Låååång härlig skidtur och lite pimpling
Igår morse packade jag matsäck och en massa grejer för en skid- och pimpeltur med Sebastian.
Det gäller att inte glömma något. Jag hade jobbat på natten så hjärnan var väl inte precis på toppnivå men jag fick med mig allt jag behövde i alla fall.
Ryggsäck, fjällpulka, skidor, renskinn m m och Nanok... och så Sebastian.
Soligt men väldigt blåsigt ute. Vi hade ordentligt med kläder på oss och med oss så vi behövde inte frysa fastän vindarna var rätt hårda.
Åkte ett par mil med bilen och parkerade den alldeles nere vid sjökanten ute på Rebakudden. Därute på Hornavan är det så pass djupt vatten att det är stor chans att få Röding. Och Röding är min favoritfisk, förutom Harr, men Harr fiskar man när isen smält och måste ätas direkt man fått upp den annars smakar den dåligt.
Nanok fick dra pulkan packad med ved och isborr och annat skrymmande.
Vi hittade inte riktigt fram till det ställe vi hade tänkt oss så vi stannade först på ett ställe och borrade hål. Fick ingen fisk.
Jag tog på skidorna och Nanok fick springa lös ute på sjön... jag var tvungen åka och kolla var sjutton den där viken var dit vi skulle. Det var härligt åka skidor utan packning och Nanok var överlycklig och sprang som en galning över hela Hornavan.
Medan jag och Nanok var iväg på vår upptäckstur så tröttnade Sebastian och packade ihop alla grejerna och kopplade fast pulkan bakom sig och kom ifatt oss.
Och så åkte vi vidare längre och längre bort. Sebastian var enträgen och gav sig inte förrän vi kom dit vi hade tänkt oss... och det var jäääättelångt bort. Mycket längre än vi kom ihåg.
Vi stannade vid en hög toppig ö strax före den viken vi till slut hittade fram till. Här visste vi att det garanterat finns Röding. Det som var bra att stanna vid ön var att vi fick lä ifrån blåsten. Det var jätteskönt. Gjorde upp eld på en gång för vi var väldigt kaffesugna. Sebastian hade dragit tung packning väldigt långt så han var rätt trött när vi kom fram.
Mmm va gott det var med kaffe. Men vi fick dricka den snabbt i kåsorna för det kallnade snabbt. Var nog närmare 10 minusgrader ute.
Sebastian borrade hål i isen och satt sig med sitt pimpelspö... och det tog inte många minuter innan han fick upp en Röding! Vi visste det! Här ute finns det garanterat Röding.
Jag rensade fisken och kastade den på elden och Sebastian fick äta upp sin välförtjänta Röding. Jag tog en liten smakbit också men tyckte Sebastian skulle få avnjuta det mesta av fisken.
Tyvärr tog det så lång tid att komma så här långt ut på sjön så vi hade inte tid fiska nåt mer. Sebastian skulle iväg och jobba. Men jag njöt av skidturen så det gjorde inte så mycket att jag knappt hann fiska nåt. Huvudsaken Sebastian fick upp ett smaskigt byte.
Längst bort över sjön ser man Akkilis. Akkilispuoda är så stort och långt så den syns överallt var man än är i Arjeplog. Precis som Galtispuoda. Det är så härligt med våra berg och fjäll så nära.
Nanok börjar bli trött efter allt spring så hon kom till ro och la sig till rätta på renskinnet.
Det var så skön grop vi hittade i snön där vi kunde slå läger.
På tillbakavägen fick Nanok dra pulkan hela tiden. Sebastian hade dragit den nog långt redan. Nu när vi äntligen kommit till rätt ställe så förstod vi att vi kunde åka skidor på den stora skoter-farleden. Då gick det desto lättare än när vi åkte ut till "fiskestället" för då åkte vi liksom på måfå och inte i skoterspåret. Snön var ömsom mjuk och ömsom isig utanför leden så det var mycket jobbigare. Så nu på tillbakavägen var det inte fullt lika jobbigt.
Men jag kan lova att resten av dagen och kvällen var jag helt helt slut i kroppen. Sebastian var också trött men han var tvungen att jobba. Han jobbar som personlig assistent och det är rätt lugnt arbete där som tur är.
Just nu håller jag och André på att packa för fullt för imorgon ska vi och Nanok iväg på skidtur mellan Ammarnäs och Hemavan, ca 8 mil.
