...fortsättning på cykelturen...
...Ja så fortsatte vi utför den flera mil långa backen. Vi fick bromsa ordentligt hela vägen ner. Smal väg och starkt trafikerad. Gällde hålla sig så nära kanten som möjligt. Kan någon svara på varför vägarna är så smala och usla i Norge? Europavägar som inte är bredare än lilla vägen ut till min stuga!!!
Rätt var det var så delade vägen på sig och en skylt dök upp med "Arjeplog" till höger på! Oj... det blev nästan tvärnit för att hinna svänga av!
Och då kom den värsta värsta uppförsbacken på hela cykelturen... 10 procents lutning i 2,5 kilometer. Och naturligtvis försvann nästan alla moln och solen stekte hetare än nånsin de där 2,5 kilometrarna. Fick klä av oss allt utom linne och cykelbyxor och så leda cyklarna hela den smala slingriga uppförsbacken. Tiffany fick hoppa ur korgen och gå bredvid cykeln. Vi pustade och flåsade alla tre. Stannade två gånger och stjälpte i oss vatten.
Längst där nere i dalen går vägen där vi kom ifrån!
Vatten strilar ner på bergsväggen mittemot där vi står. Fast det är en fruktansvärt djup klyfta däremellan!
Därefter var det en tämligen lättcyklad väg ner i Junkerdal. Grönt och frodigt och härligt. Sedan gick det såklart välidgt mycket uppför igen när vi närmade oss gränsen. Fick vi gå med cyklarna bitvis men nu var temperaturen lagom skön framåt kvällen så det kändes helt okej.
Såg sådana här svampar vid vägkanten på ett par ställen. Jag tyckte det såg ut som Murklor. Kan det va det? Tog kort på en för jag tänkte mamma kanske vet? Murklor kan ju växa på lite konstiga ställen ibland. Stenmurkla?
Och så blev jag så glad när det växte tuvor med alldeles knallgula blommor. Så härligt med färg!
När vi kommit över gränsen så började vi titta oss omkring efter någonstans att tälta. Men det var så gott som omöjligt att hitta något bra?!
Och nu började molnen hopa sig igen och det blev hot om regn. Fy sjutton!
Kom slutligen fram till en gammal nedlagd rastplats vid Merkenes. Hann knappt slå upp tältet så började det regna! Tröttsamt med regn.
Vi cyklade ca 10 mil den här dagen och det var verkligen en upplevelserik dag med mycket intryck.
DAG 7:
Hade sett fram emot att eventuellt få sitta ute nere vid forsen och äta frukost. Men nejdå det regnade förstås. Fick äta frukost inne i tältet. Fick packa ihop grejerna i regnet och ha ihop tältet i regnet. Igen!
Tiffany sov mest hos André på nätterna. Jag bökar omkring så mycket i min sovsäck så det var väl lugnare hos honom.
När vi cyklat ca 3 mil till Ballastviken så gick vi in till bekanta till André och fick äta god brunch och vila oss en stund. Vilka härliga människor! Damen i hushållet bakade bullar för fulla muggar när vi kom och när vi berättade om vår cykeltur så slog hon ut med händerna i luften och sa: jamen då är ni ju hungriga vet ja... så då blev det filmjölk och flingor, smörgåsar, ost, grönsaker och stekta ägg... och sist bullar och tårta! Och efter det skrovmålet var vi så mätta att vi knappt kunde komma upp på cyklarna.
När vi så småningom kom iväg på cyklarna så hade regnet försvunnit och vi hade sol resten av dagen. Och en så lättcyklad väg! Och så bred och hel den var! Och knappt nån trafik. Skönt vara i Sverige igen.
Ett vägarbete var det där dock, så vi fick gå några kilometer med cyklarna. Men det var ju soligt så vad gjorde det???
Gjorde en till litenrastning hos ytterligare ett par bekanta till André som bor i Östansjö. Mycket trevligt.
Tänk så skönt att kunna ta det lugnt tack vare att solen var så vänlig att värma så skönt och sprida glädje de sista milen hem.
Var hemma i Arjeplog 20.45, blev en 12-mils färd denna sista dag.
Tänk så glad Tiffany blev när hon hoppade ur korgen och såg att vi var hemma!
Allt som allt cyklade vi drygt 50 mil. Visst var vi duktiga?
