Välbmabuoda
Ja det gäller ju att verkligen passa på att utnyttja de regnfria dagarna! Har aldrig varit med om så mycket regn här sedan jag flyttade hit.
Vattnet står ovanligt högt i sjöar och älvar. Nu får det vara nog med regn!
Hursom helst fick vi i helgen en mycket fin topptur upp på Välbmabuodaberget ca 2 mil sydost om Arjeplog. Drygt 800 m över havet.
Vädret var perfekt de timmar de tog att gå upp och så sitta och fika och njuta av utsikten, och sedan gå nerför igen. När vi kom tillbaks till Arjeplog började det regna.
Mycket gammalt träd låg omkullvräkt över stigen. Både stammen och alla grenarna var vridna. Vilket enastående konstverk!
Det var ordentligt brant så det var svettigt minsann att ta sig upp. Här har vi hunnit drygt halvvägs. Man ser bron över till Mellanström lite svagt.
Skönt att det inte fanns några Lämlar, då var Nanok lite lugnare. Båda hundarna tyckte det var en härlig tur. Här bar jag upp Tiffany enbart för hon skulle vara med på en bild. Hon springer ju omkring härs och tvärs hela tiden så det är svårt fånga henne på foto.
Den lilla "pussen" låg så fint inbäddad bland blåbärs- och lingonris.
Sablar att jag glömde kikaren! Hur kunde jag? Vi såg små rovfåglar högt upp i luften men det var omöjligt se vad det kunde vara. Med kikare hade jag säkert kunnat urskilja form och tecken för att sedan med hjälp av fågelbok samt internet få fram vad det var. Vi såg dem lite då och då under hela turen svävande ovanför oss.
Nä nu måste jag ha en kikare liggandes i bilen hädanefter.
Nu har vi nått den ena toppen. Välbmabuoda har tre tätt liggande toppar. Eftersom vi gick en bra bit där det var lite mer flackt fram till toppstugan så ser det egentligen inte högr upp här än den bilden då vi bara var drygt halvvägs upp.
Solen sken så varm och skön. Alltid när jag kommer upp så här på fjälltopparna infinner sig både eufori och en obeskrivbar välbefinnandekänsla. Livet får utan något som helst tvivel en högre mening... hi hi.. i dubbel bemärkelse (som jag annars grubblar så mycket över) Jag tackar Gud varje gång för dessa upplevelser.
Det ser lite dramatiskt ut på himlen men det kändes inte riktigt så. Solen orkade bryta sig igenom molnen... heja solen! heja solen! Tänk om jag ändå kunde förmedla känslan av att stå där uppe! Älskade fjällvärld!
Lite lypsyl med solskyddsfaktor kändes lent på läpparna.
Lustigt nog kom det en annan Arjeplogare upp på toppen strax efter oss. Han hade en liten svart pigg hund med sig, Nemo. Tiffany och lilla Nemo lekte och busade. Nanok ville också vara med men hon kan verkligen inte vara lös någon annanstans än ute i stugan. Hon drar iväg och jagar djur fortare än blixten. Tro mig, vi har provat.
Hon fick busa med mig istället.
En avkopplande fikastund fick vi ner i den här lilla svackan där vi var helt i lä från blåsten.
Och så började Nanok busa igen. Det var väldigt så lekfull hon blev där uppe. Hon mår så himla bra av att få såhär energikrävande promenader. Tror hon skulle behöva bestiga ett berg varje dag för att bli av med lite överskottsenergi.
Så här fint och lugnt låg hon till slut. Vacker liten isbjörn va?
På vägen ner plockade jag en hel del blåbär så nu har jag goda nyttiga blåbär i frysen att ta fram då och då i vinter.
Efter den sköna fjällturen åkte vi till Nelly´s café som öppnade i juli. Har snart druckit alla deras kaffesorter. Mums... gott. Som jag har längtat efter ett café i Arjeplog! Äntligen har vi ett superbra fik!
Vattnet står ovanligt högt i sjöar och älvar. Nu får det vara nog med regn!
