Slutirutan

I torsdags kväll åkte jag och André iväg med ett 20-tal andra Arjeplogare på fågelskådning. André hade sett på Arjeplogs hemsida att alla som var intresserade skulle träffas på torget kl 18.
Efter lite information av initiativtagaren åkte vi sedan i lång rad efter varandra i våra bilar med slutmål Båtsaur. Det var en härlig och helt ny upplevelse.
André har aldrig varit fågelintresserad tidigare men han vet att jag har ett nyvaknat intresse för det så han följde med mig på utflykten.
Kikare och fågelböcker tog vi med oss. Och kaffe förstås.

Det måste sett lustigt ut när vi åkte sakta sakta på rad Silvervägen fram. Så fort någon såg en fågel så stannade vi allihop och hoppade ut och ställde oss med kikarna och kollade.

Och så åkte vi igen... tills någon såg fågel... och så stannade vi och hoppade ut och så fram med kikarna igen. Och så diskuterade vi vad det var för fåglar vi såg. Det var några riktiga entusiaster i sällskapet som kunde otroligt mycket. Bland annat en snygg kvinnlig tandläkare i 40-års åldern.
Hon sa åt mig att hänga på henne så jag fick lära mig lite grann. Jag kunde ju ingenting om sjöfåglar. Men nu tack vare henne så kan jag en del. Jättekul.

Ja, sådär höll vi på tills vi slutligen efter ca 3 mil kom fram till Båtsjaur. Där fikade vi och pratade om både fåglar, blommor, fjärilar samt diverse utrustningar för ändamålen.
Underbart träffa naturintresserade människor på sådan enkel men spännande tur. Några hade sina barn med sig som även de hade varsin kikare och var helt fokuserade och engagerade så fort det syntes en eller flera fåglar. 

Här är de fåglar som jag och André lyckades se i våra kikare:

Bergand


Bläsand


Gluttsnäppa


Grönbena
Både Gluttsnäppa och Grönbena var väldigt svåra att se med blotta ögat för de smälter in i naturens färger. Det var de erfarna skådarna som såg dem och på så vis kunde jag rikta min kikare och se dem jag också.

En söt liten Gulärla såg vi också. Vi passade ju på att skåda andra fåglar än sjöfågel naturligtvis.


Och en endaste Hussvala kom susande förbi oss.


Knipa


Orre finns ju lite varstans nu på våren utefter vägarna. Fast för det mesta Orrhonor som går och pickar i gruset.

Smålom


Småskrake


Storskrake


Svärta


Sångsvan
Här uppe finns det aldrig knölsvanar som jag är van vid, utan här har vi de lite mindre Sångsvanarna.

En Tornfalk flög plötsligt upp och iväg när vi stannat för att skåda några Knipor och Skrakar. Det var lite oväntat men kul få se en rovfågel.


En endaste Trana gick och spatserade vid en strandkant. Undrar var kompisarna var?


Viggpar

Varje gång jag såg en fågel slog jag upp i min bok vad det var. Men när det kom någon fågel flygande så hann jag inte med att se hur den såg ut. Så då frågade jag den söta trevliga tandläkaren som genast visste vad det var för fågel.
De riktiga entusiasterna i sällskapet såg drygt 30 fågelarter. Förstår inte hur de hann med att se?

Ja så nu har jag kikaren med mig så fort jag är iväg ut i skog och sjö. André har också börjat bli intresserad. Vore ju kul om vi kunde utveckla detta. Han har redan kollat på nätet efter sån där tubkikare på stativ. Då kan man se fåglar på längre avstånd.

Jag är väldigt tacksam över att få bo här uppe. Naturlivet är värt så mycket och jag känner mig hemma med det livet. Och skönt ha likasinnade omkring mig.