En glimt av paradiset
I söndags var det årets hittills soligaste och skönaste dag. Oj oj oj sån härlig skidtur vi gjorde på Hornavan.
Tog bilen ut till stugan på Lillön. På med skidorna och så packa fika och kall dryck i ryggsäcken. Sedan låg hela Hornavans vidder till förfogande för oss. Det var bara bestämma riktning och sedan åka så länge vi hade lust. Det var så underbart så jag nästan tappade andan! Vilken frihetskänsla... vilken skönhet... vilken upplevelse! Alltså jag kan verkligen inte i ord beskriva lyckoruset.
Blå himmel, nästan vindstilla, perfekt snö att åka på. Kunde inte varit bättre.
Här syns Galtis i bakgrunden.
Andrés vanliga pose. Snart får du hitta på nåt roligare älskling... göra ett hopp i luften... eller?
En pytte ö sticker upp. Den tillhör säkert en bit av åsarna som ligger där och som vi följde när vi åkte på vår tur denna dag. Skoterspår syns överallt också men konstigt nog såg vi inte till en enda skoter just då när vi var ute och åkte. Annars är ju Hornavan ett skotertätt område eftersom folk gärna åker och pimplar stora feta Abborrar, Öringar och Rödingar för att sedan grilla eller röka. Mums!
Kolla så grunt! Här var inte isen så tjock minsann.
Det gick ändå att åka med skidorna nära snökanten. Blev lite sugen på ett dopp. Solen värmde ju riktigt bra. Men lite besvärligt hade det nog varit både att ta sig i och upp tror jag.
Vattnet alldeles klart. När man tittade ner under isen så syntes det att det blev djupt rätt tvärt.
Många skoterolyckor händer vid sådana här ställen. Svårt hinna se öppet vatten innan det är för sent.
När jag åkte där på mina skidor och njöt av Guds fantastiska natur och tittade upp på den blå himlen och den efterlängtade solen... då pirrade det i hela kroppen och jag tänkte "Det här måste vara Paradiset"
Fram till den här speciella vårvinterårstiden ligger snön jämnt och fint över hela sjön och när det sedan blir några dagars blidväder så packas snön ihop och sjunker ner och blir så tung så då ser sjön mer ut som ett månlandskap med alla stenar som plötsligt tittar fram. Har aldrig sett något liknande tidigare. Det är därför som det nu är så perfekt att åka skidor. Går hur lätt som helst. Man bara susar fram.
Det är stora sprickor runt stenarna. Ser ut som det är stenarna som försökt tränga sig upp men det är snön som sjunkigt ihop.
Hej hej André. När André blir varm så drar han alltid upp mössan som en liten topp högst upp på huvet. Ser verkligen lustigt ut. Men jag tycker han är söt när han gör så. Varför tar du inte av dig mössan istället raring?
Vi åkte upp på en del av åskanten där det fanns en liten plätt barmark som vi kunde sitta på och njuta av vårt medhavda fika. Mmmm så gott det smakade. Och fin utsikt däruppifrån ut över Hornavan och med små fjäll på andra sidan.
Visst ser vi fina ut i våra nya mössor? Min en "Bula" och Andrés en "Haglöfs".
Och en liten solskenspuss blev det också...
Jaha, efter lite fika och lite pussar så drog vi iväg tillbaks mot stugan igen. Härligt härligt.
När vi närmade oss Lillön såg grannarna oss. Två av deras söner kom åkandes på skotern och mötte oss och frågade om vi ville ha lite nykokt kaffe. Hela familjen satt ute i solen och hade gjort upp en eld. Så vi tackade ja förstås. Mina grannar är de bästa grannar man kan tänka sig. Hur trevliga som helst.
Så här skönt har lilla Smilla det i solen på renskinnet.
Hon tittade upp ett litet ögonblick för att se vilka som kom, sen la hon ner huvet igen.
Den andra hunden Bina passar alltid på att bli klappad och kliad när hon får besök.
Barnen körde mest skoter förstås. Det finns nog inte en unge här uppe som inte älskar att åka skoter.
Ja, det var en riktigt riktigt härlig dag vi hade.
Eftersom jag hade min cykel kvar ute i stugan så tog jag den och cyklade de 11 kilometrarna in till Arjeplog. Det var väldigt skönt att äntligen få cykla på barmark och slippa snön. Jag cyklade ikapp några renar som sprang på vägen.
Föraren i bilen såg väldigt sur ut när hon körde förbi renarna. Många här uppe är ju så ilskna på renar. Mina fina kompisar vek snabbt av vägen och in i skogen efter bilen passerat. Det är nog lugnast att de håller sig ifrån vägarna.
På kvällen satt André på sommardäcken på min cykel så nu rullar cykeln så lätt på asfalten. Men det har varit fantastiskt praktiskt att ha kunnat cyklat hela vintern tack vare dubbdäcken.
Dagen efter var det ännu varmare ute så då tog jag skidorna från Skeppsviken i Arjeplog och åkte ut till stugan. Det blev så varmt att jag åkte i bara linne och skidbyxor. Hade varit mer lagom att ha shorts men inte trodde jag att det skulle vara så himla varmt!