Hursom helst fick vi i helgen en mycket fin topptur upp på Välbmabuodaberget ca 2 mil sydost om Arjeplog. Drygt 800 m över havet.
Vädret var perfekt de timmar de tog att gå upp och så sitta och fika och njuta av utsikten, och sedan gå nerför igen. När vi kom tillbaks till Arjeplog började det regna.
Mycket gammalt träd låg omkullvräkt över stigen. Både stammen och alla grenarna var vridna. Vilket enastående konstverk!
Det var ordentligt brant så det var svettigt minsann att ta sig upp. Här har vi hunnit drygt halvvägs. Man ser bron över till Mellanström lite svagt.
Skönt att det inte fanns några Lämlar, då var Nanok lite lugnare. Båda hundarna tyckte det var en härlig tur. Här bar jag upp Tiffany enbart för hon skulle vara med på en bild. Hon springer ju omkring härs och tvärs hela tiden så det är svårt fånga henne på foto.
Den lilla "pussen" låg så fint inbäddad bland blåbärs- och lingonris.
Sablar att jag glömde kikaren! Hur kunde jag? Vi såg små rovfåglar högt upp i luften men det var omöjligt se vad det kunde vara. Med kikare hade jag säkert kunnat urskilja form och tecken för att sedan med hjälp av fågelbok samt internet få fram vad det var. Vi såg dem lite då och då under hela turen svävande ovanför oss.
Nä nu måste jag ha en kikare liggandes i bilen hädanefter.
Nu har vi nått den ena toppen. Välbmabuoda har tre tätt liggande toppar. Eftersom vi gick en bra bit där det var lite mer flackt fram till toppstugan så ser det egentligen inte högr upp här än den bilden då vi bara var drygt halvvägs upp.
Solen sken så varm och skön. Alltid när jag kommer upp så här på fjälltopparna infinner sig både eufori och en obeskrivbar välbefinnandekänsla. Livet får utan något som helst tvivel en högre mening... hi hi.. i dubbel bemärkelse (som jag annars grubblar så mycket över) Jag tackar Gud varje gång för dessa upplevelser.
Det ser lite dramatiskt ut på himlen men det kändes inte riktigt så. Solen orkade bryta sig igenom molnen... heja solen! heja solen! Tänk om jag ändå kunde förmedla känslan av att stå där uppe! Älskade fjällvärld!
Lite lypsyl med solskyddsfaktor kändes lent på läpparna.
Lustigt nog kom det en annan Arjeplogare upp på toppen strax efter oss. Han hade en liten svart pigg hund med sig, Nemo. Tiffany och lilla Nemo lekte och busade. Nanok ville också vara med men hon kan verkligen inte vara lös någon annanstans än ute i stugan. Hon drar iväg och jagar djur fortare än blixten. Tro mig, vi har provat.
Hon fick busa med mig istället.
En avkopplande fikastund fick vi ner i den här lilla svackan där vi var helt i lä från blåsten.
Och så började Nanok busa igen. Det var väldigt så lekfull hon blev där uppe. Hon mår så himla bra av att få såhär energikrävande promenader. Tror hon skulle behöva bestiga ett berg varje dag för att bli av med lite överskottsenergi.
Så här fint och lugnt låg hon till slut. Vacker liten isbjörn va?
På vägen ner plockade jag en hel del blåbär så nu har jag goda nyttiga blåbär i frysen att ta fram då och då i vinter.
Efter den sköna fjällturen åkte vi till Nelly´s café som öppnade i juli. Har snart druckit alla deras kaffesorter. Mums... gott. Som jag har längtat efter ett café i Arjeplog! Äntligen har vi ett superbra fik!
Kommentarer
Postat av: Kristina
Hejsan vännen!
Vilka härliga bilder. Det regnar här i dag men va gör man? Ni ser ut o ha det så trevligt. Va kul att ni äntligen fått ett bra fik i Arjeplog.
Ha de bra o hälsa alla så gott.
De goaste kramizar!
Trackback
