Serve - Tärnasjö
Kroppen och knoppen var inte redo för en dags skidtur igen denna morgon. Magen var orolig och tog tid att få lugn.
Träffade både skånekillen och stugvärden innan avfärd. Båda sa att vi skulle få en fin och skön skidtur denna dag till Tärnasjöstugan. Lät hoppfullt men jag var ändå skeptisk. Tänkte att de där skidentusiasterna tycker alltid att det är så fint och lättåkt hur som helst... men de fick rätt.
14 km var denna härliga sträcka.
Skånekillen hade studerat kartan och bestämde sig för att inte åka samma väg som vi när han skulle mot Ammarnäs. Man kan nämligen åka sjövägen ända till Ammarnäs och slipper då de besvärliga stigningarna till Aigert. Det går skoterled utmed sjön och är såklart flackt hela vägen. Han blev nog avskräckt när han såg och hörde oss kvällen innan. Det var trevligt att träffa på en ung skåning som var fascinerad över fjällvärlden och som i 10 års tid tog skidorna upp varje vinter. Inte ofta jag träffar på skåningar som turister här uppe.
Ja så åkte vi så sakteliga iväg på skidorna. Nanok fick dra pulkan själv de resterande dagarna till Hemavan. Det dröjde inte länge förrän vi kom till en rejäl uppförsbacke och benen blev trötta på en gång! Vi fick peppa Nanok jättemycket för att hon skulle dra pulkan uppför... hon måste lära sig. Det gick bra och resten av dagen var det inget problem, hon drog gladeligen och var jätteduktig.
Från och med Serve och resten av milen till Hemavan hade vi lättåkta skoterspår att åka i. Det underlättade för Nanok också för då visste hon hela tiden vart vi skulle. Så hon sprang oftast långt långt i förväg med pulkan, och sedan stod hon och väntade in oss när hon tyckte vi var för långsamma. Vilken lättnad allt var med åkningen den här dagen. Verkligen allt funkade bra.
Det var soligt och jätteskönt ute. Vi hade faktiskt fantastiskt skönt väder varenda dag, sol och några minusgrader. Det var ca 20 minusgrader varenda natt och redan framåt 9 på morgonen var temperaturen bara 5-6 minus. Fantastiskt härligt! Några minus måste det vara annars blir det för svettigt att åka skidor med packning. Det var bara sträckan mellan Aigert och Serve som det var lite kallare men inte så konstigt när vi var så högt upp nästan hela tiden. Det var ändå mest sol även då.
Den här bilden ser också ut att vara bara snööken men det var det inte denna sträcka. Den här bilden togs för att det var så vacker vy ut över fjälltopparna mot himlen. Otroligt bildskönt men syns inte så bra på bilden tyvärr.
Efter den första stigningen var det utför en bra bit och sedan var det lite upp och nerför en bra bit, och slutligen flera kilometer utför tills vi kom till Tärnasjön. Där åkte vi utefter strandkanten fram till stugan. Vilken lättnad att det var en behaglig och lättåkt tur denna dag! Vi var framme kl 15. I vanliga fall hade vi nog åkt vidare till nästa stuga efter lite rastning men vi tänkte att det är klokare att stanna i Tärnasjö och vila upp oss ordentligt. Det var otroligt soligt och varmt så både vi och andra gäster satt ute på bron och gassade oss i solen. Vad skönt att humöret och välbefinnandekänslan infunnit sig!
Nanok fick springa lös ute och hon skötte sig utomordentligt bra.
På kvällen brassade vi på eld i bastun och badade där och skrubbade oss rena. Ingen annan av gästerna ville vara med?
En av männen som övernattade där hade åkt skidor längre nerifrån än Hemavan och hans slutliga mål var Abisko. Vilken långtur! Han hade både ryggsäck och pulka med sig för han skulle vissa sträckor vara tvungen att tälta. Det finns inte STF-stugor bitvis. Blir så imponerad av dessa eldsjälar. Han hade gott om tid på sig och skulle ta det lugnt och njuta av naturen vilket jag tycker är så man ska planera sin tur.
Jag blir verkligen inte imponerad av dem som på nåt vis ska göra långa turer och så ska det vara på så snabb tid som möjligt! Varför? Vad får man ut av det? Duktighetsdiplom?
Jag var väldigt nöjd med att vi bestämde oss för att övernatta i varje stuga istället för att hasta vidare och vara helt slut på kvällarna. Det fick vi nog av de två första dagarna.
