Sista kvällen med "grabbarna"
Äntligen blev det av... att gå ut och träffa mina gubbar. Ibland så har de mycket tid för mig men ibland kan det gå månader och de är inte alls intresserade att träffa mig. Vad är det med er? Jag vet ju att ni tycker mycket mycket om mig. Men ibland vill de va lite svårtillgängliga.... men till sist hör de av sig i alla fall. Grabbarna och jag har alltid trevligt tillsammans, både när vi seglar på mälaren eller går på krogen "Corner". De verkar uppskatta mig och jag uppskattar deras sällskap oerhört mycket. Roliga intellektuella medelålders män som inte har slutat leka. Och gör det aldrig. De är lättsamma att umgås med för de har hög social kompetens.
En av dem har jag varit tillsammans med för många år sedan... men vi har numera sådan distans till det och har hur roligt som helst när vi träffas. Det är klart at vi frågar lite om föräldrar och syskon hur de mår osv. Men på ett kamratligt plan. Den killen är nog min allra bästa vän. Honom kan jag ringa till i stort sett alla lägen. Inte mitt i natten, och inte om jag har kärleksbekymmer, men allt annat elände som jag ibland råkar ut för kan jag alltid prata med honom om. Och det känns tryggt för det stannar hos honom.
Så över till själva festkvällen då. Jag skulle som vanligt gå hem tidigt, men kom hem 2 på natten. (sent för att vara jag)
Kommer naturligtvis inte ihåg vad bandet heter som spelade på Corner i Enköping. Men det var nog det bästa band jag har hört spela där någonsin. Inte mjäkiga "afterskii-soundet". Nej, det var mycket 80 och 90 tal men hårdrocksvarianten. Och det var hur bra som helst.
Skulle bara stanna en stund och lyssna, men jag stannade tills de slutade spela. Och de få tjejer som fanns där (det är ett gubbställe) flirtade hej vilt med sångaren. Alla tjejer ville troligtvis följa med honom upp på hotellrummet. Märktes så väldigt tydligt. Tjejerna ville helst stå så nära honom att de så småningom stod på scenen och dansade.
Hur det gick sedan vet jag inte för jag tog min följeslagare (cykeln) och cyklade hem till min sköna säng.
Tack Janne och Klas och resten av grabbarna för att jag fick träffa er en sista gång innan Arjeplog! Livet blir annorlunda där.
En av dem har jag varit tillsammans med för många år sedan... men vi har numera sådan distans till det och har hur roligt som helst när vi träffas. Det är klart at vi frågar lite om föräldrar och syskon hur de mår osv. Men på ett kamratligt plan. Den killen är nog min allra bästa vän. Honom kan jag ringa till i stort sett alla lägen. Inte mitt i natten, och inte om jag har kärleksbekymmer, men allt annat elände som jag ibland råkar ut för kan jag alltid prata med honom om. Och det känns tryggt för det stannar hos honom.
Så över till själva festkvällen då. Jag skulle som vanligt gå hem tidigt, men kom hem 2 på natten. (sent för att vara jag)
Kommer naturligtvis inte ihåg vad bandet heter som spelade på Corner i Enköping. Men det var nog det bästa band jag har hört spela där någonsin. Inte mjäkiga "afterskii-soundet". Nej, det var mycket 80 och 90 tal men hårdrocksvarianten. Och det var hur bra som helst.
Skulle bara stanna en stund och lyssna, men jag stannade tills de slutade spela. Och de få tjejer som fanns där (det är ett gubbställe) flirtade hej vilt med sångaren. Alla tjejer ville troligtvis följa med honom upp på hotellrummet. Märktes så väldigt tydligt. Tjejerna ville helst stå så nära honom att de så småningom stod på scenen och dansade.
Hur det gick sedan vet jag inte för jag tog min följeslagare (cykeln) och cyklade hem till min sköna säng.
Tack Janne och Klas och resten av grabbarna för att jag fick träffa er en sista gång innan Arjeplog! Livet blir annorlunda där.
Kommentarer
Postat av: Anonym
Lemon Bird hette bandet! =o)
Trackback
