Mitt hål och mitt träd
När hunden går åt sitt håll så går jag och tittar på det som jag vill titta på. Och det är ett hål i marken. Det hålet följer jag alla årstiderna i. Hur det ser ut vinter, vår, sommar, och höst.. Och jag pratar med hålet. Om väder och vind och om hur fint jag tycker hålet är. När det är sommar är det helt torrt i hålet. Och i slutet på sommaren växer det blåbär runt hålet och nästan över hålet. På hösten när regnet kommer blir hålet fullt av vatten, som en liten sjö. På vintern är det alldeles vitt, och vattnet fryser till is. På våren börjar vattnet smälta undan lite grann, och fullt med vitsippor växer runtom.
Ibland när jag har bråttom går jag bara förbi, men måste ändå titta ner i hålet ett par sekunder och säga "hej hålet" Det händer att jag står där länge och tittar, känner hur djupt vattnet är, hur kallt det är. Fantiserar en hel del om det skulle finnas pytte pytte små människor som bodde där. Då skulle de bygga sina små stugor ovanför hålet, och så skulle de ha en stege ner i vattnet. I vattnet skulle det finnas små båtar så de kan ut och fiska på sjön. Och barnen skulle bada i vattnet. På vintern skulle de åka skridskor på vattnet.
Ja det finns mycket mer jag har hittat på om det där hålet. Men tror det räcker med detta.
Efter jag hälsat på hålet går jag vidare genom dungen ner mot järnvägsspåret. Och där finns ett träd som jag tycker om att prata med också. Det är en hög tvillingtall som har grenarna högt ovanför marken men funkar ändå som ett tak åt mig. Där finns en sten precis lagom hög och precis lagom långt ifrån trädet. Och trädets stam har som små gropar i sig på flera ställen runtom. Så jag kan sitta där hur bekvämt som helst lutande mot trädstammen och benen upp på stenen. Har hänt några sköna sommarmornar att jag tagit med mig kaffe dit och satt mig bekvämt lutad mot trädet. Men då använder jag stenen som bord till kaffekoppen. Hunden Tiffany kommer och lägger sig brevid då.
Så nu har jag och Tiffany precis varit ute i den sköna solen och pratat med hålet och tvillingtallen.
Undrar vad jag kommer träffa i Arjeplog?
Men du söta vän!! Hihi, jag kan oxå tänka mig detta liv nere vid hålet, små små människor..
Vet du,-när jag var liten trodde (eller fantiserade jag)jag man var en familj inne i ett dockskåp, att ngn lekte med oss vad det var vi gjorde... =)
O sen när jag läser detta kan jag bara le, för innan jag hinner läsa hela, så tänker jag denna tanken om små folk, o SEN läser jag dina tanker.. Lika, ännu en gång, STOR KRAAM!!
Tack Malin för ditt inlägg! Visst är det underbart när man träffar på någon som är lika knäpp som en själv? Tror vi har mer gemensamt än vi vet om!
Saknar dig! Kommer och hälsar på när jag är installeread, var beredd på det. När du ser en cykelidiot ute på gatan... då är det jag!
Puss o kram älskling!
Väldans mysig promenad du!
Trodde inte sådana promenader var möjliga med Tiffany! ;) Haha. Nejdå. Hon är mysig den där lilla hunden! Väldigt roligt och samtidigt lugnande att läsa din blogg Eva. Man blir glad av den. (:
Ska fortsätta läsa den. Så skriv på!
/ Asia!