Det är inte riktigt klokt så härligt det är här i Arjeplog!
Tog bilen ut till stugan på Lillön. På med skidorna och så packa fika och kall dryck i ryggsäcken. Sedan låg hela Hornavans vidder till förfogande för oss. Det var bara bestämma riktning och sedan åka så länge vi hade lust. Det var så underbart så jag nästan tappade andan! Vilken frihetskänsla... vilken skönhet... vilken upplevelse! Alltså jag kan verkligen inte i ord beskriva lyckoruset.
Blå himmel, nästan vindstilla, perfekt snö att åka på. Kunde inte varit bättre.
Här syns Galtis i bakgrunden.
Andrés vanliga pose. Snart får du hitta på nåt roligare älskling... göra ett hopp i luften... eller?
En pytte ö sticker upp. Den tillhör säkert en bit av åsarna som ligger där och som vi följde när vi åkte på vår tur denna dag. Skoterspår syns överallt också men konstigt nog såg vi inte till en enda skoter just då när vi var ute och åkte. Annars är ju Hornavan ett skotertätt område eftersom folk gärna åker och pimplar stora feta Abborrar, Öringar och Rödingar för att sedan grilla eller röka. Mums!
Kolla så grunt! Här var inte isen så tjock minsann.
Det gick ändå att åka med skidorna nära snökanten. Blev lite sugen på ett dopp. Solen värmde ju riktigt bra. Men lite besvärligt hade det nog varit både att ta sig i och upp tror jag.
Vattnet alldeles klart. När man tittade ner under isen så syntes det att det blev djupt rätt tvärt.
Många skoterolyckor händer vid sådana här ställen. Svårt hinna se öppet vatten innan det är för sent.
När jag åkte där på mina skidor och njöt av Guds fantastiska natur och tittade upp på den blå himlen och den efterlängtade solen... då pirrade det i hela kroppen och jag tänkte "Det här måste vara Paradiset"
Fram till den här speciella vårvinterårstiden ligger snön jämnt och fint över hela sjön och när det sedan blir några dagars blidväder så packas snön ihop och sjunker ner och blir så tung så då ser sjön mer ut som ett månlandskap med alla stenar som plötsligt tittar fram. Har aldrig sett något liknande tidigare. Det är därför som det nu är så perfekt att åka skidor. Går hur lätt som helst. Man bara susar fram.
Det är stora sprickor runt stenarna. Ser ut som det är stenarna som försökt tränga sig upp men det är snön som sjunkigt ihop.
Hej hej André. När André blir varm så drar han alltid upp mössan som en liten topp högst upp på huvet. Ser verkligen lustigt ut. Men jag tycker han är söt när han gör så. Varför tar du inte av dig mössan istället raring?
Vi åkte upp på en del av åskanten där det fanns en liten plätt barmark som vi kunde sitta på och njuta av vårt medhavda fika. Mmmm så gott det smakade. Och fin utsikt däruppifrån ut över Hornavan och med små fjäll på andra sidan.
Visst ser vi fina ut i våra nya mössor? Min en "Bula" och Andrés en "Haglöfs".
Och en liten solskenspuss blev det också...
Jaha, efter lite fika och lite pussar så drog vi iväg tillbaks mot stugan igen. Härligt härligt.
När vi närmade oss Lillön såg grannarna oss. Två av deras söner kom åkandes på skotern och mötte oss och frågade om vi ville ha lite nykokt kaffe. Hela familjen satt ute i solen och hade gjort upp en eld. Så vi tackade ja förstås. Mina grannar är de bästa grannar man kan tänka sig. Hur trevliga som helst.
Så här skönt har lilla Smilla det i solen på renskinnet.
Hon tittade upp ett litet ögonblick för att se vilka som kom, sen la hon ner huvet igen.
Den andra hunden Bina passar alltid på att bli klappad och kliad när hon får besök.
Barnen körde mest skoter förstås. Det finns nog inte en unge här uppe som inte älskar att åka skoter.
Ja, det var en riktigt riktigt härlig dag vi hade.
Eftersom jag hade min cykel kvar ute i stugan så tog jag den och cyklade de 11 kilometrarna in till Arjeplog. Det var väldigt skönt att äntligen få cykla på barmark och slippa snön. Jag cyklade ikapp några renar som sprang på vägen.
Föraren i bilen såg väldigt sur ut när hon körde förbi renarna. Många här uppe är ju så ilskna på renar. Mina fina kompisar vek snabbt av vägen och in i skogen efter bilen passerat. Det är nog lugnast att de håller sig ifrån vägarna.
På kvällen satt André på sommardäcken på min cykel så nu rullar cykeln så lätt på asfalten. Men det har varit fantastiskt praktiskt att ha kunnat cyklat hela vintern tack vare dubbdäcken.
Dagen efter var det ännu varmare ute så då tog jag skidorna från Skeppsviken i Arjeplog och åkte ut till stugan. Det blev så varmt att jag åkte i bara linne och skidbyxor. Hade varit mer lagom att ha shorts men inte trodde jag att det skulle vara så himla varmt!
Det är inte riktigt klokt så härligt det är här i Arjeplog!
Kommentarer
Trackback
