Sverige så det är mycket skönt att ha solens värmande strålar hela dagen på uteplatsen.
När jag bodde i Enköping hade jag solgass på balkongen från 1 på dagen till 6-7 på kvällen och jag kunde knappt vara på balkongen den tiden på dagen på somrarna. Det var ju minst 50 grader där när högsommarvärmen satte in. Inte ett dugg skönt.
Men nu när vi har soliga dagar emellanåt, som idag t ex, är det fantastiskt skönt med solen på uteplatsen. Och så är det sjöutsikt också. Mycket härligt och vackert.
Hela lägenheten är nytapetserad, oj så fint det blev. Det är ljusa lugna tapeter överallt men i sovrummet kom vi överens om att en av väggarna skulle få som en fondtapet. Blev mycket fint.
Kolla!
Kanske inte syns så bra men tapeten är brun med lite guldiga blommor. André har ju träfärgade möbler så det passar så himla bra med brunt då.
Närbild på en blomma.
Jag tycker den är ursnygg!
Men jag vet att jag ändrat smak på både inredning och kläder sedan jag flyttade upp hit och de flesta som läser min blogg är "sörbor" så kanske ingen annan håller med mig, men struntsamma. För mig känns det bara bra i alla fall.
Älskar naturfärger och naturmaterial i inredning.
Här uppe blir det aldrig sådär stekhett på somrarna (förutom några enstaka dagar då och då) som det blir i södra Sverige så det är mycket skönt att ha solens värmande strålar hela dagen på uteplatsen.
När jag bodde i Enköping hade jag solgass på balkongen från 1 på dagen till 6-7 på kvällen och jag kunde knappt vara på balkongen den tiden på dagen på somrarna. Det var ju minst 50 grader där när högsommarvärmen satte in. Inte ett dugg skönt.
Men nu när vi har soliga dagar emellanåt, som idag t ex, är det fantastiskt skönt med solen på uteplatsen. Och så är det sjöutsikt också. Mycket härligt och vackert.
Hela lägenheten är nytapetserad, oj så fint det blev. Det är ljusa lugna tapeter överallt men i sovrummet kom vi överens om att en av väggarna skulle få som en fondtapet. Blev mycket fint.
Kolla!
Kanske inte syns så bra men tapeten är brun med lite guldiga blommor. André har ju träfärgade möbler så det passar så himla bra med brunt då.
Närbild på en blomma.
Jag tycker den är ursnygg!
Men jag vet att jag ändrat smak på både inredning och kläder sedan jag flyttade upp hit och de flesta som läser min blogg är "sörbor" så kanske ingen annan håller med mig, men struntsamma. För mig känns det bara bra i alla fall.
Älskar naturfärger och naturmaterial i inredning.