Det gäller att inte glömma något. Jag hade jobbat på natten så hjärnan var väl inte precis på toppnivå men jag fick med mig allt jag behövde i alla fall.
Ryggsäck, fjällpulka, skidor, renskinn m m och Nanok... och så Sebastian.
Soligt men väldigt blåsigt ute. Vi hade ordentligt med kläder på oss och med oss så vi behövde inte frysa fastän vindarna var rätt hårda.
Åkte ett par mil med bilen och parkerade den alldeles nere vid sjökanten ute på Rebakudden. Därute på Hornavan är det så pass djupt vatten att det är stor chans att få Röding. Och Röding är min favoritfisk, förutom Harr, men Harr fiskar man när isen smält och måste ätas direkt man fått upp den annars smakar den dåligt.
Nanok fick dra pulkan packad med ved och isborr och annat skrymmande.
Vi hittade inte riktigt fram till det ställe vi hade tänkt oss så vi stannade först på ett ställe och borrade hål. Fick ingen fisk.
Jag tog på skidorna och Nanok fick springa lös ute på sjön... jag var tvungen åka och kolla var sjutton den där viken var dit vi skulle. Det var härligt åka skidor utan packning och Nanok var överlycklig och sprang som en galning över hela Hornavan.
Medan jag och Nanok var iväg på vår upptäckstur så tröttnade Sebastian och packade ihop alla grejerna och kopplade fast pulkan bakom sig och kom ifatt oss.
Och så åkte vi vidare längre och längre bort. Sebastian var enträgen och gav sig inte förrän vi kom dit vi hade tänkt oss... och det var jäääättelångt bort. Mycket längre än vi kom ihåg.
Vi stannade vid en hög toppig ö strax före den viken vi till slut hittade fram till. Här visste vi att det garanterat finns Röding. Det som var bra att stanna vid ön var att vi fick lä ifrån blåsten. Det var jätteskönt. Gjorde upp eld på en gång för vi var väldigt kaffesugna. Sebastian hade dragit tung packning väldigt långt så han var rätt trött när vi kom fram.
Mmm va gott det var med kaffe. Men vi fick dricka den snabbt i kåsorna för det kallnade snabbt. Var nog närmare 10 minusgrader ute.
Sebastian borrade hål i isen och satt sig med sitt pimpelspö... och det tog inte många minuter innan han fick upp en Röding! Vi visste det! Här ute finns det garanterat Röding.
Jag rensade fisken och kastade den på elden och Sebastian fick äta upp sin välförtjänta Röding. Jag tog en liten smakbit också men tyckte Sebastian skulle få avnjuta det mesta av fisken.
Tyvärr tog det så lång tid att komma så här långt ut på sjön så vi hade inte tid fiska nåt mer. Sebastian skulle iväg och jobba. Men jag njöt av skidturen så det gjorde inte så mycket att jag knappt hann fiska nåt. Huvudsaken Sebastian fick upp ett smaskigt byte.
Längst bort över sjön ser man Akkilis. Akkilispuoda är så stort och långt så den syns överallt var man än är i Arjeplog. Precis som Galtispuoda. Det är så härligt med våra berg och fjäll så nära.
Nanok börjar bli trött efter allt spring så hon kom till ro och la sig till rätta på renskinnet.
Det var så skön grop vi hittade i snön där vi kunde slå läger.
På tillbakavägen fick Nanok dra pulkan hela tiden. Sebastian hade dragit den nog långt redan. Nu när vi äntligen kommit till rätt ställe så förstod vi att vi kunde åka skidor på den stora skoter-farleden. Då gick det desto lättare än när vi åkte ut till "fiskestället" för då åkte vi liksom på måfå och inte i skoterspåret. Snön var ömsom mjuk och ömsom isig utanför leden så det var mycket jobbigare. Så nu på tillbakavägen var det inte fullt lika jobbigt.
Men jag kan lova att resten av dagen och kvällen var jag helt helt slut i kroppen. Sebastian var också trött men han var tvungen att jobba. Han jobbar som personlig assistent och det är rätt lugnt arbete där som tur är.
Just nu håller jag och André på att packa för fullt för imorgon ska vi och Nanok iväg på skidtur mellan Ammarnäs och Hemavan, ca 8 mil.
Kommentarer
Postat av: Fanny
Härligt det ser ut! Längtar tills jag kommer upp till er. Jag och Raúl har förresten kommit på världens bästa födelsedagspresent till Sebastian, som han får när ni kommer hit.
Puss så länge!
Trackback
