Slutirutan

I lördags hade jag en sån där perfekt dag. Vaknade tidigt på morgonen och lyssnade på Naturmorgon på P1 och drack kaffe i sängen.
Tog sedan på mig turskidorna och ryggsäck, och lilla hunden Tiffany fick följa med ut i skidspåret. Åkte ca 3 km med hunden springande brevid och det gick riktigt bra för henne att hänga med. Tiffany är ju ändå 10 år men man skulle kunna tro att hon är unghund för hon tycks orka väldigt mycket. "Sådan matte sådan hund" heter det ju.
Sedan var det dags att göra en liten test... jag stoppade ner hunden i ryggsäcken för att kolla om hon accepterade att sitta kvar där medan  jag åkte skidor. Alltså... hon gillade det inte så speciellt, men hon satt kvar de återstående 2 kilometrarna! Bra då vet jag det... då kan jag ta med henne när jag ska ge mig iväg på längre turer. Ibland är det lite jobbigt att lämna henne hemma ensam, så det är bra att hon kan föja med så slipper jag känna mig stressad över det.



När vi var nästan hemma så ringer min mobil. Jag fick skjuts till Galtispouda! Så glad jag blev!!!
Så jag bara böt skidutrustning helt enkelt. Gav hunden mat och tog med mig grejer för några timmar i slalombackarna.

Så sedan åkte jag nerför backarna på Galtis... ooo så härligt!
Tog liften upp på toppen... å kära nån... vad händer? Jo, det är så fruktansvärt tjock dimma däruppe så jag såg bara ett par meter framför mig! Ingen annan människa fanns där... bara jag. Åt vilket håll skulle jag åka? Såg i stort sett ingenting! Eftersom jag med mycket möda kunde se ett par meter framför mig så försökte jag följa pistspåren. De hade ju faktiskt pistat backarna på morgonen och spåren kunde jag alltså följa. Och neråt gick det i alla fall. Men ni kan ju tänka er att stå på ett par skidor och famla i mörkret! När jag kom lite längre ner så blev sikten bättre, men jag visste knappt var jag var nånstans. Men huvudsaken var att jag kunde se något i alla fall. Ja kära nån... det är inte första gången det händer. Har gjort liknande i Sälen för några år sedan, men då hade jag åtminstone sonen som sällskap så då kändes det lättare. Nu var jag rätt utsatt kände jag eftersom jag var helt ensam och aldrig hade varit där högst upp förut!
Sedan fortsatte jag åka högst uppifrån. Var ju rätt kul att åka i blindo tyckte jag sedan. Lite spänning är ju kul!

Imorgon är det lönedag så då ska jag åka till "storstan" Arvidsjaur så jag kan handla lite skidkläder på Intersport.

Ha det bra allihop!!! PUSS OCH KRAM!!!