Slutirutan

Jag har en moster som jag beundrar väldigt mycket. Det finns några få människor i min närhet som imponerar på mig, och min moster är en av dem.

Hon föddes som nr 4 av 5 syskon. Och tyvärr lite i skuggan av de andra. Jag ska inte gå in i detalj hur syskonskaran och resten av familjen fungerade, men en av hennes storasystrar (inte min mamma dock) var favorit i mångas ögon... otroligt söt, charmig och älskade att vara i rampljuset... och där befann hon sig ofta. Och så fanns det en lillebror som var "sladdbarn" och gullegrisen framför alla andra i familjen.


Min fina moster!

Min moster blev av olika skäl väldigt mobbad under sin uppväxttid... (bl a för hon var vänsterhänt
som skulle försöka ändras på i skolan) och krympte alltmer som människa och självförtroendet sjönk naturligtvis därmed. Inget vidare stöd fick hon hemifrån heller, så hon var väldigt ensam.

Morfar drack friskt, och mormor gjorde väl så gott hon kunde antar jag med allt vad det innebar på den tiden att ta hand om 5 barn och hem. Allt skulle ju se perfekt ut inför grannar och andra. Om det sedan var någon familjemedlem som for illa var väl inte lika viktigt som att hålla fasaden snygg och putsad. Min mamma som var äldst av syskonen hade det rätt tufft hon också har jag fått höra.

Familjen gjorde mycket fint och trevligt tillsammans naturligtvis och min moster tycker mycket om sina syskon. Men min moster och min mamma blev många gånger hårt behandlade när morfar och mormor inte gillade något hos dem. Så min moster gick ut i vuxenlivet utan någon bra grund att stå på... ut i den hårda kalla världen. Det var inte lätt.



En tänkande moster på en båttur.

Hursomhelst så satte detta sina spår och det gick rätt illa för min moster ett tag i vuxen ålder. Mormor och min mamma försökte nog finnas som hjälp och stöd emellanåt, men det räckte inte med det.
Efter flera eländiga år flyttade till slut moster till Göteborg. Och efter ytterligare ett tag fick hon den hjälp hon behövde... äntligen! Hon sökte sig först till Länkarna och efter hjälpen där blev hon nykter. Efter några år kom hon i kontakt med AA och där har hon fortfarande kontakt.
Det skedde en stor förändring i mosters liv när hon blev nykter må jag säga! Min moster fick riktiga och ärliga vänner för kanske första gången i sitt liv!

Jag vet inte nu hur många år sedan det var som min moster blev nykter alkonolist men det är många år sedan. Nu lever hon ett oerhört rikt liv. Jag har hälsat på henne i Göteborg några gånger och det är alltid lika trevligt. Hon har koll på alla sevärdheter så jag har verkligen den bästa guide man kan tänka sig när jag åker dit. Några av hennes vänner har jag träffat och det är varma härliga människor.
Jag blir alltid glad och varm i hjärtat när jag tänker på hur livet förändrats för min moster. Under kan verkligen ske.
Hon fortsätter att gå på AA-möten och hjälper säkert en massa andra människor som bestämt sig för att bli nyktra.
Min moster är själv väldigt ödmjuk inför livet och vet hur skört det är, därför försöker hon leva med hjärta och själ i nuet och ta tillvara på allt gott som livet ger.
Min moster är ett levande bevis för att hur illa det än ser ut så finns det hopp. Med mycket vilja och med rätt hjälp så kan livet bli värt att leva!
Jag beundrar min kära moster väldigt mycket och många gånger hämtar jag själv kraft genom att tänka på henne.

Här kommer ett par dikter som hon skrivit. Väldigt duktig har hon alltid varit på att skriva dikter.

FRIHET!

Frihet är att leva ett nyktert liv
Frihet är att möta dagen
ur ett bättre perspektiv.

Frihet är att gråta, frihet är att le.
Frihet är att ärligt kunna ta emot,
men också att ifrån hjärtat ge.

Frihet är frihet från stopet och kruset.
Frihet är att ha funnit kärlekens hus.
Frihet är att slippa ånger och ruset.

Frihet är att vara till nytta idag.
Frihet är att räcka en hjälpande hand
till en olycklig själ som känner sig svag.

Frihet är rätten att få vara liten på vår jord.
Frihet är till sist att kunna forma sina tankar
till meningsfulla diktande ord.



JAG, EN LYSANDE STJÄRNA

Jag stod där så ensam på scenen
som badade i strålkastarljus.
En aning darrig och skakig i benen,
hörde från läktaren blott en viskning, ett sus.

Så började jag plötsligt agera,
jag en vanligtvis rädd liten ynklig gestalt.
Förväntade mig att publiken ville se mera,
så den här gången måste jag minsann ge allt.

Men hur mycket jag än försökte
fann jag aldrig den rätta tråden nå´nstans.
I vild förtvivlan jag sökte
efter en roll att spela med glans.

En roll där publiken mer än innerligt gärna
önskade mig välgång och lycka,
för vem kan väl missa en strålande stjärna
som hela världen vill smycka?

En värld som liknar en drömmares saga,
drömmar som ofta mig fullständigt knäckt.
Där brustna illusioner förgör de sjuka och svaga
och man hårt och brutalt alltid blir väckt.

Blir väckt av djävulen som förföriskt spelar på strängar
med lockande toner som enbart klingar i moll.
Jag är dock blind och döv, där jag saligt dansar på ängar,
jag en lysande stjärna, som gör en utmärkt strålande roll!



Här kommer lite fler härliga Göteborgsbilder där min moster brukar promenera. Det är en väldig fart på henne. Hon har nog varit i varendaste park, varendaste gata, alla sevärdheter över huvud taget i Göteborg.


Ni som känner igen Göteborg ser säkert var bilderna är tagna.


Bilderna är tagna lite tidigare i år gissar jag på för det är kallt och snöigt över hela landet just nu.


Ja just det här är ju Röda Stenen. Det sägs att en soldat blev nedskjuten här och färgade stenen röd med sitt blod.


Här ligger en lyxrestaurang. Just nu skulle jag vilja sitta där och njuta!




Ser så varmt och grönt och härligt ut!


Söta kaniner!


Söt get!




Några av dessa ställen har jag också promenerat och njutit av Göteborg när jag hälsat på.


Denna staty har kanske de flesta som varit i Göteborg sett?

Tack kära moster för jag fick skriva om dig. Och tack för alla fina bilder.

Sist men inte minst... Tack kära du för att du finns i mitt liv!!!! Älskar och beundrar dig....