Renbergsloppet 2 april
Känns lite märkligt att skriva om Renbergsloppet nu när snön nästan smält bort och solen står högt på himlen... men här kommer det...
Sebastian tränade hårt inför Renbergsloppet och det blev väldigt lyckat.
Kändes som förr i tiden när han var yngre och jag var och tittade och hejade vid olika tävlingsevenemang. Det har varit både Hockey, fotboll, innebandy, handboll, Tae Kwondo... och nu skidåkning.
Det var en alldeles för varm dag så många hade svårt med vallning av skidorna. Mycket klister i spannet behövdes så Sebastian stod och strök på sina skidor alldeles innan starten.
Jag var mer stressad än Sebastian när han stod där med sina skidor.
Bra blev det till slut.
Starten närmade sig och adrenalinet steg i kroppen på både Sebastian och mig. Kändes som han skulle vara med i en superviktig tävling. Jag vet ju hur hårt han tränat och satt press på sig själv.
Alla startande i 15 km klassen börjar ta plats. Både skejtare och klassiska åkare tillsammans annars hade det blivit alldeles för tunnt med åkare.
Pang! Startskottet... och alla är iväg!
Sedan återstod det bara att vänta minst 45 minuter. Sebastian hade tidigare åkt 15 km på 63 minuter så jag tänkte att kom han under det så borde han vara nöjd.
Jag hade tidigare tänkt ställa upp i tävlingen denna dag men avstod både för att jag har rätt usla löparskidor och så nyss hemkommen från den 8 mil långa turen till fjälls. Mina benmuskler och motivationsandan var inte redo för att tävla.
Ja! Där kommer nr 103! Bra att Sebstian hade orange jacka så det var lätt att urskilja honom. Speakern ropar att Sebastian Borén är näste man på ingång! Endast några skejtare har kommit före honom i denna klass.
Helt fokuserad i spurten!
Och över mållinjen... på tiden 57.06! Bravo bravo bravo....
Jättetrött! Och jättenöjd! Endast tre skejtare hann före. Alltså först bland de klassiska åkarna. Träningen gav bra resultat.
Av med skidorna och på med medaljen
Det tog ett tag att hämta andan och få ner pulsen.
Förutom medaljen fick Sebastian ett presentkort på Harrys restaurang... 500 kr. Inte fy skam.
Jag var löjligt stolt över min son!
Sebastian tränade hårt inför Renbergsloppet och det blev väldigt lyckat.
Kändes som förr i tiden när han var yngre och jag var och tittade och hejade vid olika tävlingsevenemang. Det har varit både Hockey, fotboll, innebandy, handboll, Tae Kwondo... och nu skidåkning.
Det var en alldeles för varm dag så många hade svårt med vallning av skidorna. Mycket klister i spannet behövdes så Sebastian stod och strök på sina skidor alldeles innan starten.
Jag var mer stressad än Sebastian när han stod där med sina skidor.
Bra blev det till slut.
Starten närmade sig och adrenalinet steg i kroppen på både Sebastian och mig. Kändes som han skulle vara med i en superviktig tävling. Jag vet ju hur hårt han tränat och satt press på sig själv.
Alla startande i 15 km klassen börjar ta plats. Både skejtare och klassiska åkare tillsammans annars hade det blivit alldeles för tunnt med åkare.
Pang! Startskottet... och alla är iväg!
Sedan återstod det bara att vänta minst 45 minuter. Sebastian hade tidigare åkt 15 km på 63 minuter så jag tänkte att kom han under det så borde han vara nöjd.
Jag hade tidigare tänkt ställa upp i tävlingen denna dag men avstod både för att jag har rätt usla löparskidor och så nyss hemkommen från den 8 mil långa turen till fjälls. Mina benmuskler och motivationsandan var inte redo för att tävla.
Ja! Där kommer nr 103! Bra att Sebstian hade orange jacka så det var lätt att urskilja honom. Speakern ropar att Sebastian Borén är näste man på ingång! Endast några skejtare har kommit före honom i denna klass.
Helt fokuserad i spurten!
Och över mållinjen... på tiden 57.06! Bravo bravo bravo....
Jättetrött! Och jättenöjd! Endast tre skejtare hann före. Alltså först bland de klassiska åkarna. Träningen gav bra resultat.
Av med skidorna och på med medaljen
Det tog ett tag att hämta andan och få ner pulsen.
Förutom medaljen fick Sebastian ett presentkort på Harrys restaurang... 500 kr. Inte fy skam.
Jag var löjligt stolt över min son!
Kommentarer
Postat av: Kristina
Hejsan vännen!
Tack för dina fina hälsn. Va bra korten blev o va bra han var på o åka. Tänk att han blir 30 år snart. Ska bli kul o träffa er när vi snart åker iväg. Har aldrig varit i Spanien.
Hälsa alla så gott o många goa varma kramizar!
Postat av: Fanny
Vad duktig han är!
Trackback
