Vart tog renarna vägen?
Häromdagen var jag och Hampus iväg med min Samiska arbetskamrat för att få vara med på Sarvslakt.
Det var en härlig höstdag. Ingegerd hämtade oss tidigt och sedan åkte vi iväg på grusvägarna till Rävudden och därifrån gick vi 4-5 km upp till fjälls.
En riktigt skön promenad var det i solskenet. Ingegerd gick före oss med vana steg både på och utanför stigarna där hon säkert känner igen varenda trädrot och sten. 
Hampus tittar frestande ner på de härliga blåbären som det fanns förvånansvärt mycket av.
Alla tre plockade vi och åt blåbären som var söta och goda. Förargligt att vi inte hade någon liten burk eller påse att plocka med oss hem i.
När vi kom upp på fjället hittade vi på Ingegerds man John-Erik och de andra som skulle vara med på slakten. Men snopet nog hade de inte hittat några renar just där så det blev ingen slakt den dagen.
Det var lite synd att inte Hampus fick vara med och se renarna på nära håll. Även fast det är lite otäckt att se på slakten är det ändå en upplevelse att få ta del av Samernas jobb och vardag.
Mannen till vänster heter Erik och är John-Eriks pappa. Han är en beundransvärd man. 83 år och är fortfarande otroligt rask i benen. På vintern när de flyttar renarna till olika betesmarker så åker Erik skidor medan de andra åker skoter! Och han är kvick på sina skidor må ni tro. Och denna dag var det ändå en vandring på en mil för att försöka hitta renarna. De andra "gubbarna" åkte fyrhjuling, men Erik han gick på sina två ben.
Det var en fin eld som gjorts upp och där kokades det kaffe i "sotepannorna".
Vi var alla lite småhungriga så det smakade gott med matsäcken vi hade med oss. Så himla gott det smakar med mat och kaffe ute i naturen.
Hampus satt nöjd och åt matsäcken i solskenet. Och lyssnade på lapparnas historier om allt möjligt. Fast Hampus har lite svårt att förstå språket här uppe. Jag har vant mig med alla konstiga ord men Hampus hänger inte alltid med och ser lite frågande ut ibland.
Jag vet inte riktigt vad Per-Anders gör här? Håller han något i sin hand eller vad?
Efter vi ätit färdigt så gick vi en annan väg tillbaks till bilen. När vi kom dit så fick vi höra att det synts renar en bit bort. Så vi åkte dit, men när vi kom fram hade renarna försvunnit. Typiskt.
Dagen efter så samlades flera tusen renar ihop med hjälp av helikopter. Då blev den riktigt stora Sarvslakten av. Hade gärna tagit med mig Hampus på det men det fanns ingen möjlighet.
Hoppas vi får tillfälle att vara med på någon renskiljning och kalvmärkning framöver.
Hejsan!
Hoppas allt är bra med dig. Det tycks vara ett fint liv du lever där uppe. Ska allt försöka komma o hälsa på. Här går livet sin gilla gång. Om det är hyfsat väder på torsd då jag är ledig ska jag åka till Härlanda Tjärn o prom där. Har faktiskt aldrig varit där av ngn konstig anledning. Var ledig i dag med, men har tvättat o fortsatt röja undan. Så var jag på A-A förstås o fick lite andlig spis. Så har jag skickat kort o en slant till Klas födelsedag.
Tänkte på en grej när jag såg er dricka kaffe vid den öppna elden. En fd kompis till mig, (vi har ingen kontakt i dag) o hennes mamma o styvpappa var ute o åkte någonstans utanför Enköping för många år sedan Vi hade sockerdricka o jag tror också bullar till, men inget fika. Då får vi syn på en bra skitig luffare som satt vid en öppen eld o drack kaffe ur en skitig kopp. Han hade ingen annan. Kopparkitteln var full av sot o sump, både in o utvändigt. Han ville bjuda, men vi tackade först nej. Väldigt kaffesugna var vi förstås, fast vi drog oss för o dricka det. Så intalade vi oss att vi inte kunde dö av det. Vi hade bara glas o dricka ur. Trots denna skitiga panna o inget socker kan jag lova att jag varken förr el senare druckit ett så gott kaffe. Dem andra sa likadant. Nu är Ingers mamma borta o styvpappan vet jag inte. Men den dagen i skogen när vi träffade luffaren glömmer jag inte.
Ha de gött o hälsa alla!
Många varma kramizar!