Ingen prestige finns hos mig i alla fall att åka så snabbt som möjligt.
Träffade både skånekillen och stugvärden innan avfärd. Båda sa att vi skulle få en fin och skön skidtur denna dag till Tärnasjöstugan. Lät hoppfullt men jag var ändå skeptisk. Tänkte att de där skidentusiasterna tycker alltid att det är så fint och lättåkt hur som helst... men de fick rätt.
14 km var denna härliga sträcka.
Skånekillen hade studerat kartan och bestämde sig för att inte åka samma väg som vi när han skulle mot Ammarnäs. Man kan nämligen åka sjövägen ända till Ammarnäs och slipper då de besvärliga stigningarna till Aigert. Det går skoterled utmed sjön och är såklart flackt hela vägen. Han blev nog avskräckt när han såg och hörde oss kvällen innan. Det var trevligt att träffa på en ung skåning som var fascinerad över fjällvärlden och som i 10 års tid tog skidorna upp varje vinter. Inte ofta jag träffar på skåningar som turister här uppe.
Ja så åkte vi så sakteliga iväg på skidorna. Nanok fick dra pulkan själv de resterande dagarna till Hemavan. Det dröjde inte länge förrän vi kom till en rejäl uppförsbacke och benen blev trötta på en gång! Vi fick peppa Nanok jättemycket för att hon skulle dra pulkan uppför... hon måste lära sig. Det gick bra och resten av dagen var det inget problem, hon drog gladeligen och var jätteduktig.
Från och med Serve och resten av milen till Hemavan hade vi lättåkta skoterspår att åka i. Det underlättade för Nanok också för då visste hon hela tiden vart vi skulle. Så hon sprang oftast långt långt i förväg med pulkan, och sedan stod hon och väntade in oss när hon tyckte vi var för långsamma. Vilken lättnad allt var med åkningen den här dagen. Verkligen allt funkade bra.
Det var soligt och jätteskönt ute. Vi hade faktiskt fantastiskt skönt väder varenda dag, sol och några minusgrader. Det var ca 20 minusgrader varenda natt och redan framåt 9 på morgonen var temperaturen bara 5-6 minus. Fantastiskt härligt! Några minus måste det vara annars blir det för svettigt att åka skidor med packning. Det var bara sträckan mellan Aigert och Serve som det var lite kallare men inte så konstigt när vi var så högt upp nästan hela tiden. Det var ändå mest sol även då.
Den här bilden ser också ut att vara bara snööken men det var det inte denna sträcka. Den här bilden togs för att det var så vacker vy ut över fjälltopparna mot himlen. Otroligt bildskönt men syns inte så bra på bilden tyvärr.
Efter den första stigningen var det utför en bra bit och sedan var det lite upp och nerför en bra bit, och slutligen flera kilometer utför tills vi kom till Tärnasjön. Där åkte vi utefter strandkanten fram till stugan. Vilken lättnad att det var en behaglig och lättåkt tur denna dag! Vi var framme kl 15. I vanliga fall hade vi nog åkt vidare till nästa stuga efter lite rastning men vi tänkte att det är klokare att stanna i Tärnasjö och vila upp oss ordentligt. Det var otroligt soligt och varmt så både vi och andra gäster satt ute på bron och gassade oss i solen. Vad skönt att humöret och välbefinnandekänslan infunnit sig!
Nanok fick springa lös ute och hon skötte sig utomordentligt bra.
På kvällen brassade vi på eld i bastun och badade där och skrubbade oss rena. Ingen annan av gästerna ville vara med?
En av männen som övernattade där hade åkt skidor längre nerifrån än Hemavan och hans slutliga mål var Abisko. Vilken långtur! Han hade både ryggsäck och pulka med sig för han skulle vissa sträckor vara tvungen att tälta. Det finns inte STF-stugor bitvis. Blir så imponerad av dessa eldsjälar. Han hade gott om tid på sig och skulle ta det lugnt och njuta av naturen vilket jag tycker är så man ska planera sin tur.
Jag blir verkligen inte imponerad av dem som på nåt vis ska göra långa turer och så ska det vara på så snabb tid som möjligt! Varför? Vad får man ut av det? Duktighetsdiplom?
Jag var väldigt nöjd med att vi bestämde oss för att övernatta i varje stuga istället för att hasta vidare och vara helt slut på kvällarna. Det fick vi nog av de två första dagarna.
Ingen prestige finns hos mig i alla fall att åka så snabbt som möjligt.
Kommentarer
Trackback