Rätt var det var så delade vägen på sig och en skylt dök upp med "Arjeplog" till höger på! Oj... det blev nästan tvärnit för att hinna svänga av!
Och då kom den värsta värsta uppförsbacken på hela cykelturen... 10 procents lutning i 2,5 kilometer. Och naturligtvis försvann nästan alla moln och solen stekte hetare än nånsin de där 2,5 kilometrarna. Fick klä av oss allt utom linne och cykelbyxor och så leda cyklarna hela den smala slingriga uppförsbacken. Tiffany fick hoppa ur korgen och gå bredvid cykeln. Vi pustade och flåsade alla tre. Stannade två gånger och stjälpte i oss vatten.
Längst där nere i dalen går vägen där vi kom ifrån!
Vatten strilar ner på bergsväggen mittemot där vi står. Fast det är en fruktansvärt djup klyfta däremellan!
Därefter var det en tämligen lättcyklad väg ner i Junkerdal. Grönt och frodigt och härligt. Sedan gick det såklart välidgt mycket uppför igen när vi närmade oss gränsen. Fick vi gå med cyklarna bitvis men nu var temperaturen lagom skön framåt kvällen så det kändes helt okej.
Såg sådana här svampar vid vägkanten på ett par ställen. Jag tyckte det såg ut som Murklor. Kan det va det? Tog kort på en för jag tänkte mamma kanske vet? Murklor kan ju växa på lite konstiga ställen ibland. Stenmurkla?
Och så blev jag så glad när det växte tuvor med alldeles knallgula blommor. Så härligt med färg!
När vi kommit över gränsen så började vi titta oss omkring efter någonstans att tälta. Men det var så gott som omöjligt att hitta något bra?!
Och nu började molnen hopa sig igen och det blev hot om regn. Fy sjutton!
Kom slutligen fram till en gammal nedlagd rastplats vid Merkenes. Hann knappt slå upp tältet så började det regna! Tröttsamt med regn.
Vi cyklade ca 10 mil den här dagen och det var verkligen en upplevelserik dag med mycket intryck.
DAG 7:
Hade sett fram emot att eventuellt få sitta ute nere vid forsen och äta frukost. Men nejdå det regnade förstås. Fick äta frukost inne i tältet. Fick packa ihop grejerna i regnet och ha ihop tältet i regnet. Igen!
Tiffany sov mest hos André på nätterna. Jag bökar omkring så mycket i min sovsäck så det var väl lugnare hos honom.
När vi cyklat ca 3 mil till Ballastviken så gick vi in till bekanta till André och fick äta god brunch och vila oss en stund. Vilka härliga människor! Damen i hushållet bakade bullar för fulla muggar när vi kom och när vi berättade om vår cykeltur så slog hon ut med händerna i luften och sa: jamen då är ni ju hungriga vet ja... så då blev det filmjölk och flingor, smörgåsar, ost, grönsaker och stekta ägg... och sist bullar och tårta! Och efter det skrovmålet var vi så mätta att vi knappt kunde komma upp på cyklarna.
När vi så småningom kom iväg på cyklarna så hade regnet försvunnit och vi hade sol resten av dagen. Och en så lättcyklad väg! Och så bred och hel den var! Och knappt nån trafik. Skönt vara i Sverige igen.
Ett vägarbete var det där dock, så vi fick gå några kilometer med cyklarna. Men det var ju soligt så vad gjorde det???
Gjorde en till litenrastning hos ytterligare ett par bekanta till André som bor i Östansjö. Mycket trevligt.
Tänk så skönt att kunna ta det lugnt tack vare att solen var så vänlig att värma så skönt och sprida glädje de sista milen hem.
Var hemma i Arjeplog 20.45, blev en 12-mils färd denna sista dag.
Tänk så glad Tiffany blev när hon hoppade ur korgen och såg att vi var hemma!
Allt som allt cyklade vi drygt 50 mil. Visst var vi duktiga?
Kommentarer
Postat av: Den ömma modern
Hej igen. Är jag inte duktig som klarar av att skriva i bland! Alltid vackra bilder och bra text. Vad skicklig du är med att ta bilder med din mobil eller är det Andrés kamera? Skall titta efter i min svampbok om jag kan få fram vilken svamp det är. Ser ut som en murkla men jag kollar för säkerhets skull. Kramar från "den ömma...."
Trackback
