Ammarnäs - Aigert
Söndag 27 mars kom vi alltså iväg till Ammarnäs. Blev lite krånglig resa dit eftersom vi var tvungna parkera bilen i Storuman. Kändes lite märkligt att först åka hela den långa vägen till Storuman och sedan behöva ta bussen tillbaks till Sorsele där vi redan passerat med bilen.
Eftersom skidturen avslutades i Hemavan och vi skulle ta bussen därifrån så blev Storuman bästa stället att ha bilen på.
Vi kom fram till Ammarnäs kl 15.00.
På med våra ryggsäckarna och på med pulkan på Nanok. Kom iväg på Kungsleden 15.30. Tiffany fick stanna hemma hos Hampus annars skulle det ta dubbelt så lång tid att åka 8 mil.
Vi hade tänkt att åka ungefär lika långt varje dag som vi gjorde när vi åkte mellan Nikka och Abisko... men vi insåg rätt snabbt att den här sträckan var mer krävande så vi slog ner på takten som tur var annars hade det inte ens varit njutbart.
Jaha, 8 km till Aigertstugan skulle bli väldigt mycket uppför, det visste vi så det var bara att ta det lugnt. Kan ju ändå inte ta så hemskt lång tid tänkte vi. Men kära nån!!! Mestadelen var ju för sjutton fruktansvärt... som en vägg att klättra uppför med skidor på.
Vi kom fram till Aigert 18.30 och jag var helt slut och gråtfärdig. Det var inte så man kunde ÅKA skidor precis utan det var till att GÅ med skidorna uppför uppför uppför. Är inte riktigt klokt att 8 km ska ta så lång tid!
Det var oerhört vackert högt däruppe. Jag tappade nästan andan av åsynen av de snövita vidderna. Tyst och helt stilla.
Så här såg det ut när jag öppnade dörren från vår stuga.
Tittade man till höger var stugvärdens byggnad där. Med fler sovrum för gäster och med en liten butik.
Iskallt var det i vårt rum så André tände brasa på en gång. STF-stugorna har väldigt bra kaminer så rummet värmdes upp fort. Så är det överallt.
Det var himlans gott med mat efter den hemska turen upp.
Nanok var väldigt nöjd med att få mat och sedan lägga sig på renfällen som vi hade med oss.
Eftersom skidturen avslutades i Hemavan och vi skulle ta bussen därifrån så blev Storuman bästa stället att ha bilen på.
Vi kom fram till Ammarnäs kl 15.00.
På med våra ryggsäckarna och på med pulkan på Nanok. Kom iväg på Kungsleden 15.30. Tiffany fick stanna hemma hos Hampus annars skulle det ta dubbelt så lång tid att åka 8 mil.
Vi hade tänkt att åka ungefär lika långt varje dag som vi gjorde när vi åkte mellan Nikka och Abisko... men vi insåg rätt snabbt att den här sträckan var mer krävande så vi slog ner på takten som tur var annars hade det inte ens varit njutbart.
Jaha, 8 km till Aigertstugan skulle bli väldigt mycket uppför, det visste vi så det var bara att ta det lugnt. Kan ju ändå inte ta så hemskt lång tid tänkte vi. Men kära nån!!! Mestadelen var ju för sjutton fruktansvärt... som en vägg att klättra uppför med skidor på.
Vi kom fram till Aigert 18.30 och jag var helt slut och gråtfärdig. Det var inte så man kunde ÅKA skidor precis utan det var till att GÅ med skidorna uppför uppför uppför. Är inte riktigt klokt att 8 km ska ta så lång tid!
Det var oerhört vackert högt däruppe. Jag tappade nästan andan av åsynen av de snövita vidderna. Tyst och helt stilla.
Så här såg det ut när jag öppnade dörren från vår stuga.
Tittade man till höger var stugvärdens byggnad där. Med fler sovrum för gäster och med en liten butik.
Iskallt var det i vårt rum så André tände brasa på en gång. STF-stugorna har väldigt bra kaminer så rummet värmdes upp fort. Så är det överallt.
Det var himlans gott med mat efter den hemska turen upp.
Nanok var väldigt nöjd med att få mat och sedan lägga sig på renfällen som vi hade med oss.
Kommentarer
Trackback
